INLEDNING

Här följer innehållet ur den första tidningen dvs GLIMTEN Nr 1 1989. I denna gjorde jag mitt UPPROP och programförklaring för att starta föreningen SLÄKTDATA.
Tidigare, under 1987-1988, kom "DIS-VÄST-GLIMTEN" i samband med att jag startade DIS-VÄST.

Redan 1955 använde jag namnet FPU-GLIMTEN då jag arbetade som ombudsman för FPU. SIF-GLIMTEN använde jag som sektionsordförande i mitt fackliga engagemang vid SKF i Göteborg. GLIMTEN har således följt mig under mer än 40 år!

Mycket har hunnit hända sedan Nr 1 1989 kom ut - men mycket är också förvånansvärt sig likt än i dag. Många tycker nog att jag onödigt sticker ut hakan genom att upprepa, i deras tycke kontroversiella förslag och gammal kritik. När jag själv läser de sju år gamla texterna finner jag dock ingen anledning att ångra något av det jag arbetade för och som formulerades i "Nr 1".
Jag sörjer dock över hur några få personer lyckades misstänkliggöra mitt uppsåt och kasta ut "pappan med badvattnet". Vad har hänt därefter ? ? ?

Föreningen SLÄKTDATA blev en pendang till Ny Demokrati
med eviga diskussioner om STANDARD och REGLER - om hur man skall styra och ställa över medlemmarna. Man handlar tvärt emot det UPPROP jag formulerade (se slutet av texten) och som jag trodde man anslöt sig till när man sökte medlemskap. Förmodligen attraheras en viss typ av människor när man går ut med ett kritiskt budskap. Trots att jag inte var greve fick jag min egen "Bert Karlsson" med gelikar på halsen. De vållade mig mycken skada.

Min andes barn "SLÄKTDATA", som jag ägnade så mycket tid och drömmar åt blev därför en stor besvikelse.

Vår Herre låter i naturen arterna utveckla sina former och färger för att de genom sin mångfald skall ge oss den skönhet och funktion vi så väl behöver.
Ett liberalt SLÄKTDATA hade jag hoppats skulle ge motsvarande fördelar inom släktforskningen - så blev det inte - och det sörjer jag.

DIS ser jag mera positivt på i dag. Min kritik i Nr 1 bidrog kanske till att man stoppade genomförandet av ett kommersiellt DIZGEN (med Z). Genom min kritik tvingades jag lämna DIS styrelse och förlorade därmed möjligheten att påverka DIS innifrån.
"Mitt DIS-VÄST" blev dock en förebild när flera nya regionala föreningar bildades. De har genom sin tillkomst reformerat DIS i rätt riktning. Idag kan medlemmarna även få del av de ännu alltför koncentrerade resurserna i Linköping. Detta tack vare ny tele-teknik

DISGEN har också utvecklats till det bättre och jag älskar själv att köra denna "traktor" med alla sina spakar och faciliteter. Lars Blomberg har gjort ett gott arbete och utvecklat programmet. Förutom egen kreativitet har han även infogat medlemmarnas goda ideer.
Måtte dock DIS bli lite mera liberalt och öppet samt sluta med sin självgoda stil !

En slutlig fråga: Hur skulle DIS se ut i dag om kommersiella DIZGEN blivit till ?

Innehåll Nr 1 / 1989

Sida 1 (Inbjudan och Upprop till Släktdatas bildande)

Du inbjudes till medlemskap i föreningen SLÄKTDATA
samt kallas till dess första möte annandag påsk, 27 mars 1989, Kl 13.00

Lokal: "SLOTTET" i PARTILLE

"SLOTTET" i Partille ligger c:a 100 m från bussterminalen, du ser det från E3:an som det ligger utmed eller med andra ord; nära Partille Kyrka och Kommunalhus.

NÅGRA VIKTIGA PUNKTER UR SLÄKTDATA:s MÅLSÄTTNING!

• SLÄKTDATA vill vara föreningen som ENSKILDA SLÄKTFORSKARE och deras FÖRENINGAR vänder sig till beträffande frågor rörande datateknik inom släktforskningsområdet och därmed bli ett bra komplement för dem.

• SLÄKTDATA överlåter åt anslutna föreningar och lokala grupper att själva bestämma över sin verksamhet och vill ej utöva någon "ÖVERHÖGHET".

