Innehåll Nr 2 1993

Sida 1

Martin August Andersson 1839.10.19 - 19123.08.30

GÅRDAGENS VÄRSTING (?) Dagens ungdomar som slåss och bråkar och är allmänt stökiga får idag epitetet "värsting". Om än inte det uttrycket fanns förr så kunde det gå hett till på den tidens marknader. August Andersson, den grånande gentlemannen på bilden t v som ser ut som affichens "Gärna en medalj, men först en rejäl pension" ser man inte gärna som en slagskämpe. Likväl berättar Sven Karlsson i Dotorp, Harestad (90 år) om hur hans farfar såg August i en rejäl batalj på en marknad i Kungälv. Den slutade först då en ung kvinna gick emellan kämparna. Förvånad undrade August: - Vem var det ? - Det var min syster, svarade Svens farfar. - Henne skall jag fria till på söndag, sa August. Och gjorde så efter en ritt från Nödinge till Tega i Ytterby. Han fick sitt "Ja" och sin Johanna Blom, som du f ö såg i förra GLIMTEN (nr 14). "Slagskämpen" blev sedemera kommunal- o landstingsman samt riksdagsmannakandidat och ättefar till många i dag levande personer. Vi hoppas dagens "värstingar" lär av förebilden.

GLAD SOMMAR ...
önskar vi alla våra läsare! Trots den "häftiga" inledningen av årets sommar hoppas vi ändå på några regniga och kalla dagar som alla släktforskare kan ta som "ursäkt" för att gräva sig allt djupare in i något arkiv. Glöm dock inte den "levande" släkten! Besök den!

Ta med dig bandspelare, kamera och papper och penna - eller varför inte - en bärbar dator, när du är ute och samlar "data". Sen kan det regna småspik - du får ändå roligt och mycket att rapportera i GLIMTEN nr 16. LYCKA TILL !

Sida 2

Från min sida sett (ledare) I huvudet på en redaktör...

virvlar många tankar och ideer. Aktuellt just nu är frågan om GLIMTEN skall upphöra. Trots lovord och "Du får absolut inte sluta" så närmar sig stunden för det definitiva beslutet. Alltför få har tagit mina tidigare böner och vädjanden om artiklar på allvar.

Om så skett så att jag bara behövde koncentrera mig på redigering o dyl hade frågan om upphörande inte uppstått ännu. Har man ambitionen att ge ett allsidigt material från rikets alla hörn känns det jobbigt att få förlita sig till den lilla men tappra skara som verkligen ställt upp - ett hjärtligt tack skall ni ha.

När jag startade trodde jag alla släktforskare hade samma lust att berätta om sina resultat som jag har. - Men så är det tyvärr inte. Och har man lusten så är man ibland rädd för att ha gjort något fel eller formulerat sig illa.

DÅLIGT SJÄLVFÖRTROENDE
skulle man gärna vilja bota hos dem som verkligen kan - men ändå inte vågar. (Kan ni inte följa mitt exempel och våga göra bort er?)

Nu är det inte bara jag som har detta problem. I alla blad (det finns rätt många idag - och fler blir det) klagar redaktörerna. Av bladens mycket skiftande kvalitet får man intrycket att det gäller att fylla så många sidor som möjligt genom att "glesa ut materialet" på stora ytor eller publicera listor över nytillkomna medlemmar (eller avlidna) eller annan trivial spaltfyllnad.

STIMULERANDE MATERIAL
som ger ny näring och nya infallsvinklar åt forskningen hittar man tyvärr sällan. Trots att tala i egen sak tycker jag vid en jämförelse att GLIMTEN där klarar sig bra. Så för att råda bot på detta gick jag ut med erbjudandet att GLIMTEN kunde köpas till lägre pris vid gruppbeställning (se rutan t.h.). Då skulle man kunna sända ut GLIMTEN och bifoga egna sidor med lokal information, eventuellt inredigerade i en specialutgåva av GLIMTEN.

FÖRBUNDETs och GFs
tidningar är tydligen för dyra att spridas till alla medlemmar inom föreningarna genom ett ganska påkostat utförande. Man måste t ex anmäla sig som stödjande medlem och betala mer för att få Släkthistoriskt FORUM, förbundets tidning. Trots det får man inte vara med om att påverka verksamheten om man inte samtidigt är utsedd av någon förening som ombud vid årsstämman.

Min tanke att GLIMTEN åtminstone för en del föreningar genom sitt enklare utförande, i teknisk mening, skulle bli deras tidning har inte slagit rot. Man väljer ofta i stället att sprida ett eget blad av dålig tillverkning. Man har inte heller observerat att GLIMTENs material (då ej undantag anges) fritt får kopieras i föreningsbladen mot att endast ange källan och artikelförfattaren (se rutan t. h.). Om man gjort detta skulle GLIMTEN blivit mer känd och troligen fått in mer material och kanske även fler prenumeranter.

Andra ideer jag framfört har inte heller gett resultat - kanske beroende av att jag inte längre verkar som föreningsmänniska utan som en fristående kraft.

-Det kan naturligtvis även bero på idéernas innehåll.

HUR SOM HELST
så känns det tungt när upplagan faller i den ekonomiskt oroliga tid vi lever (överdriven sparnit?) eller när ens ideer inte uppmärksammas och bär frukt inom föreningarna. Då faller motivationen att dra lasset.

REGISTREN
som skapas med GLIMTENs QA-mallar är dock en långsiktig satsning som verkar ge effekt allt efter som tiden går.

För att hålla kontakt med registerskaparna och användarna kommer jag vid ett upphörande av nuvarande utgivningsform att fortsätta med GLIMTEN i annan form. Kanske bara två nummer per år eller sporadiska utgåvor till dem som betalar i förskott.

MER TEKNIK I NÄSTA NUMMER
blir det som en följd av artikelbristen. Men tekniktips anpassade till släktforskning är populärt Så det så. En utförlig redovisning av nya register väntar också.

Sida 3

Sommarutställning i Stenungsund:

Persondatorns födelse -93

GLIMTEN presenterar nedan en artikel som är hämtat ur en tidning med samma namn som rubricerad utställning. Tidningen utdelas till besökarna.

Utställningen pågår tom sept 93 i Hakenäsgården i Stenung-sund, (intill stranden vid södra infarten) onsdagar kl 10-20, övriga dagar 10-17. Avgift vuxna: 25:- (inkl. tidningen). Pris vid gruppresa: vg kontakta Tel 0303-66 600 eller Fax: 0303-69 177.

Artikeln nedan är skriven av Bert-Inge Hogsved, VD för Hogia AB, moderbolaget i Hogia-gruppen, som 1992 omsatte 112 miljoner kronor och som nu är inne i en snabb expansion.

GLIMTENs läsare rekommenderas att besöka den mycket rikhaltiga utställningen. Du som följt databranchens rasande utveckling i ca 5-15 år ges rent nostalgiska upplevelser vid den överväldigande paraden av maskiner som redan nu är museiföremål. Du som nyss fått kontakt med den fascinerande apparaten - datorn - får en bakgrund till dagens maskin vilket möjligen kan öka din förståelse och tålighet inför de problem som återstår att lösa.

Bert-Inge Hogsved:
Det är i dagarna exakt 15 år sedan jag fick min första mikrodator, en IMSAI 8080. Det var i juni 1978 som den kom. Det hela var resultatet av ett besök som min hustru, Åse, och jag hade gjort på mässan Datakraft -78 samma år.

Vi hade åkt dit för att leta efter en dator till hennes nystartade redovisningsbyrå.

Där hade vi träffat på det lilla företaget Hobby Data, startat av Jan Nilsson något år tidigare. Vad vi inte visste, var att vi där hade träffat på den person som öppnat Europas första databutik.

Vad vi inte heller visste, var att mäss-besöket skulle komma att förändra vår fortsatta tillvaro.

Inte heller hade vi någon aning om att vi faktiskt hade kommit in mycket tidigt i något som framöver skulle komma att påverka människors liv på många håll.

Mikrodatorerna
Det var bara något år tidigare som mikrodatorerna hade börjat dyka upp på allvar i t ex USA. Vårt mässbesök gjorde vi innan ABC 80 lanserades -och långt innan t ex IBM skulle få upp ögonen för den nya branschen.

Varken Åse eller jag hade någon bakgrund från databranschen. Så till vida var vi typiska för de människor som började syssla med mikrodatorer i slutet av 70-talet.

För det var inte människorna i de etablerade dataföretagen som började göra det - det tog lång tid innan de började förstå vad som var på gång.

Det var andra människor som etablerade mikrodatorbranschen. Detta gällde i USA likväl som hos oss.

Det var människor som såg nya möjligheter, ofta folk som hade ett tekniskt intresse, men sällan människor från "riktiga" dataföretag.

Så vi hade alltså köpt en IMSAI 8080. Enda problemet var att det inte fanns några programvaror till den. Men dem åtog jag mig att ta fram.

Hogia
Två år senare lämnade jag min anställning vid ett av de petrokemiska företagen i Stenungsund. Programvaruföretaget Hogia drog i gång sin verksamhet på allvar.

