glimten.gif (1697 bytes)

update.gif (1190 bytes)

innehall.gif (1177 bytes)

Från Höks Härad i Halland
Hallands historia och beskrivning

av den lärde prosten Sven Peter Bexell
1775.09.26 - 1864.05.05
Weinge pastorat. 1)


I från väster till nordost eller ifrån havet till småländska gränsen, omsluter detta pastorat hela bredden av halländska området, gränsar till socknarna Knäred, Laholm, Eldsberga och Wrå, samt innehåller i rät linje en längd av nära 3 mil och en bredd av 1 mil.

I anseende till lokalen indelas Weinge pastorat i strandbygd, slättbygd och skogsbygd, vilken senare till stor del förtjänar benämning bergsbygd. Till strandbygden hänföres nästan hela Tjärby socken, till slättbygden Elestorps by i Tjärby socken. Wessinge, Weinge, Brostorp, Öringe, Göstorp, Antorp, Bökebergs Bölarps, Skogaby och Kårarps byar i Weinge socken, och till skogs och bergsbygd hela den i nordost och i öster ifrån sistnämnda byar belägna återstående del av Weinge socken.

Man anser här i allmänhet strandbygden för den bördigaste, och skogsbygden däremot för mera ofruktbar. Berg, som ibland Hallands fjällar utmärka sig för en betydligare höjd, finnas här icke. Den bergrygg som ifrån Kårarp eller Erlandsbygget sträcker sig till Allared, och skiljer slättbygden ifrån skogsbygden, är flerstädes bevuxen med bokskog. På större eller mindre afstånd ifrån denna bergsträckning utgrena sig flera mindre berg, vilka dels äro med ljung, dels även med buskar övervuxna. Av de i Weinge socken varande aderton små sjöar är Kårarpssjö den vidsträcktaste och näst denna Antorpssjö. I Tjärby socken finnes åter ingen sjö.

De bästa skogarna äro vid Mörkhult 2) och vid Kjellshult, samt bestå av bok. Barrskogar saknas nu mera alldeles, men något litet ek och björk finnes här och där. Även på Weinge strandbygd, där ofantliga flygsandsdrivor möta ögat, voro fordom stora barrskogar, varest granen och tallen uti havsvindarna utsträckte sina mossiga och gröna armar. Och man finner ännu djupt under flygsandsdrivorna rötter av en mängd sådana träd. Stugor av så kallat boltimmer utvisas ännu i byarna omkring stranden, till vilka timret här huggits. 3)

Weinge socken 61 1/24 oförmedlade hemman 4) består av byarne

Weinge, som har jordmån av starkt sandblandad mylla och är belägen på en slätt, omkring en mil ifrån havet, saknar skog, men har tillräcklig torvmosse. Byn, bebodd av 14 åboar, har på fäladsmarken 5) en kvarn.

Wessinge, med i allmänhet bättre jordmån än Weinge, bebos av 11 åboar, saknar skog och har otillräcklig torvmosse. I Wessinge är en skattlagd tullkvarn.6)

Öringe, med rådande jordmån, dels av god svartmylla, dels även av stark lera, har någon bokskog och torvmosse, en husbehovskvarn, bördiga ängar och goda beeteshagar. Denna by bebos av 19 bönder, och äro här dessutom följande 3 hemman bättre bebyggda och bebodda av ståndspersoner.

Öringe n:r 8 3/4 hemman väl bebyggt, äger en rymlig och god trädgård, samt jordmån lika med byn. Skogen är uthuggen före nuvarande ägares tids 7)

Öringe n:r 3 l/6, mantal har genom enskiftesutbrytning erhållit sina ägor på större avstånd ifrån byn. 8)

Öringe n:r 9 och 10 2 hemman, med enskiftade och inhägnade inägor, är bebyggt med ett envånings högt trähus och flygelbyggnad, har jordmån av lerblandad svartmylla, av vilken vanligen beräknas 8:de kornets avkastning. Skogen obetydlig, är samfält med byn, likasom kvarn och torvmosse. 9)

Brostorp, 5/8 hemman, har ett vackert läge och åbyggnad av ett envåningshus av korsvirke. Här är en ny trädgårdsanläggning uti ett emot söder sluttande läge. Jord-månen är lera och svartmylla. Hemmanets ifrån byalag skilda läge har medgivit ett nu påbegynt brukningssätt av cirkulation. Skogen är mindre betydlig, men goda torvmossar finnas här. En liten å rinner igenom inägorna 10).

