   |
Anor för Carl Magnusson född 1852-03-07 i
Edenberga 5, Ränneslöv (N) |
|
|
Anor för Carl Magnusson född 1852-03-07 i
Edenberga 5, Ränneslöv (N) |
|
Antavlan innehåller uppgifter från många bidragsgivare
till vilka jag här framför mitt varma tack. Många av uppgifterna är dessutom hämtade ur de
dataregister jag skapat för Ränneslöv och Veinge, De som har rättelser eller kompletteringar är välkomna att delge dessa via brev eller e-post. TIPS ! Klicka länkarna till Far, Mor och Barn |
| 1 Magnusson, Carl. Brädgårdsarb. Gift 1881-05-21 i Göstorp 6, Veinge (N) med Svensdotter,
Elna. Elnas systerson Karl* August Magnusson står upptagen som
fosterson. Elnas barn anges alla födda i Göstorp 6 och sannolikt i den s.k. Hampehålan där också hennes far, Sven Pehrsson, var född. Elnas föräldrar var kusiner då hennes farfar och morfar var bröder. Barn:
Generation I Bengtsson, Magnus.
Enkling 27 juni 1867, omgift med sin piga.
(Barn 1, s *, Far 4, s *, Mor 5, s *) Gift 1:o 1850-04-13 i Edenberga 5, Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Gift 2:o 42 år gl. 1868-12-04 i Ränneslöv (N) med Magnusdotter,
Anna. Barn:
Olsdotter, Anna.
Död 44 år, 15 d. eft Pehrs födelse, 1867-06-27 i
Sjöhöjden, Perstorp, Ränneslöv (N). Gift 1850-04-13 i Edenberga 5, Ränneslöv (N) med föregående ana.
Generation II Månsson, Bengt. Åbo i Skenabygget.
Död 1846-01-08 i Skenabygget, Knäred (N). Bengt levde 1830, 41 år gl. svag och utfattig tillsammans
med h. Ingjerd, 42 år, och sina fem barn. Gift 1816-06-05 i Karsabygget, Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Erlandsdotter, Ingjerd.
Gift 1816-06-05 i Karsabygget, Ränneslöv (N) med föregående ana.
Jonasson, Olof (Ola). Åbo torpare o
arrendator.
Död 82 år, söndag, 1875-12-19 i Staffanstorp, Ränneslöv
(N) (HFL 74-80 s. 267).
K L O C K A R S L Ä K T E N (WULF)
Handlar om vad Ola berättat. Samuel Wulfs fader hette Peter Wulf och hans moder Katarina Lilliebrunn. Han föddes i Ottis socken i Finland år 1683 och blev vid sjutton års ålder anställd som officer vid Tavastehus regemente, där fadern var kapten. Men samma år bröt det stora kriget ut. Den unge Samuel deltog däri med stor utmärkelse så att han tillvann sig konungens uppmärksamhet och synnerliga välbehag för dödsförakt och klok rådighet. Han blev därför rätt snart inregistrerad i konungens förtrogna krets, en av hans trogna "bussar". Då han därtill var utrustad me riktig jättestyrka, kunde han uthärda vilka strapatser som helst, och månget påfrestande uppdrag hade han fört till ett lyckligt slut. Men så kom olyckans dag även över honom. Hans djärvhet bragte honom i fångenskap och han blev mycket illa misshandlad av ryssarna. Med djurisk skadeglädje utsatte de honom för all uppxxx samt pina ihjäl honom. Han hade väl också gått under så småningom om icke hann motståndskraft varit så stor och han i tid lyckats fly ur fångenskapen, en flykt som också hörde till det sagolika av spännande äventyr. Slutligen nådde han svenskt område men var så medtagen, att det var märkkvärdigt, att han icke gick under, att han kunde hämta sig igen. Under tiden hade mycket förändrats här hemma. Krigsskådeplatsen hade blivit en annan. Nu gällde det att försvara rikets egna gränser mot de många påträngande fienderna. När Samuel Wulf, numera kapten, ånyo anmälde sig till tjänstgöring vid armén, blev han kommenderad till södra Halland för att ordna kustförsvaret. Man hade att befara fiendens landstigning från redden vid Båstad. Kapten Wulf tog sitt högkvarter i Ränneslövs prästgård och fick bevakningen nödtorftligen ordnad medelst manskap, som sammankallats genom ringning med kyrkklockorna i nejden. För att belysa stämningen hos detta manskap brukade gamle Ola, icke utan en viss stolthet, berätta, hurusom en ung man från skogsbygden fått del av kallelsen så sent, att han icke hunnit inställa sig i föreskriven tid. Han kom nu efteråt löpande på landsvägen med en lång stång på axeln och en lie fastnitad vid stången. När man hejdade honom och frågade, vad som stod på, svarade han: "Kommer där en ryss, så skall jag klyva honom till "böjsegjoren", (byxlinningen), också fortsatte han att löpa åt Båsstadshållet. Med Karl XII:s norska fälttåg och död 1718 avklarades så småningom krigstillståndet, som för Hallands vidkommande inskränkte sig till krigsberedskap. Kapten Wulf lämnade krigstjänsten, gifte sig samma år med prostens dotter och blev bofast i Ränneslöv. Som han var begåvad med en utomordentlig sångröst, blev han erbjuden och mottog klockarebefattningen i pastoratet. För att bereda svärsonen en dräglig bärgning avstod prosten en tredjedel av sin prästgård, och snart reste sig en nog så resspektingivande klockaregård invid kyrkogårdsmuren. Genom denna egenmäktiga åtgärd (uppgiften får stå för gamle Olas räkning) fick klockaren i Ränneslöv ett boställe, som är utan jämförelse det yppersta i hela stiftet. Den nye klockaren blev strax ifrån början pastoratets stolthet. Att ha en av Karl XII:s bussar på den platsen var ju att ha fått själva kungligheten alldeles inpå sig. Också en sådan kung! Det gav glans åt ämbetet. Men så hade den frejdade klockaren en sångröst, som var rent makalös i välljud och styrka. Den överdrivna välmeningen visste berätta, att man kunnat hemma i pastoratet höra hans sång när det var hans tur en gång att tjänstgöra vid en avrättning på Daggarp, och ändå var avståndet dit över en mil fågelvägen. "Men så sprang också näsan i blod på honom." Men ännu mera märkvärdigt var det man fick sig till livs om hans krigiska bedrifter, som nästan alla avhandlade hans nappatag med ryssen. Att utgången blev en annan än den man från början väntat, berodde på förräderi och grannstaternas trolöshet. Kungen och hans män hade gjort vad göras kunde utan att spara sig. Karl XII:s bragdrika historia kom sålunda i levande gestalt från far till son flera släktled igenom, och de fyllde barnens sinnen med moderliga tankar och mången tyst föresats att icke vansläktas. När silterna lämnades åt sig