Omfattning och aktuella planer.

Lundby kyrkby ligger inom stadsdelen Kyrkbyn på Hisingen. Området för kyrkbvn begränsas ungefärligen av Inägogatan, Stålhandskegatan, Åbogårdsgatan, Prästväqen samt kvarteren Spetsbågen och Korfönstret. Inom området ligger dels kyrkbyns gamla bebyggelse i anslutning till kyrkan och det gamla vägsystemet, dels bebyggelse, från 1950-talet och senare i anslutning till nya gatusträckningar.

Lundby kyrkby är den enda bevarade bymiljön av denna typ inom Göteborg. Den har betecknats som kulturhistoriskt värdefull i Göteborgs historiska museums (GHM) inventering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 1967 samt i museistyrelsens utredning inför Hisingens generalplan 1969. För området gäller flera olika stadsplaner bl.a. en villaplan frän 1940 som ej tar hänsyn till befintlig bebyggelse, en plan från 1965 med skoltomt i områdets sydvästra del och en plan från 1966 med trafikmot i områdets sydöstra del. Dessa planer har fastställts innan några uttalanden om kyrkbyns kulturhistoriska värde gjorts och tar ej hänsyn till kyrkbyn som helhet. GHM önskar därför med utgångspunkt från den nu utförda inventeringen att ny stadsplan upprättas.

Historik

Lundby by har anor från förhistorisk tid. Vid byn låg sedan gammalt häradets ordinarie tingsplats. Den nuvarande kyrkan uppfördes på 1300-talet. Tidigare fanns på platsen en träkyrka troligen från 1000-talet. På 1500-talet omfattade byn 17 hemman. Det var länets största by. De flesta av hemman var inte av betydande storlek och På 1600-talet hade hemmansklyvningen redan gått ganska långt.

Före 1658 var Lundby och Tuve de enda svenska socknarna på Hisingen, övriga var norska.

1678 drabbades Lundby socken hårt under kriget med danskarna. Stora delar av byn brändes. bl. a. Prästgården och Biskopsgården. Vid Tordenskjölds belägring av Nya Älvsborg år 1719 drabbades Lundby åter, befolkningen led stora förluster. Under 1700-talet stabiliserades förhållandena. I mitten av 1700-talet hade byn ca 500 invånare, därav flera adliga familjer bl.a. av ätterna Stålhandske och Eketrä i själva kyrkbyn.

1722 verkställdes teg- och solskifte, på Lundbys inägor, men från detta finns inga upplysningar om bebyggelsen. 1768 förrättades storskifte. Byn omfattade då 19 hemman nämligen Nordgården, Prästgården, Brämaregården, Pölsebo, Gropegården, Biskopsgården, Jönsegården, Skomakaregården, Klockaregården, Stillestorp, Pilegården, Andersgården, Länsmansgården, Fogdegården, Åbogården, Hökegården, Hallen, Smedjegården och Letsegården. Dessa hemman var fördelade på 35 gårdsbruk. Kartan från storskiftet visar inte bebyggelsens utformning. Troligen var bebyggelsen ungefär densamma som visas på en karta från 1815. Denna visar att vägsystem, som i stort sammanfaller med delar av det nuvarande nämligen Gamla Lundbygatan och Prästvägen. Gårdarna har en karakteristisk placering längs vägarna.

1829-36 genomfördes laga skifte (Se karta II) . Antalet gårdsbruk hade då ökat till 57. Skifteskartan visar att huvudvägarna ungefär sammanfaller med nuvarande Gamla Lundbygatan, Prästvägen och Byalagsgatan. Gårdarna låg mycket tätt och inte bara längs huvudvägarna utan i sammanträngda grupper. På de flesta gårdarna låg manbyggnad och ekonomibyggnader parallellt eller i vinkel nära varandra, men två hade helt kringbyggd gård. Vid skiftet flyttades 20 gårdsbruk ut från byn och bebyggelsen glesades ut. Av de gårdar som fick stanna kvar är några ännu bevarade bl.a. Letse- och Putsegården. Gårdarna som flyttade ut är i dag försvunna.