Göstorp är beläget på en slätt. Igenom byn flyter en liten å ifrån öster till väster. På åns norra sida bo 13 åboar 11) och på dess södra 11. Jordmånen är starkt sandblandad mylla. Åkerfälten höglänta, giva i torra år endast andra kornet. Någon skog finnes, men tillräckliga torvmossar. I Göstorp är en husbehovskvarn.

Antorp med 2:ne åboar är i alla avseenden det sämsta hemman i pastoratet.

Bökeberg föga bättre än Antorp, äger likväl torvmosse till avsalu. Bölarps by, belägen på en slätt, har 14 åboar. Jordmånen, ehuru starkt sandblandad, är likväl bördigare än i Weinge och Göstorps byar. Har obetydlig skog, men tillräcklig torvmosse. 12)

Skogaby, även på en slätt, har 19 åboar. Alla omgivelser vid denna by giva begrepp om en otacksam jordmån. Åkrarna höglänta och bestående av nästan bara sand. Ängarna mossbelupna, utmarkerna idel ljunghedar. Byn har någon skog, men god tillgång på torvmossar.

Kårarp beläget på samma slätt som skogaby, ehuru 1/4 mil därifrån, är lika med Skogaby, men äger något mer tillgång på skog. På det egentliga Kårarp äro blott 5 åboar 13) men om de förr underliggande torpen

Erlandsbygget och Rankabygget, vilka i senare tider blivit hemmantal åsatta, tilläggas, så bliver åboarnas antal 9. Erlandsbygget och Rankebygget ligga 1/4 mil i söder ifrån Kårarp in uti skogen i gränsen till Knäred och förtjäna således namn av skogbohemman. Allered med magra ägor bebos av 4 Åboar. Har skog endast till husbehovs bränsle.

Beckamot med bördigare och väl brukade ägor, bebos av 2 åboar, har gott sommarbete, skog till egna behov och husbehovskvarn.

Plingshult och Ulfvered äro bägge lika Beckemot.

Lassabygget, en del av Ulfvered, varintill det även är beläget, anses för ett gott hemman, och bebos av tvenne åboar. Ett begagnat tillfälle att hösta vida avlägsna madängar gör, att Lassabygget föder mycket kreatur, gödslar starkt sina åkrar, får bättre avkastning därav, och härifrån orsaken, varföre det anses vara bättre, än hemmanen i samma grannlag.

Svensbygget, Smedabygget och Mabygget äro alla enstaka skogbohemman och ansedda för goda. Jordmånen här, liksom annorstädes uppe i Weinge skogsbygd, är svartmylla, mer eller mindre sandblandad. De äga skog något över eget behov. 14) Eskeshult, med ett skönt naturläge, 1 3/4 mil från Weinge, har mindre bördiga men väl odlade åkrar, bebos av 3 åboar, här är husbehovskvarn, och lövskog endast till egna behov.

Lassabygget 2 mil ifrån Weinge, har 4 åboar. Sedan man passerat den mäst ödsliga utmark, och framkommer till Lassabygget, så finner man ett angenämt avbrott genom hemmanets vackra läge på en av lövträd omgiven slätt. Jordmånen är sandblandad mylla. Höbolet är vidsträckt och magert, här är husbehovskvarn och torvmossar. 15) Bästhult, lika Lassabygget, bebos även av 4 åboar, saknar skog, men har torv-mosse.

Räfshult, med ganska mager jordmån, har 7 åboar, men saknar skog.

Erlared med 3 åboar har något bättre jordmån än Rävshult, men saknar skog. Porsabygget, 16) Hofmannabygget och Pukabygget lida alla skogsbrist, hava vardera endast en åbo, det sistnämnda har likväl bästa jordmånen. Ebbared, med 3 åboar, har mager jordmån och en av buskar övervuxen mark. Mörkhult har ännu en icke obetydlig skog, jordmån av sandblandad mylla och gott sommarbete.

Mästocka, beläget vid landvägen från Ahlehulorne, har svag jordmån, bebos av 5 åboar.

Killeberget, med 2 åboar, har vidlyftig, mager och besvärlig höhöst, samt jordmån lika med Mästocka.