själva, dök kungens bragder åter upp för deras inre syn och togo sig de mest fantastiska former. Inför tillstötande svårigheter kom självmant det spörsmålet, huru Karl XII skulle förhållit sig i samma läge, ty naturligtvis hade han löst knuten med det samma. Att jämra sig vid smärtor vid stötar eller fall var fegt oc omanligt. Aldrig hade man hört att Karl XII jämrat sig över de många stötarna, som han fick kännas vid. Att kunna rida och hålla sig fast på hästryggen, huru djuret än krumbuktade och på vilken oländig mark som helst blev den unge piltens stora äregirighet, och att spränga fram mitt igenom fiendens hopar med ett fruktansvärt slagsvärd, när och om ryssen komme, hägrade som den skönaste av alla kommande bedrifter. Det blev Karl XII och hjältebragder och storvulna äventyr allt vad silterna väntade sig av kommande dagar, med kläm i ock raska tag utan ynk eller tvekan. De ville bara höra mer om Karl XII för att förskottsvis få genomleva mera av det kommande stolta. Det var mången farfar inom klockarsläkten från den tiden, som i likhet med gamle Ola matade sina barnbarn med i huvudsak samma väckande sannsaga. Säkert är, att de som behölls i minnet, vad de såsom små barn fått höra om den store hjältekungen, mötte längre fram i sin svenskhistoriska lärobok i kapitlet om Karl XII en gammal kär bekant med renare och ädlare och sannare drag från den muntliga framställningen av farfar än den satlösa bilden i läroboken. Menige man förstod sig uppenbarligen bättre på en sådan man som Karl XII än den mer eller mindre lärde läroboksförfattaren. Ingen inom k]ockaresläkten blev den fruktansvärda krigshjälte han möjligen drömt om från farfars dagar. Där fanns icke mer än en, som välte militärlivets för vårt vidkommande ofarliga yrke under de senaste hundrade åren. Vi ha att anteckna en och annan präst ur släkten, läroverkslärare eller yrkesman inom industrien och näringslivet, men det stora flertalet har stannat vid jordbruket och där utkämpat sina strider i kampen för sitt dagliga bröd. En någorlunda god sångröst och kärlek till musik kan nog nämnas som ett gemensamt släktdrag, men utan ansats till någonting ovanligt. Kanske får man också räkna dit en dragning åt det äventyrliga, som här och där yppat sig som en gengångare från Samuel Wulfs ungdomsdagar, men dessa orostecken få räknas till undantagen. Sjömanslivet synes ha haft en viss lockelse för att icke tala om Amerika, som sugit till sig så mycket av vårt bästa folk. Så utspädd och vittomfattande klockarsläkten nu är, torde
för de allra flesta släktskapen vara glömd eller inskränka sig till blotta namnet utan
kännedom om namnets historia och innebörd, fastän klockaresysslan i Ränneslövs
pastorat stannde inom släkten i rätt nedstignnde led från far till son eller genom
dotter till svärson i omkring 200 år, eller närmare bestämt från 1718 till 1916. En
sådan kontinuitet torde höra till sällsyntheterna, men det hör icke till
sällsyntheterna, att sådant glömmes i fråga om härstamning och levnadsöden, som bort
bevaras som ett släktarv och gemensam egendom till båtnad för den egna insatsen i livet
till klarare medvetenhet och rikligare livsglädje. Gift i Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Kråka, Tora Nilsdotter. Undt. qvinna, Enka.
Gift i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Generation III Nilsson, Måns. Åbo i Skenabygget. Gift 1781-06-24 i Skenabygget, Knäred (N) med efterföljande
ana. Barn:
Nilsdotter, Gunilla. Gift 1:o 1769-06-11 i Skenabygget, Knäred (N) (CP) med Bengtsson,
Per. Barn:
Gift 2:o med Olsson, Sven. Född 1749. Barn:
Gift 3:o 1781-06-24 i Skenabygget, Knäred (N) med föregående ana. Han Åbo och hon "bondeänka" 33 år gl., båda från Skenabygget.
Olofsson, Erland. Åbo i Karsabygget. Gift 1787-03-25 i Knäred (N) med efterföljande ana. Han Åbo från Karsabygget, Ränneslöv, hon piga från Hult, Knäred. Barn:
Larsdotter, Elin. Född 1769-02-11 i Hult, Knäred (N). (Elna?) Död 49 år gl. 1818-06-10 i Karsabygget, Ränneslöv (N). (Barn 5, s *, Far 22, s *, Mor 23, s *) Gift 1787-03-25 i Knäred (N) med föregående ana.
Carlsson, Jonas. Åbo i Edenberga Nr 4. Gift 1784-11-14 med efterföljande ana. Barn:
Wulf, (Zachrisdotter) Anna. Född lördag 1765-05-25 i Edenberga, Ränneslöv (N).
Död 52 år, förstoppning, lördag 1817-07-26 i Edenberga 4,
Ränneslöv (N). Gift 1784-11-14 med föregående ana.
Kråka, Nils Månsson. Åbo, Edenberga 6 i
Ränneslöv. Gift 1:o 1784-10-23 (GT) med Gunnesdotter,
Tora. Som Nils Månsson Kråkas första hustru föder hon sex barn varav möjl. sonen Gunne når mogen ålder. Alla övriga dör som spädbarn. Barn:
Gift 2:o 1794-09-26 i Ränneslöv (N) (sid 196) med efterföljande ana. Barn:
Gift 3:o 1807-04-24 i Ränneslöv (N) (GT) med Hansdotter,
Pernilla. Barn:
Gift 4:o 1815-12-29 i Ränneslöv (N) (GT) med Svensdotter,
Kierstin.
Hansdotter, Gunnil. Gift 1794-09-26 i Ränneslöv (N) (sid 196) med föregående ana.
Generation IV Johansson, Nils. Åbo i Skenabygget. Gift 1743-02-20 i Knäred (N) med efterföljande ana. Han dräng, hon piga, båda från Skenabygget.
Månsdotter, Ingjegärd. Gift 1743-02-20 i Knäred (N) med föregående ana. Han dräng, hon piga, båda från Skenabygget.
Svensson, Nils. Åbo i Svenshult. Gift 1747-10-25 med efterföljande ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Pehrsdotter, Ingjer. Gift 1747-10-25 med föregående ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Johansson, Olof. Dräng vid giftet. Tidigare kallad Jonsson men enl vigseln heter han Johansson. (Barn 10, s *, Far 40, s *, Mor 41, s *) Gift 1742-08-08 i Knäred (N) med efterföljande ana. Han dräng från Västralt, hon piga från Tomared.
Erlandsdotter, Ingierd. Gift 1742-08-08 i Knäred (N) med föregående ana. Han dräng från Västralt, hon piga från Tomared.
Johansson, Lars. Åbo i Hult, Knäred. Gift 1764-04-25 i Knäred (N) med efterföljande ana. Han Åbo, hon piga, båda från Hult, Knäred.
Carlsdotter, Kierstin. Gift 1764-04-25 i Knäred (N) med föregående ana. Han Åbo, hon piga, båda från Hult, Knäred.
