|
Gamla glimtar Nr 7 |
|
Gamla glimtar Nr 7 |
Innehåll Nr 4 1990 |
| Sida 1 | Bild av Anna Cecilia Bengtsson född 25 nov 1869, Lundby, Göteborg |
| Sida 2 | Från min sida sett: Hopp - Tvivel - och Tillförsikt |
| Sida 3-7 RADERADE |
RADERAD: Rapport från SLÄKTDATAs årsstämma i Partille |
| Sida 8-9 | En järnhäll vid Gällaryds kyrka. Mer Liljegreniana av BM |
| Sida 10 | Kritik av kritiken av Per Liljeström - BM svarar |
| Sida 11 | Soldatregistret i Skara av Helge Nyström i Falun |
| Sida 12 | Ordbehandlingsprogram i släktforskningen av Leif Gannert, Stockholm |
| Sida 13 | En guldgruva i Dalsland av Anna-Lisa Berglund, Trollhättan Vem forskar vad ? av Rolf Eknefelt, Angered |
| Sida 14-15 | Kontakt med medlemmarna, inlägg från: Säffle, Svenljunga, Enskede, Stockholm, Spånga, Lund, Vårgårda, Östersund och Brämhult |
| Sida 16 | VÄLKOMMEN TILL SLÄKTDATA! Se liknande i Nr 2 sida 16 |
Det ser hoppfullt ut för SLÄKTDATA. Allt fler
börjar aktivt arbeta för föreningens framgång. Tillströmningen av medlemmar
fortsätter trots att några direkta propagandaåtgärder ej vidtagits. EGOISTISKA SLÄKTFORSKARE, LOKALA GRUPPER MÅNGA HAR GJORT REGISTER FÖRBUNDET EN BESVIKELSE Har jag fel om ointresset, så är förbundets representanter hjärtligt välkomna att ta kontakt. TILLFÖRSIKT - TROTS ALLT! GLIMTEN En järnhäll vid Gällaryds kyrka mer Liljegreniana av Bertil Magnusson, Partille I vår artikelserie om vårt lands första person med titeln "Riksarkivarie" - Johan Gustaf Liljegren - har vi kommit till nr 3. Vi redovisar vad vi funnit i Antikvitets- och Topografiska Arkivet (ATA) samt gör utdrag ur Bengt Hildebrands enorma verk "C.J.Thomsen och hans lärda förbindelser i Sverige". När man ser den möda Bengt Hildebrand lagt ner på att skildra Johan Gustaf Liljegren förstår man att han gripits av dennes öde. Detsamma hände mig själv. I mitt fall är det kanske inte så märkligt. Har man i flera år släktforskat och fått se generationer av bönder, torpare och backstugesittare passera revy, endast kryddat med en och annan soldat vars öde nuddat vid världshändelserna, så rycks man med då man stöter på en person som frotterat sig med vårt lands samtida kulturelit vid den spännande tiden omkring 1810-1837. Ett märkligt faktum kan noteras. Johan Gustaf Liljegren var själv släktforskare. På Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitetsakademins arkiv (numera ATA) fann jag en stor släktutredning över såväl hans fars som mors sida. Den äldsta uppgiften anges som "Trotte 1570". Släktutredningen tycks vara en skiss ämnad att bearbetas senare. Åtskilligt konstateras vara fel när man med dagens möjligheter kontrollerar mot de mikrofilmade handlingarna. Kanske har en del upptecknats efter hörsägen, noteringar ur släktbiblar o.d. Men trots bristerna ger Liljegren på ett egenartat sätt en åskådlig bild av den släkt som omgett och föregått honom. Tyvärr gör det stora formatet på JGL:s släktutredning att den inte kan återges i GLIMTEN - möjligen då som detaljbilder för att få dem i läsbart skick. Några källor för sin släktforskning anger inte JGL men Bengt Hildebrand antar att han använt sig av material från Kammararkivet. Något som jag själv ej haft tillfälle att undersöka. Bland de efterlämnade släkthandlingarna i ATA:s arkiv finns bl a två teckningar utförda av JGL. Den ena visar faderns gravvård som vi skildrade i förra GLIMTEN och som ännu i dag finns på Fryele kyrkogård. Den andra teckningen visar också en gravvård som Liljegren ritade av den 1 aug 1836, på Gällaryds kyrkogård. Det var ca tio månader före J.G. Liljegrens död.