Källshult, med 3 åboar, har den bästa skog i Weinge pastorat, gott sommarbete, men eljest mager jordmån.

Säfdared även med 3 åboar, har bättre jordmån än Källshult men ingen skog, endast buskmark.

Ahlehulorne, 3/4 mil från Weinge, har 2 åboar, mager jordmån, ingen skog utan endast buskmark. Här är gästgivaregård.

Linghult, med 4 åboar, är lika med Ahlehulorne.

Weinge n:r 6 och n:r 8, 1 hemman, med åbyggnad av ett gråstenshus till undra och korsvirke till övra våningen samt ladugård av korsvirke, har en god trädgård och jordmån lika med Weinge by, saknar skog och torvmosse. 17)


Weinge kyrka 62 alnar lång och 43 alnar bred över den del, som formerar korset, samt 13 alnar bred uti den övriga delen av kyrkan, är byggd av sten och täckt med bly. Tornet, formerande en spetsig konus över kupolen, där klockorna hänga, är spåntäckt och har tornur. Kyrkan äger troligen en ganska hög ålder, men undergick åren 1796, 97 och 98, 99 och 1800 under framl. prosten Alsings tid ansenliga förbättringar. Altartavlan föreställer i upphöjt arbete Kristus på korset med underskrift: Jag höll mig icke därföre att jag något visste ibland Eder utan Jesum Christum och honom korsfästan. Här finnes även årtalet 1760. Predikstolen föreställer de fyra evangelisterna. Under taket på predikstolen föreställes den uppgående solen. Dopfunten av granit är väl huggen. Dopfatet, av mässing, har följande inskrift:

VÄLBYRDIGEI HOLGER ROSENKRANDS FRU LENA GYLLEN-STJERNE.

Orgelverket är nytt, och innehåller 20 stämmor. Till höger vid koret hänger ett epitaphium, varpå föreställes en präst. Uti en av honom hållen öppnad bok läses: MEMEN TO MORI.

På detta epitaphium läses: Lars Kjerrulf, Praep et past. Veingensis natus i716, denat. 1776. I tornet hänga tvenne klockor. 18) Kyrkans silver, arbetat i prosten Lars Kjerrulfs tid, väger 180 lod. Kyrkotionden är råg 15 t:r 29 kap., korn 17 t:r 24 k., havre 11 t:r 6 k. Av sina hemman har kyrkan årligen följande: nämligen av Weinge Anfast Nilssons gård 5 lisp. smör, av n:r :3 Skogsgård 3, av n:r 4 Öringe 8, av n:r 5 Öringe 6, av n:r 1 Brostorp 2 lisp. smör, n:r 1 Wessinge, n:r 1 Kullsgård, n:r 3 Bölarp, n:r 1 Kårarp, n:r 3 och 6 Öringe, n:r 1 Skogaby betala alla årligen lantgille i penningar. Skogaby betalar dessutom årligen 7 kap. råg, 7 k. korn och 3 k. havre.

Pastorsboställe, beläget vid kyrkan, är 1 hemman, vars årliga utsäde är 26 tun. Jordmånen lika med den övriga delen av Weinge by. Saknar både skog och torvmosse, men har laxfiske vid Karsefors, så att det beräknas till 1/4 i vart 9:de dygn.19)

Komministerboställe 1/2 hemman i Wessinge har 16 tunnors årligt utsäde i jordmån lika med Wessinge by.