Den första produkt som vi sålde var ett redovisningssystem som jag tagit fram och som vid det laget hade sålts till fyra kunder.

Vi började leverera programvaror till datorer av fler och fler slag. Det blev början till den samling maskiner som ni ser i "Persondatorns födelse".

Vi fick vara med om en epok som var fascinerande i många avseenden. Vi såg en bransch skapas - och såg den förändras rasande snabbt.

Nya datorer lanserades - ofta. Företag bildades och försvann sedan igen. Människor strömmade till. En del var lycksökare - en del tog det hela på mycket stort allvar. Det var Klondyke-stämning i den nya branschen.

Det gick att starta ett programvaruföretag och bygga upp det från grunden - i dag skulle det vara nästan omöjligt.

Svensk industri
I slutet av 70-talet och början av 80-talet uppkom efter hand i Sverige en persondatorindustri som det nog inte fanns någon motsvarighet till utanför USA

Under några år tillverkades och såldes fler persondatorer hos oss - ABC 80 och ABC 800, Facit DTC, Metric 85, Ericson Step/one och EPC och fler med dem - än i något annat jämförbart land.

Vi hade Luxor, Scandia Metric och Dataindustrier, som alla hade en stor teknisk kompetens och som alla var inblandade i ABC-verksamheten.

Här fanns Facit som hade en kraftfull försäljningaorganisation både i och utanför Sverige.

Och här fanns Ericsson, som också så småningom gav sig in på person-datorområdet. Men i mitten av 80-talet fanns ingenting kvar av denna persondatorindustri. Hur kunde det ha gått så snett ?

Tänk om...
Tänk om dessa företag hade samverkat i stället för att bara konkurrera med varandra.

Var hade vi i så fall stått i dag ?

Tänk om Scandia Metric och Luxor hade samarbetat kring ABC 80 och inte konkurrerat med varandra med samma maskin för att sedan ta fram två helt olika efterföljare - ABC 800 resp Metric 85...

Tänk om Luxor och Facit hade kunnat samarbeta i försäljningsledet i stället för att konkurrera med varandra - ABC 800 och Facit DTC var ju ändå i grunden en och samma maskin...

Tänk om Ericsson på något sätt hade engagerat sig i den svenska bilden och inte skaffat sin första persondator från Japan.

Och tänk om man - när man sedan lanserade sin nästa maskin - hade gjort det i samarbete med någon av de andra svenskarna...

Tänk om det sedan hade gått att på något sätt samordna Ericssons utvecklingsresurser och marknadsföringsorganisation med dem som fanns i t ex Facit - båda verksamheterna hade faktiskt samma ägare...

Och slutligen: tänk om statsmakterna inte hade känt sig tvungna att satsa stora pengar på att låta ett helt nytt företag ta fram en egen - och mycket udda -Compis-dator för det svenska skolväsendet.

Tänk om man "nöjt sig" med de vanliga datorer som t ex företag fick hålla till godo med...

Vad hade då ett enat persondator-Sverige kunnat vara i dag ?

Museet
"Persondatorns födelse" illustrerar den här perio-den. De gamla maskinerna visas upp, och de männis-skor som "var med" kan fundera över vad som egentligen skedde.

Varför gick det som det gick ? Vad kunde eller bor-de ha gjorts annorlunda?

I denna tidning (dvs Persondatorns födelse) kommenteras utvecklingen i den tidiga svenska persondatorindustrin. Dessutom ges en bakgrund i form av ett antal artiklar om utvecklingen i USA

En nyutkommen bok berör också detta skeende. Den heter "Persondatorn förändrar Sverige" och är skriven av Ulf Lingärde. Det finns ett utdrag ur den senare i (citerad) tidningen. Utdraget beskriver ett förlopp kring skoldatorn Compis. Det Ulf Lingärde skriver om den väcker onekligen eftertanke.

Sida 4

VASA-tidens krigshjältar Del III Harald Stake av Gunnel Mattson, Särö

HARALD STAKEGATAN
lades ut 1918 mellan kvarteren Rödspottan och Helgeflundran, med sträckning från Holländaregatan till Brahegatan.

Trots att gatan är en av de mindre i Gamlestaden så var namngivaren, Harald Stake, en av de större krigshjältarna. Hans krigarbana blev så lång att den troligtvis saknar motstycke i den svenska historien. Han var en helt orädd fighter som stred aktivt och egenhändigt med värjan i hand mot rikets fiender från år 1620 till året före sin död 1677.

Harald Stake föddes strax efter faderns död år 1598, yngst av 5 syskon. Han växte upp hos farmodern, Karin Kagg, på Limmared. 1614 blev Stake kammarpage hos Gustav Adolfs syster, därefter kammarjunkare vid kungens hov.

Och som de andra adelsmännen skickades Harald Stake till Oranien för att lära sig krigskonst. Han utmärkte sig för stor tapperhet vid ett slag i Florean, Gustav Adolf beordrade hem honom, och han steg snabbt i graderna, från fänrik, löjtnant och ryttmästare till major vid Västgöta ryttareregemente.

RÄDDADE KONUNGEN
Han deltog i flera drabbningar i Tyskland och år 1631, under en strid vid Burgstall, inträffade en händelse, som fäste uppmärksamheten på Harald Stake. Konungen hade kommit i ett trängt läge vid ett möte med fienden, då Stake i spetsen för en kompani ryttare, oförskräckt och utan att bry sig om fiendens överlägsenhet, resolut trängde in bland fienden, sköt deras överste av hästen, och trots att han blev illa blesserad i huvudet, bröt igenom fiendens led, så att de tog till flykten, och en säker reträtt kunde ske för kungen och hans mannar.

Från denna stund behöll Gustav Adolf Harald Stake stadigt hos sig och Stake deltog i alla de viktigaste drabbningarna fram till kungens död. 1638 utnämndes han av drottning Kristina till överste i Banérs här, men hemförlovades samma år och en period av välförtjänt lugn inträdde för Harald Stake.

FICK TIO BARN MED ÄNKA
1639 gifte han sig med änkan Magdalena Sparre och fick med henne 5 söner och 5 döttrar. Men 1643 var Harald Stake mitt i stridsvimlet igen med sina Västgöta-ryttare, denna gång under Gustaf Horn mot danskarna nere i Skåne. Men när Sehestad börjat härja här i Göteborgstrakten fick Horn order om att sända hit Stake med 2 kompanier. I Landvetter stötte han emot danska krigare under Krabbe, men hade för lite folk med sig, varför han fick inhämta förstärkning i Göteborg och mötte Krabbe åter vid Örgryte, vilket avlöpte så att fienden fick fly tillbaka till Halland.

Ett par månader senare hade Stake fått de återstående kompanierna upp ifrån Skåne så att han nu hade hela sitt regemente hos sig. Och det var nu krigshändelserna vid Randängen och Gamlestadsbro ägde rum, varvid danskarna tillbakaslogs och efter Lars Kaggs ankomst drevs de sedan över älven, tillbaka till Bohus. (Se Lars Kaggsgatan).

LANDSHÖVDING I SKARABORG
Efter Freden 1648 blev Harald Stake utnämnd till landshövding i Skaraborgs län, vilket ämbete han förvaltade på bästa sätt i 9 år. Men 1657 är Stake under Fanan igen, hans gamla fiende Krabbe var på gång igen från Bohus, med sikte på att tillsammans med danska härstyrkor söder ifrån, omringa och intaga Göteborg. Krabbe gick med c:a 3 000 man över vid Lärje, men i Gamlestaden var bron över Säveån inte brukbar varför Krabbe fick ta vägen över Kviberg, Utby och Mellby fram till Partille och där ta sig över ån.

De härjade och förstörde här burggreve Norfelts gård (Partille slott) till grunden innan de drog vidare. Men emellan Partille och Ugglum tog Harald Stake emot dem och inför denna ärrade krigare stod danskarna sig slätt de blev i grund slagna och fick retirera över bron igen. Krabbe ansåg nu uppdraget att nå Göteborg utsiktslöst varför han tågade tillbaka över Vättle härad, stannade till i Starrkärr, men gick över Göta älv igen tillbaka till sitt fäste Bohus.

PLÖTSLIG FRED
Nya planer om att infalla i Dalsland hade dragit Krabbe från Bohus upp till Kvistrum med Stake efter sig. Det kom till diverse drabbningar dem emellan bl a i Svarteborg och Bullaren innan beskedet om fred nådde dem. Bohuslän hade övergått till Sverige och därmed också fästningarna Marstrand och Bohus.

Den 18 mars 1658 överlämnades Bohus till svenskarna med pompa och ståt beskrivet sålunde: "Hans grevl. excell. herr Erik Stenbock marscherade själv framman för krigsfolket, sittandes på en vit häst, honom följde 5 komp. till häst och 9 fanor fotfolk allt in uppå kungälvska marknadsplatsen, som ligger genast under befästningen. Därpå red hans grevl. excell. Stenbock med herr gen. majoren Harald Stake och många andra officerare till slottet, varest uti ingången till förverken herr Iwer Krabbe sig befann."