Teckningen föreställer en stor och tung, gjuten järnhäll. Troligen gjord av myrmalm från sjön Rusken som ligger strax intill. När Liljegren ritade av hällen vilade vår gemensamme anfader Antonius Nilsson, under denna. Redan 1836 var järnhällen sprucken, vilket framgår tydligt av JGL:s teckning som även återger utsmyckningen och den text den försetts med. Antons gravtext lyder, så långt man nu kan återge den ålderdomliga texten på en modern skrivapparat:
Med modern stil:
När man vet att Johan Gustaf Liljegren, vid denna tid, var en märkt och prövad människa anar man hur han drömde och diktade om personen under hällen medan han satt där och ritade. Möjligen var hällen då fortfarande placerad inuti Gällaryds kyrka, som tyvärr - några årtionden senare - kom att förstöras av brand. Den sakrala stämningen gav kanske den tröst och lisa han så väl behövde. Samtida vittnen anger att Johan Gustaf Liljegren var av en djupt religiös och allvarlig natur. Och efter den lista som jag själv funnit på ATA, framgår att han redan som tonåring predikat i många av de småländska kyrkorna. Senare hade han - trots sitt enkla ursprung från ett bondehem - ägnat sig åt vetenskapen i den pionärliknande tid han levde. Med sin otroliga flit och energi hade han nått toppämbetena inom sitt gebit men även mött tadel och nedlåtande behandling från den tidens kulturelit. Många av belackarna
Även Esaias Tegner Hundra år senare Mot denna bakgrund Vid återuppförandet av Gällaryds kyrka Ena hörnet saknas, men tack vare JGL:s skiss och min egen tur att finna densamma, gör att vi idag vet hur den såg ut och vad som stod på hörnet. Sprickan i hällen, som JGL en gång ritade av, utgör just gränsen för det saknade hörnet. Om mannen som vilat under hällen, hans mf ff f (och min mf mf fm ff ff), skrev Liljegren:
J.G. Liljegren var endast drygt 45 år när han den 1 Aug 1836 besökte Gällaryd och ritade av järnhällen. Utöver dekoren, ett upphöjdt kors krönt med de tre bokstäverna "IHS", är fyra franska liljor. Dessa är placerade i de fyra hörnen innanför textremsan. - Var det dessa liljor som inspirerat JGL när han som mycket ung själv gav sig namnet Liljegren ? Gren av en lilja. - Eller finns det något sägenartat samband med släkten "Tre liljor i trekant" som levt i samma trakter? Detta är frågor som en bättre rustad forskare får försöka ge svar på. Liljegren anger i sin citerade text att Anton anlade Ohs bruk. Sentida forskare har fråntagit Anton(is) den äran och förlagt grundandet av Ohs till strax efter hans död. Här bör man nog lita mer till Liljegren som ligger 150 år närmre Anton(is) i tiden. Som historiker av facket skulle Liljegren knappast angett Anton som grundare om han ej funnit skäl därtill. Att det inte var en vanlig enkel bonde som blev hedrad med att begravas under en järnhäll kan vi ana. En järnhäll är väl det naturliga äreminnet över en man som anlagt ett järnbruk. Jag undrar om Liljegren läst Sistnämnda uppgift har jag fått av Thomas Stellrot i Mölnlycke, med anor till samma trakt och släkt. Vi härstammar båda från två syskonpar som gifte sig och har därmed anor till både Liljegrens fars som mors sida. I ett brev från Tomas Stellrot hämtar jag uppgiften att Christian Hempel, som i dag anges som grundare av Ohs Bruk, redan några år efter Antons död gör intrång på Svenamo ägor där han "lät hygga ved och resa kolmilor". För allt detta fick "änkan i Svenamo" (Antons änka Sara?) 1 pund salt som ersättning. Stellrot anger också i sitt brev "att Svenamo ligger vid sjön Ruskens västra strand , i den del av Gällaryds socken som förr hörde till Västra härad. Gården är känd från början av 1300-talet där den var sätesgård åt frälsemannen Johan Sonasson (Tre liljor i trekant)." - Var "Antonis N:s", - vars gravhäll smyckats med liljor - en ättling till denna släkt? Hur tysk var Anton ? - Kanske bara född i Tyskland och son till en Nils ifrån Svenamo som gjorde sin krigstjänst i Tyskland? En annan intressant akt återfinnes bland JGL:s efterlämnade handlingar. Det är "Liktalet" över hans mor. Detta skall vi återge i en senare GLIMTEN. Prästen nämner i detta "Hon hade den lyckan att hon under barn och ungdomstid fick wara hemma hos sina föräldrar då hon lofwades Christendoms kunskap och de yrken som woro nyttiga för hennes ålder, stånd och börd". Ordet "börd" får mig att undra. Anspelar prästen på ett i trakten känt rykte? Oavsett vilket är Liktalet över Liljegren mor ett mycket vackert dokument som gör mig själv