Fornlämningar: En åttondedels mil sydost från Weinge kyrka, i en däld, som genomskäres av Wessingeå, nära landsvägen emellan Ahlehulorne och Tjärby, igenfinner fornforskaren ålderdomsminnesmärkena Kapellet, Kapellkällan och Kapellshögen. Av det förstnämda eller kapellet är numera icke något annat kvar, än ruiner och murar till en stenbyggnad, som varit 19 alnar lång och 14 bred. Detta kapell har varit omslutet av en yttre ringmur, vilken på 6 stegs avstånd från själva kapellet igenfinnes. Ån, som slingrar sig med en bukt in åt kapellet, synes i väster hava utskurit denna yttre mur. På och inom ruinerna av själva kapellet växa nu några rönnar. 1710 stod ännu hela gavelmuren av kapellet kvar, då utvisades inom ringmuren vid kapellets västra sida, där ingången varit, även en med stora stenar omkringsatt grav, S:t Hanses grav kallad, uti vilken en källa upprunnit. 20) Denna källa, som fått benämningen Kapellskällan, har blivit ansedd äga en undergörande kraft, och har således, såsom offerkälla, varit besökt av både sjuka och friska. Endast 90 steg härifrån ligger den vackra Kapellshögen. Innehållande i omkrets vid foten 385 steg, och en sluttningshöjd av 52 steg, äger denna hög genom sin sköna form sina förträffliga proportioner ett fornhögt utseende. På dess översta spets fortsatte fordom en ättekulle högens yttre bildning, men denna ättekulle har av skattsökare redan för ett århundrade sedan blivit förstörd, och deras grävning igenfinnes ännu tydligen. Dessa fornlämningar omgåvos fordom av en lund av alar, och byns ungdom har här samlats midsommarsafton, och har ibland dessa ålderdomsminnesmärken i denna täcka nejd under loppet av århundraden genom lek och dans fästligt firat den sköna juninatten, samt då och då offrat en skärv i den fromme Hanses källa. 21)

Wings eller Winds hög, en ättehög på Weinge bys inägor nordost ifrån kyrkan, innehar en sluttningshöjd av 20 steg, och är 180 steg i omkrets vid foten. Den nedre delen av Wingshög är en bildning av naturen, den övre åter en ättehög. Hans läge på en stor slätt gör, att han på betydligare avstånd synes. Nära härintill äro även tvenne andra ättehögar. Alla tre, omgivna av odlade fält, äga en gemensam benämning Wingshög, och äro alla något, ehuru mer och mindre, destruerade. 100 steg ifrån dessa högar ligger en numera rubbad stenkrets, varav endast 5 stenar äro kvar 22) Solhög, en ättehög bredvid vägen emellan Öringe och Weinge där vägen går av åt Brostorp, har en sluttningshöjd av 25 steg, och är överst något rubbad genom grävning. En tid har funnits, då man påstått, att Solhög stod på guldpelare om julnatten. Lika med Kapellshögen och Wingshögen, är även Solhögen till sin nedra del en av naturen bildad höjd, på vars spets man lagt en ättehög, vilken blivit formerad så, att de bägge synts utgöra ett sammanfattat helt. På Brostorps gärde öster ifrån gården ligga 2:ne med björk bevuxna ättehögar, av vilka den ena innehåller 11 och den andra 13 stegs sluttningshöjd. Ibland de på Wessinge gärde liggande flera ättehögar, utmärka sig Wibeshög, Skibshög, Wessinghögen och trenne, som kallas Lyngshögarne.

I Myllehögen är en urna med brända ben funnen. På Skogbohög, en ättehög öster ifrån Wessinge by vid landsvägen, brunno under 1788 års krig våreldar, då man på halländska kusterna väntade en landstigning av ryska trupper. Här äro dessutom Dunhög och Össjahög, och icke långt ifrån den sistnämnda utvisar ett ställe, Stallet kallat, varest en dansk kavallerikår under något krig haft läger. Vid korsvägen nära Wessinge vångaled äro lämningar av en rubbad stenkrets, troligen tillhörande den på utmarken nära härintill utvisade valplats, vilken är utmärkt av tvenne stora gravar, av vilka den ena liggande i norr är 23 steg lång och 11 steg, bred, samt äger en stensättning i öster, den andra liggande i öster och innehållande lika längd, är 13 steg bred, men saknar stensättning. Man berättar, att uti dessa gravar de stupade äro jordade, de svenskas i den nordliga graven, och de danskas i den östra. Här äro dessutom flera ättehögar, av vilka fem innehålla en sluttningshöjd av 20 steg, och en ättekulle innehar 1 stegs sluttningshöjd. Man berättar vidare, att uti Botelshögarne, tvenne ättehögar N.O. ifrån Weinge, en fru vid namn Botel med sin ätt ligger jordad. Thorehög, ett stenrös vid landsvägen emellan Laholm och Småland 1/2 mil från Weinge kyrka, skall omsluta askan av en kvinna vid namn Thora, som där blivit ihjälriven av vargar. Den helt nära hit intill uppsprungna källan heter Thorekällan, och skall utvisa Thoras dödsställe. Nära 900 steg från Weinge kyrka, har man utvisat en av stenar omsluten krets, 15 steg lång och 13 steg bred, om vilka man berättar, att de varit grundstenar för en tillämnad kyrkobyggnad. 23)