• Tycker de anslutna att resultatet av det egna arbetet är nyttigt så förmedlas detta gärna av SLÄKTDATA åt andra intresserade, till lägsta möjliga pris.

• SLÄKTDATA vill ge en BRED INFORMATION OM DATORER och DATORPROGRAM, som är till hjälp i släktforskningen och även FRAMSTÄLLA EGNA PROGRAM med hjälp av KUNNIGA medlemmarnas ideella insatser.

• SLÄKTDATA vill SAMLA IN UPPGIFTER OM EXISTERANDE REGISTER över födda, vigda, döda etc. och GE INFORMATION om hur man får del av dem.

• SLÄKTDATA vill även TA FRAM NYA REGISTER och ÖVERFÖRA ÄLDRE REGISTER och SLÄKTUTREDNINGAR till lämpligt datamedium, så att de kan distribueras till lågt pris för enskilt bruk.

Sida 2

Från min sida sett (ledare)

Du håller det första numret av SLÄKTDATA-GLIMTEN i din hand. Jag hoppas du tycker om det. Ge då ditt stöd omgående. På så sätt får vi snabbt igång föreningen SLÄKTDATA. Jag hoppas också att du skall tycka om den höga målsättning som deklareras under "Välkommen till SLÄKT-DATA". Kritiker säger nog att den är löjeväckande med tanke på nuvarande resurser. Men se den just som en målsättning. Man skall ju sikta mot stjärnorna för att nå grantopparna.

Får vi det stöd vi hoppas på - kanske grunden är lagd för en organisation som kan göra släktforskningen stora tjänster. Resurserna finns - det vet vi - spridda bland landets släkt- och dataintresserade. Det gäller bara att organisera dem. Dra fram i ljuset alla insatser som redan gjorts och stimulera till nya, registerframtagning m.m. Men framför allt bör vi kanske sammanställa information om dessa hjälpmedel. Vad de omfattar och hur man får del av dem. Det är här vi tror vi kan bidra om vi får din hjälp. Lämna oss uppgifter om det som hjälpt dig själv. Tipsa om personer som på eget initiativ gjort register o.d. Övertala dem att engagera sig i SLÄKTDATA:s verksamhet.

Behovet av information om datateknik och datorer är stort bland släktforskarna. Det vet jag genom den erfarenhet jag fått vid mina föredrag och kontakter. Det gäller inte bara de renodlade programmen för släktforskare, utan kanske än mer hur man hanterar datorns operativsystem. MS-DOS, eller vad det nu kan heta. Likaså kunskap om ordbehandlings- och kalkylprogram. Goda hjälpmedel för släktforskaren - som kan hantera dem.

GLIMTEN skall i sin nya fria och obundna form granska och informera om resp. programs för och nackdelar. Kanske även tipsa om hur man på bästa sätt använder programmens finesser.

Inte minst viktigt är de sociala kontakterna vid föreningsmötena. Vi vill hjälpa till att organisera många möten för att vid dessa sammanföra våra medlemmar under gemytliga former, gärna spetsat med intressanta föredrag och visningar. Nu beror fortsättningen enbart på dig själv! Bertil M

VÅRA RELATIONER TILL DIS (ledarstick)
Du som läser dessa rader kanske redan är medlem i en förening som heter Datorhjälp i Släktforskningen (DIS). Detta hindrar inte att Du kan bli medlem i SLÄKTDATA. Var gärna med i de båda föreningarna, eller välj den Du tycker verkar bäst. Jag står själv kvar som medlem i DIS i vars styrelse jag tidigare varit aktiv. Tog bl.a. initiativet till bildandet av DIS-VÄST. Inom DIS och DIS-VÄST verkade jag för idéer som liknar dem som presenteras här.

Tyvärr lyckades jag enligt min egen uppfattning dåligt med att ändra på DIS verksamhet. Andra säger att jag har fel i min bedömning och att den utveckling jag arbetat för kommer att ske så småningom inom DIS. I så fall kommer jag givetvis att uppskatta detta. Under tiden kan både du och jag stå kvar i DIS och hjälpa till att påverka utvecklingen åt det håll vi tror på.

För min egen del tror jag att folk är trötta på hårklyverier om olika organisationsfrågor. Man vill hellre ägna sig åt sin trevliga Släktforskning och Datahobby. Mindre viktigt är vad som står på emblemet under vilket vi samlas.