rörd. Bertil Magnusson Sida 10 Kritik av kritik mm SLÄKTDATA OCH DIS När Bertil Magnusson för snart två år sedan på VSGFs (Västra Sveriges Genalogisk Förening) möte presenterade sin idé om register för släktforskare framtagna på ideell grund tände jag på detta. Jag hade nyss skaffat dator och hade endast en mycket vag kunskap om DIS, som åtmintone i min sfär inte marknadsfört sig på rätt sätt. Är släktforskare sedan tio år. Jag hade således inte en aning om de stridigheter som funnits inom DIS. Jag vill heller inte ens nu ta ställning utan tycker att båda föreningarna kan och skall arbeta sida vid sida mot samma mål, men med något skilda medel och vägar. Jag är f ö sedan en tid medlem också i DIS och väntar med spänning på DISGEN ver. 5. Med detta i bakfickan blev jag ledsen, nej upprörd, när jag läste ledarsidan i GLIMTEN 3/90. Jag hade hoppats att denna fråga liksom problemen mellan släktforskarförbundet och GF någon gång kan begravas. Vad gjorde mig så upprörd? Jo varför skall Bertil och vi reagera på detta sätt mot förbundet? Vi skaffar oss kanske ovänner istället för att genom vårt arbete och vår idé skaffa oss ett gott rykte. Visst tycker också jag att Håkan Skogsjö behandlade Per Ahlén tölpaktigt i Släkthistoriskt Forum, men inte blir det bättre av att ta till storsläggan. BM borde skrivit ledarsticket på ett finare sätt - men ändå med udd. Det går! ***
Nu går vi vidare med din idé, Bertil! Den är bra, men vi måste förklara bättre vart vi syftar med våra register. Det framkom tydligt på årsstämman i Partille. Per Liljeström Bertil Magnusson svarar: Per, jag skall berätta en saga för dig , som min mamma ofta påbörjade just som vi skulle till att äta. -"Det var en gång en konung ..." började hon - men längre hann hon aldrig förrän mina systrar genast rusade efter saltkaret och ställde det på bordet. Först i tonåren kom jag mig för att fråga vad sagan egentligen handlade om. Då berättade mamma att konungen i sagan hade tre döttrar. En gång frågade, han dem: - Hur mycket älskar ni mig?
Vid den yngsta dotterns svar blev konungen mäkta vred och lät sätta ut henne i skogen. Drottningen, som ville hjälpa sin dotter, gav då befallning om att konungens mat hädanefter inte fick saltas. Det dröjde inte länge innan konungen förstod hur mycket han yngsta dotter egentligen älskade honom. Då lät han hämta hem henne. Under stor ånger bad han att hon skulle förlåta honom hans ENORMA DUMHET. Vad vill jag säga med denna saga?
För mycket svider och smakar illa - men utan salt kan vi inte leva
Tyvärr finns det många som likt konungen inte förstår att uppskatta saltsmaken förrän den är borta - men då är det oftast försent och prinsessan i skogen är död. Visst kan kritik vara förgörande och skadlig - men den kan också driva utvecklingen framåt om den används på rätt sätt. Tydligen har jag lyckats bra i det fallet. Många kom fram till mig i Västerås vid förbundets stämma och tackade mig "för att jag med SLÄKTDATA satt fart på DIS". Jag lyckades inte, medan jag satt i DIS styrelse - men det gick med hjälp av GLIMTEN och det fria ordets makt. Resultat: Nu får t. ex . de regionala föreningarna behålla 100 kr av de 500 kr som DISGEN kostar och kan då bedriva en viktig regional verksamhet. De får också behålla 20 kr i stället för 10 kr av avgiften till DIS. Tidigare hamnade alla pengarna i Linköping. Mycket annat positivt har också hänt inom DIS sedan SLÄKTDATAs tillkomst. Och detta är viktigt för våra medlemmar, varav ca 70% även är medlemmar i DIS. Tyvärr har DIS inte börjat att distribuera sina Vigselregister på diskett - något som jag (och många andra) hoppas kunna driva dem till! Jag löper då visserligen risken att bli betraktad som en "buse" av dem som vill att man skall finna sig i sakernas tillstånd och vara snäll". DIS får väl först scanna av sina papperskopior av Vigselregistren. Det tycks vara oklart vad som hänt med magnetmaterialet. Men tids nog kommer väl både Vigselregister och bättre relationer till DIS ledning. DIS medlemmar "servar" jag fortfarande med hjälp liksom då jag byggde upp DIS-VÄST till nära 200 medlemmar. Och jag värvar fortfarande medlemmar till DIS! Något som du Per - borde veta - då du är en av dem. Jag hjälper inte hellre någon att lära sig köra "svartkopior" av DISGEN. Det har många fått erfara som sökt sådan hjälp. Så nog känner jag mig fortfarande solidarisk med DIS trots att mina styrelse"kamrater" utsatte mig för en neslig behandling med tanke på allt arbete jag gjort. Och visst finns bitterheten som ibland lyser igenom. Medicinen mot den är ett DIS kommer med nya attityder. Pressen Därför fick Håkan Skogsjö en släng av sleven liksom Släktforskarförbundet för sitt totala OINTRESSE AV SLÄKTDATA. Jag fruktar att förbundet ämnar TIGA IHJÄL vår förening. Därmed skulle man underkänna våra mer än 400 medlemmars omdöme. Många av dessa är på ett eller annat sätt även anslutna till förbundet - och de förväntar sig säkerligen - liksom jag - att förbundet sanktionerar vårt arbete och börjar samarbete med oss (och gärna även med DIS, PLF och andra ev. föreningar med datorinriktning). Vad är det f.