Tjärby socken, 21 oförmedlade hemman består av följande byar och hemman: Tjärby by, med 18 åboar 24), är belägen vid landsvägen på en slätt 1/4 mil från havet, har jordmån av starkt sandblandad mylla, saknar skog men har tillräcklig torvmosse. 25) Daggarp, knappt ett tusen steg väster om Tjärby, har 9 åboar och är för övrigt lika med Tjärby. Ellestorp 26), bebott av 14 åboar, har något bättre jordmån än Tjärby. Inskränkt men god utmark. Saknar både skog och torvmosse . 1/4 mil ifrån havet, bebos av 4 åboar. Har jordmån av styv åkerlera, men en av Seglaberg flygsand besvärad ängsmark. 27) Anses vara ett av pastoratets bästa hemman. Kärragård är beläget nära intill Seglaberg, och delar med det lika alla förmåner och olägenheter, har 3 åboar, och räknas även det för ett ibland de bästa hemman i pastoratet. Både Seglaberg och Kärragård hava brist på bränsle och på stängselämnen. Åboarna på bägge dessa hemman idka icke utan fördel saltsjöfiske, och finna i synnerhet vissa år mödan belönt med en ymnigare laxfångst. 28) Av uti denna socken bättre byggda lägenheter, må nämnas ett hemman i Tjärby by, vilket nyligen både till man- och ladugårdshus är uppbyggt. 29)

Tjärby kyrka, 38 alnar lång och 10 bred, är till två tredjedelar uppbygd av tegel och till den tredje av gråsten, och ligger vid landsvägen en halv mil ifrån Laholm. Man berättar, att denna kyrka blivit tillbyggd av Drottning Margaretha. 30) Både kyrkan och tornet äro täckta med spån. Altartavlan föreställer kristus korsfäst, och Maria omfattande korset, varunder läses: Min själ är bedrövad intill döden. Predikstolen är trekantig och därpå föreställas evangelisterna. På dopfatet, gjort av koppar föreställes en hjort. Uti tornet hänga tvenne klockor. 31) Kyrkans silver väger 48 lod. Kyrko-tionden är råg 5 t:r 24 k., korn 6 t:r 18 k., havre 2 t:r 24 k., och av ett hemman n:r 3 Tjärby Eskilsg. har kyrkan årligen 4 lispund smör.

Fornlämningar: På Tjärby by inägor icke långt ifrån kyrkan och landsvägen på Örelid äro en mängd ättekullar och- bautastenar. Örelid är en höjd, som sträcker sig ifrån S. till N., den utgör något över 400 steg, ligger nära själva fonden av Laholmsbukten, och lämnar en fri utsikt åt havet. De på Örelid befintliga fornlämningar tyckas tillkännagiva, att stället fordom varit en valplats. 32) Ibland de här skonade fornlämningarna, utmärker sig den nära 4 alnar höga bautastenen, vilken för de på landsvägen förbifarande framställer figuren av en lutande människa, och kallas av folket i orten krokstenen. På Tjärby kyrkogård; sydöstra hörnet, ligger en ättehög av 13 stegs sluttningshöjd. Lussehög i söder ifrån kyrkan bredvid landsvägen är, genom grävning skadad, här äro åtskilliga väl huggna och formade stenar uppgrävda. Grotehögen, 150 steg till vänster ifrån landsvägen till Laholm, på Tjärby gärde, är 17 steg i sluttningshöjd, och har en omkrets av 120. I nordväst härifrån står en upprest sten 3 fot hög över jorden. Eskehögarne, 3:ne ättehögar, ligga, på gärdet sydost ifrån kyrkan. Dunehög ligger i söder ifrån Örelid. Trehögarna äro 3:ne i bredd liggande ättehögar på Ellestorps utmark.