Olofsson, Carl. Åbo, arrendator i Edenberga
4. Gift 1753-12-02 i Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Jönsdotter, Lusse. Född 1720 i Skrommered, Våxtorp (N). Död 58 år, hetsig feber lördag 1778-01-24 i Edenberga, Ränneslöv (N). (Barn 12, s *, Far 50, s *, Mor 51, s *) Gift 1753-12-02 i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Wulf, Zacharias. Klockare i Ränneslöv. Gift 1754-10-27 i Klockaregården, Ränneslöv (N) (VB s. 279) med efterföljande ana. Barn:
Svensdotter, Pehrnilla. Gift 1754-10-27 i Klockaregården, Ränneslöv (N) (VB s. 279) med föregående ana.
Kråka, Måns Svensson. Åbo. Gift 1:o 1742-12-28 i Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Gift 2:o Måns 58 år 1780 med Nilsdotter, Bengta. Född 1737. Död 90 år gl. 1827-04-10.
Jönsdotter, Bengta. Född 2 böndagen
1719-05-03 i Ränneslöv (N). Bengta kan ha flera syskon, t ex Per 1704-10-23, Olof 1708-03-22, Per 1712-07-13, Elna 1714-10-10. Dombok kan ev bekräfta detta. (Barn 14, s *, Far 58, s *, Mor 59, s *) Gift 1742-12-28 i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Jönsson, Hans. Sockenskräddare i
Edenberga. Gift 1764-04-04 i Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Bengtsdotter, Johanna. Gift 1764-04-04 i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Generation V Persson, Johan. Kallas även Jon (Jöns). Gift 1711-05-16 med efterföljande ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Persdotter, Gunnel. Gift 1711-05-16 med föregående ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Bengtsson, Måns. Åbo i Skenabygget. Gift med efterföljande ana.
Persdotter, Kierstin. Gift med föregående ana.
Svensson, Sven. Åbo i Svenshult. Kan vara Swen som nämnes i Hallands Landsbeskrivning
1729 S.177 (254) på Jöns Perssons gård Gift 1706-06-10 med efterföljande ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Svensdotter, Nilla. Gift 1706-06-10 med föregående ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Jönsson, Pehr. Gift Nyårsdagen 1732-01-01 trol. i Ränneslöv (N) med efterföljande ana.
Nilsdotter, Olug. Gift Nyårsdagen 1732-01-01 trol. i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Andersson, Johan. Husman, Enkem. Gift 1720-10-09 i Knäred (N) med efterföljande ana. Han dräng, hon piga.
Erlandsdotter, Bengta. Gift 1720-10-09 i Knäred (N) med föregående ana. Han dräng, hon piga.
Svensson, Erland. Hallands Landsbeskrivning 1729 upptar i
Personregister över Knäred på S.187 en Gift 4 dag Pingst 1703-05-20 i Knäred (N) med efterföljande ana. Hon från Tomared.
Svensdotter, Kierstin. (Barn 21, s *, Far 86, s *) Gift 4 dag Pingst 1703-05-20 i Knäred (N) med föregående ana. Hon från Tomared.
Nilsson, Johan. Född 4 Böndagen,
1710-04-.. i Munkagården, Ysby (N). Gift 1737-07-02 med efterföljande ana. Ej funnen i Knäred V-reg. Barn:
Påhlsdotter, Elna. Elnas födelseuppgift bör kontrolleras i Ränneslövs hfl. I Veingeregistret finns en Elna P. född 1714-06-01. Det finns även en Elna P. fr Mörkhult död 35 v. gl. 1715-11-06 (då född i början av 1715) som kan vara en namne med en annan Påhl i Mörkhult som far, någon sådan finns dock ej i Veingereistret. (Barn 22, s *, Far 90, s *, Mor 91, s *) Gift 1737-07-02 med föregående ana. (Ej funna i Knäred V-reg.)
Carlsson, Carl. Husman. Gift 1739-06-13 i Knäred (N) med efterföljande ana. Han dräng, hon piga, båda från Hult.
Jönsdotter, Bodil. Gift 1739-06-13 i Knäred (N) med föregående ana. Han dräng, hon piga, båda från Hult.
Månsson, Olof. Åbo i Edenberga. Hallands Landsbeskrivning 1729 S.203 (275)
anger om Edenberga No 4. "And: Swenss gd. VI Gift med efterföljande ana. Barn:
Nilsdotter, Elna (Elsa). Gift med föregående ana.
Ingemarsson, Jöns (Jon). Gift med efterföljande ana.
Nilsdotter, Lutze. Gift med föregående ana.
Wulf, Samuel. förare av
Liv Dragonregementet Lybeckers Kompani, Klockare i Ränneslöv. Enl. Ida* Maria Dorotea Wennström, född i Ränneslöv 1892-06-14, som fått sin antavla publ. i Gen.Fören. medlemsblad nr 50/1949, skulle Samuel Wulf härstammar från Ottis i Finland. Uppgiften bygger på en anteckn. som hennes mff, Klockare Pehr Settergren, trol. gjort. Släktledningen tv obevisad. I nämnda anteckn. kallas Samuel Wulfs far, Peter Wulf, för Kapten, men i Lewenhaupts Carl den XII:s officerare finns end. en fänrik med detta namn. Klockaretjänsten i Ränneslöv förblev i släktens ägo från 1724 till 1916. Efter Samuel kom dennes son Zacarias Wulf, f 1733, d 1813; dennes svärson Jonas Lindström, f 1769, d 1832; dennes svärson Pehr Settergren, f 1802, d. 1859; dennes son Göran Settergren, f 1829, d 1870; dennes svärson Isak August Ekstedt, f 1843, d 1916. Det kan nämnas att en dotter till Isak Aug. E., frk Maja Ekstedt, var organist i Hishult i Halland och att dottersonen till Göran Settergren, musikdir. Daniel Wennström, tjänstgjort som organist i Västerlövsta kyrka (Heby) i Uppland. Samuel Wulf är nämnd i Hallands Landsbeskrivning 1729 under No 1 Dieknebolet S.228 (323) "Laholms Schola förlänt åhrig Räntan. Dieknebolet
bebos af Klåckaren Samuel Wolf el. hems Contribn under anstånd." Död som enkem 89 år g. i rödsot (dysenteri), 1772-10-07 i Klockareg, Ränneslöv (N). (Barn 26, s *, Far 104, s *, Mor 105, s *) Gift 1:o Mikaeli dag, måndag 1718-09-29 med Holm,
Brita Stina. Barn:
Gift 2:o 1730-06-21 i Ränneslöv (N) (FB sid. 118) med efterföljande ana. Barn:
Pålsdotter, Ingierd. Gift 1730-06-21 i Ränneslöv (N) (FB sid. 118) med föregående ana.
Svensson, Sven. Född i Östra Kärra, Slättåkra (N). (Barn 27, s *, Far 108, s *) Gift med efterföljande ana.
Svensdotter, Ingier. Född i Gåshult, Slättåkra (N). (Barn 27, s *) Gift med föregående ana.