ö. som säger att kritik i sak behöver betyda personliga motsättningar? Har inte alla sett hur våra politiker "slår varandra" med sina argument - för att efteråt avsluta med en middag i all vänskaplighet. Skall inte VI kunna göra detsamma? Ytterligare bemötande Mina avsikter är att kämpa för ett bättre DIS och ett bättre Släktforskarförbund utöver vårt eget SLÄKTDATA som jag tycker är riktigt bra, särskilt med lite SALT till. B.M. Sida 11 En rapport från Helge Nyström i Falun. En av de varma dagarna i juni i år skulle jag köra hem en bil från Göteborg till Falun. Jag stannade till i Skara för att sträcka på benen och köpa en glass. Då jag inte besökt domkyrkan förut passade jag på att gå in och se på den samt på den intressanta utställning om Skaras 1000-åriga historia, som fortfarande fanns kvar efter jubileet 1988. Eftersom Skara bjöd på fri parkering gav jag mig också tid att gå på Skaras bibliotek. Att Skara är en kulturstad framgår bl.a av att man har två bibliotek, ett nytt och ett gammalt. Det nya är toppenmodernt, välplanerat och datoriserat samt arkitektoniskt vackert. Det är dock det gamla som gjort att jag satt mig vid tangentbordet för att rapportera till SLÄKTDATAs medlemmar om vad jag fann där. I övervåningen på det gamla biblioteket finns forskarsalar. Där finns också en sal med SOLDATREGISTRET, ett register över indelta soldater i Skaraborgs regemente och över intagna på Karlsborgs fästning. För varje registrerad soldat finns en personakt, som tar upp soldatens nr, regemente, kompani, socken, rote och torp. I akten finns anteckning om personalia, om familjen, hustru (1:a, 2:a, 3:e), barn, fader, moder, militära uppgifter m.m. Personakterna är förvarade i pärmar och över akterna finns ett register. Såväl personakter som register finns dessutom dataregistrerade. Vad som hände efter mitt besök framgår av de två brev som återges nedan. Först mitt eget och sedan Björn Lippolds svar: " I fredags gjorde jag på genomresa ett uppehåll i Skara och på inrådan av en skarabo, som jag frågade om vad som jag som turist borde se, besökte jag gamla biblioteket. Som medlem i föreningen SLÄKTDATA förvissade jag mig i receptionen om att vår tidning GLIMTEN fanns bland de tidningar biblioteket prenumererar på. På forskarvånigen demonstrerades SOLDATREGISTRET för mig, men jag hann inte invänta den ansvarige för att ställa en del frågor och därför ställer jag dem nu i stället. Vad är FOSAM? Vad betyder det? Vem står bakom? Hur finansieras projektet? Mål? Nuläge? Jag tog del av pärmarna med dataregistret och följde en registerpost till akten i regementspärmen. Som framgår av presentationen av SLÄKTDATA i bl.a GLIMTEN nr 2/90 sidan 15 är ett av målen att ta fram register av olika slag för medlemmarna som hjälp för släktforskningen. Då SOLDATREGISTRET synes finnas på datamedium blir min nästa fråga: Kan SLÄKTDATA få tillgång till registret på disketter för spridning till därav intresserade? Villkor? Finns möjlighet att få tillgång till innehållet i viss akt på samma sätt? Med vänlig hälsning, Helge Nyström Björn Lippolds svar: Helge Nyström Jag vill som projektledare för Soldatregistret i Skaraborg lämna följande svar på de frågor Du ställde i brevet. FOSAM är en organisation som finns i Skaraborg för att få ett bättre samarbete mellan institutionsforskaren och de som sysslade med lokalhistorisk forskning på sin fritid. Den är sammansatt med personer från i Skaraborg verksamma organisationer och institutioner på det kulturella området. När vi 1983 startade verksamheten med inventering av den indelta soldaten kom vi att lyda under denna organisation. Medel till verksamheten kom då som nu från staten genom AMS bidrag till löner och genom Skaraborgs läns landsting samt Skara kommun när det gällde övrig utrustning. FOSAM står för Forskningssamverkan inom humaniora i