Till del I (Sadelfastättlingar)

Sida 1

Så länge skutan kan gå ...

Evert Taubes rytmiskt dunkande text rinner osökt upp när man ser bilden av galeasen Don Carlos ovan. Skutans namn är måhända inspirerat av operan med samma namn ?

Hemmahamnen var på Fjällsholmen, som ligger inom Torsby pastorat i södra Bohuslän, och dess skeppare från byggnadsåret 1891 till 1915 var Axel Johansson. Han levde mellan 1857-1927.

Don Carlos får i övrigt bilda ouvertyren till några artiklar inne i tidningen om skeppare och sjömän med anknytning till samma trakt och närområde.

Den symboliska rubriken ovan kan leda tanken till GLIMTENs egen "seglats". Den känns i bland mödosam pga bristen på material från avlägsnare platser i vårt avlånga land.

Där kan DU som läsare göra en insats. Låt oss få ta del av dina resultat! För DU forskar väl inte enbart för att fylla byrålådan?

Skall vi låta otrevliga fakta komma i dagen?

Många släktforskare tycks vara rädda för att återge otrevliga fakta som kommer fram om anfäderna. Är det månne tron på arvssynden som får oss att känna skuld för fädernas missgärningar ?

Eller är det kanske rädslan för att själv bli betraktad som en individ med tvivelaktig genetisk utrustning ?

I detta nummer ger Redaktören sina belackare bränsle till brasan genom att återge ett för sin anfader mycket misskrediterande brev. Red försöker också "matematiskt" bevisa att det inte är så farligt genom att ge exempel på hur samme anfader i "dubbel upplaga", via kusingifte, ger upphov till högst förtjänstfulla medborgare.

Sida 2

Från min sida sett (ledare) Ett exempel

Det nummer du nu håller i din hand skall ses som ett exempel på vad en släktforskare kan åstadkomma med en scanner, en dator, lämliga program och en portion kunskap om sin släkt. Kanske också lite tur samt goda kontakter med de som har intressant material.

Avsikten är också att visa, att man inte behöver gräva sig ner i medeltidsgenealogi för att hitta fängslande människoöden.

Jag har själv bara gått sex generationer tillbaks och vänt där för att utforska ättlingarna till en person som dog 1837 - alltså för ca 155 år sedan

Genom mitt engagemang för att sprida min egen förtjusning över datorns nyttighet och därmed följande föreningsarbete - som nu är brutet - har jag bara lyckats skumma ytan av den släkt som fångat mitt intresse.

Ändå tror jag att du efter att ha tagit del av innehållet håller med om att resultatet är fängslande och kanske kan inspirera dig själv att göra något liknande - eller ännu bättre. Du ser säkert även, liksom jag, hur mycket mer som finns att utreda och berätta om, för att kunna ge en fullvärdig personhistorisk skildring av alla de individer som här nämns med några korta rader.

Kanske störs du av att innehållet envist hakar sig fast vid samma släkt - som läsare har du ju rätt att vänta dig en mera blandad kompott där du möjligen kan hitta något som berör din egen släkt.

Förlåt mig då för denna gång. Jag har rätt många Sadelfastättlingar som regelbundet läser GLIMTEN (fler är välkomna) och jag har tidigare lovat dem en utförlig redogörelse. Materialets rikedom på bilder gör att det snart krävs att det återges i bokform, men före det vill jag hinna få möjlighet att följa upp många av de uppslag som är outredda.

För tidningens del har jag snart tömt mina resurser och kanske blir de tre följande numren de sista av tidningen. Dvs om inte läsarna på ett mera aktivt sätt hjälper mig att fylla tidningen med bilder och berättelser som de har utformat om sin släkt. GLIMTEN som inte längre representerar någon förening måste ändå helt förlita sig till sina läsares bidrag - alltså inte bara pengar utan artiklar och debattinlägg, annars har tidningen inget berättigande.