Weinge pastorat, regalt, tillhör andra klassen och har haft följande pastorer: Mårten Andersson var pastor 1573, hans namn har stått på en kyrkoklocka i Weinge. Uti Lunds Landebok och dess Appendix de Hissholte nämnes, att han levde 1586. Janus Andrae, som ock kallat sig Jens Andersson , levde 1626. Hans namn står på den mindre klockan i Tjärby, och på en tavla i Weinge kyrka läses: "Jens Andersson R. Sogneprest paa stedet samt provist over Laholms Län, med sin k. hustru Anna Hansdotter, hvilket egtenskab Gud med 6 dejlige börn wälsignede, är her wilendis og i Herran saligen hensovende aar 1662. " Hans Warberg fick transport hit ifrån Tölö, avled 1671. Jöns Markman blev pastor 1676, avled 1692 i oktober. 33) Olaus Kjerrulf hitkom 1694 ifrån Weddige där han i 22 år varit komminister, avled 1700. Nicolaus Kjerrulf, pastor 1701. Prost 1745, avled 1758. Han var i flera år blind, men predikade likväl Lars Kjerrulf, den sistnämndes son, var född 1716, blev prest 1739 och pastor 1758, sedan han ifrån 1755 varit vikarie och haft survivans, blev prost 1768, avled 1776. Johan Didric Alsing, född 1740 vid Saltkällan i Bohuslän. Stud. i Uppsala 1760, magister 1761, präst s. å., ostindisk skeppspredikant 1765, skvadronspredikant vid Bohusläns dragoner 1769, regemenentspastor 1772, pastor i Weinge 1777, prost 1786, avled 1814. Han lever ännu i det goda, som han stiftat. Birger Dahlin, född i Stralsund 1759, stud. i Uppsala 1782, präst 1784, e. o. bataljonspred. vid Jönköpings regemente s. å., komminister i S:t Clara församling i Stockholm. Pastor Weinge 1815.

Komministrar hava varit: Anton Raa i Jani Andreae ä. tid. Nils Bark, även under samma pastors tid. Thomas Falkman i Warbergs tid. Fick transport till Fagered. D. Winberg uti Olof och Nils Kjerrulfs tid. Jacob Comenius blev komminister 1729, pastor i Söndrum 1735, Olof och Lars Kjerrulf voro ock komministrar. Jesper Lignell, komminister 1759, blev pastor i Kalv 1776. Hans Peter Schonberg, komminister 1776, pastor i Karup 1787. Gustaf Hallengren blev komminister 1787.

Barnundervisningen sker dels av föräldrarna själva, dels även i ambulatoriska skolor. De fattiga försörjas dels uti fattigstugorna dels även på de ställen, där de av församlingarna inackorderas. 34)

Spannmålens avkastning här i pastoratet beräknas i allmänhet till 3:dje och 4:de kornet. Strandbygden, som till sina åkerfälts gödning begagnar havstång, producerar der vackraste kornet. På slättbygden är vinterrågen fördelaktigast, och från skogsbygden kommer den bästa havren. Ärtor och bönor likasom de övriga sädesslagen giva otillräckligt för pastoratets behov. Dels från Skåne, dels även ifrån omkringliggande herrgårdar hämtas den spannmål som allmogen över egna tillgångar behöver. Brännvinstillverkningen sker merendels av potatis. Utmarksrymderna bestå flerstädes av bördigare jordmån än inägorna. Brist på stängselämnen hindrar här ofta inhägnader, och den sandblandade jordvallen, ehuru sorgfälligt upplagd, äger varken länge bestånd, ej heller svarar den emot ändamålet. Brist på skog och träd anses icke obetydligt bidraga till allmogens mindre slöjdskicklighet att tillverka trävaror.

Genom sin tunga arbetsmöda att hösta mossar och sidlänta ställen omkring sjöar och bäckar, underhåller skogsbon ett större antal kreatur än slätt- och strandbon, till vilka han årligen avlåter något kreatur, och dessutom smör till staden. Det blir därigenom för skogsbon möjligt att betala utskylder och för sitt hushåll inköpa säd till brödföda. Dels av de fårhjordar, som Weinge pastorats ljunghedar föda, dels av den ull, som kringresande Boråsbor deponera, tillverkas här en icke obetydlig mängd vadmal, som av Boråsboarna slutligen uppköpes. Den ull, som egna får lämna, blandas vanligen till ljus- eller mörkgrå, den åter, som Boråsboarna deponera, är merendels vit, grov Islandsull, vilken de icke sälja utan efter vikt utlämna och betala tillverkningen per aln. Då något vitt vadmal väves av så kallad hemmaull, är det alltid fint. Linvävnader äro i Weinge mindre betydliga, likväl säljer varje flitig bondhustru även därav årligen något. Vissa hemman sälja ved i Laholm, andra åter torv. Strandbons laxfiske är för obetydligt att kunna räknas för särskild näringsgren.