De hälsade varandra med all hövlighet, Krabbe gladdes över grevens goda hälsa, gav honom nyckeln, varpå Stenbock med officerarna red upp på slottet och Krabbe förfogade sig in i staden till förre kommendantens hus. Därefter gavs order till fotfolket och rytteriet att marschera in på borggården, de medförde 4 "stycken" och svensk lösen sköts från fästningen.

RIKSRÅD OCH FRIHERRE
Några dagar senare, den 27 mars 1658, blev Harald Stake vid konungens Carl X Gustaf ankomst till Göteborg förordnad till guvernör över Bohuslän, med säte i Kungälv. Strax därpå utnämndes han också till riksråd och friherre.

Freden blev tyvärr inte varaktig. Både 1658, 1659 och 1660 är Stake sysselsatt med att rensa Bohuslän från fiender, innan ny fred kommer till stånd efter Carl X Gustavs död 1660.

Därefter följde några lugna år då Stake sköter sin guvernörssyssla med största nit och duglighet och han får i förläning inte mindre än 50 st hemman, vilket väcker en del agg, förstås. Stake, som blivit änkling, passar också på att gifta om sig, denna gång med änkan Catharina Bielke. Och uppför 1667 ett nytt bostadshus, som ännu finns kvar.

KRIGSRÅD
I femton år varade freden mellan svenskar och danskar-norrmän. Harald Stake blev under tiden utnämnd till krigsråd, men han fortsatte ändå att ha kvar sin guvernörsplats över Bohuslän; han lät rusta upp fästningen Bohus och han anlade nya militärbefästningar bl a i Marstrand, så att landets trygghet skulle vara säkrad.

Och 1676 när danske kungen kom med en ansenlig armé från Norge och belägrade Bohus fästning och "oaktat Stake då fyllde 78 år och av ålder gjordes helt tung och svag, så han intet förmådde allena och utan hjälp komma på sin häst, så visade han den berömmeliga tapperhet och heroiska soldatmod, att han i egen person föll ut ur fästningen och med några kompanier ryttare chargerade, slog och bortjagade fiendens trupper."

Inte dåligt av en 78-åring! Men efter detta sitt livs sista rytterianfall blev han allt svagare och i april 1677 begär han sitt avsked. Och han lämnade Kungälv för att leva sista tiden på sin fädernegods där han dör den 28 sept 1677.

Sida 5

Drottning Christina

som får illustrera Vasa-tiden denna gång har jag haft med mig i sängen en tid, eller rättare, hennes egenhändigt skrivna självbiografi som utkom på NATUR OCH KULTUR 1957 med noter och efterskrift av Magnus von Platen.

Det är ett ganska märkligt dokument trots att hon påbörjade arbetet nära trettio år efter det hon avsagt sig den svenska tronen och övergått till katolicismen.

"Fjärran från hemlandet gör hon upp räkningen med sitt förflutna. Skildringen omfattar endast barndomsåren, men genom att vi hela tiden får se händelser och personer från den åldrande kvinnans synpunkt och genomgående får höra hennes kommentarer, ger dock verket i sitt ofullbordade skick en märklig och gripande helhetsbild av en av de mest gåtfulla gestalterna i vår historia" skriver man på omslaget där även priset 6:75 anges.

Här ett citat där Christina riktar sig till Gud:

"...att Du har låtit mig födas som allsmäktig drottning över den tappraste och ärorikaste nationen i världen är helt visst det minsta jag har att tacka dig för, eftersom du dessutom har utvalt mig till äran att offra helt och fullt åt Dig min lycka, min storhet och mitt rykte för att sålunda med ära återlämna till Dig det som Du givit mig till låns.Och som jag är vad jag är endast därför att Du är god, är jag skyldig Dig ett vördnadsfullt tack för att Du har givit mig kraft att fullborda detta stora offer. Jag känner mig förpliktigad att låta eftervärlden och hela jorden veta Din nåd mot mig. Fördenskull skriver jag historien om ett liv som Du har gjort stort och ryktbart genom både gott och ont, genom både lycka och olycka".

CHRISTINA ansåg att Sverige, Norge och Danmark egentligen var ett enda land och folk, enligt deras språk och seder. I kap II ger hon följande beskrivning:

"Sverige var fordom uppdelat i fem stora och mäktiga riken, Norge och Danmark oräknade. Min avsikt är emellertid icke att i detalj redogöra för alla dessa uppdelningar, sedan olika omvälvningar under sek-lernas lopp kommit riket att anta skilda utsträckningar".

- - -

"Antalet inrikes regenter utgör etthundrafemtio, av vilken jag är den senaste, och antalet utrikes utgör åttiosju. Man använde den senare beteckningen för sådana konungar som drogo ut ur riket för att erövra främmande länder och i vilkas ställe man valde andra som uppehöllo konungavärdigheten i deras bortovaro. Konung Carl Gustav, som jag gjorde till suverän, är fader till Carl XI, som nu regerar. Dessa öka antalet inländska regenter till etthundrafemtiotvå.

Det var genom min person som det Gustavianska husets regering slutade. Denna ätt hade uppstigit på tronen genom Gustav I, min farfars fader. Genom Carl Gustav tog det Pfalziska husets regering sin början; detta hus härskar nu i Sverige. Och fastän det funnits en konungav detta hus under namn av Christoffer av Bajern, har likväl hans regering intet sammanhang med det nu härskande husets rättigheter, eftersom riket på den tiden var ett valrike. Den nuvarande konungen, Carl XI, äger ingen annan rätt till Sveriges tron än den jag givit åt hans fader och åt honom själv. Således finnes ingen annan i hela världen utom jag och den nuvarande regenten, konung Carl, som har rätt till detta rike. Jag undantager dock de eventuella manliga arvingar till denna furste som kunna födas för att efterträda oss i våra rättigheter i kraft av den donation som jag gjorde år 1654, av skäl som framledes skola anföras i denna historia".

---

"Det är alltså från Sverige, denna stamort för så många olika folkslag, som fordom den oräkneliga mängd av människor utgått vilka översvämmat hela det övriga Europa och en stor del av Asien och Afrika".

Man kan undra över Christinas världsuppfattning men sett mot att hon var ett offer för den tidens "heroiska" historieförfalskare som mest såg som sin uppgift att gjuta in mod och stolthet hos folk och regenter så får vi förlåta henne. I dag vet vi t ex att Sverige är "ett avlångt land" och inte närmast kvadratiskt, som hon trodde.

Är du intresserad av boken och inte lyckas låna den så hör av dig - så får vi se om vi hittar en lösning. För drottning Christina är väl värd att studera. / Red

Sida 6

Ruskigt hustrumord

i mörkaste Småland

av Gunnel Mattson, Särö

Vid genomläsning av en gammal dombok från Jönköpings län, föll plötsligt min blick på ett domslut: att steglas; att brännas.

Jag blev nyfiken på brottet, handlade detta om en häxprocess eller?

Med spänning fortsatte jag läsningen. Dock, det rörde sig inte om någon häxprocess, men väl om ett avskyvärt mord iscensatt av flera personer. Jag tyckte jag ville ha reda på vad som låg bakom, så jag läste vidare, och inhämtade då följande: (på litet gammal svenska).

KVINNA FUNNEN DÖD
Året var 1679 och en bondhustru, Elin Larsdoter, hade "i skiördetiden vid pass den 16 aug. igenfunnits döder på Skogen emillan Hielmåkra och Sandvik." Hennes fader, Lars Nilsson i Bierkenäs, hade funnit henne liggande "i sådan ynkelig måtto" nedanför en gärdsgård. Hon var illa tilltygad, men det föreföll som om hon ramlat ner från gärdsgården och slagit sig så illa, att hon avlidit.

Fadern och mannen hade hjälpts åt att täcka över henne med ris innan de gav sig iväg till prosten i Fröry. På vägen mötte de emellertid deras egen kyrkoherde, gamle Anders i Höllsjö, som kom dem till mötes ifrån Hwetlanda marknad, och han gav dem löfte att taga upp liket, som sedan blev vederbörligt begravt.

RYKTE SPREDS
Emellertid, ryktet var snart igång att det nog inte varit någon olyckshändelse, och ryktet pekade också ut den dödas man, Daniel Jonsson, som gärningsmannen.

År 1680, den 24 och 25 november, hölls häradsting av Laurentius Krabbe uti Västra Härad, Jönköpings län och fram för rätten trädde befallningsmannen på Ekesiöö Hofgård, Pähr Jönsson Ollman, Lars Nilsson i Bierkenäs, Håkan Larsson och Pehr Larsson och gav tillkänna huruledes Daniel Jonsson på Hielmsåkra, å frälse, är kommen i ett uppenbara rykte att han skulle sin egen hustru Elin Larsdoter ihjälslagit, därföre alldenstund han icke henne lidit, utan esomoftast slagit, och också havandes ett löst qvinnfolk hos sig i gården, Ingry Bryngelsdoter, och den skall han mera hålla av än sin hustru Elin. Ingry och Daniel är också "i Ryckte hafwa hafft naturligt Omgänge".