Kråka, Sven Månsson. Åbo. Gift 4 dag pingst 1707 i Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Hansdotter, Pernilla. Gift 4 dag pingst 1707 i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Persson, Jöns. Åbo. Gift med efterföljande ana. Barn:
Nilsdotter, Elsa. Gift med föregående ana.
Olsson (Olufsson), Jöns. Gift 1728-12-15 i Ränneslöv (N) med efterföljande ana.
Mattisdotter, Gunnil. Gift 1728-12-15 i Ränneslöv (N) med föregående ana.
Hansson, Bengt. Åbo i Edenberga. Gift 1729-11-23 i Ränneslöv (N) med efterföljande ana. Barn:
Hvitt, Ingiar Jönsdotter. Gift 1:o 1729-11-23 i Ränneslöv (N) med föregående ana. Gift 2:o 1754 med Persson, Börje.
Generation VI NN, Per. (Barn 32, s *) Gift
NN, Per. (Barn 33, s *) Gift
Agesson, Bengt. Gift med efterföljande ana.
Bengtsdotter, Ingjerd. Gift med föregående ana.
NN, Per. (Barn 35, s *) Gift
Bondesson, Sven. Åbo i Svenshult. Gift med efterföljande ana.
Svensdotter, Ingier. Död 1680 i Svenshult, Knäred (N). (Barn 36, s *, Far 146, s *) Gift med föregående ana.
Jönsson, Sven. Levde i Bökehatten, Hishult (N). (Barn 37, s *, Far 148, s *) Gift med efterföljande ana.
Nilsdotter, Boel. (Barn 37, s *, Far 150, s *) Gift med föregående ana.
NN, Jöns. (Barn 38, s *) Gift
NN, Nils. (Barn 39, s *) Gift
NN, Anders. (Barn 40, s *) Gift
NN, Erland. (Barn 41, s *) Gift
Erlandsson, Sven. Uppgiften tagen fr. Stig Johansson. Om det stämmer var Sven
E. 79 år då han skulle stå brudgum. Gift med efterföljande ana.
NN,. Död 1678 i Knäred (N). (Barn 42, s *) Gift med föregående ana.
Jeppesson, Sven. (Barn 43, s *, Far 172, s *) Gift
Persson, Nils. Gift för andra gången (?) 1698 med efterföljande ana.
Bengtsdotter, Sissa. Död 1737-07-17 i Munkagården, Ysby (N). (Barn 44, s *, Far 178, s *) Gift för andra gången (?) 1698 med föregående ana.
Mårtensson, Påhl. Född i Mörkhult, Veinge (N). (Barn 45, s *, Far 180, s *) Gift Trinitatis 1705-05-28 i Mörkhult, Veinge (N) med efterföljande ana. Barn:
Larsdotter, Ingier. Gift Trinitatis 1705-05-28 i Mörkhult, Veinge (N) med föregående ana.
NN, Carl. (Barn 46, s *) Gift
Jönsson, Jöns. Gift Trinitatis 1697-05-30 i Knäred (N) med efterföljande ana.
Ingemarsdotter, Kierstin. Gift Trinitatis 1697-05-30 i Knäred (N) med föregående ana.
Olsson, Måns. Åbo i Edenberga, Kyrkvärd
1704. Gift med efterföljande ana.
Hvitt, Boel Knutsdotter. Gift med föregående ana.
Persson, Nils. Ev kan barnen med enbart "Ränneslöv (N)" som ort tillhöra annan familj. För detta talar anmoderns namn Elna (Elsa) som återkommer hos två tveksamma systrar. Familjetillhörighet styrks dock av födelsetiden. (Barn 49, s *, Far 196, s *, Mor 197, s *) Gift 1694 med efterföljande ana. Barn:
Hansdotter, Elna. Gift 1694 med föregående ana.
Knutsson, Ingemar. Född 1644. Död 84 år gl. 1728-10-27. (Barn 50, s *, Far 200, s *) Gift
NN, Nils. (Barn 51, s *) Gift
Wulf, Peter. Kapten och rekryteringsofficer
vid Tavastehus infanteriregemente i Finland. Gift 1 med efterföljande ana.
Liljebrunn, Christina. N.B. Adliga ätten Liljebrunn hade gods och
herresäten i såväl Finland som Skottland, enl. uppgift av Greta Tordengren i Veinge,
vars dotter besökt släktegendomarana i de båda länderna. Gift 1 med föregående ana.
Erlandsson, Påvel. Åbo i Staffanstorp. Gift med efterföljande ana. Barn:
Gunnesdotter, Anna. Gift med föregående ana.
NN, Sven. (Barn 54, s *) Gift
Kråka, Måns Svensson. Nämndeman, Åbo
Kvarngården. Hallands Landsbeskrivning 1729 anger på S
204 (275) (IX) af Cron: stadt Ao 1719 med 5 Dlr --- 1/4.
Första gången hans namn nämns i Höks härads dombok är 1688 den 20 juni. Befallningsmannen på Skottorp, Johan Fack, kärade då till Måns Kråka, för att denne skulle från Ränneslövs och Ysby socknar, kört salpeter till krutbruket i Skåne. För detta hade han, enligt Fack, inte redovisat betalning. Måns Kråka svarade att han betalt befallningsmannens son, för övrigt hade han blivit försenad i nio dagar på grund av sjukdom. Målet avskrevs. Året efter, 1685 har han råkat i onåd hos sin granne, kyrkoherde Jöns Hansson Ulmivallius. Denne stämmer honom då från uteblivet tionde. Sedan är det tyst om Måns i många år. Någon gång under 1680-talet blir han nämndeman. 1697 beskyller han kyrkoherdens son Hans Jönsson Ulmivallius, för att han stulit 407 daler, två silverskedar och en silverbägare. Målet kom upp vid tingsrätten den 1 juni 1698. Anledningen till dröjsmålet var att Hans Jönsson, som var sjöman, först nu ankommit till orten. Hans Jönsson hade försett sig med flera skriftliga vittnesmål, som skulle bevisa hans oskuld. I ett av dessa berättas att Måns Kråkas broder Nils, som bodde i Värestorp, skulle talat med Måns hustru, och att hon då sagt att det där fanns inget silver i skåpet vid den aktuella tiden. Måns Kråka själv var inte närvarande vid tinget. Han hade istället skickat sin hustru Kerstin Jönsdotter, som talade om att hennes man var sjuk. Hon upplystes då att sådant måste "Med medici och cirurgi attester bevisas." Första tingsdagen var en tisdag, och på fredagen hade han fortfarande inte uppenbarat sig. Ett kvinnligt vittne berättade då att hon sett honom stå vid sin gård och lässa gödsel, så något större fel på hälsan var det tydligen inte. En mängd vittne hördes, och till slut var tingsrätten redo för utslag. Måns Kråka dömdes för beskyllningen om stöld, som han ej kunnat bevisa, att böta 40 daler samt betala rättegångskostnaderna med 16 daler. Men Måns Kråka var inte den som gav sig. På hösten for han till Jönköping och överklagade domen. Vid Höks härads vårting den 14 mars 1699 uppvisade han en frikännande dom från hovrätten, och satte sig åter i rätten som nämndeman. Och inte nog med det, nu skulle han hämnas på bland annat klockaren, som vittnat mot honom. Denne stämde han för en skuld på 4 daler. Kirstin Larsdotter stämmer klockaren för en skuld på 2 daler och Inger Andersdotter samme klockare för 4 daler skuld. Man kan gissa vem som hjälpt damerna med stämningen. Året efter 1700, stämmer han först klockaren Albert Hansson för att denne skulle ha vittnat falskt föregående år. Vidare stämmer han Hans Jönsson för misshandel. Händelsen hade ägt rum när Måns Kråka skulle driva in sin fordran hos klockaren. Därvid blev de två osams. Klockarens hustru ropade då på prästens son Hans, att han skulle komma och hjälpa klockaren som höll på att få stryk. Hans Jönsson kom och ryckte till sig en enekäpp, med vilken han slog Måns tre gånger efter ryggen. Därefter tog de käppen ifrån honom, och skildes åt av Hans Jönssons hustru, som sade, "sådan lön skall tjuvar hava". 