Skaraborgs län. Målet med vår verksamhet är att inventera alla indelta soldater mellan 1685, då indelningsverket infördes i Skaraborg och fram till det upphörde 1901. Vi skall sammanföra uppgifter dels från det militära materialet, rullor m-m- och det civila materialet, kyrkböckerna, till ett register. Ungefär femtio tusen man skall inventeras och för närvarande har vi i vår databas ca 37 000 man. På initiativ av Skaraborgs regemente P4/Fo35 och Krigsarkivet har en styrgrupp tillsatts med en kansligrupp under sig. Den sistnämnda kansligruppen har fått sin expedition här på P4. På detta kansli skall jag tillsammans med Magnus Ragnarsson vid, soldatregistret i Småland och Lars Ericson Krigsarkivet utveckla ett system för en centraldator. Utredningen som pågår arbetar för att centraldatorn skall finnas i bruk hösten 1991 eller senast våren 1992. Detta kommer då att föra med sig att alla som är intresserade av denna forskning skall kunna söka direkt i vår dator. Alla som är intresserade av soldater i Skaraborg, kan i dag vända sig till registret i Skara eller här på Regementsmuseet P4/Fo35 och vi lovar att försöka söka reda på de soldater som man söker i länet. För närvarande kan vi inte sälja disketter från registret, utan försöker istället hjälpa dem som hör av sig. Har Du fler frågor skall jag försöka hjälpa till med dessa. Med vänlig hälsning, Soldatregistret, Björn Lippold, Forskningsledare " HAR DU EGNA FRÅGOR? HÄR ÄR ADRESSEN:
Sida 12 av Leif Gannert, Vaxholm Behöver man ordbehandling vid
släktforskningsarbetet? Diskussionerna om datorstöd vid släktforskning behandlar uteslutande registerprogram, ibland även benämnda databasprogram. Jag har funnit att det ena utesluter inte det andra. De gör nytta var för sig. Man kan även låta registerinformationen tas in i ordbehandlare för att få lite kosmetika på sig om man så vill. Mina erfarenheter Jag börjar från början, det var 1980. Då ställde jag mig frågan, kan jag skaffa mig ett system i alla dessa uppgifter jag får fram från filmläsandet? Varje individ följdes från graven till vaggan. För att vara säker på att inga uppgifter tappades bort skrev jag en sida per person med en rad per notering i husförhörslängderna. Det blev många sidor efter ett tag. Men jag insåg också att jag var säker på att rätt person följdes. På mitt arbete Å, Ä och Ö blev #, $ och %, samt å, ä och ö blev 4, 5, och 6. Värre blev det med de bouppteckningar som jag då hade renskrivit. De innehöll en väldig mängd siffror som inte skulle bytas ut, det gick sakta men fungerade. ASCII-filerna togs in i WordPerfect 4.2 och formaterades upp för utskrift. Nu har jag konverterat samtliga dokument till WordPerfect 5.0. Det tog en månad men är nu klart. Detta med generationsskifte får jag acceptera, det är utvecklingen inom området som tvingar oss till detta. Förhoppningsvis blir konverteringen lättare i framtiden, viket gör arbetsinsatsen till ett minimum. I framtida ordbehandlingsprogram kommer programmet att känna efter vilken filtyp den skall ta in och gör de konverteringar automatiskt som behövs. Detta brev avslutas med ett exempel för att belysa vad jag menar om du inte helt förstått min knapphändiga beskrivning. Jag nämnde ovan att jag även skrev bouppteckningar på ordbehandling. Skälet är enkelt, vem mer än jag i min omgivning kan läsa texter från 1700-talet? Ordbehandlaren Många ordbehandlare innehåller registerhantering, för de som ännu inte börjat med att använda register kan detta ge en försmak av möjligheterna. Det kan vara svårt att komma igång med registerhanteringen i ordbehandlingsprogram, men har man väl lärt sig det blir det ett nöje, även om möjligheterna är begränsade. Det jag har kvar att lägga på ordbehandling är dop-, vigsel- och dödboksanteckningar. Det kommer så småningom. Har du som läser detta Det är föreningen SLÄKTDATA som skall hjälpa oss, därav namnet. Långa frågor eller korta frågor, har ingen betydelse. Svaret blir så långt som behövs. Tänk också på att Bertil Magnussom behöver material för att fylla tidningen med lämplig information vi datoriserade släktforskare behöver. Exempel på personakt
