Klipp som refereras till - tagna ur äldre GLIMTEN-nummer |
||
Klipp
ur GLIMTEN |
Sida 7 Det inträffade visar att det är mycket svårt att ge släktforskningsrörelsen den organisatoriska struktur den behöver. Revirtänkande och förstelnade tankar kan vara en förklaring till att det ser ut som det gör - men även hur det några år gamla förbundet fungerar. De personliga medlemmarnas inflytande är idag lika med noll om de inte väljs till ombud av någon förening s. Ändå är det bland de personliga medlemmarna som lust, offervilja och engagemang finns. Tillgångar som borde tas till vara på ett bättre sätt av förbundet. Det kan ske endast om de personliga medlemmarna får möjlighet att påverka besluten i de olika instanserna - annars blir förbundet dött och meningslöst. Förbundets märkliga anslutningsformer gör att man kan vara medlem genom ett flertal föreningar. Bland t.ex fackliga och politiska organisationer ansluts man ju till den regionala och rikstäckande organisationen via sin lokalavdelning. Nu säger någon att som släktforskare är man ofta med i flera föreningar - det är man inte inom det fackliga och politiska planet. Nåväl - detta kan lösas genom att man utser EN av de föreningar man är ansluten till att vara sk moderförening och genom vilken man ansluts till förbund och regional avdelning. Man kopplas emellertid då bara en gång till förbundet. En annan invändning kan vara att många inte vill betala den höga avgiften till förbundet - föreningarna skulle förlora dessa som medlemmar. Även detta kan lätt lösas genom att man tillåter två typer av medlemskap; AKTIVT och PASSIVT Alla AKTIVA betalar avgift till såväl förening, region som förbund och erhåller då också inflytande i alla nivåernas stämmor. Givetvis får de även förbundets tidning och all övrig information. De PASSIVA får nöja sig med informationen som sänds till moderföreningen. Nu kommer den sista och allvarligaste invändningen. HELA FÖRSLAGET STRIDER JU FULLSTÄNDIGT MOT DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN! Javisst, det är riktigt - men behöver den tillämpas i en rörelse som trots allt ENDAST rör sig om en hobby. Det handlar inte om några tunga och livsavgörande frågor där den representativa demokratin i alla lägen måste gälla. En vettig demokratisk ordning kan säkert ordnas ändå. De som inte deltar i möten där beslut fattas anses ju alltid stödja mötets majoritet. M.a.o; det är alltid de AKTIVA som leder utvecklingen. Genomförs ovanstående förslag garanteras fler aktiva medlemmar (läs mötesdeltagare) möjligheten att påverka besluten och därmed stärks demokratin. I dag är FÖRBUNDET en sammanslutning av juridiska personer mer än ett förbund av levande människor. Det är detta som är själva Förbundstanken, säger man.(!) En viss förståelse kan man ha för att man inte vill uppfattas som en riksförening som lever i konkurrens med de lokala föreningarna. Detta undviks dock om man alltid ansluter sina medlemmar GENOM en moderförening. Förhoppningsvis blir medlemmen aktiv även inom moderföreningen som han även kan representera vid olika stämmor. Kanske blir FÖRBUNDET mera levande på detta sätt?. Nog är det bättre med många och engagerade medlemmar som fått vårt förtroende - trots att de inte formellt representerar någon förening - utan mer för att vi litar på deras individuella handlingskraft och förmåga? / B.M |
|
Klipp ur
GLIMTEN |
Sida 8 FÖRBUNDETS
ARBETSGRUPP I DATAFRÅGOR Sveriges Släktforskarförbund gav i maj 1989 Per Ahlén, Lidköping i uppdrag att bilda en arbetsgrupp för datafrågor. Gruppens huvuduppdrag var att utarbeta förslag till förbundets policy i datafrågor. I gruppen har Sam Blixt, Oskarshamn, Rolf Ekelund, Kullavik och Göran Tengnér, Stocksund ingått. Den har nu kommit med sin första rapport. Förbundets ordförande, Erik Thorell, har sänt ut rapporten på remiss till dem som kan tänkas ha kompetens och intresse i frågan. Däribland SLÄKTDATA som genom Bertil Magnusson avlämnat följande ... Remissvar till Sveriges Släktforskarförbund Som ordförande i föreningen SLÄKTDATA har jag med stort intresse tagit del av föreliggande rapport. Jag uppskattar mycket att Förbundet börjat intressera sig för de frågor som arbetsgruppen tar upp till behandling i sin rapport. Vår egen förening, som konstituerades den 27 mars 1989, har redan inlett ett intensivt arbete med att ge information och att skapa normer och regler för att använda datorn i släktforskningen. Jag kan därför inte kommentera alla de ofta mycket detaljerade resonemang som förs i rapporten. I stället framför jag en önskan att Förbundet tar del av vårt arbete och dess resultat (se bilagor). Vi önskar att våra erfarenheter och resultat också kommer Förbundets medlemmar till godo. SLÄKTDATA är som förening ännu inte medlem i Förbundet, till stor del beroende på att våra f.n. knappa resurser används till att ge ut vår tidning GLIMTEN. Denna når ALLA våra medlemmar och dess-utom åtskilliga bibliotek och institutioner. Vi har också gett hög prioritet åt inköp av datorutrustning o.dyl. Vi siktar emellertid på att bli medlem i Förbundet. Förmodligen är i alla fall de flesta av våra medlemmar redan nu på ett eller annat sätt anslutna till Förbundet. Under detta vårt första verksamhetsår har vi haft tre allmänna medlemsmöten, mycket välbesökta. Vi har idag inte mindre än 411 medlemmar. GLIMTEN har utkommit med fyra nummer. Intresset för den inriktning vi valt