MAKEN NEKADE TILL MORDET
Inför rätten bekände Daniel att han visste om ryktena, men nekade till mordet och även till umgänget med Ingry.

Ett vittne, Pähr Larsson i Hästeryd vet berätta att

"Kånan Ingry hafwer för een tyd sedan slagit Daniels hustru, men Daniel tvingade straxt dhem till att förlykas ".

Vidare berättar Elins fader, att Elin kommit till honom en tid före hon var funnen död, då hon sade sig

"intet få wara hemma, ty både mannen Daniel och kånan Ingry Bryngelsdoter slå henne illa. Dessutom sade hon sig inte hafwa legat i Sängh med sin man sedan Kyndelsmässo".

Ingrys broder, nämndemannen Anders Bryngelsson, säger sig ingenting veta, men har hört ryktena om Daniels vållande till hustruns död och om hans umgänge med systern, dock vet han bara att Elin och systern slagits. Han berättar också att han samma dag som Elin bortkom, som var en torsdag, gick han och skar råg och hörde då Elin säga att hon skulle gå till Nybygget för att låna en repa, dock såg han inte när hon gick. Måndagen därefter, när Elin funnits av sin far, syntes hon blå på vänstra bröstet, tänderna inslagna och dessutom svart om halsen. Det syntes honom som om Elin klevat över en gärdsgård och nederfallit på några stenar, som låg under henne.

Två andra vittnen, Carll Torcelson i Hielmåkra och ryttaren Börie bekräftar att Elin var igenfunnen nedanför gärdsgården och att det låg en sten på henne vid skenbenet, en för munnen och en tredje på vänstra bröstet.

Daniel Jonsson tillfrågades var han och grannarna befann sig, när hustrun gick iväg och vid vilken tid på dagen det var. Daniel svarade att det var före middagen och att byfolket då "woro wästan i gärdet och höstade".

Han berättade vidare att när hon gick bort bad hon sig lov att vara borta till fredagsmorgonen, och att han inte sökte efter henne förrän om lördagen.

Sedan blev änkan Ingry Bryngelsdoter inkallad, och berättade för rätten att Elin Larsdoter gick iväg före middagen på torsdagen med en kruka under armen, sade sig vilja låna litet salt i Nybygget och en repa, ty den repan de hade till frukostdags hörde Carll i Hielmåkra till.

TOLVMANNAED BEGÄRDES
Rätten kom till den slutsatsen att det var skäligt att Daniel utfäste en tolvmannaed till nästa ting, för att befria sig från de svåra anklagelserna, vilket Daniel lovade fullgöra.

Nästa ting hölls den 28 febr, 1681 i Sävsjö under ledning av häradshövdingen. Daniel blev här tillfrågad om han kunde praestera en tolvmannaed, och svarade att han hade sina

"Laghgierdsmänn här widh handen". Nio personer infunno sig, "ibland dhem tvänne then misstänckta Enckians Ingred Bryngelsdoters bröder, som straxt avhystes".

De övriga sju tillfrågades om de var kallade av Daniel Jonsson. De svarade att de skulle vittna för honom, så mycket de kunde veta, och mena honom fri för den gärninga han anklagas för.

INFÖR LYCKTA DÖRRAR
Daniel hördes inför lyckta dörrar, förmanades att han för sin eviga välfärds skull säga sanningen. Men Daniel "lät sigh Till ingen Sanning beweeka, hwarföre han antwardades i Lyfftesmännens händer" till morgondagen.

Därefter inkallades den misstänkta kånan Ingred B., och

"ehuruwäl Rätten med all Flit sökte att leta sanningen af henne, så var hon så förhärdad, att hon med Löje allt sådant afhände. Hon blev (an)förtrodd Profossen i wåld att blifwa till i morgon i Häradsfängillse och i Kistan innesatt".

OFFRETS FADER GRÄT
Den dödes fader Lars Nilsson i Bierkenäs berättade sedan gråtande att han funnit sin dotter

"i sådan måtto död, men aldrig kunnat tänka sig att hon av ett fall i gärdesgården skulle lidit dödhen, och fått så många åkommor, utan det måtte skiedt af en diefwuls händer, misstänkandes högeligen sin Mååg, Daniel Jonsson, eftersom han hafwer lefwat som en Tyrann wedh sin hustru".

SÖP UNDER RÄTTEGÅNGEN
Andra tingsdagens morgon kom först Daniel allena inför rätten, tillfrågandes om han nu ville sig till sanningen bekienna. Men som en del av nämnden visste berätta, så hade Daniel tillbringat natten med dryckenskap tillsammans med sina Lyftesmän, så det var ingen sanning hos honom att finna. Och eftersom han inte kunnat praestera full laggång (12 män), så befalldes de sju Lyfftesmännen att afträda och resa hem.

UNDER GUDS DOM
Målet lämnades "under Gudhs allwisa doom" och hänsköts till Höglofl. Kongl. Hof Rättens Högwisa Doom. Daniel Jonsson kom "på starck Bårgen fri" och hem igen, medan Ingry skulle förvaras i kronohäktet.

Efter en tid på häktet kom Ingry så småningom med en bekännelse om, att det var Daniel som var skyldig till mordet, tillsammans med en ung piga, Ingred Christiansdoter, som han sedan friat till. Själv var hon, Ingry, helt oskyldig.

Den 15 mars 1681 blev ett extra ordinarie ting hållet i Wästra Häredh i Elligaryd (Elgaryd?) på grund av den bekännelsen som Ingry B. gjort. Inför rätten redogjorde hon först för, att hon varit gift med en bonde i Wästra Härad, vilken för 9 år sedan blev avlivad för det han begått dubbelt hor. De hade två barn och hon och barnen fick efter makens död bo inhysta hos Ingrys bror Anders. Även Daniel bodde i samma gård med sin hustru Elin.

PLANLADE MORD
Ingry vittnade om att han var hård mot sin hustru och ofta slog henne, därför att hon inte var så arbetsam i hushållet. Ingry blåste under deras tvister, Daniel fattade behag till henne och sade ofta "att vore jag den andra kvitt, ville han gärna ha Ingry till hustru."

De började rådslå i tre år om hur de skulle kunna ta henne av daga. En gång gick Daniel emot "sin hustru, när hon kom hemridandes från något värv, med en laddad bössa, men eftersom en annan kvinna var med, gick det om intet. Därefter hade han bett Ingry att ta livet av hustrun, när de sökte efter boskapen ute i markerna, då de kunde förebära att skogsrövare eller snapphanar hade gjort det, särskilt som det rådde krigstider. Daniel hade också erbjudit Ingry ett par skor och ett stycke fläsk om hon utförde detta. Ingry hade det också i sinne, men något tillfälle kom aldrig.

Ingry tillspordes sedan om hur den unga pigan Ingred Christiansdoter kom i lag med dem. Svaret blev, att kyrkoherden hade tillsagt Ingry och hennes bror i kyrkan, att Ingry inte skulle vara där i gården längre, eftersom ryktet gick så starkt om henne och Daniel. Brodern Anders försköt henne genast, men då lät Daniel henne bo i sin stuga "hwarutaf owäsendet så mycket mehra ökades emillan Daniel och hustrun".

MUTOR: LINLAND o SNÖRLIV
Daniel säger då omsider till Ingry: "Jag ser väl att jag inte får dig till hustru, efter vi står i sådant rykte". Han har då i stället låtit tankarna gå till den unga Ingriedh i Grimsholmen, och bett Ingry att tala med pigan och erbjuda henne ett höör (lin)land där i gården, på det pigan skulla få orsak att komma dit ibland. Ingry skulle sedan inviga pigan i Daniels avsikt att ta livet av hustrun.

14 dagar före mordet hade pigan varit och sett till sitt hörland och blivit informerad av Ingry. Daniel hade kommit till dem och bett dem hjälpas åt att skilja honom från hustrun. Han hade också lovat pigan ett av sin hustrus sammetssnörliv.

Morddagen hade pigan kommit för att ta upp hören. Daniel och Ingry hade hjälpt henne att ta upp den på logen, där repat den, och sedan ätit frukost eller dagamål, tillsammans uti Daniels stuga. Daniels hustru hade bakat den morgonstunden, sedan gingo kvinnfolken ut och bredde höör, medan Daniel var hemma på logen och rensade ut knöpplet. Sedan emot middagen gingo de in i stugan igen, då Daniels hustru skickade Ingry att låna litet salt, och när hon kom tillbaka slog Daniel till sin hustru vid örat, så att hon föll i golvet, fattade henne sedan i halsen att förkvälja henne. Men som hon inte rörde sig sedan Daniel släppt henne, hjälptes de åt alla tre att lyfta upp henne och lägga ner henne i bänken.