Hälsningar Leif Gannert Sida 13 Av Anna-Lisa Berglund, Trollhättan Min farmors farmors far - Jag fann en guldgruva! Högst uppe under takåsen Rullfilmer finns också och dessutom ett rikt utbud av Dalslandslitteratur, hembygdsböcker etc. Och bäst av allt: Två duktiga, lokal-kunniga och hjälpsamma personer, anställda av hembygdsföreningen för att serva besökare, nämligen Ingrid Matthiasson och Ann-Marie Emanuelsson. Arkivet är öppet I våningen under Allt detta finansierar Melleruds hembygdsförening med eldsjälen Olle Ljung som pådrivande kraft genom massor av ideellt arbete och med brinnande entusiasm. Det kostar inte ens inträde att besöka Melleruds tingshus - men det finns en gammal smörkärna för frivilliga bidrag. Den borde vara bräddfull! Åk till Mellerud och ta för er, Om jag hittade några förfäder? Men det är en annan historia ... Vem forskar vad ? Det är roligt att få tips och idéer
i släktforskningen. Jag vill bidra med att peka på en väg, som fler kunde utnyttja,
inte bara till egen glädje. Mitt tips är ganska enkelt, använd: En bok utgiven av Västra Sveriges Genealogiska Förening. Pris 70 kr men för VSGF:s medlemmar endast 50 kr. . Om Du ännu inte har skaffat VSGF:s fina släktforskarförteckning från 1989 så gör det bums. 277 forskare presenterar där sina forskningsområden, och med hjälp av fina register kan man lätt finna dem som har beröringspunkter med ens egen forskning. Sedan boken kom ut i oktober 1989 har jag varit i kontakt med flera forskarkolleger till ömsesidig glädje. När man tar sådana kontakter behöver man inte känna att man besvärar. Den som inte vill bli besvärad har inte sitt namn i en sådan bok! Mina erfarenheter är tvärt om att den jag kontaktar blir minst lika glad som jag själv, när vi kan hjälpa varandra med felande pusselbitar. Tyvärr har jag själv i skrivande stund inte blivit kontaktad av en enda. Finns det verkligen ingen som är intresserad av anor från Angered, där jag säkert har en hel del att bidra med. Jag har uppgifter om ca 3ooo angeredsbor, främst före 1825. Den av er, som har rötter i Angered, behöver inte tro, att det är omöjligt att få fram uppgifter från 17oo-talet, fastän kyrkböcker saknas. Med hjälp av andra källor har jag samlat på mig en hel del material. Givetvis är mina personuppgifter om Angereds invånare inte kompletta ännu. I VEM FORSKAR VAD? har jag efterlyst angeredsbor "i förskingringen". Jag är alltså intresserad av hjälp från dem som i andra församlingars kyrkböcker stöter på någon "född i Angered" eller "inflyttad från Angered" o s v. Helst vill jag att källan därvid noga anges. Min förhoppning är att så småningom kunna åstadkomma en ersättning för de brunna kyrkböckerna. Till sist ett litet praktiskt tips. Läs gärna igenom hela VEM FORSKAR VAD? från början fram till registren. Säkert stöter Du då på flera intressanta uppgifter, som det kan vara svårt att komma på att leta efter i registren. Man bör gärna ha en penna till hands och strecka för det man sedan bör följa upp. Jag har själv ytterligare några forskare att kontakta. Samtidigt har jag börjat beta av alla böcker som jag fått tips om genom att läsa VEM FORSKAR VAD? Rolf Eknefelt, Steken 2 D, 424 38 ANGERED, Telefon: O31 - 31 54 76 Kommentar: av Per Liljeström Dock skall varje forskare bara presentera forskningen inom respektive landskap, medan forskaren kan bo var som helst. För min egen del skulle jag således finnas med i Bohuslän (Tossene), Västergötland (V:a Frölunda, Stora Lundby, Skallsjö, Hemsjö, Gustaf Adolf, Habo, Kyrkefalla, Brandstorp och många fler), Småland (Visingsö, Almesåkra, Jönköping m fl), Skåne (Tryde, Långaröd m fl), Blekinge (Gammalstorp m fl). Detta skulle ge ett mer renodlat system för att finna dem som forskar på en plats man är intresserad av. Sida 14 Säffle Här kommer en liten rapport från Säffle. Jag håller på med register från Kila socken i Säffle kommun, Värmlands län. Det blir till att börja med över födda, vigda, döda. Eller rättare döpta, vigda och begravna. Det är lite knapphändigt med uppgifter i de första längderna, så jag går på dom datum som alltid finns med, dvs datumet för den kyrkliga händelsen. Det är tänkt att bli ett register i tre delar. Ett i kronologisk ordning, ett i förnamnsordning och ett efter ortnamn. Det kan tänkas att registren blir lite knapphändiga, men jag tror att det räcker med dom uppgifterna som tas med. Det är ju enbart för att det skall bli lättare att hitta i originalböckerna. Formatet ser ut som följer (dopboken):