är alltså mycket stort, och dagligen tillkommer nya medlemmar. Vårt budskap har varit att vi upptäckt att datorn gör släktforskningen inte bara lättare utan också roligare, och att vi vill dela med oss av denna glädje till allt fler släktforskare. En god inspiration i mitt eget arbete har varit kontakten med Sam Blixt i PLF för Kalmar län. I motsats till PLF vill jag emellertid vidga gränserna till att omfatta hela landet och till att göra datauppgifterna LÄTTARE tillgängliga. Jag önskar att var och en med hjälp av sin dator skall kunna söka i registren, som för ett billigt pris kan levereras på diskett. Oron för att man med ett sådant arbetssätt inte får in tillräckligt med pengar till de föreningar som producerar register, delar jag inte. När jag tog initiativet till att bilda SLÄKTDATA, hade jag en bitanke att beteckningen SLÄKTDATA med tiden skulle kunna läsas och nyttjas som en förkortning av SLÄKTforskarförbundets DATAgrupp. Denna grupp skulle vara helt fri från kommersiella intressen. Dess verksamhet borde i stället kunna inriktas på att ge en neutral och bred information om olika sorters datorer och program samt på att skapa REGISTER av olika typer. Det är också denna inriktning som idag gäller för SLÄKTDATA. Jag är likaså helt övertygad om det olämpliga i att SLÄKTDATA eller någon annan sammanslutning eftersträvar att bli en myndighetsliknande överhöghet som skapar reg-ler vilka ovillkorligen måste följas. I stället förlitar vi oss på fritt verkande krafter som i samarbete strävar mot gemensamma mål. SLÄKTDATA inriktar således sitt arbete på att skapa REKOMMENDATIONER för att lösa olika problem. OM vi lyckas ta fram BRA rekommendationer, tror vi att dessa kommer att användas som praktiska REGLER, vilka man följer i eget intresse. Vi tycker oss till vår glädje förstå att Förbundet har en liknande inställning. Vi hoppas av detta skäl att Förbundet tar del av våra REKOMMENDATIONER rörande NORMER för TITLAR, PERSONNAMN och ORTNAMN samt våra råd om hur olika register och andra hjälpmedel skall utformas. För säkerhets skull påpekar jag emellertid att detta arbete nyligen inletts. Vi ämnar dock driva det vidare. Jag anser också att vi inom våra egna led har den kompetens som erfordras för att ta fram rekommendationer i flera olika avseenden, exempelvis rörande olika typer av normeringar (se bilagor). Vår medlem, professor Olof Brattö, som är en internationellt känd namnforskare, har i ett relativt kort koncept (se bilaga 2 o 3) lagt grunden till det vi hoppas att våra medlemmar i gemensamt arbete skall kunna utveckla till en lättanvänd lista för normering av personnamn. Min plan är dessutom att denna lista sedan skall bli underlag för en indexfil i ett specialskrivet datorprogram som automatiskt utför de flesta av normeringarna redan vid registerinmatningen. I detta sammanhang vill jag göra ett VIKTIGT PÅPEKANDE: Enligt vår bestämda uppfattning kan ett register inte ersätta källuppgifterna; det kan ENDAST vara ett medel att snabbt hitta källan. Det är därför av yttersta vikt att exakt veta hur registreringen skett och att, i omvänd riktning, veta det rätta sökbegreppet. INGEN AVSKRIFT KAN ERSÄTTA URSPRUNGSBILDEN (Anm: 1997 -
Nedanstånde stycke verkar i dag "mossigt" med
tanke på Internets utveckling) Kanske kan Förbundet utverka att medel från stiftelser och fonder ställs till Landsarkivens förfogande för att bygga ut den minneskapacitet som erfordras. En för mig mycket tilltalande tanke. Jag gör följande sammanfattning:
Med hänvisning till de obestridliga fördelar datatekniken erbjuder föreslår jag därför i stället att Förbundet i mån av resurser använder dessa och sitt inflytande i övrigt till att lägga upp databaser med för släktforskningen intressant material eller till att verka för att detta görs av Landsarkiven i samarbete med de ideella föreningar som visar intresse för datorer och släktforskning. Datateknik för släktforskare kan ju indelas i två huvudområden:
För båda grupperna finns såväl svensk som utländsk programvara med varierande funktioner och arbetssätt. Över dessa kommer Sveriges Släktforskarförbund aldrig att kunna råda. Det är därför fullständigt meningslöst att söka utfärda några regler eller krav inom detta område. Detsamma gäller specifikationer gällande olika utskrifter. Man måste i stället inrikta sig på att INFORMERA släktforskarna om de skillnader som finns mellan de olika programmens arbetssätt och på att diskutera för- och nackdelar från rent subjektiva utgångspunkter. Någon ensartad standard kommer aldrig till stånd, så länge det finns två programmerare. Personligen är jag övertygad om att Sveriges Släktforskarförbund genom att INFORMERA OM DATATEKNIK samt att verka för att det på sikt SKAPAS STORA DATABASER skulle kunna göra en väsentlig insats inom sitt eget stora och betydelsefulla verksamhetsfält. Datafrågor kräver ofta långa och invecklade beskrivningar, i synnerhet när man inte vet vilken kompetens i ämnet den har som man skriver för. I balansgången mellan att skriva så kort att det skrivna blir intetsägande eller så långt att det skrivna inte blir läst, kompromissar jag och sätter här punkt för mitt remissvar. I den mån intresse
finns för ytterligare kontakter, ser jag själv med
livligt intresse fram mot sådana. För den som redan nu
önskar ta del av mer information i ämnet skickar jag
med de redan nämnda bilagorna. Bertil Magnusson Bilagor:
|