På 1840-t-alet började näringslivet i jordbrukssocknen Lundby att förändras under inflytandet från Göteborg. Under senare delen av 1800-talet utvecklades industri längs älvstranden Där anlades Lindholmens mekaniska verkstad, stålverk, kvarn, sågverk, gjuteri osv. Industrialiseringen medförde att befolkningen i socknen ökade från omkr. 1000 inv. år 1850 till omkr. 10.000 är 1900. Härav följde bl a att bostäder måste, ordnas, nya skolor och ny kyrka uppföras.

Till Lundby kyrkby flyttade endast en liten del av de nya invånarna. Inom byn uppfördes fr o m 1880-talet bostadshus utan anknytning till jordbruk på tomter avstyckade från de ursprungliga jordbruksfastigheterna. Bostadshusen var av två slag, dels en enklare av typ arbetarbostäder som t. ex. "Nordhem" och "Johanneberg", dels en mer påkostad av villatyp som t ex "Dalhem" och "Elim". Flera av de gamla gårdarna moderniserades också genom nybyggnader och ombyggnader, såsom Letsegården och Skomakaregården.

Kyrkbyn med kyrka och skola har sedan gammalt varit socknens centrum. Den första skolan uppfördes 1840 i södra delen av Prästgårdens trädgård. 1879 gjordes den gamla skolan till småskola och en ny folkskola i byns norra del togs i bruk. 1903 uppfördes en ny småskola intill folkskolan och den äldsta skolbyggnaden revs.

1906 inkorporerades Lundby socken med Göteborg. Kyrkbyn var då ett välutvecklat centrum för socknen. Där fanns flera butiker och olika slag av hantverkare. Bebyggelsen bestod av 13 gårdar samt ett 30-tal bostadshus. Invånarna bestod dels av lantbrukare dels av arbetare anställda på industrier i närheten. 1923 fick man bussförbindelse med Göteborgs centrum. På 1930-talet började jordbruken att läggas ner och därmed ändrades också förutsättningarna för byn.

Fr o m 1940- talet har stora förändringar av bebyggelsen i kyrkbyn skett. Öster och väster om själva byn har hyreshusbebyggelse uppförts. Söder om byn har Stålhandskegatan lagts ut och mellan Prästgården och Andersgården har Fyrväpplingsgatan dragits fram. I byns västra del har några gårdar rivits och ett ålderdomshem har byggts i anslutning till den äldre bebyggelsen. I byns östra del har ett församlingshem och en lokal för Länkarna uppförts på tidigare obebyggda tomter. Dessa förändringar påverkade inte direkt själva bybebyggelsens karaktär men innebar dels att byn förlorade sitt fria läge, dels att byggnader av en ny skola kom in i byns utkant. Under 1950- och 1960-talen har dock flera

byggnader inom själva bykärnan rivits och tomterna lämnats obebyggda. Denna utglesning av bebyggelsen har medfört att den gamla bybilden håller på att försvinna. Även omfattande förändringar av gamla byggnader har påverkat bebyggelsens helhetskaraktär.

Byns befolkning är i dag ganska liten, ca 25 hushåll exklusive de allmänna institutionernas invånare. Elva av fastigheterna har gått i släkten. Många av invånarna har vuxit upp i byn och känner sig rotade i miljön. De flesta har moderniserat sina hus och planerar att bo kvar, vilket framgår av den etnologiska undersökningen.

Nuvarande bebyggelse och rekommendationer.

Kyrkbyn som helhet.

Själva Lundby kyrkby utgör en enhet, ganska väl avgränsad av gator och hyreskvarter. Byn bildas av ett 30-tal tomter bebyggda och obebyggda. Dessutom ligger några hus avskiljt, nordost om byklungan. Kyrkan och delar av vägsystemet är från byns äldsta tid. Bebyggelsen utgörs av gårdar från 1700-tal och 1800-tal, enstaka bostadshus och två skolor från 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet samt några institutionsbyggnader från 1960-talet. Inom byn finns också ett antal obebyggda tomter, några av parkkaraktär. Byn fungerar i dag som ett villaområde med inslag av allmänna specialinstitutioner. Lundby kyrkbys utveckling från medeltid till nutid kan utläsas i bebyggelsen. Samtidigt som äldre bebyggelse finns bevarad, är byn ett levande område. Dessa förhållanden gör byn kulturhistoriskt värdefull och synes bilda en utgångspunkt för planeringen av området.

Vägsystemet.