OFFRET LADES I VEPA
De lade sedan den döda kroppen i en vepa och bar ut den till en annan stuga. Detta såg ingen och sedan om aftonen då allt folk lagt sig buro de den döda kroppen i vepan ett stycke ut på gården. Sedan tog Daniel pigans mors häst, som hon hade ridit dit på, och hävde upp kroppen på hästen och förde den till den plats där liket sedan återfanns, lite ifrån klevstället på den vägen som ledde till Daniels föräldrars gård Ekeberg, dit de sagt henne vara på väg. Uti hennes förkläde lade de en kaka, som bondekvinnfolk pläga bära med sig, då de gå på besök, så det skulle vara mera troligt, att hon gått själv den vägen och således omkommit.

Detta mordet skedde en torsdag. På lördagen begynnar Daniel att söka efter sin hustru. Han går till svärfadern Lars och frågar om råd. När denne på måndagen funnit sin dotter, kallar han på Daniel. De rör inte den döda, utan lägger ris över henne, medan de ämnar sig till prästen.

Det spordes mera om den unga pigan Ingred. Det svarades att Daniel både lockade och trugde henne att vara inne i stugan när gärningen utfördes, men intet har hon lagt sina händer därvid, än hon bar den döda kvinnan med dem ut ur stugan och in i den andra. När det frågades om frieriet svarades att Daniel velat hålla fort, och har Ingredh varit hos honom några gånger i Hielmåkra om nätterna och legat i säng hos honom.

NEKADE TILL LÄGERSMÅL
Detta var Ingry Bryngelsdoters berättelse om mordet. Hon tillfrågades sedan om lägersmålet emellan henne och Daniel. Ingen människa kan annat tro än att sådant olovligt umgänge måtte dem emellan förelupit. Men till lägersmålet nekar Ingry.

Efter Ingry infordrades Ingredh Christiansdoter och hon fick höra vad. Ingry haft att berätta. Ingredh bekräftade i stort Ingrys berättelse, men hon hade inget sammetsliv fått, och hon hade velat löpa ut då Daniel slagit sin hustru så att hon stupade, men Ingry förhölt henne detta.

INGREDH NEKADE TILL ATT HA VARIT I SÄNG MED DANIEL
Ingredh tillfrågades om hon suttit på hustruns rygg efter hon låg stupa, eller haft sin hand i halsen på hustrun vilket finns med i Ingrys bekännelse från fängelset. Till detta nekar Ingred. Hon hade endast hjälpt till att flytta den döda kroppen, men när hon varken orkade eller ville bära mera, gick hon ner till gården och lade sig. Hon tillstod att Daniel friat till henne sedan hustrun var dödad, och att han varit hos henne i Grimsholmen och hon hos honom i Hielmsåkra, men nekade att ha varit i säng med honom.

BEKÄNDE MORDPLANER
När Ingredh blivit uthyst till förvar, fördes Daniel in för rätten. Han bekände att han i 3 års tid haft tankarna att avliva hustrun, tillrått av Ingry, "den där alltid låg honom i öronen om detsamma", och hotat vilja låta döda honom, om han inte fullbordade löftet. Han sade sedan, att han slog hustrun allenast med ett slag vid örat med knytnäven, sedan var det Ingry, som fattade hustrun i halsen och kvalde henne.

Rätten förhöll honom att Ingry bekänt ett långvarigt umgänge och lägermål med honom medan hustrun levde, därtill han svarade att hon ingalunda kunnat det bekänna eftersom han aldrig gjort detta.

ALLA LIKA SKYLDIGA
Rätten kommar fram till att Daniel och Ingry varit lika goda i den farliga gärningen, att de båda nekat till lägermålet och att vad Ingredh beträffar ha de båda bedragit henne uti sin ungdom att vara med i detta onda, båda betyga att hon inte rört hustrun, förrän hon hade att taga upp henne från golvet. Och eftersom Daniel och Ingry skylla på varandra, att ha tagit hustrun i halsen och förkvält henne, inkallades Ingredh och tillspordes vad hon visste därom. Då sade hon att Daniels och Ingrys händer möttes åt i strupen och halsen på hustrun, så att de båda kvävde henne.

Efter detta inkom pigans moder Marit och tillspordes om inte hennes dotter hade uppenbarat något för henne. Hon förnekade detta, hade ingenting förstått förrän dottern fängslades för några dagar sedan. Hon bad för sin dotter, att hennes ungdoms oförstånd måtte tagas i betänkande, hon var knappt arton år. Marit kände till frieriet, beklagade att därmed ett annat giftermål med en ryttare gått om intet.

SÄLLSAM NÄMNDEMAN
Den mördades fader Lars Nilsson tyckte det var sällsamt att inte Anders Bryngelsson, nämndeman, som bodde i gården med Daniel och är broder till Ingry inte skulle veta om händelsen. Anders B. blev inkallad. Han sade sig vräkt sin syster Ingry utur sin stuga, när ryktet begynte gå om henne och Daniel. Han hade förmanat både Daniel och henne att akta sig väl, varnat dem för olycka, men Daniel hade likväl tagit Ingry till sig, och att "slagsmål är av den orsak emillan Daniel och Anders, men de uti sitt varit förhärdade". Någon vetskap har han slätt inte haft varken om deras mordiska tankar eller själva verket.

Daniels svärfader Lars tillfrågades huru länge Daniel och hans doter Elin hava varit i äktenskap tillsammans. I nio år svarades. De ha avlat 3 barn, av vilka det yngsta han Lars haver tagit till sig, de tvenne äldre hava varit hos fadern. Dotterns ålder var 28 år, Daniel, fast han själv inte så grant vet sin ålder, vid pass 40 år.

ANSÅG SIG DÖDEN VÄRDA
Daniel och Ingry bekände sedan "wara döden wärda, men högeligen bedjandes dheras syndige kroppar måtte komma i jorden", och gräto mycket över deras onda bedrifter.

Efter dessa frivilliga bekännelser dömdes Daniel Jonsson att steglas och Ingry Bryngelsdoter att brännas. Vad den unga pigan beträffar så kunde inte rätten "hennes Lyyf wäria, utan dömer henne sammaledes ifrån Lyfet" pga att hon gått in i stugan när hustrun blev mördad, dolt mordet, varit med att lägga den döda i lönn, haft uppsåt och mening att få mördaren Daniel till man.

Det förefaller tingsrätten mycket sällsamt att Daniel och Ingry inte kunnat bringas till bekännelse om lägersmål, rätten misstänker därför att ett barnamord skett i lönndom (dock har ingen märkt att Ingry skulle varit havande) och att de därför fruktat ett värre straff : att deras kroppar ej skulle komma i jorden.

Undertecknat av Daniel Wässman.

Sida 8

Betty (Elisabeth) Lagervall var min farfars mormor. Hon gifte sig 1825 med Nils J Sommelius, som var läkare i Norrtälje. Hon hade fyra döttrar (se stamträdet). Den näst äldsta, Lycka F Elisabeth, gifte sig 1858 med min farfars far Per G Palmgren. Även han var med.dr. och kom att efterträda sin svärfar som provinsialläkare i Norrtäljes distrikt.

Nils Sommelius dog i april 1860 och i november skrev änkan Betty ett testamente. Idag tycker vi nog att det verkar bisarrt, men tydligen förekom det att man var rädd för att bli levande begraven - även om man var läkareänka och hade en läkare till måg! Det kan tilläggas att Betty var en mycket glad och trevlig sällskapsmänniska, som ofta reste omkring och gästade herrgårdarna i Roslagen.

Min sista vilja.

På det ömmaste beder jag mina efterlefvande att de låta min kropp öppnas. Jag har alltid fasa att blifva lefvande begrafven och denna fasa är ännu större, nu då jag i flere år varit sjuklig och haft en nyckfullare natur än andra människor. Jag tänker därför att skendöd äfven kunde komma på min lott, hvarför jag beder innerligen de som lefva efter mig, att ej blott tro att hon är riktigt död, utan genom obduction vara riktigt säkra. Skulle jag dö af någon för andra svårt smittosam sjukdom och obdoction ej kunna göras, så måtte väl någon barmhärtig människa sticka en knif i maggropen eller afskära pulsådrorna vid händerna. Min tacksägelse vill jag blott hafva efter ritualen. Begrafningen vill jag hafva som Sommelii, i kyrkan, ty det har jag tyckt vara så högtidligt. Det behöfver ej bjudas många till begrafningen. Vid inträdet i Kyrkan spelas på orgeln en marsch hvarefter en Psalm sjunges från läktaren. Jordfästningen utan tal, åter en Psalm sjunges och en marsch spelas vid utgången. Skulle en smittosam sjukdom ända mitt lif och ej jordfästningen kunna ske i Kyrkan, så sker den i grafven, ty i likhuset har varit mig högst vidrigt. Till de fattiga urdelas 25 Rdr som skedde efter Sommelius.

(Här följer förordnande om hennes lösöre.)

Att denna min önskan är lika helig och efterföljes som om den varit bevittnad, beder jag mina barn, och jag har full tro att den efterföljes af kärlek till mig, som haft Er alla så ömt i mitt hjerta. Gud välsigne Er! Betty Sommelius Den 8 november 1860 född Lagervall "

Betty dog 8 augusti 1861. Huruvida man iakttog första stycket i hennes testamente förtäljer inte historien.