Som jag befarade sjönk upplagan vid årsskiftet - det har ju gått troll i att spara - även om prenumerationen inte kostar mer än några timmars parkering i en storstad. Många av de förlorade återvänder säkert då jag påminner dem. Tyvärr kostar det i dag väldigt mycket att påminna. De höga portoavgifterna plus andra kostnader gör att man inte kan sända ut gratisexemplar i hopp om att få nya prenumeranter eller gamla åter.

Där kan du själv bli ett strålande exempel genom att visa tidningen för dina kamrater och uppmana dem att prenumerera. Som jag tidigare påpekat är det även viktigt att få biblioteken att prenumerera och därmed utöka läsarna.

Det finns över 300 tänkbara bibliotek som jag flera gånger uppvaktat med gratisexemplar till stor kostnad men med klent resultat. Om jag bara hade lyckats få dem att prenumerera skulle det ge en god bas för GLIMTENs fortbestånd. Du kan hjälpa mig att påverka bibliotekarierna att "ta hem" tidningen via Bibliotekstjänst datasystem "Burken". Fråga efter GLIMTEN på ditt bibliotek. Be även din släktforskarförening att prenumerera. Tyvärr kan jag inte enbart byta tidning med dem. Det ger bara utgifter och inga inkomster.

Nu kan ju det klena prenumerationsresultatet bero på produkten - att den är dålig - men jag får så mycket uppskattande meddelande så jag vill ändå tro att mina provexemplar drunknar i reklamen från de stora förlagen, och dem är det omöjligt att tävla med.

Hör gärna av dig med synpunkter på detta nummer. Till exempel:

• Tycker du om att se många bilder ? Vill du ha mer tekniktips ?
• Vill du ha hjälp med att få scannat dina egna bilder ?
• Har du uppslag till ett bra debattämne?

Sida 3

Blandat

DIS-MITT

är en ny regional förening bildad vid ett möte i KFUM Sundsvall den 15 nov. 1992 och som närmast är avsedd för XYZ-länen men även för alla andra DIS-medlemmar. Syftet är att ge datorhjälp i släktforskningen och regionalt avlasta DIS. Till ordf utsågs Bernth Lindfors, Njurunda, som kan nås per tel 060-31534.

Meddelandet ovan gläder Red som 1987 själv startade den första regionalföreningen, nämligen DIS-VÄST.

Nya regionalföreningarna SYD och MITT skulle varit 5 år gamla nu om styrelsekamraterna i DIS följt mitt förslag att då, 1988, ta initiativet till att starta dem - medlemmar i regionerna fanns i tillräckligt antal redan då.

Vi hoppas nu att utvecklingen leder till självständiga föreningar som kan stimulera varandra genom ett gott samarbete, gärna lett av DIS i en mindre centralistisk anda. Det skulle alla vinna på.

***

Släkthistoriskt FORUM dyrt att annonsera i

Olof Brattö, som nyligen utkom med sin fina bok "Personnamn i Bohuslän" bad mig hjälpa honom att marknadsföra boken för att få tid till del II och III, som han arbetar med. Efter att tidigare ha hjälpt Olle med det datatekniska ville jag gärna fortsätta att hjälpa.

- Men huh vad dyrt. En kvarts sida i ShF kostar inte långt från tusenlappen. Med tanke på att man säkert behöver upprepa annonsen många gånger innan upplagan är placerad, blir det dyrt.

En kulturarbetare som professor Olof Brattö som ideellt ägnat flera års forskning med att undersöka över sextio tusen Bohuslänska namn och under resans gång avverkat två datorutrustningar som kostat mycket pengar och dessutom betalat över trettio tusen kronor för tryckningen av sitt alster borde få ett kraftigt reducerat pris när han vill ge information om dess existens - tyckte jag.

Jag gav därför redaktören Elisabeth Thorsell ett sådant förslag. I sin tur tog hon upp det med kassaförvaltaren Carl Szabad som sa blankt NEJ.