1701 är det åter dags för rättegång. Denna gång blir Måns Kråka instämd av dragonen Gudmund Kurpin. Enligt denne skulle Måns ha förtalat landshövdingen, kyrkoherden med flera. Händelsen hade utspelat sig i Edenberga, där man var samlad för provtröskning hos Nils Möllare. Landshövdingen hade åkt förbi på vägen, och dragonen hade varit ute och talat med honom. När han kom tillbaka sade han "Jag kan hälsa från landshövdingen". Då svarade Måns Kråka "Jag ger honom fanen, jag talade med honom igår" och sedan "Känner du prästens son i Ränneslöv, Hans Svinröf" och vidare "Prästen den gamle skälmen och tjufen, har bara ett öga, som han fått för sina dygders skull" och "Vill du säga detta till prästen så skall du få en daler". Vidare skulle Måns ha ärekränkt kronolänsman Sven Månsson. Måns förnekade allt som lades honom till last. och sade sig endast ha gott att säga om landshövdingen. Måns inlämnade också till rätten en resolution från hovrätten i Jönköping. I denna kungjordes att i mål mot Måns Kråka, skulle ordinarie domaren ersättas med en extraordinarie. Domaren och Måns var tydligen ej de bästa vänner. Efter detta håller sig Måns lugn i flera år, 1705 stämmer han John Mårtensson i RännesIöv för okvädingsord, men de båda är förlikta vid tinget. Fem årsenare, eller 1710, blir ett händelserikt år för nämndemannen från Ränneslöv. Danskarna hade i slutet av 1709 landsatt trupper i Skåne. I början av 1710 fick också södra Halland besök av inkräktarna. Spridda förband försökte förmå bönderna att lämna tribut i form av hö, spannmål och djur. En del sydhallänningar var väl fortfarande dansksinnade, trots att sextiofem år gått sedan Halland blev svenskt. Efter det danskarna blivit utkastade från Sverige i slaget vid Hälsingborg, den 28 februari 1710, stundade räfst och rättarting med de svenskar som hade gått danskarna till handa. I Laholm hölls den 12 maj extra ting. Många var misstänkta för att ha samarbetat med danskarna. Mängder av vittnen hördes. Måns Kråka satt i rätten som nämndeman. Han fick också berätta om sina egna äventyr som fånge hos danskarna. Kyndelsmässodagen (2 februari) om aftonen hade han blivit kallad till Vallen. Vid framkomsten blev han genast tillfångatagen av en dansk fourigarieskrivare som hette Kierulf. På kvällen blev han förd till Skottorps säteri. Så småningom hamnade han i Fleninge. Där fick han sitta i arrest i c-a tre veckor. Hans son Sven vittnade vid rättegången om att han varit hos honom med mat, några dagar före slaget. Av protokollet att döma var han av danskarna misstänkt för spioneri för svenskarnas räkning. Hans liv har nog hängt i en ganska skör tråd. Någon månad senare finns Måns Kråka åter med i rättegångsprotokollen. Då lät han åtala Bengt Hansson i Edenberga för överfall. Vid föregående höstting, hade Måns haft sitt nattkvarter hos Assar Nilsson i Tjärby. På kvällen hade han suttit samman med en del personer, bland annat den åtalade. Ölkonsumtionen var riklig, Måns svärdotter var den som sålde ölet. Sent på kvällen hade osämja uppstått. Bengt hade dragit Måns i håret, från bordet utåt golvet. De övriga försökte ingripa. Resultatet blev allmänt slagsmål. Svaranden Bengt Hansson sade sig varit drucken, och bad därför bli frikänd. Målet slutade med förlikning. Nämnde Bengt Hansson hade två år tidigare åtalats för att han slagit en dräng så att denne föll och slog huvudet i en sten och dog två dagar senare. Domen då blev frikännande. 1724 var denne Bengt åter inblandad i ett dråp. Då slog han en granne i huvudet med en bösskoIv så att denne avled dagen därpå. Den gången fick han sitta häktad i ett år, men blev sedan frikänd. Nu händer inget dramatiskt förrän den 27 maj 1712. Då brann fyra gårdar i Ränneslövs by. En av dem var Måns Kråkas gård. De tillerkändes vardera 93 daler i brandstod. Tre år senare, 1715 är den gamle nämndemannen illa ute. Landsfiskalen Lars Corylander hade fått höra ett rykte. Ryktet förtalte att Måns Kråka skulle ha ställt en tjänstepiga med barn , och sedan hjälpt henne att fly från orten. Hennes fader Tore Andersson i Vallberga berättade att hans dotter kommit hem och berättat för föräldrarna att hon var med barn, och att fadern till barnet, var hennes husbonde Måns Kråka. Detta berättade hon för dem en söndag, på torsdagsnatten kom Måns till Tores gård och bankade på och bad att få tala med dottern. Tidigt på lördagsmorgonen gick dottern hemifrån, och därefter hade ingen sett henne. Bonden Rassmus Pålsson i Lya berättade att några dagar före Micaeli, när han kom från Malmö hade han vid Mörarps gästgivaregård mött Måns Kråka och lnger Toresdotter. Måns Kråka hade inte blivit lagligen kallad till rättegången och kunde därför inte höras. Först vid vintertinget 1716 är Måns närvarande. På frågan om han vet var hans före detta piga befinner sig, svarar han att hon lär vara i Danmark. Hon hade tidigare sagt att hon ville fara dit, därför att hon där hade tre bröder och en syster. Målet uppsköts, och kom inte upp förrän vårtinget 1716 Landsfiskalen hade nu inkallat som vittne Rassmus Pålsson i Lya. Måns Kråka protesterade omedelbart mot vittnet, vars hustru var halvsyster till den försvunna pigans mor. Tingsrätten godkände protesten, så landsfiskalen stod där utan något vittne. Rätten uttalar i sin frikännande dom, "Det är betänkligt att längre avhålla den gamle mannen från sina salighetsmedel". 