***

Betty Lagervall och hennes döttrar,
deras makar samt barn.

Elisabeth ( Betty ) Helena Agatha Lagervall.

Född 9 mars 1801 i Stockholm.

Gift 13 februari 1825 i Stockholm med -<1>-.

Död 8 augusti 1861 i Norrtälje.

-<1>- Nils Jacob Sommelius. Läkare.

Född 7 november 1792 i Skänninge.

Död 20 april 1860 i Norrtälje.

Dot. 1. Hedda Margareta Sommelius.

Född 30 mars 1826 i Norrtälje.

Gift 1846 i Frötuna/B med -<1>-.

Död 21 november 1883 i Norrtälje.

-<g.m.>- Henrik Robert Hybbinette. Handlande.

Född 4 juni 1816 i Fellingsbro/T.

Död 26 februari 1884 i Norrtälje.

S. Nils Henrik Hybbinette.

Född omkr 1850 i Norrtälje.

Död 1894.

Dot 2. Lycka F Elisabeth (Betty) Sommelius.

Född 4 december 1829 i Norrtälje.

Gift 25 februari 1858 i Frötuna/B med -<1>-.

Död 6 juli 1895 i Norrtälje.

-<g.m.>- Per Georg Palmgren. Läkare.

Född 24 juli 1809 i Mariestad.

Död 7 juni 1898 i Norrtälje.

Son 1. Jacob Georg Palmgren.Major, teckningslär.

Född 10 november 1859 i Norrtälje.

Gift 5 januari 1888 i Stockholm med -<1>-.

Död 22 augusti 1906 i Stockholm (Falun).

-<1>- Tekla Gottfrida ( Frida ) Lindskog.

Född 24 aug 1864 i Nicolai, Stockholm.

Död 11 april 1941 i Stockholm.

Son 2. Carl Axel Palmgren. Lantbrukare.

Född 19 oktober 1862 i Norrtälje.

Gift 25 sept. 1887 i Stockholm med -<1>-.

Död.26 november 1938 i Täby/B.

-<1>- Emma Augusta ( Emilie ) Fröberg.

Född 26 oktober 1863 i Skänninge.

Död 9 augusti 1948 i Täby/B.

Dot. 3. Charlotta Lovisa Sommelius.

Född 28 juni 1833 i Norrtälje.

Gift 25 juli 1856 i Frötuna/B med -<1>-.

Död 11 november 1890 i Norrtälje.

-<g.m.>- Fredrik Bergström. Bryggare.

Född 20 oktober 1823 i Väddö/B.

Dot. 4. Gustafva Antoinette Sommelius.

Född 9 augusti 1836 i Norrtälje.

Gift 6 januari 1863 i Norrtälje med -<1>-.

Död 19 november 1891 i Norrtälje.

-<1>- Herman Ferdinand Isander. Läkare.

Född 26 januari 1827 i Odensala/B.

Död 5 januari 1885 i Norrtälje.

S. 1. Hjalmar (Jamis) Isander. Läkare.

S. 2. Nils Isander.

***

NÅGOT OM BETTY LAGERVALLS SVÄRSÖNER
När jag 1955 forskade efter mina anfäder och anmödrar, såg jag att min farfars far hade en svåger som hette Hybbinette. I rummet bredvid mig på SKF:s Tekn. Avd. i Göteborg satt ingenjören Nils Henrik Hybbinette. Och det visade sig nu faktiskt att han - liksom jag - var dottersons sonson till den Betty Sommelius f Lagervall, som skrev det ovan citerade testamentet!

Nils Henriks far, Nils Fredrik Hybbinette, född 1879, sände mig 1955 några kommentater om min farfars far och hans svågrar. Här följer några utdrag.

"De fyra svågrarna, gifta med Sommelii döttrar, voro på sin tid de styrande pamparna i Norrtelje. Jag minns så väl "morbror" Per Georg Palmgren, släktens grand old man med det yviga vita håret, där han satt i sin länstol. Om man kom utifrån fick man icke komma nära, förrän man var väl uppvärmd.

Hans hustru "moster" Betty var en så gott som daglig gäst i mitt föräldrahem, ett par timmar medan "Palmgren" tog sig en tupplur. Hon störde aldrig våra lekar, blid och snäll. Hon hyste en väldig respekt för sin Palmgren.

Bryggaren Fredrik Bergström kallades allmänt för "Rumpbacka-Fredrik" efter gården där han föddes 1823. Han var rätt så "om sig". Vid en eldsvåda, då vattnet tog slut, hade man tagit hans senaste brygd och använt till släckning. Han skrev sedan räkning till staden på så många flaskor öl, som brygden skulle ha givit. Räkningen blev ej godkänd.

Hans hustru "moster" Lotten minnes jag också väl, särskilt hennes ofta anlitade snusdosa. Hennes måg var kapten på Upplands regemente. Vid ett tillfälle var översten på besök i Norrtelje. Slädparti ordnades, och moster Lotten åkte med översten. Oturen var framme, så att hon blev sittande på sin snusdosa och av vördnad för översten kunde hon inte rätta till eländet. Vid färdens slut var hon så öm, att hon knappast kunde sitta."

Jag lämnar det här bidraget till GLIMTEN med uppmaningen till alla släktintresserade att försöka få äldre personer att berätta - muntligt eller skriftligt - om gångna tiders miljöer och händelser. Men gör det snart, nästa månad kan det vara för sent! / Allan Palmgren

Sida 10

Leif Gannert

Min farfars telefonkontrakt

Från Vaxholm och vännen Leif Gannert anlände ett trevligt bidrag som pekar på en udda källa för forskning. Det gladde då GLIMTEN tidigare gärna tipsat om sådana. T ex om allt man kan hitta i Folkrörelsernas arkiv, Vånga hembygdsgård (E) mm. Här inledningen på Leifs brev:

Hej Bertil!

Här skall du få en liten självupplevd "historia" från mitt släktforskararbete. Det har varken med datorer eller egentlig släktforskning att göra. Du får ta det som en blomma bland de övriga i buketten med släktforskarhändelser. Lite avsteg från det strikta kan även lysa upp.

Denna händelse är ca 15 år gammal och tilldrar sig på televerket. Jag var då anställd därstädes och sysslade med allehanda utrednings- och metodarbeten. När man sitter med mikrofilm nätterna igenom slår det en plötsligt, "det enda jag får fram är årtal, datum och platser". Allt annat som denna person upplevt, var är det någonstans?

Det var i en sådan stund jag kom på den ljusa idén att försöka få tag på min farfars telefonkontrakt. Genom mitt arbete hade jag fått en bred kontaktyta, jag visste också var samtliga gamla telefonkontrakt fanns (nåja, de flesta i alla fall). Mitt första problem var att få reda på min farfars telefonnummer. Det fanns en katalogenhet i Stockholm som hade samtliga telefonkataloger tillgängliga för allmänheten. Jag sökte upp dem och började leta bakåt tills farfars uppgift inte längre fanns. 1906 fanns han men 1905 fanns han inte. Stockholmsdelen var liten då, några centimeter tjock.

Jag visste alltså att farfar fick sin telefon 1905 eller 1906. Då var det helt klart att ett eventuellt telefonkontrakt skulle finnas där jag antog att det fanns. Återigen behövdes vänliga och hjälpsamma arbetskamrater. Vi gick till rummet i fråga. Letandet var inte så omfattande, det fanns en viss ordning trots allt. När jag funnit det jag sökte kopierades originalen och återbördades. Storleken var sk folioformat, alltså större än dagens A4.

Naturligtvis innehåller telefonkontraktet mycken kuriosa, det får bli en annan gång. Historien om min farfars telefonabonnemang är inte slut med detta. Den 16 augusti 1905 uppläts en rikstelefonapparat vid Fågelnäs. Abonnentnumret blev Rydbo 8. Den som undertecknat kontraktet för Kungliga Telegrafverkets räkning heter Sven Lennman. Eftersom min farmor var född Lennman så reagerade jag naturligtvis. Var dessa släkt med varandra?

Hur skulle jag få reda på någonting om Sven Lennman? Hos en av mina arbetskamrater hade jag sett en serie böcker om telegrafanställda, där borde det finnas något att hämta. Jag ringer upp honom och förklarar mitt ärende. "Han var vinterbadare" var hans första kommentar. Han hade nämligen i sin ungdom delat ut morgontidningarna i Danderyd, till bland annat Sven Lennman. Och därigenom sett när han gick ner till stranden för att bada, sommar som vinter. Av honom fick jag kopia på de noteringar som fanns i hans bibliotek. Från televerkets centralarkiv lyckades jag även på kopior på pensionsutbetalningarna. Sven L dog 1943, min slutsats eftersom det är då utbetalningarna slutar.

Mina förhoppningar grusades vad gäller släktskapet med min farmor. Sven Lennman kom nämligen från Örebro. I rakt nedstigande led från min farmor finns inga grenar mot andra områden än Roslagen, med Vallentuna, Vaxholm, Frösunda mm. Möjligen att någon utflyttning finns som jag inte noterat.