Jag började med registren innan SLÄKTDATA bildades. De anvisningar om personer från andra församlingar som ges är därför inte följda. Jag har i stället inlett ortangivning med ett mellanslag, då sorterar programmet in dessa poster först i ortregistret. Problemet är väl att söka i textfilen med t ex. SLFIND, om man vill hitta personer från andra socknar. Möjligen kan man väl söka på kommatecknet. Alla namn är normerade med "modern" stavning, för att få ett lättläst register. För att få den bokstavstrogna stavningen, måste man gå till originalet, där även fler uppgifter finns (faddrar, dödsorsak mm). Som det står på ENKÄTSVARET, så håller vi på med bygdeinventering i östra delen av Kila. Vi ger ut små häften i A5 med ett hemman i varje, det blir ca 125 sidor i varje. Personregistret i varje del tar upp alla vuxna personer, dvs Man, Hustru, Torpare, Ägare mm. Tjänstefolk och barn är inte med, det skulle bli en otrolig massa namn. När alla hemmanen är klara ska registren samköras till ett enda, som även skall ges ut i bokform. Det skall även finnas tillgängligt på diskett. Detsamma gäller även ovannämnda kyrkoboksregister, som dels ska komma som bok, dels finnas på diskett. Den första delen av kyrkoboksregistret omfattar 1600-talet. Dopböcker finns med luckor från 1640 (Värmlands äldst bevarade). Kontrolläsning är på gång så det blir nog klart i år. Sedan börjar jag med 1700-talet, vilket blir betydligt värre. Vår prost på 1710-1730 talen hade en minst sagt otrolig handstil, men skam den som ger sig. Vi har som du kanske vet, en SLÄKTDATA-grupp här i Säffle, som Jan Bergquist håller i. Vi är även några stycken som vill starta upp en "vanlig" skläktforskarförening. Om vi kommer att slå ihop dessa grupper vet vi inte än, det får intresset utvisa. Ja, då har jag inget mer just nu, så jag önskar lycka till i alla forskarmödor, och ha det så bra. Gunnar Jonsson, Älvhagsg. 25, 661 00 Säffle, Tel. 0533-10559 Svenljunga Hej! Här i Svenljunga är vi ett gäng som går en studiecirkel och vi skall göra Vigselregister på följande församlingar:
Den församling jag skall ta är Mårdaklev och den kommer jag att lägga upp på ett dataregister som SLÄKTDATA skall få kopia på, med de andra gör vet jag inte, jag kanske lägger upp dem på data när de är renskrivna? Hälsningar från medl. Peter Hansson, Pl.3173 Axelfors, 512 00 Svenljunga, Tel. Bos.0325-28148 Stockholm B.B. Tack för dagens trevliga telefonsamtal ! Jag ser fram emot att få ta del av boken om Gudmundrå. 50 års totalt ointresse av släkten Orden tumlade om mig något men jag förstod fortfarande inte innebörden av hans vishet. Jag skaffade emellertid "Lilla släktboken" men efter några halvhjärtade försök blev den liggande. Åren rusade vidare - datorerna kom och mitt intresse för sådana väcktes. Efter att ha provat ZX80, Spectrum, VIC64 och C128 skaffade jag en PC och när jag upptäckte alla dess möjligheter ville jag registrera allt. Jag jagade program för allt möjligt och omöjligt. Våren 1990 hittade jag ett släktforskningsprogram, Hans Frigges Genealogy. Många nätter (!) senare hade jag skaffat och registrerat basfakta om mina släktingar. Nu började jag se sammanhangen. En tidigare helt dolt värld började öppna sig. Släkten blev plötsligt fascinerande ! Nu började svårigheterna. Många, som gärna ville hjälpa till, visade sig själva veta lika litet om släkten som jag. De som visste något var redan döda. Ofta fick jag uppgifter som t ex "X-man var troligen född i Y-torp". På kartan fanns kanske 6 st Y-torp o s v . Några kunde uteslutas ... Inga församlingar fanns hellre på kartan ... Frågorna började hopas och som nybliven släktforskare blev problemen många och tidsödande. Jag tror att många känner igen problematiken. Kanske finns det någon med mer erfarenhet som kan hjälpa mig att få svar på några frågor ?
Frågorna verkar att bli fler och intressantare ju längre man håller på. Datorns möjlighet att registrera och sammanställa har verkligen "tänt" mig på släktforskning. Hälsningar, Rolf Johansson, Enskede Tack Rolf för ditt inlägg! Detta var några råd i korthet. Följs dom är emellertid mycket vunnet. Lycka till. Red. SPÅNGA Hej Bertil! Då jag den 1/1 1990 nedkom med vårt första barn, vilket var omstörtande som alla föräldrar erfar, och datorn står gömd bakom dotterns spjälsäng, blir det tyvärr inte så mycket "datande" just nu. Därför har jag kanske läst GLIMTEN lite slarvigt, men nu - nu har den blivit lusläst. Artikeln i fråga är SLÄKT och POLITIK del 2, dock inte den politiska delen (vilket i och för sig är spännande att läsa om) utan stycket om Edenberga i Ränneslöv och släkten Wulf. Samuel Wulf tillhör en av mina anor i 9:e generationen. Min mormors morfar var född 1846, så det verkar vara samtida med din farfar Carl Magnusson, dock i Skummeslöv, dit hans farmor