1721 figurerar Måns åter i protokollen. Landsfiskalen Corylander hade låtit åtala mönsterskrivaren Hans Renström och bonden Nils Nilsson i Edenberga dels för slagsmål med Måns Kråka, dels var de misstänkta för att ha från honom stulet två obligationer och några lösa penningar. Samtliga hade varit i Laholm, och där besökt borgaren Hans Hampe. Spritförtäring ägde här rum, och Måns Kråka blev tydligen ganska berusad. Han hade då tagit upp några lösa pengar ur fickan, och slagit dem i bordet så att de sedan föllo i golvet. Hans Hampe plockade upp dem, och Renström skulle också hjälpt till, men en annan varnade honom och sade "Jag känner Måns Kråka, var inte vid hans penningar så blir i inte misstänkt". Efter det en del vittnen hörts, begärde parterna få avträda för förlikning. Efter en stund kommo de in och var nu de bästa vänner. Efter detta kan man bara hitta Måns Kråkas namn vid något enstaka tillfälle, bland annat har han låtit bygga en kvarn, vid sin sons gård i Värestorp. Bygget har skett utan något tillstånd från någon myndighet, men som vanligt slingrar han sig från påföljder. Den 4 maj 1729 slutar Måns Kråka sina dagar, åttio år gammal. I äktenskapet med Kerstin Jönsdotter hade han fyra barn. Sönerna Sven, åbo i Ränneslöv, Jöns nämndeman på samma ställe, Petter som tagit sig namnet Coryn var kronolänsman. Vidare en dotter Pernilla, som varit gift med Assar ErIandsson i Edenberga, och avlidit tio år tidigare. Samma år 1729 dog sönerna Sven femtiofyra år och Jöns fyrtiotre år gamla. Vid bouppteckningen visade det sig att Måns Kråka hade varit en ganska förmögen man. Han hade sysslat med utlåning av pengar i ganska stor skala. Tillgångar i form av skuldsedlar på olika personer uppgick till 590 daler, en betydande summa vid denna tiden. Vad är det då för en bild man får av denne Måns Svensson Kråka? Ja tyvärr är det väl mest de dåliga sidorna av hans karaktär som blir belysta i rättegångsprotokollen. Han var förmodligen en hänsynslös affärsman i sin utIåningsverksamhet. Han hade förmåga att övertala och dupera, är det intrycket man får när man läser hans fångenskap hos danskarna. Han hade väl sina goda sidor också, men en sak är säker, ingen sydhallänning från denna tid har lämnat så mycket spår efter sig i domböckerna som denne Måns Svensson Kråka. Arne Jönsson, Lögnäs (Barn 56, s *, Far 224, s *) Gift i Kvarngården Ränneslöv (N) med efterföljande ana.
Jönsdotter, Kierstin. Gift i Kvarngården Ränneslöv (N) med föregående ana.
NN, Per. (Barn 58, s *) Gift
Larsson, Nils. Gift med efterföljande ana.
Olofsdotter, Bengta. Född 1652. Död 66 år 7 e. Tref. 1718 i Ränneslöv (N). (Barn 59, s *) Gift med föregående ana.
NN, Olof. (Barn 60, s *) Gift
Persson, Mattis. Gift med efterföljande ana.
NN, Giesa. Född 1678. Död 49 år gl. 1727-11-12 i Hov, Ysby (N). (Barn 61, s *) Gift med föregående ana.
Persson, Hans. Åbo Edenberga. Gift med efterföljande ana.
NN,. Född 1660. Död 55 år gl. 2 sönd. e.
Trett. 1715-01-16 i Edenberga, Ränneslöv (N). Gift med föregående ana.
Hvitt, Jöns Knutsson. Åbo. Gift med efterföljande ana.
Jönsdotter, Ingeborg. Gift 1:o med föregående ana. Omgift med med Knutsson, Pål.
Generation VII Bengtsson, Age. Levde och är nämnd 1603 i Knäred (N). (Barn 68, s *, Far 272, s *) Gift
NN, Bengt. (Barn 69, s *) Gift
Svensson, Bonde. Åbo i Svenshult. Gift
NN, Sven. (Barn 73, s *) Gift
NN, Jöns. (Barn 74, s *) Gift
NN, Nils. (Barn 75, s *) Gift
Svensson, Erland. Gift
NN, Jeppe. (Barn 86, s *) Gift
NN, Per. (Barn 88, s *) Gift
NN, Bengt. (Barn 89, s *) Gift
Påhlsson, Mårten. Gift
NN, Lars. (Barn 91, s *) Gift
NN, Jöns. (Barn 94, s *) Gift
Larsson, Ingemar. Gift med efterföljande ana.
NN, Ingeborg (Ingrid). Död 1705-05-31 i Hult, Knäred (N). (Barn 95, s *) Gift med föregående ana.
NN, Olof. (Barn 96, s *) Gift
Hvitt, Knut Nilsson. Åbo i Edenberga. Gift Barn:
Nilsson, Per. Gift med efterföljande ana.
Hansdotter, Elna. Död 1703. (Barn 98, s *) Gift med föregående ana.
NN, Knut. (Barn 100, s *) Gift
Liljebrunn, Anders. Kapten vid Tavastehus
Infanteriregemente. Gift med efterföljande ana.
Brunow, Beata. Död 1688 i Janakkala S:n, Finland. (Barn 105, s *, Far 422, s *, Mor 423, s *) Gift med föregående ana.
Jönsson, Erland. Åbo i Brödåkra, Ysby, Kyrkvärd 1664, (Barn 106, s *, Far 424, s *) Gift 1664 med efterföljande ana.
NN, Kierstin. Gift 1664 med föregående ana.
NN, Sven. (Barn 112, s *) Gift
Svensson, Lasse. (Barn 118, s *, Far 472, s *) Gift
NN, Per. (Barn 122, s *) Gift
Nilsson, Per. Gift med efterföljande ana.
NN,. Född 1641. Död 71 år gammal, begr. 2 sönd. i Advent, 1712 i Värestorps mölla, Ränneslöv (N). (Barn 124, s *) Gift med föregående ana.
Hvitt, Knut Nilsson.
NN, Jöns. (Barn 127, s *) Gift
Generation VIII NN, Bengt. (Barn 136, s *) Gift
NN, Sven. (Barn 144, s *) Gift
Erlandsson, Sven. Gift
NN, Påhl. (Barn 180, s *) Gift
Ingemarsson, Lars. Levde i Hult, Knäred (N). (Barn 190, s *, Far 760, s *) Gift med efterföljande ana.
Larsdotter, Kierstin. (Barn 190, s *, Far 762, s *) Gift med föregående ana.
Hvitt (?), Nils. (Barn 194, s *) Gift
Bengtsson, Nils. Född i Ålstorp, Ränneslöv (N). (Barn 196, s *) Gift
Kiorbiauw (Kirby), Erik Andersson. Major vid
Tavastehus läns Kavalleriregemente. Adlad Liljebrunn, Död före 13 maj
1646 i Janakkala, Finland. Begravd i Janakkala Kyrka, Finland. Gift med efterföljande ana.
von Stilchen, Ebba Judit. Begravd i
Janakkala Kyrka, Finland. den 1?82 vid hög ålder. Gift med föregående ana.