Denna lilla berättelse ser jag som en motvikt till vad man ofta möter i kyrkböckerna. Där är det ofta stopp med stora kringgående rörelser som motdrag för att kunna komma vidare. I min lilla efterforskning fanns svaren dit jag vände mig, sådant känns alltid skönt och omväxlande.

Hälsningar Leif Gannert

APROPÅ VIKSJÖ-registret

Leif Gannert känns säkert igen sedan tidigare som skapare av registret över födda i Viksjö, Ångermanland.

Just som jag höll på att redigera Leifs vidstående artikel anlände en av "mina läsare" för att få hjälp med att lära sig hantera DISGEN Ver 5 på den medhavda och bärbara datorn. Som bekant kan början vara nog så svår att få ordning och reda på släkten och de framforskade resultaten.

Plötsligt upptäckte jag att min adepts anor gick till just Viksjö och trakterna kring Härnösand. Då kunde jag inte motstå frestelsen att visa vad QA-programmet tillsammans med Leifs register kunde göra. På några få minuter hade antalet på hans släktingar ökat betydlig och de blir säkert fler då han senare själv söker vidare. Red

Sida 11

Vägen till Kulltorp eller

Faran med att ta över "färdig" forskning.

av Lena Tingstam, Spånga

Lena Tingstam som här bidrar med en artikel om sina släktforskarmödor har gjort registren över födda, vigda, döda i Kulltorp, Småland, vilka bifogas som exempelfiler till dem som köper GLIMTENs QA-mallar (för 200 kr inkl. moms.)

Beställarna har då även erhållit QA:s demoprogram med vilket man kan läsa och söka i registren på samma sätt som i det ordinarie QA-programmet.

DEMO-programmets begränsningar består i minskade möjligheter att skapa egna databaser och fullvärdiga utskrifter. Men för den som enbart vill söka i redan färdigställda register är DEMO-t ett mycket nyttigt verktyg som ofta leder till ett köp av det fullständiga QA-programmet i Ver 4.0 för endast 800 kr plus moms.

Är du intresserad ? Kontakta GLIMTEN på telefon 031-443070.

Det är nu cirka tio år sedan mitt intresse för släktforskning vaknade. Vad som var den utlösande faktorn kommer jag inte ihåg, men att det gick fort och att jag, som med det mesta, kastade mig in i genealogins värld med brinnande entusiasm, det vet jag. Skaffade i första hand släktforskarens "bibel" - Furtenbachs "Släktforskning för alla" och anslöt mig senare som medlem i Genealogiska Föreningen. Första kapitlet i boken behandlar "Släktforskningens början" med underrubrik "intervjuer och pappersinsamling".

Så skulle det alltså påbörjas, kartläggandet av mina anor. Furtenbach påpekar i inledningen att man omgående måste bestämma om forskningen skall resultera i antavlor eller i stamtavlor. Efter alla år har jag fortfarande inte bestämt mig, utan samlar på allt!

Väl utrustad med bandspelare, anteckningsblock och tusen frågor skulle nu släkten intervjuas. Det blev ett sisyfusarbete!

Min far sa: Jag är född i Hudiksvall och växte upp i Sundsvall och din farmor kom från Fiskvik i Hälsingland någonstans. Ett tag bodde jag hos min mormor, jag tror hon hette Margareta.

Min mor sa: Ska du släktforska, va’ kul. Det är så mycket jag skulle vilja veta om min släkt. Jag är född i Göteborg, växte upp i Skåne, Umeå och Stockholm. Min far var född i Höganäs. Min farfar hette Emil och min farmor hette Agnes. Jag tror hon var född i Konga. Min mor dog när jag var liten.

Min farfar sa: Jag är född i Östersund. Min far var byggmästare och född i Tranås. Hans far var fabrikör där. Han hette Andersson. Min mor var också född i Östersund. Evelina Maria Henrietta hette hon.

Min styvfarmor sa: Man ska inte rota och gräva i sån’t som är gammalt och glömt. Ingen har något intresse av att veta.

Min farmor dog -71, min morfar -67 och min mormor -47 så därmed var far- och morföräldragenerationen avklarade. Nu var jag med ens säker på varför jag blivit intresserad. Helt utan kännedom om mina rötter, kunde jag ju inte reagera annorlunda. Jag måste veta mer!

Ett problem som jag såg det då, var den geografiska spridningen. Blott två generationer bakåt hade spritt forskningen över halva landet i bl a följande län:

• Malmöhus län (M)
• Hallands län (N)
• Gbg & Bohus län (O)
• Gävleborgs län (X)
• Västernorrl. län (Y)
• Jämtlands län (Z)

MNO-län på morssidan och XYZ-län på farssidan. Endast en syster till min farfar återstod i det läget att intervjua.

Farfars syster sa: Min farfar var en stor man i Tranås. Jag kommer ihåg sommrarna vi vistades där när jag var liten flicka. Han hade först en bobin-fabrik och ett väveri, sen blev han pamp. Han hette HC Andersson.

Vid det laget, när HC Andersson blev nämnd med initialer precis som den kände sagoförfattaren, började jag misströsta ordentligt. Tack och lov hade dock Furtenbach just en liknelse med H C Andersens fabel om fjädern som blir en höna, och att muntliga traditioner brukar innehålla en liten kärna av sanning.

Nästa steg var enligt "bibeln" att undersöka tryckt litteratur. Med mina mycket knappa muntliga uppgifter valde jag att söka på geografisk litteratur om just Tranås. Faktum är att jag omedelbart fann en Andersson som haft väveri och bobin-fabrik.

I Thure Filéns "Om Tranås och Säbybygden" var denne C A (Obs ej HC) Andersson omnämnd i ett flertal olika sammanhang. Ursprungligen handlande sedan fabrikör och sedemera kommunalnämndens ordförande med mera.

Det här var absolut inte rätt sätt att gå tillväga, det märkte jag ju. Redan innan mina trevande sökningar i böcker om Tranås hade jag sökt igenom sk personhistoriska verk tex Svenska Män & Kvinnor, Svenskt biografiskt lexikon med flera efter det släktnamn som Anderssons barn hade antagit. Helt fruktlöst.

Nu tog jag till en drastisk metod. Sveriges telefonkatalog! Efter att ha gått igenom alla delarna hade jag funnit fyra stycken för mig helt okända bärare av namnet, samt en med en liten variation i stavningen. Jag tog alltså helt sonika till telefonen och ringde upp den närmsta mannen på listan.

-Nej, maken var inte hemma men när jag föklarat mitt ärende blev damen eld och lågor. Samtalet varade i två timmar och jag fick löfte om att få kopior på de papper som familjen hade. Något lite läste hon upp per telefon för att vi skulle få släktskapsförhållandet klart för oss.

Min far och hennes barn var sysslingar. Hon var alltså min farfars kusinhustru. Jag fick också bekräftelse på att C.A. Andersson "pampen" faktiskt var rätt person.

Så kom sedan pappren. Blandad kompott. Nekrologer, kopior ur matriklar samt hand- och maskinskrivna släktnoteringar. Det var verkligen spännande. Dessutom förstod jag ju att denna gren av "familjen" hade forskat lite själva.

Min första telefonkontakt var således gift med en av CA Anderssons söner. Han hette Hubert. Mina nyfunna släktingar hade även en slags antavla för CA:s fru Carolina *1849. Denna sträckte sig tillbaka till 1700-talets mitt. Hennes föräldrar hette Johan Andersson *1817 och Anna Lovisa Petersd. *1824.

I generartionerna före fanns namn som Anders Fahl *1794, Stina Jonasd. *1797, Bengt Uhr *1756, Ingeborg Knutsd. *1764, Jonas Johansson * 1756 och Karin Svensd. *1761.

***

Vid denna tidpunkt hade jag kommit lite längre i Furtenbachs bok. Mikrofilm var svaret på alla problem. Dessa kunde man låna via bibliotek.

Nå, jag föll alldeles för snabbt för tanken att komma så långt tillbaka som möjligt. Johan Andersson *1817 och hans anor kom alla ifrån Kulltorp så där skulle jag börja. Då visste jag inte att det var inledningen till ett mångårigt förhållande till denna, idag undanskymda, lilla församling.

Förforskningen var ju gjord så jag lånade direkt AI:1 1758-88 och C:1 1717-1807. Johan Jönsson och Brita Johansdotter bodde i Väset med barn, däribland sonen Jon Johansson född 1756 24/8.

Furtenbach varnar ju för alla variationer av namnformer som kan förekomma. Jon, Jonas, Johan, Hans, Johannes och Jan. En kontroll i födelseboken visade att den enda Jon, Jonas etc född det året var just Johan och Britas son och födelsedatumet stämde ju.

Sven Fritsson och Maria Jönsdotter bodde i Svenstorp med sina barn och bland dem dottern Karin Svensdotter *1761 18/2.

Speciellt duktig på att läsa gamla handskrifter var jag inte då. Jag har senare fått tyda om många av de tolkningar jag gjorde vid mina första försök. Efter ett par år med Kulltorps prästers egenheter i skrivform, läser jag numera dessa flytande utan att kunna förstå varför det var så svårt förr.