Nuvarande Gamla Lundbygatan och en del av Byalagsgatan var tidigare huvudstråk i byn. De ledde söderut mot Sannegården, Lindholmen och Bräcke. Prästvägen ledde norrut mot Grimbo. Örtagårdsgatan och Åbohusgatan tillhörde byns interna vägsystem. Mellan Pilegården och Hallen gick tidigare en väg, som nu markeras bl. a. av en pilallé. Vid vägkorsningen Gamla Lundbygatan finns i dag en liten platsbildning som haft ungefär samma utseende åtminstone sedan 1800-talets början. Den vida vägkorsningen intill kyrkan har däremot fått sin utformning i sen tid. Tidigare sträckte sig det obebyggda markpartiet utanför kyrkogården längre mot sydväst. (Se karta II).

Rekommendation: Vid planering av byområdet är det väsentligt att vad som finns kvar av det gamla vägsystemet bibehålles samt att vägarna inte breddas eller rätas ut. Området har för närvarande viss genomgångstrafik. Om denna regleras så, att endast behörig trafik når in i byn, ökas förutsättningarna att bevara de gamla vägsträckningarna. De flesta av vägarna bör kunna fungera som interna, körbara gångvägar. Gamla Lundbygatan och Byalagsgatans östra del bör kunna bibehålla sin karaktär av huvudstråk. Mellan Hallen och Pilegården kunde den gamla vägen tas upp igen och fungera såsom gångväg. (Se karta I)

Enskilda byggnader.

Karakteristiskt för bybilden är att kyrkan dominerar med ett något förhöjt läge samt att byggnader av olika typer med viss enhetlighet i skalan ligger oregelbundet placerade, med anknytning till vägsystemet. Bebyggelsen bildar en helhet, men varje enskild byggnad har mer eller mindre stort värde ur historisk synpunkt eller ur miljösynpunkt.

Den medeltida kyrkan har sitt särskilda värde genom att den representerar byns äldsta skede. Den utgör också den centrala punkten i hela bymiljön.

De byggnader inom själva byn vilka uppförts före 1930-talet och bibehållit sin ursprungliga karaktär har alla sådant kulturhistoriskt värde och sådant värde för miljön att de, bör bevaras och inte förändras till sin karaktär.

Andra byggnader som uppförts under denna tid, men som genom ombyggnad förlorat sin ursprungliga karaktär, bidrar genom sin skala och sitt läge till helhetsmiljön. Dessa byggnader bör om möjligt bevaras, men kan ersättas med nybyggnad anpassad till den äldre bebyggelsen. Väsentligt är emellertid att ingen av dessa byggnader rivs utan att ersättas, för att bybilden inte ytterligare må glesas ut. På platser där hus redan rivits eller bybilden på annat sätt glesats ut kan nybebyggelse vara lämplig.

De byggnader som uppförts på 1960-talet har i sin höjdskala någorlunda anpassats till den äldre bebyggelsen. Volymen däremot är främmande för miljön. Fler byggnadskomplex av denna storlek bör inte uppföras i eller i anslutning till byn.

Sammanfattningsvis kan följande bevaringsförslag framföras:

Lundby kyrkby med sin kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse från medeltid till vår tid och med sin ännu levande miljö bevaras såsom helhet.

Då nu gällande stadsplaner inte möjliggör ett bevarande på sådant sätt måste ny stadsplan upprättas.

Kyrkbyn planeras så att den fungerar såsom ett levande område även i fortsättningen, exempelvis som kombinerat park- och bostadsområde.

Planeringen bör givetvis utgå från den nuvarande bykaraktären med det gamla vägsystemet, kyrkan och den oregelbundna bebyggelsen, men viss nybebyggelse och visst återställande av miljön blir nödvändigt.

Huvudparten av byggnaderna bevaras, det gamla vägsystemet bibehålles och återställes delvis, obebyggda tomter iordningställes såsom grönområde eller bebyggs, nödvändiga kompletteringar i bymiljön görs på ett sådant sätt att det nya anpassas till det äldre.

Göteborg i mars 1972.

TECKENFÖRKLARING TILL KARTAN (bilaga 3)

symbol - Medeltida kyrka Väl bevarad byggnad uppförd före 1930

symbol - Förändrad byggnad uppförd 1930

symbol - Byggnad uppförd efter 1940.

symbol - Byggnad riven efter 1965

symbol - Gamla vägsystemet.