Fotnoter Obs! Läs även anm. och rättelser gjorda i samband med nytrycketpå sid 13.

  1. Om pastoratets namn berättas, dels att det fordom varit Weos, av orden We Oss, men att Drottning Margaretha, under sitt vistande härstädes, underrättad om denna besynnerligga namnledning sagt: det må ej heta We-oss, utan Weingen, varefter det kallats Weinge, dels även att pastoratet har sitt namn ifrån den i Wingshög jordade Wing. På kartan över Hallamd av år 1277 förekommer stället under namnet Wittinge. I Bergens Dannem. och Norr. Rikes Fruktb. Herligh. kallas det Winge, och uti Halmstads publika fornhandlingar Weginge.
  2. Namnet leder sitt ursprung ifrån den avlägsna tid, då bonings-platser först här upprestes, och odlingar påbörjades i mörkret och skuggan av de dem omgivande stora skogar.
  3. Den sista stora förödelse i Weinge pastorats skogar skall hava skett, då snapphanarna, som i längre tider här i trakten strövande uppehöllo sig, utur dessa skogar slutligen fördrevos.
  4. Varav krono 33 7/8, kronoskatte 6 5/12, utsockne frälse 20 3/4. Dessa hemman äro förmedlade till 46 l/40. Folkmängden är 1471, varav 665 mankön och 806 kvinnkön.
  5. Uti Södra Halland kallar allmogen sina utmarker fälader, och sina inägor vångar. Benämningar, som i norra Halland allestädes äro obrukliga, och flerstädes alldeles okända.
  6. Tillhör v. häradsskrivaren Fredricksson i Öringe.
  7. Äges och bebos av ryttmästaren Fredr. Adlerstråle. Av forna ägare må nämnas kommerserådet Wurmb, vilken på detta ställe inrättade ett handelsinstitut.
  8. Äges och bebos av kommissionslantmätaren Löhr. Förre ägaren var prosten Löhr, som under den tid han var lärare vid härvarande handelsinstitut tillhandlat sig detta hemman.
  9. Äges och bebos av vice häradsskrivaren Fredricksson. Forna ägare voro borgmästaren Fredriksson i Halmstad och mantalskommissarien Ekman.
  10. Hemmanet äges och bebos av assessorn och kronobefallningsmannen Berg, förre ägaren var rådman Gjerss i Laholm.
  11. Hit räknas hemmanen Skogsgård och Kullsgård.
  12. Vinterrågen ifrån denna by anses för den bästa i hela pastoratet, också finnas åboar i Bölarp, som tvenne år å rad på samma åkrar så vinterråg.
  13. Kårarp är frälse, ägdes förr och bebyggdes med bättre åbyggnad av borgmästaren Sam. Corlin i Laholm, vilkens arvingar sålde det åt bönder.
  14. Tillfällen till fiske givas väl allestädes uti skogsbygden, men begagnas endast på få ställen. De flesta yngre åboarna däremot äro skickliga skyttar och öva denna sin färdighet icke utan fördel uppe i skogsbygden. Här finnas orrar, tjädrar, harar och någon gång även rådjur.
  15. Äges av framlidne prosten Alsings arvingar. Lassabygget ligger endast en halv mil ifrån Vrå kyrka.
  16. Detta hemman har den längsta kyrkoväg i pastoratet eller och 3/4 mil.
  17. Äges oeh bebos av her Rob. Torssons änka, vilkens fader prosten Alsing fordom ägde detta hemman.
  18. På den större läses: Hörer du mitt rop och ]jud, Lyft ditt hjerta upp till Gud, Gack till kyrkan, fall der ned, Hör Guds ord, sjung, läs och bed. Gjuten 1739. På den mindre lälses 1733. Lofvadt vare Herrans namn ifrån nu och till evighet.
  19. Stomhemmanet beläget i Tjärby är änkesäte.
  20. Enligt folktron, hava källor med undergörande vatten stundom uppsprungit i grannskapet av de frommas gravar. Traditioner av dylik art berättas på flera ställen i Halland, och ibland andra även i Sibbarp om Assmunds eller Ossmunds källa.