Vad skall vi ha ett förbund till som inte på ett generöst sätt tar vara på och informerar om vad enskilda forskare och individer gör?

Förgäves har jag tidigare försökt få en ändring till stånd. Jag lade ner flera dagars arbete på ett remissyttrande om förbundets ställning i datafrågor (för några år sedan) helt utan respons eller synbart resultat från förbundet.

Förbundet vill ha fler stödjande medlemmar men struntar totalt i dem om de inte samtidigt representerar en förening vid dess stämma.

Här behövs en stadgeändring!

Att ShF tar höga annonsavgifter av de som säljer mikrokortsläsare, datorutrustning, program mm till höga priser kan jag förstå - men när priset är 150 kr för en bok (självkostnad i stort sett) som vänder sig till en mycket smal grupp som är intresserade av namnforskning (som är intressantare än det låter) då undrar man!

I Thorsells svarsbrev begärdes ett exemplar som man (av nåd?) möjligen kunde tänka sig recensera. Huh!

Ett trist konstaterande efter att annars ha sett en bättring hos ShF - men förbundet kan väl ändrar sig till det bättre även i denna sak - hoppas jag.

Du som vill hjälpa Olof Brattö att inom din förening ge information om den ytterst fina boken "Personnamn i Bohuslän Del I: År 1300-1700" hör av dig till GLIMTEN. Priset är 150 kr.

Olof Brattö har lovat att som tack ge artikelbidrag till din förenings tidning. Du kan också beställa boken per post eller telefon, från

Fosforos Bokhandel, Ashebergsg. 11, 411 27 Göteborg.Tel 031 117443.

***

PS - ny Sadelfastättling född

Omslagsbilden

av denen vackra galeasen Don Carlos har Hans Lidhall i Sjöhåla, Harestad bidragit med.
Han skriver:

"Min farfar hette Axel Johansson och var skeppare från byggnadsåret 1891 till 1915. Han var född 1857 på Fjällsholmen och dog i Sjöhåla 1927. Under sin tid som skeppare seglade man med zinkmalm från Åmmeberg vid Askersund till Göteborg för det belgiska gruvföretaget Vielle Montagne. Returfrakten från Göteborg var ofta stenkol, men även annat gods.

Under åren 1915 till 1934 ägdes skutn av Harald Giöbel, hemorten var då Harge vid Vättern. Somrarna 1921 och 1922 deltog hon i bärgningen av passagerarfartyget "Per Brahe", som 1918 sjönk utanför Hästholmen och då konstnären John Baur omkom.

Don Carlos hade senare flera ägare och slutade som vågbrytare utanför Trellevarvet på Kållandsö vid Vänern."

Sida 16

VASA-tidens krigshjältar Del II Kagg och Horn

av Gunnel Mattson, Särö

Lars Kaggsgatan började utläggas från Gamlestadstorg år 1918, senare sträckning ända fram till Kviberg. Ett tag var den genomfartsgata till Kortedalavägen men blev så småningom avstängd vid Skaragatan.

Namngivaren till gatan, Lars Kagg, föddes 1595 på Källstorps gård i Västergötland, tillhörde en gammal svensk-finsk adelssläkt. Lars Kagg kom som 14-åring till Karl IX:s hov och fick en liknande bana som de andra krigshjältarna. Han blev god vän med Gustav Adolf, fick lära sig krigföring i Holland (Oranien) och kom sedan ut i kriget, först som generallöjtnant under Banér, sedan som överste för Östgötaregementet. Han var med Gustav Adolf i Tyskland 1630, utmärkte sig vid flera tillfällen och var vid kungens död 1632 kommendant i Magdeburg.

SÅRAD OCH HEMSKICKAD
Kagg blev därefter överste vid Livregementet och var med i strider vid Hameln, Oldendorf och Regensburg, innan han blev sårad och hemskickad.