flyttat och gift sig 1814. För att nu återgå till Edenberga. Det vore intressant att veta vilka gemensamma anor vi har. Alltså mm mf fm Ingrid Jonasdotter f. 1787.08.12 i Edenberga var dotter till Jonas Carlsson f. 1761.05.09 i Edenberga och Anna (Zahrisd.) Wulf f. 1765.05.25. (Bertil M:s svar: Då var Ingrid Jonasdotter syster till min ff mf). I nästa generation återfinns Carl Olofsson och Lisen (Lusse) Jönsd. som föräldrar till Jonas Carlsson. och Klockaren Zacharias Wulf och Pernilla Svensd. som föräldrar till Anna Wulf. Eftersom jag inte gjort denna forskning själv, vet jag inte vilken gård i Edenberga by det var(BM: Det var Nr 4). Det kanske finns tryckt material om Wulfsläkten? Nå, i sämsta fall, är vi då 8-männingar? Passar samtidigt på att tacka "redaktörn" för en bra tidning. Medsänder också en separat beställning på de program mm som SLÄKTDATA erbjuder. Vänliga hälsningar Lena Tingstam. Bästa Lena! Vi har ju redan talats vid i telefon men utöver det lovar jag dig att återkomma om släkten Wulf i GLIMTEN. Det finns åtminstone TRE Wulfättlingar i SLÄKTDATA, däribland Stig Johansson i Örebro (finns det fler så hör av er). En läsare är inte medlem ännu men hon skriver: LUND I GLIMTEN 1989/3 läste jag att Ni är släkt med Samuel Wulf. Efter Era uppgifter räknade jag ut att vi är besläktade redan genom hans barnbarn Anna Wulf. Ni Genom Olof Jonasson och jag genom Lusse Jonasdotter. Jag har kommit i kontakt med en hel del släktforskande Wulfättlingar men ingen som klarlagt Samuel Wulfs bakgrund till 100%. Det enda jag själv har belagt är att Samuel Wulf i Ränneslövs sn. härstammar från Tavastland i Finland (BM:Ottis, Tavastehus) och att hans ålder i dödboken troligen är felaktig, i stället har jag funnit källor där Samuel själv uppgivit sin ålder.
Tacksam för svar. Birgitta Bauhn, Prenneg. 7, 223 53 LUND Birgitta Bauhn har liksom jag själ erfarit att ättlingarna till Samuel Wulf gärna sysslar med släktforskning. (Månne detta intresse ligga i generna?) Jag skall senare försöka redogöra för några av de kontakter jag själv haft med andra Wulfättlingar. Bästa sättet för oss ättlingar att få del av allt material är att använda GLIMTEN som CENTRAL för framforskade uppgifter. Så jag manar er: SKICKA IN KOPIOR AV ERT WULFMATERIAL. Bertil M. VÅRGÅRDA Bertil! Sänder ett program som kan användas för att mata in uppgifter på disk (i ASCII-format), antingen som ny fil eller som tillägg till fil som redan finns. Ny uppgift kommer efter föregående. Namn, lagringsplats och skiljetecken (delimiter) mellan fält kan väljas (enl egna önskemål), för övrigt är formatat fast. Skulle du kunna använda programmet, men vill ha det ändrat kan det nog göras. Hör av dig då. Med vänlig hälsning, Olle Nilsson, Ängsvägen 7, 447 00 VÅRGÅRDA, Tel. 0322-20929 Till Olle Nilssons brev! Jag har testat programmet och det fungerar utmärkt för att mata in data till rena ASCII-filer men bara till just de fält som Olle lagt upp. Inmatningsmallen kan endast Olle själv ändra men det lovar han ju att göra. Likaså går det inte att hämta tillbaks en post för rättning den men det kan i stället göras med en ordbehandlare, därför är Olles program ett enkelt men bra redskap. Dock bör följande steg i SLÄKTDATAs utveckling först vara avklarat, nämligen: Beslut om SLÄKTDATAS FILSTANDARD (filformat). Så fort Styrelsen godkänt förslaget till FILSTANDARD kommer vi att publicera det för att få medlemmarnas kommentarer innan det slutligen fastställs. ÖSTERSUND Hej! Jag såg att det blivit fel i SCB-koden som kom med SLFIND. Här är två till att rätta:
Av ren slump jag upptäckte felen. Det verkar vara så att 3:or ofta "lästs" som 5:or av scannern. Hälsningar, Christer Kalin BRÄMHULT HEJ Bertil! Skickar ett litet nyttoprogram för släktforskare, som jag knåpat med en tid. Programmet ger svar på vilken veckodag ett datum har, och kan användas under gregoriansk tideräkning efter 1753-03-01 för Sverige och 1580-10-15 för Tyskland. Inmatade data kontrolleras, så att månaden har 31 dagar då detta anges samt 29 februari bara anges när det är skottår. Vigselregister: Mitt första vigselregister omfattar Odensjö (G) 1861-1897 SCB 078117V. (Så räknar Rolf upp 21 fält där såväl onormerade som normerade uppgifter anges. Och det underlättar överförandet till register enligt den mall vi nu använder. Red.) Skickar övriga register efter hand som de blir färdiga. Med Hjärtliga Hälsningar, Rolf Carlsson, Finnvävsg. 25, 510 54 Brämhult, Tel: 033/417 37 |