Brunow (Brynne, Jöran), Jörgen Bryngelsson
. Amiral Ladoga Sjö. Gift med efterföljande ana.
Stjernkors-Ståhl, NN Christoffersdotter,. Död 1654. (Barn 211, s *, Far 846, s *, Mor 847, s *) Gift med föregående ana.
NN, Jöns. (Barn 212, s *) Gift
NN, Sven. (Barn 236, s *) Gift
NN, Nils. (Barn 248, s *) Gift
Generation IX NN, Erland. (Barn 336, s *) Gift
Larsson, Ingemar. Levde och nämnd 1603 i Hult, Knäred (N). (Barn 380, s *, Far 1520, s *) Gift
NN, Lars. (Barn 381, s *) Gift
Kiorbiauw, Anders. Skotsk adelsman. Född i Skottland. Död i Skottland. (Barn 420, s *) Gift
von Stilchen, Paul. Krigsöverste. Född i Livland. (Barn 421, s *) Gift med efterföljande ana.
von Hilsken, Barbara. Född i Livland. (Barn 421, s *) Gift med föregående ana.
Gudmundsson, Bryhild. Död före 1590-08-18. Kallad smålänning, (Barn 422, s *) Gift med efterföljande ana.
von Farensbach, Anna. Född i Livland. Död 1592. (Barn 422, s *) Gift med föregående ana.
Stjernkors-Ståhl, Christoffer Israelsson.
Död i krig före 1610. Gift med efterföljande ana.
Spåre, Brita Månsdotter. Levde 1634, (Barn 423, s *, Far 1694, s *, Mor 1695, s *) Gift med föregående ana.
Generation X NN, Lars. (Barn 760, s *) Gift
Påvelsson, Israel. Död före 1588. (Barn 846, s *, Far 3384, s *) Gift med efterföljande ana.
Mårtensdotter, Margareta. Levde 1605, (Barn 846, s *) Gift med föregående ana.
Spåre, Måns Hendriksson. Gift med efterföljande ana.
Boijan, Margareta Eriksdotter. (Barn 847, s *, Far 3390, s *, Mor 3391, s *) Gift med föregående ana.
Generation XI Nilsson, Påvel. Kyrkoherde i Säkksmäki,
Finland. Gift
Spåre, Hendrik Tomasson (Nilsson). Gift med efterföljande ana.
Olofsdotter, Karin. (Barn 1694, s *) Gift med föregående ana.
Boije af Gennäs, Erik Andersson. Gift med efterföljande ana.
Garp, Cecilia Gudmundsdotter. Levde 1562. (Barn 1695, s *, Far 6782, s *) Gift med föregående ana.
Generation XII Pedersson, Nils. Borgmästare i Åbo. Kallad kiukku Niku (arg Nisse), (Barn 3384, s *) Gift med efterföljande ana.
Kives, Karin Olofsdotter. (Barn 3384, s *, Far 13538, s *, Mor 13539, s *) Gift med föregående ana.
Spåre, Tomas Jacobsson. Gift
Boije af Gennäs, Anders Bojan. Lagman i Kista S:n, Finland. Levde i Gennäs, Pojo S:n, Finland. Stamfader för adliga ätten Boije af Gennäs. Landssyneman i Pojo. 1503 21/6 omtalad som sådan. Fadersnamnet saknas. Enligt de äldsta genealogierna gift med Brita, dotter till Rötker Olofsson, som säges ha varit gift med Ragnhild Johansdotter till Gennäs. Då Rötker Olofsson för ett vapen snarlikt Boijarna, så synes Boijegenealogien med rätta uppge, att Anders genom giftet förvärvar gårdarna Gennäs och Dalkarby i Gennäs sn. Genom sitt gifte synes han även förvärva de tre ankarbojarna i sköldemärket, av vilket ättens namn skapas. (Barn 3390, s *, Far 13560, s *, Mor 13561, s *) Gift 2 med efterföljande ana. Barn:
Diekn, Brita Rötkersdotter. Diekn. Rötker Ingessons släkt. Änka efter
danske adelsmannen Nils Månsson till Heinis, Rimito sn. Gift 2 med föregående ana.
Garp, Gudmund Larsson. Inflyttad till Tirmula, Lampi S:n, Finland. (Barn 3391, s *) Gift
Generation XIII Kives, Olof. Frälseman,. (Barn 6769, s *) Gift med efterföljande ana.
Stiernkors, Martha Nilsdotter. Levde 1469. (Barn 6769, s *, Far 27078, s *, Mor 27079, s *) Gift med föregående ana.
Spåre, Jacob Olsson. Inflyttad till Moisoo, Lundo S:n, Finland. (Barn 6776, s *, Far 27104, s *) Gift
Boije, Carl Andersson. Ägare av Bjuböle,
Borgå S:n, Finland. Gift med efterföljande ana.
NN, Margit. (Barn 6780, s *) Gift med föregående ana.
Diekn, egen ätt, Rötker Olofsson. Väpnare. Levde i Gennäs, Pojo S:n, Finland. Skriver sig till Gennäs, Pojo sn, och Dalkarby. Efter honom ärver ätten Boije af Gennäs stamgods och sköldemärke efter vilka den bildar sitt namn. Rötker reser anspråk på Gumnäs, som hans far sålt till Nådendals kloster och moderns kusin Lucia Olofsdotter återlöst mot Saustila, Sagu sn. Han hävdar att de döttrar till Rötger Ingesson, som äktat frälsemän, roffat åt sig gods på bekostnad av övriga, bl.a hans 'stormor' Märta. Strax innan Sten Sture sommaren 1472 kommer till Finland, lyckas Rötker belägga Lucias gods Hallila och Saustila med kvarstad. Han stämmer den sjuka Lucia till landsrätten. Får med lögner kvarstaden godkänd. Men den hävs när herr Sten under vintern återkommer och får bättre information. Rötker upphör ej att hota och trakassera. Förmår häradshövdingen i orten att öppna härbärget vid Lucias gods Kaskis och föra bort hennes livsuppehälle, fläsk, kokött, fisk, smör, råg, korn, allt... T.o.m. oxarna tages i beslag. Lucia söker tillflykt i klostret. Genom 'sämjebrev' 1490 får Rötker och svågern Mårten Ivansson (som är samarvinge) egendomen Gumnäs m.m. mot att de avsäger sig allt arv efter Lucia Olofsdotter. Men Rötker strider vidare. Han nämns senast 1498, när han ingår slutlig förlikning med Nådendals kloster. (Barn 6781, s *, Far 27124, s *, Mor 27125, s *) Gift 2 med efterföljande ana.
Johansdotter, Ragnhild. (Barn 6781, s *) Gift 2 med föregående ana.
Generation XIV Stiernkors, Nils Olofsson. Död omkring 1455. (Barn 13539, s *, Far 54156, s *, Mor 54157, s *) Gift med efterföljande ana.