Efter tillfrisknandet blev Kagg riksråd och "satte med outtröttligt nit det inhemska försvaret i förträffligt stånd till danska kriget 1643-45". (Ur Nordisk Familjebok.)

1644 var han Gustaf Horns närmaste man vid fälttåget i Skåne och 1645 kämpade han tillsammans med Harald Stake mot norrmän och danskar här i Gamlestadstrakten.

Klas Jonson omtalar i sin bok "Glömda segrare" att Lars Kagg år 1644 hade infunnit sig i Göteborg tillsammans med Per Brahe, då läget syntes hotat, och året efter hade Kagg fått det personliga överinseendet över krigföringen i hela Västergötland. Under honom ledde Stake försvaret av Götaälvområdet, från Vänersborgstrakten ner till Hallandsgränsen.

Harald Stake hade lett olika krigsoperationer i Göteborgstrakten hela 1645 mot de danska härförarna Krabbe (med danska krigare) och Sehestad (med norska krigare). I juli hade Kagg varit här och inspekterat, men klagat över att hans forna blessyrer i huvudet inte tillät honom att rida. Men när stridshändelserna drog ihop sig mot Gamlestadsbro i början av augusti hade Kagg, trots allt, förenat sig med Stake och övertagit högsta befälet. Sehestad hade kommit från Bohus och gått över älven vid Skårdal och Lärje, och en överste Taylor hade beordrats vidare med 1 100 man mot Nya Lödöse.

Efter att ha utkämpat en strid mot Krabbe vid Ranängen hade Harald Stake förskansat sig på Säveåns södra strand vid Gamlestadsbro. 4-6 augusti står det strider som beskrivs så här: "Sköto uppå varandra intill aftonen, då fienden kyrkan kvitterade och lät i brand sticka. Uti varande skjutning blev allenast en soldat dödsskjuten och några få sårade. På fiendens sida en stor del döda och sårade".

NYA LÖDÖSE ÖVERGIVEN
Nya Lödöse (Gamlestaden) var vid denna tidpunkt övergiven för den nya staden Göteborg, enbart en del förfallna hus fanns kvar samt en del trädgårdar, varav en del fortfarande var skötta, andra igenvuxna. Kyrkan som omtalas var mycket förfallen, men hade ändå tjänat som skydd för fienden, liksom de forna jordvallarna gav betäckning på båda sidor om Säveån. Den 5 augusti hade en svensk styrka gått över Gamlestadsbro och även norrifrån tillstötte svenskar, och så här blev resultatet, enligt en rapport: "Först afslog de ryttare och dragone troupper, som hade förvachten wed gamble staden, sedan fiendens fotfolck, så mycket som på Lärgie huus (Lärjeholm) och inom stacketet i trädgården var inlagt, så at hvad som icke blef nederhugget, det jagades och fördräncktes i älfven."

DREV FIENDEN I ÄLVEN
Efter detta anlände Lars Kagg med sin styrka och "förlöpte det åther en skarp action, så att fienden måste taga till flychten och salvera sig under styckena aff Bohus, trängdes och i största confusion (förvirring) i älfven jagades, at samme flycktige hafva med prommer och båthar måst låta opfiska sig".

Med andra ord, svenskarna gick segrande fram och fördrev fienden till Bohus, som var norskt. Men striderna hade varit hårda under flera dagar och när Sehested förstod att slaget var förlorat, omtalas det, började han ge order om att skjuta de egna, som inte höll stånd mot svenskarna. Kagg och Stake tyckte sig också ha anledning "att hugge en dhell för hufvudet" bland sina män, så det var hårda bud för de stackars krigarna på båda håll.

Efter Freden i Brömsebro 1648 utnämndes Lars Kagg till fältmarskalk. På grund av sjukdom deltog han inte i strider igen förrän 1659 då han var med om ett anfall mot Fredrikshald, där han måste retirera. Samma år valdes Kagg till riksmarsk och riksförmyndare. Friherre blev han 1651 och greve 1653. Han dog i Stockholm 1661.