  21. Det är anmärkningsvärt, att midsommarnatten även av Skandinaviens äldre innebyggare varit ägnad åt glädjen. Olaus Magnus lämnar oss i sin avhandling om majlekarna följande berättelse: Med Midsommarnatten slutades Majlekarne. Denna natt springa, dansa och leka de i ängarne och lundarne. De spela nu harpor och sjunga dervid allehanda gamla Kämpevisor till hjeltarnes ära. De upptända nu stora eldar, icke så mycket för mörkrets skull, ty det är ljust som om dagen, der skogar äro, för att med röken fördriva myggor.
  22. Den brist på sten, som denna trakt företer, märkes även uti strukturen av dess fornlämningar. Ättehögarna äga högst sällan vårdprydnader eller fotkedjor. Och nere i högarna finnas askvårdarna på ett ganska ekonomsikt sätt vara byggda. Det till slöseri nära gränsande användandet av sten, som utmärker minnesvårdarna i norra Halland, mötes i denna trakt av södra Halland, med en ofta till ytterlighet driven sparsamhet, vilken tillkänngiver, att bristen på sten är ett ont, som äger en betydlig ålders beräkning. Då man står på höjderna omkring Weinge, synes emot horisonten på avlägsnare eller kortare avstånd en mängd ättehögar; men ankommen till dessa finner man, att de alla sakna ättehällar och fotkedjor. Fornlämningarna i Weinge och Eldsberga jämförda med de i Breared och Enslöv, leda tanken till förmodan om de tvenne först-nämnda ställenas tidigare befolkande.
  23. Om denna fornlämning finnes en berättelse i pastorsarkivet.
  24. Härav 7 krono, 1 kronoskatte och 13 utsockne frälse. Dessa hemman äro förmedlade till 14 l/2 Folkmängden är 353, varav 172 mankön och 181 kvinnkön.
  25. I Tjärby är gästgivaregård, och hela socknen ligger under skjutslaget.
  26. Ellestorps by äges av framl. prosten Alsings arvingar.
  27. En tradition i trakten förmäler, att Seglaberg erhållit sitt namn därav, att man fordom kunna segla ända dit upp.
  28. Man har anmärkt, att där man för 16 ā 20 år sedan på Kärragårds ägor fiskade gäddor, är för närvarande ett av flygsanden igenfyllt fast land.
  29. Tillhör järnhandlaren N. Romberg.
  30. Härom har man en gammal anteckning i pastorsarkivet av följande innehåll: Då Högsalig Drottning Margaretha for med sin krigshär igenom Tjerby Socken till strid emot sin fiende, så gick drottningen in i kyrkan, föll där på knä, och bad Gud innerligen om lycka och seger. I sina böner gjorde Drottningen nu det löfte, att, om Gud gav henne seger, så skulle hon låta förbättra och förlänga denna kyrka, vilket ock strax efter segern skedde. Troligen åsyftas med berättelsen om detta drottningens fälttåg 1338 års krigshändelser vid Laholm. Det synes, som hade drottning Margaretha längre tid vistats i denna trakt, hälst man efter henne ännu härstädes har åtskilliga annekdoter.
  31. Den förra, omgjuten 1747, har till inskrift: Församler mig mine helige som förbundet mer agta än offer. Soli Deo gloria. På den mindre föreställes Kristus på korset samt Maria med barnet och Magdalena. Inskriften svårläst, är följande: . Accedite + ad + Domillum + et + illumina + facies + vestrae + non + confundentur. Durch das feyer bin ich geflossen. 1621.
  32. Allmogen vet ännu att berätta att fältslag hållits på Örelid, att de stupade äro begravna i ättekullarna och bautastenarna resta till kämparnas minnen.
  33. Uti Halmstads kyrkoräkningar upptages, att bårklädet år 1677 blivit utlånat till pastor Christens begravning i Weinge. Om honom saknas all annan upplysning.
  34. From stiftelse till förmån för barnaundervisningen i detta pastorat donerade framlidne prosten D. Alsing utsockne frälsehemmanet Daggarp i Tjärby socken. Stiftelsen ökad genom donation av jord i Weinge by, har likväl redan i flera år varit motverkad genom en rättegång av några i församlingen, vilket gjort, att dena ädla oegennyttiga handling icke ännu för ett uppväxande släkte tillvägabringat den åsyftade nyttan.