Tavast, Elin Nilsdotter. (Barn 13539, s *, Far 54158, s *, Mor 54159, s *) Gift med föregående ana.
Spåre, Olof Larsson. (Barn 13552, s *, Far 54208, s *) Gift
Boije, Anders Carlsson. (Barn 13560, s *, Far 54240, s *) Gift
Diekn (Rötker Olofssons ätt), Olof
Nilsson. Gift med efterföljande ana.
van Kampen, NN Hansdotter. (Barn 13562, s *, Far 54250, s *, Mor 54251, s *) Gift med föregående ana.
Generation XV Stiernkors, Olof Persson. Inflyttad till Stor Särkilas, Finland. (Barn 27078, s *, Far 108312, s *) Gift med efterföljande ana.
NN, Karin. Inflyttad till Nynäs, Finland. (Barn 27078, s *) Gift med föregående ana.
Tavast, Nikolaus Olofsson. omkring 1439. Gift med efterföljande ana.
Jägerhorn, Ingeborg Göransdotter. (Barn 27079, s *, Far 108318, s *, Mor 108319, s *) Gift med föregående ana.
Spåre, Lars Månsson. (Barn 27104, s *, Far 108416, s *) Gift
Boije, Carl Mattson. Häradshövding i
Östra Nyland, år 1421 - 1460. Gift
van Kampen, Hannus (Hans). Köpman i Åbo, Finland,
1415, 1423. Gift med efterföljande ana.
Diekn (Ingessönernas ätt), Märta
Rötkersdotter. S: två ormar med huvudet uppåt. En till namnet okänd dotter gifter sig med frälsemannen
Olof Nilsson i Pojo. Deras son väpnaren Rötger Olofsson gör på 1470-talet anspråk på
de arvgods, Lucia Olofsdotter (Skelge) räknar som sitt fäderne och därför anser sig ha
rätt att testamentera till Nådendals kloster. Gift med föregående ana.
Generation XVI 108312 mf mf fm mm ff fm mf ff Stiernkors, Per. Inflyttad till Särkilaks, Töfsala S:n, Finland. (Barn 54156, s *) Gift
108316 mf mf fm mm ff fm mm ff Tavast, Olof Nikilsson. Gift med efterföljande ana.
108317 mf mf fm mm ff fm mm fm Jägerhorn, Christina Rötkersdotter. (Barn 54158, s *, Far 216634, s *, Mor 216635, s *) Gift med föregående ana.
108318 mf mf fm mm ff fm mm mf Jägerhorn, Göran Rötkersson. Inflyttad till Spurila, Permo S:n, Finland. (Barn 54159, s *) Gift med efterföljande ana.
108319 mf mf fm mm ff fm mm mm Nilsdotter, Ingeborg. (Barn 54159, s *) Gift med föregående ana.
108416 mf mf fm mm mf ff ff ff Spåre, Måns Jönsson. (Barn 54208, s *, Far 216832, s *) Gift
108502 mf mf fm mm mm fm fm mf Diekn (egen ätt), Rötker Ingesson.
Väpnare. Underlagman i Nyland. Rötker Ingessons ätt (egen ätt). S: två ormar stolpvis. Sätesgård Saustila, Sagu sn 1402. Nämnes senast 1423. Som skälig man och underlagman sätter han sitt sigill under ett köpebrev, undertecknat Karis 1392 3/9. Enligt detta godkänner Olof Ingesson i Rösund att hans syssling Gesta Kristin säljer sin andel i Sandnäs, Karis, till Niclis Ingesson, Rötkers bror, för 30 mark. Två gårdar i Halliala by och en rök i Saustiala by, båda i Sagu sn i närheten av Åbo, vilka Rötker äger och felaktigt kommit under frälse, återdöms till skatte vid räfsteting. Rötker är ofta sigillvittne och syneman under 1400-talets två första decennier. Makarna är båda döda 1430. De har sju kända barn. En son blir borta utrikes. En dör ung. Tre döttrar får gods i hemgift när de gifter sig med frälsemän. Genom att pantsätta Halliala kan Rötker ge döttrarna Karin och Märta (80187) hemgift i guld och penningar när de gifter sig med köpmän i Åbo. För att kunna betala dottern Märtas hemgift pantsätter fadern Rötker en gård i Halliala by i Sagu för sjuttio nobler. Denna gård inlöses av mågen i samband med giftermålet. Märtas dotter Lucia räknar därför sin gård i Halliala som farsarv. - Förmyndare för Lucia och sannolikt hennes rätta morbror är Henrik Svärd, äldre ätten. Moderns och morbroderns mor synes ha varit dotter eller syster till riddaren Nils Olofsson (högervänd arm), som levde 1396-1415 och ärvdes av bl.a. Lucia. Hederplatsen bland dem som ger Nådendals kloster stöd personligt och ekonomiskt intar denna Lucia. Hon är alltså dotter till frälsemannen häradshövding Olof Skelge och hans hustru Kristina Rötkersdotter. Både Lucias far och hennes make Henrik Klasson (Djäkn, Lydekasönernas ätt) blir riksråd. Maken dubbas till riddare 1441 vid kung Kristoffers kröning och dör 1458. Genom att till klostret överlåta Ailos gård, Reso sn, Egentliga Finland, bereder Lucia klostret en varaktig stad. Hon testamenterar även en guldring med en safir till klostret. I ett brev 1498 28/2 där hon nämns som avliden, kallas hon 'moder fru Lucia' Detta kan betyda att hon någon tid varit abbedissa i Nådendals kloster. (Barn 54251, s *) Gift med efterföljande ana.
108503 mf mf fm mm mm fm fm mm Hendriksdotter, Lucia. Gift med föregående ana.
Generation XVII 216632 mf mf fm mm ff fm mm ff f NN, Niklis. Inflyttad till Kiala, Berga S:n, Finland. Levde i slutet av 1200-talet,. (Barn 108316, s *) Gift
216634 mf mf fm mm ff fm mm fm f Jägerhorn, Rötker Jörgensson. Gift med efterföljande ana.
216635 mf mf fm mm ff fm mm fm m Galle, Brita Jönsdotter. Levde år 1311,. (Barn 108317, s *) Gift med föregående ana.
216832 mf mf fm mm mf ff ff ff f Spåre, Jöns. Kallas i ett brev år 1411, ärlig och välbördig man, (Barn 108416, s *) Gift
217006 mf mf fm mm mm fm fm mm f Clausson, Hendrik. Levde trol. i Finland. (Barn 108503, s *) Gift
Generation XVIII 433268 mf mf fm mm ff fm mm fm ff Jägerhorn, Jörgen. Inflyttad till Spurila,
Permo S:n, Finland. Gift
Generation XIX 866536 mf mf fm mm ff fm mm fm ff f Jägerhorn, N N Rötkersson. (Barn 433268, s *, Far 1733072, s *) Gift
Generation XX 1733072 mf mf fm mm ff fm mm fm ff ff Jägerhorn, Rötker Ingielsson. Vapendragare
hos Erik IX den helige. Levde år 1160. Gift
|