HORNSGATAN
tillhör den grupp av gator som lades ut år 1894. Gatan sträcker sig från Säve Strandgata upp till Holländareplatsen och utefter ena sidan växte det första kvarteret i Gamlestaden, Abborren, upp. Vid den andra sidan anlades sedan SKF:s fabriksbyggnader upp emot Artillerigatan.

Husen utefter Hornsgatans andra del emellan Artillerigatan och Holländareplatsen byggdes strax efter Abborren och är sig väl ganska lika än i dag, även om butikerna och butiksägarna växlat en del.

Ännu en av Gustav II Adolfs krigare och statsmän har antagligen givit Hornsgatan sitt namn, nämligen Gustaf Horn. Precis som Banér och Brahe blev Horn i unga år hovman hos konungen, och efter utbildning i den högre krigskonsten i Holland blev han överste för Norrlands regemente år 1621. Horn deltog jämte Jacob de la Gardie med framgång i livländska fälttåget, och blev därefter 1625 utnämnd till riksråd samt år 1628 till överbefälhavare över trupperna i Livland. Han visade stor fältherreskicklighet och blev kallad till kungen i Tyskland, där Horn vid slaget vid Breitenfeld visade stor rådighet och utan att förivra sig lyckades uppehålla Tillys här till dess konungen hann komma till undsättning.

KRIGSFÅNGE I SJU ÅR
Efter diverse andra krigsäventyr blev Gustaf Horn tillfångatagen vid ett slag i Nördlingen och satt som krigsfånge i sju år. Han blev därefter utväxlad mot tre generaler från fiendesidan och efter hemkomsten till Sverige blev Horn vicepresident i Krigskollegium. Av drottning Kristina utnämndes han till greve och fick finländska Björneborg till grevskap, förut hade han fått Marienburg i Livland till friherreskap.

1652 utnämndes Horn till generalguvernör i Livland, men lämnade Livland 1653 för att övertaga presidentposten i Krigskollegium. Gustaf Horn kunde kanske inte mäta sig med Banér i genialitet, men han var en av de bästa fältherrarna under 30-åriga kriget och uppskattades till fullo av Gustav Adolf. Horns styrka låg framför allt i försvaret, inte så mycket i anfallet. Han fick både vänners och fienders aktning för sitt stora kunnande, och för sin ädla karaktär.

Gustaf Horn föddes 1592 på Örbyhus och dog 1657 i Skara.

Sida 18

Sifferlek
med anor och anlag

Lycka till att leka och filosofera över de märkliga principer som naturen skapat för att bevara våra arters mångfald och anlag.

Och så till sist! Förhäv dig inte över några "fina" anor! - Tag inte heller på dig "skulden" för någon "skurk".

Anornas för och nackdelar delas av de flesta av dina medmänniskor. Tycker du att du haft tur i det genetiska lotteriet? Det beror inte på dig. Hjälp därför de mindre lyckligt lottade!

Sida 19

Vilka är förnamnen

Släktforskare brukar vara duktiga på att tolka namn. Kan du ge rätt svar på följande frågor?
Det är uttalet som gäller och inte stavningen.
Rätt svar finner du sist i detta nummer.