Någon tidigare husförhörslängd fanns inte så för att komma bakåt så kontrollerade jag först JJ & BJ:s barn i födelseböckerna.

Maria *1745 var det första i hfl, men jag fick gå ända tillbaka till 1741 innan jag fann deras vigselnotis. Båda kontrahenterna kom från Väset. (Senare har jag funnit två söner mellan 41-45 döda innan Hfl:s upptecknande).

Sedan gjordes samma sak för SF & MJ. Först fann jag att Sven Fritsson i själva verket hette Sven Eriksson, vilket ju var mer naturligt. Första barnet född 1744 12/9. Vid sökning i vigselboken var deras notis den första jag dök på. Vigda 1744 14/9.

Här var avgjort något märkligt. "Sven Eriksson från Albo med sin tolvförda ?..?qvinna Maria Jönsdotter i Törestorp Östergård" (min första tolkning, sen har jag letat efter begreppet tolvförd i varenda uppslagsbok, numera vet jag att där står "trolofvade fästeqvinna").

Brita Johansd. var enligt Hfl född 1717 10/6 och fanns som 2:a notis i födelseboken. Föräldrarna Johan Andersson och Märta Svensdotter i Sonakull. Övriga saknades i fb. Då startade jag registreringen av alla notiser ur mantalslängder, kyrkoräkenskaper, födelsebok, vigselbok och död- & begravningsbok på "Gårdskort" i ett kartotek.

Det visade sig vara ett utomordentligt sätt att få fram familjestrukturer, men arbetssamt. (Efter att jag skaffat dator 1988 gjorde jag om registreringen av fb, vb och db med hjälp av Disreg. Detta register har Bertil M. låtit Rolf Carlsson i Brämhult konvertera till QA. Bertil och jag är f.ö. lite släkt, bl a via klockaren Samuel Wulf som dog 1724 i Ränneslöv (N) ).

För att göra en lång historia kortare, så drog jag genom åren olika slutsatser som mer eller mindre har kunnat bevisats. Lånade mikrokort när dessa fanns tillgängliga. Undersökte kringliggande församlingar för att befästa vissa slutledningar med fakta.

Till slut hade jag kommit så långt jag kunde utan att gå till äldre mantalslängder, domböcker etc.

Följande anor hade jag då kompletterat min antavla med.

Johan Jönsson *1712 (hfl) †1781, trol. far: Jöns Månsson *166(8) db †1740 trol. farföräldrar: Måns Jönsson *1633 (db) †1717 Kerstin Arvidsd. trol. mor: Karin Bengstd. *167(5) db †1747 trol. morföräldrar: Bengt Booson (Bredaryd fs) Maria Brita Johansd. *1717 †1793 far: Johan Andersson *165(5) db †1742 trol. farföräldrar: Anders Andersson Malin Jönsd. mor: Märta Svensd. *167(2) db †1745 trol. morföräldrar: Sven i Hult, Anderstorp fs, Sven Eriksson *1711 (hfl) †1784 trol. far: Erik Månsson *167(5) db †1746 trol. farföräldrar: Måns Jönsson *1633 (db) †1717 Kerstin Arvidsd. (Johan Jönsson och Sven Eriksson var troligen kusiner) trol. mor: Elin Simonsd. *167(8) db †1744 trol. morföräldrar: Simon Jönsson Britta Maria Jönsd. *1720 far: Jöns Josephsson *168(4) db †1771 trol. farföräldrar: Joseph Jönsson Ingierd Nilsd. mor: Anna Sunesd. *168(3) db †1725

Vissa saker är säkert väldigt enkelt att belägga via domböcker, men av snart förståeliga skäl så kom jag av mig i Kulltorpsforskningen. Kommen så långt vände jag och gick åt andra hållet, för att framför allt få fram dödsdatum och barnkullar.

I AI:5 1811-25 reagerar jag då på något som jag tidigare avfärdat som en kråkspark i böckerna. Jonas Johansson *175X 7 död d.21 apr. 1822. Vad var detta? Varför hade prästen ändrat födelseår?

Saker som hela tiden legat och smågrott i bakhuvudet började tränga fram. Varför hade inget av Jonas syskon figurerat som faddrar till hans barn? Varför hade han varit kronobonde när Väset var "Arv och Eget hemman"? Allt detta slog mig nu.

I Kulltorp C:1 1717-1807 står att läsa på sidan 255 1757 april 7 Föddes sold. Johan Frimodigs och hust. Maria Andersdotters son på Lanna Soldattorp christnades d. 11 dito och kallades Jonas.

Det var inte alldeles enkelt att följa turerna i AI:1 när änkan Maria flyttat runt med sina barn efter makens död 1758 i Stralsund, men det tog bara två flyttningar för 1757 skulle bli 1756 och därmed ställa till sådana problem för mig 230 år senare.

Jonas systrar är faddrar vid flera av hans barns dop. Fadern Johan Håkansson Frimodig var dessutom västgöte från okänd församling så all min tidiga Kulltorpsforskning utmynnade i ett egentligen ganska klent resultat. Fyra stycken troliga anor i generation IX och sex stycken troliga i generation X.

Vad lär man sig då av detta? Faktiskt en hel del. Ta aldrig "färdig" forskning för givet om du inte kan verifiera den med rena avskrifter eller kopior ur källorna. Ändå skulle jag inte önska det ogjort, tvärtom att lära sig den långa, absolut felaktiga vägen var inte så dumt, för nu känns mycket annat väldigt enkelt. Läsning av 1700-tals stilar går som en dans. Lite grann kan man likna det jag gjorde med läsa och lösa pusseldeckare och det roar mig.

Fortfarande tar jag bara för nöjes skull och försöker lösa släktskapsförhållanden inom Kulltorp, med till mig helt obefryndade familjer.

Ni därute som eventuellt upptäcker en ana stammande från Kulltorp är varmt välkomna att vända er till mig. Det finns många familjer som bara väntar på att hitta sina ättlingar.

Lena Tingstam

Sida 13

NYA MALLAR TILL QA

Rekonstruera efter brand eller registrera domböcker

I samband med utskicket av förra GLIMTEN (Nr 14) bifogades ett löst blad. På dess ena sida fanns vårt förslag för insamling av uppgifter vid REKONSTRUKTION av kyrkböcker pga brand mm. Dvs; när man via alla tänkbara källor försöker återskapa uppgifter om en församlings innevånare för den tidsperiod som kyrkböckerna saknas för eller som har s.k. "luckor".

På bladets andra sida fanns en vädjan om stöd till Olof Brattö för att göra hans böcker "Personnamn i Bohuslän" kända (det har du väl hjälpt till med ?)

För att kunna REKONSTRUERA kan du nu beställa den nya mallen som vi gjort för QA-programmet.

Dess första sida av 3 illustreras ovan tv och följer i övrigt den utsända blanketten vilket avsevärt underlättar inmatningen.

De som tidigare köpt GLIMTENs mallar behöver bara sända in en formaterad diskett (obs!) plus frankerat returkuvert, så erhålls mallarna. Övriga rekommenderas att köpa våra mallar enl. ingressen på sidan 11.

Gamla köpare får gärna en helt ny uppsättning av samtliga mallar om du sänder in tillräckligt med disketter och returporto (gärna även ett frivilligt bidrag på Postgiro 416 51 52 - 2). Passa på, många förbättringar har införts.

På begäran har även en mall för REGISTRERING AV DOMBOK tagits fram.

DE NYA MALLARNA fungerar tillsammans med de normeringsfiler som levereras. Dessa är nu utbyggda med många nya namn. Det innebär att när du skriver originalnamnet i fälten på skärmens vänstra sida skrivs automatiskt det normerade namnet ut i "spegelfältet" t.h.under sk "Bearbetad text".

Tekniken innebär att du kan söka efter t.ex det normerade förnamnet "Kerstin" och då få fram alla varianterna av detta namn i skärmens vänstra hälvt. Du ser alltså både källans stavning och den normerade stavningen. Likadant med efternamn och ortnamn. Lycka till ! B.M.

Sida 15

DIS-MITT (för X, Y, Z-län)
har kommit ut med sitt första medlemsblad;

DIS-MITT-NYTT

Redaktör är Lennart Lindqvist som tacksamt tar emot synpunkter och bidrag under adress Lejdarvägen 13, 865 32 ALNÖ eller per tel. 060 - 55 83 39.

Har du rötter inom länen bör du ta kontakt och stödja den lokala verksamheten genom ditt medlemskap.

Lennart Lindqvist och hans hustru Annika är två generösa själar som bl a till undertecknad delat med sig av sitt stora forskningsunderlag när jag för en god väns hustru gjorde efterforskningar inom deras område. Sådant uppskattas!

Om möjligt skall vi senare återkomma till resultatet som bland annat leder till den kända
"häxan" Målare-Lisbet.

Sida 16

TILL SIST
kan vi inte avhålla oss att visa en fin sommarbild...