Nästan som ett diplom

Varje patient som genomgått en bypassoperation får ett blad liknande bilden ovan, detta för att patienten skall kunna se vad hjärtkirurgerna gjort. I mitt fall har tre nya kärl anslutits mellan aorta och hjärtat. Kärlen passerar den plats där förträngningen sitter. Bypassoperation görs bl.a. då man inte kan "ballongspränga" de ursprungliga kärlen p.g.a. att flera förträngningar sitter nära varandra. I det läget skulle en ballongsprängning kunna förvärra skadan av hjärtat. De delar av hjärtat som inte nås av syresatt blod dör och blir till hinder för den totala hjärtfunktionen.

Återhämtningen
Tiden för att återvända till ett normalt liv, efter den chockartade operationen varierar mellan olika individer. För egen del har jag i fortfarande problem med en svår trötthet som plötsligt kan falla över mig. Min förhoppning är att sommarmånaderna som väntar skall ge mig krafterna åter. Min tideräkning i framtiden kommer helt visst att bli före och efter operationen. 

Göteborg brukar kallas "änglarnas stad". Då syftar man på IFK Kamraterna.
Ett mycket bättre skäl är, tycker jag, är att syfta på den "änglaskara" som arbetar på Östra Sjukhusets avdelning 357 och Sahlgrenska Sjukhusets avdelning 10/23. 

I dagens Sverige klagas det ofta med all rätt på den dåliga sjukvård som ges på vårdcentraler och liknande inrättningar. Tack ock lov så har ännu inte den akuta hjärtsjukvården blivit drabbad - och måtte den aldrig bli det.

När jag den 6:te februari, klockan ett på natten, fick min hjärtinfarkt var två ambulanser snabbt på plats sedan min hustru ringt 112. 

"Mikael" från Öjersjö räddningsstation sprejade mig i munnen medan hans kollega gav mig en spruta i höger arm. En kvinnlig läkare hukade sig över mig medan hon tog ett första EKG för att konstatera mitt tillstånd. 
I mitt omtöcknade tillstånd verkade det som om jag såg allt genom ett stort glasrör. Där upp i ändan av "röret" såg jag Mikael. Snart verkade medicinerna och medvetandet klarnade medan ambulansen for den relativt korta vägen till Östra Sjukhuset. Det skulle bli mitt hem i elva dagar medan jag väntade på bypassoperationen.

Från första stund togs jag väl omhand av Östra Sjukhusets mycket skickliga personal. Det var dock svårt att hålla reda på dem alla. Mitt intresse för namn och släktforskning kom då väl till pass. Snart kunde jag tilltala de flesta med namn trots en mycket stor omsättning av personalen via arbetsschema. Jag framför ett kollektivt tack till dem alla - ingen nämnd och ingen glömd. 

Bland personalen fanns många invandrare som funnit en fristad i vårt land. De blev nu mina vårdare och vänner. Det var roligt att se att många av dem hade mycket ansvarsfulla tjänster. Det är dock svårt att förstå varför integrationen inte kommit lika långt på alla andra områden i samhället.

På Sahlgrenska Sjukhusets hjärtintensivavdelning vaknade jag upp den 18:de februari efter operationen utan alltför svåra smärtor. Ändå hade mitt bröst sågats itu för att frilägga hjärtat. Hjärt-lungmaskinen hade kopplats till och under operationen sörjt för den livsuppehållande funktionen att syresätta min kropp. Bröstkorgen blev sedan ihopsydd med ståltråd (!) som jag får ha kvar under min återstående livstid. 

Trots det stora ingreppet kunde jag snart sitta upp och äta. Visst mådde jag stundtals mycket illa men över detta fanns en annan helt ofattbar känsla. Jag levde - jag hade klarat mig. Till detta kom allt stöd från mina nära och kära samt alla vänner som hörde av sig. 

Du som undrar

Har du frågor eller vill byta erfarenheter om vad jag här berört så får du gärna höra av dig. Adressen finner du längre ner på sidan.

Bertil Magnusson

GLIMTENs framtid

Av naturliga orsaker är det ovisst hur GLIMTEN utvecklas den närmaste tiden. Inget hindrar, som jag ser det nu, att GLIMTEN lever ett lugnt och stilla liv ännu några år. God hjälp nu är välskrivna bidrag från läsarna. Sådana skulle lösa den akuta situationen. Att redigera färdiga texter och bilder är betydligt enklare än att stå för allt själv. Skulle du vilja medarbeta är du välkommen att höra av dig.