1. Kan han slå på ett snöre
2. Där är hans arm fäst på kroppen
3. Ser han på Skansen
4. Finner han fågelägg i
5. Så mycket pengar har hon när hon är pank
6. Har hon sin lediga fredag
7. Äter han till frukost
8. Kan hon säkert inte dessa svåra uppgifter
9. Har han vid en landsväg
10. Kan hon kanske gå på
11. Vet hon att fåren är före klippning
12. Tycker han är otäckt när det gör under oväder
13. Tycker hon om sina saker, att de är
14. Ser han med barr i skogen
15. Gjorde hon när hennes gamla kom bort
16. Möter hon i Tallin
17. Anser hon orden elever och beteende vara
18. Har han längst ner på sina slitna jeans
19. Säger hon uppskattande om en apelsindryck
20. Kan han stort förtroende
21. Tar han på Gotland till sin mineralsamling
22. Är han till sin syster

Gustaf Edman med familj

EN JÄTTE FRÅN GOTLAND Bilden av "jätten" fann jag bland min mosters efterlämnade handlingar för en del år sedan. Göteborgs-Posten publicerade två annorlunda bilder av honom den 7 mars 1991. Där fick jag också veta att det var den "störste svensken som skådats". Hans namn var Gustaf Edman och han var född 1882 i Bors på Gotland. Från hjässan till tårna mätte han 242 cm och hans kroppsvikt var 230 kg. Hans famnmått var 285 cm och han hade en enorm aptit och åt som en oxe. Skostorleken var 56. Folk blev rädda då de såg honom men Edman var en snäll person. Hans krafter var så enorma att han endast tog i hand fyra gånger. Alltid med svåra skador som följd. Föräldrarna kunde inte förstå varför de fick en sådan välväxt son. Han var stor redan vid 12-13 år. Edman bodde senare i Oskarshamn många år. Han gifte sig med Anna Persson från Brunflo i Värmland. De fick en son i normal storlek och han levde till omkr. 1987.

Jätten Edman livnärde sig på marknader och cirkusar där han gjorde kraftprov med hästskor och tyngder

Hembygdsforskaren Artur Redborn i Långemåla, Ruda, i Småland har forskat mycket kring Edman, uppger GP och berättar vidare en del märkliga historier om honom.

Jätten Edmans liv blev kort. Han dog redan 1912 av tyfus, under en turne i Finland. Många av hans föremål som säng, stolar, skor mm finns i Bötterums hembygdsgård i Långemåla.

GP avslutar med att berätta att historiens längsta person enligt Guinnes Rekordbok är Robert Pershing Wadlow, född 1918 i Alton, Illinois, USA, död 1940 i Manister, Michigan, USA. Två läkare mätte honom till 272 cm.

Han vägde 21 år gammal 223 kg. Vid fem års ålder var han 163 cm och vägde 48 kg. Nio år gammal 189 cm och 82 kg.

Som släktforskare undrar man om det finns fler ovanligheter att rapportera om. Meddela dem gärna. Red

Kunta Kinte en bluff ?

När författaren till "Rötter", Alex Haleys dog hyllade en del släktforskartidningar honom för hans insats. Och visst bidrog han till att många började släktforska. Redan 1978 åtaldes han för att ha stulit 80 sidor ur Harold Courlanders roman "The African" från 1967. En undersökning av hans efterlämnade papper blir ett dråpslag mot den afro-amerikanska kulturen uppges det i en artikel i GP som oberopar en artikel i Sunday Times (som publiceras i original i Village Voice) där det sägs att det mest anmärkningsvärda inte är Haleys historiförfalskning utan att hans berättelse har skyddats av en rad ansedda "politiskt korrekta"personer.

Den trista historien är onödig. Det håller nog många med om som studerat "verkligheten som överträffar dikten".

Reds lilla historia om Sadelfasts ättlingar antyder väl att det är fullständigt onödigt att bluffa. Sanningen räcker gott!

Sida 20

Tekniktips:

Släktskapstavla skapad med Disgen
kompletterad med scannade bilder

visas ev. senare

Svar till Vilka är förnamnen på sid 19

1. Knut

2. Axel

3. Björn

4. Bo

5. Inga

6. Frida

7. Teofil

8. Klara

9. Botvid

10. Lina

11. Ulrika

12. Oskar

13. Fina

14. Enar

15. Fanny

16. Ester

17. Erika

18. Frans

19. Josefin

20. Inge

21. Östen

22. Bror