glimten.gif (1697 bytes)

update.gif (1190 bytes)

innehall.gif (1177 bytes)

Från Höks Härad i Halland

Bonadsmålare
Nisse i Tygared

av Ingeborg Brunkhorst

Saliga äro de andeligen fattiga (NM 52 302)

Nästan jämnårig med Anders i Ön är Nils Erlandsson (1799 -1870), kallad Nisse i Tygared. Han är välkänd i traditionen som bonads- och möbelmålare. Harald Nilsson har särskilt Intresserat sig för honom och skrivit om honom Kulturens årsbok 1936. Han har träffat hans svärdotter och fotograferat hans dragna stuga. Längre fram köpte han Nisses högstuga och det ena härbret och flyttade dem till stranden av Krokån, strax utanför Knäred. Han kunde inte binda honom vid någon bonad. Det kan inte jag heller. Men det finns 13 bonader av samma hand, av vilka ett par är fragment, och det är mycket, varför jag vågar gissningen, att det är Nisse i Tygared, som har målat dem.

Nisse var född i Kyrkhult, men gifte sig 1825 med Magdalena (Malena) Jönsdotter i Tygared och kom på så sätt att bli bosatt Tygared. I bouppteckningen anges, att Nisse lämnade efter sig hustru och fem barn. Han ägde kronoskattehemmanet nr 1 1/8 mantal Tygared, och det upptas bouppteckningen till 1 000 kr. Gården födde ett par oxar, några kor, får och grisar. Det fanns i hemmet en gavelbonad och sex »vävbonader». Också här fanns andaktsböcker; ett par postillor, Arndts Sanna kristendom och ett par biblar. Det fanns gott om snickarverktyg. Kardor och en vävstol tyder på att husfrun har spunnit och vävt.

En av Nisses bonader tillhör Södra Hallands hembygdsförening och hänger i Ebbaredsstugan i Laholm. Den föreställer i övre registret Ahasverus gästabud och i det nedre Den förlorade sonen. Den har drag, som är typiska för Nisse och som återkommer på andra bonader. Bården har blommor i hörnen och mitt på sidorna och däremellan långa, gröna blad. Kvinnorna har långt, vågigt hår och urringade klänningar. Utfyllnadsblommorna är liljor. (Texten forts. efter visade bilder)

Jesus fängslas i örtagården (NM 664)

På Malmö museum finns en stor och väl bevarad bonad av Nisses hand, föreställande Jesu liv i 16 scener (MM 664). Troligen har Nisse haft ett eller två kistebrev som förlaga. Antalet scener tyder på det. Anders i Ön har flera gånger målat Jesu liv efter samma kistebrev. Vi ser här Jesus fängslas i örtagården. Nisse har mycket noga följt förlagan. Jesus och Petrus, som drar svärdet ur skidan, är individuellt tecknade. Gestalterna står delvis bakom varandra i överskärning, och därvid uppstår ett visst djup i bilden och perspektiv. Men det finns också drag av folkkonst i bilden. Knektarna är likadana och uppställda i rader, och spjuten bildar parallella linjer.

 Längre fram överger Nisse beroendet av förlagan och utbildar en egen stil med starka drag av folkkonst. Liksom Anders i Ön målar också Nisse Saligprisningarna (NM 52 302). Vi ser på bilden två scener, Saliga äro de andeligen fattiga . . och saliga äro de bedrövade ... Möjligen kan både Anders och Nisse ha hämtat inspiration från Hishults gamla kyrka, riven 1911, som hade motivet och änglarna med de stora vingarna. Nisses bilder är symmetriskt uppbyggda, gestalterna upprepas och har stela gester. Utfyllnadsblommorna, de stora liljeliknande växterna, är viktiga för bilden.

En annan bonad (NM 53 713), målad en helt annan färgskala med mörka, starka färger, visar bl .a. Jesu födelse. Här har Nisse följt samma schema som på den stora bonaden med Jesu liv. Maria ligger på knä framför krubban och håller Jesusbarnet i en linda. Åsnan är blå och oxen är röd, en färgställning, som ofta förekommer på bonader, inte bara på Knäredsbonader.

Jesu födelse (NM 53 713)

Sven Leonhard Törnqvist, sedermera professor i Lund, kom till Knäred som pojke, då hans far blev pastor där. Han har i Minnen från södra Halland (Skånska samlingar 1893) berättat också om bonader. Han talar om ett naivt satt att måla och om en blå åsna och en tegelfärgad oxe. Han förstår, att bonaderna är ett uttryck för fädernas fromma enfald, men konstaterar också, att folket växt ifrån dem och nu sätter upp dem för barnens skull.

 På samma bonad finns också en livfull skildring av Den förlorade sonen. Den liknar bonaden i Ebbaredsstugan, och förlagan har nog varit ett kistebrev. Men Nisse varierar motivet, när han målar det än en gång.

 De första bonader som Nisse målar, är klumpigt utförda. Man kan sedan följa hans utveckling mot en allt större skicklighet. Hans sist målade bonader är nog de vackraste i hela Knäredsmåleriet.

Ingeborg Brunkhorst