Egentligen är det ganska märkligt att vi släktforskare, som ser hur generationerna avlöser varandra och vet hur kort tid vi har på denna jorden, ägnar så mycket tid åt olika organisationsstrider.

SLÄKTDATA:s tillblivelse kan även påstås bidra till den splittring som råder. Jag ser det inte så. Ser man MER till individens intresse än till organisationen så kan SLÄKTDATA istället bli en enande länk.

Det vill jag arbeta för. Bertil M.

Sida 3

PRESSTOPP (personliga reaktioner)
Några provnummer av denna tidning har gett en del kommentarer som förtjänar att bemötas - även om orsakerna bakom - snarast bör glömmas.
Man frågar om jag inte splittrar de datorintresserade släktforskarna - DIS finns ju redan.

Mitt svar är att man kan inte splittra något som inte existerar. Visst finns DIS, men mer till namn än reell organisation - mer om detta nedan.

Varför inte fortsätta i DIS och verka för förändringar där? Mitt svar finns i artikel på sida 2.

Vidare: SLÄKTDATA har en BREDARE målsättning än DIS. SLÄKTDATA vill inte ensidigt inrikta ansträngningarna på försäljning av ett datorprogram eller dyra tryckta register. Vi vill bygga en organisation bestående av små självständiga grupper. Dessa grupper skall samverka för att skapa en INFORMATIONSBAS till vilken man kan vända sig för att få veta vilka hjälpmedel som finns (register och databaser över födda, vigda, döda etc.). Där kan man även köpa disketter med data för de församlingar som är av intresse, eller kanske en diskett som visar de register som ännu inte överförts till datamedium, men som man kan ta del av på annat sätt. I övrigt innehålla goda råd och anvisningar till olika källor.

Om SLÄKTDATA och GLIMTEN i sin fria och obundna form lyckas bilda opinion, som får DIS att bli det vi vill att det skall vara, så har vi lyckats med det, som jag tidigare misslyckades med då jag var aktiv inom DIS styrelse och initiativtagare till DIS-VÄST.

Inom DIS styrelse var det tyvärr omöjligt att verka, då "linköpingsfolket" kontrollerade såväl de ekonomiska resurserna som informationen. Åsikter som ej gillades av "linköpingsfolket" filtrerades bort .

Funktionärerna i DIS, programmerare, redaktörer för medlemsbladen och styrelseledamöter, kursledare, är till större delen ett fåtal personer - som återkommer i olika roller. Detta hämmar medlemmarnas möjligheter att utöva sina demokratiska rättigheter - särskilt då DIS inte har några beslutsmässiga möten mer än årsmötet.

DIS - EN SÅPBUBBLA?
DIS uppfattas i dag av många oinitierade som en seriöst arbetande förening. Så är det inte enligt min mening - och jag har sett det hela från insidan.

Före mitt inhopp i verksamheten fanns vare sig regionala eller lokala föreningar - inte ens i Linköping ! Årsmötet hålls som regel i Linköping och besöks av ett fåtal medlemmar. Demokratin blir därefter. De stora inkomsterna från försäljningen av DISGEN plöjs ner i lokala investeringar, (dyrbar datorutrustning och hyra för lokal) som endast de närboende styrelseledamöterna kan dra nytta av.

Känslan av att DIS är en "proformaförening", av andra skäl än ideella, förstärktes, då jag på förhand fick veta att nästa generation av DISGEN skulle säljas av ett kommersiellt företag.

(Se artikel: DISGEN - REN AFFÄR). Till en början förnekades detta men tycks nu bli bekräftat om vissa idéer från Lars Blombergs genomförs.

LAGEN OM FÖRENINGAR SKYDDAR OSS
En fråga som ställts mig:
"Hur kan Du kritisera DIS så hårt och samtidigt uppmana oss att stå kvar som medlemmar där?"

Mitt svar är, att lagen som gäller föreningar skyddar våra möjligheter att utöva vårt inflytande hur DIS resurser används. Går vi ur DIS avsäger vi oss denna möjlighet. Stå därför kvar som medlem, om du kan tänka dig att mera aktivt ställa krav på hur verksamheten skall vara. . Besök framförallt årsmötet som idag är den enda instans där du kan få en förändring till stånd. Vill du inte "bråka" så finns idag alternativet SLÄKTDATA som ser dig som individ och medmänniska och inte som ett objekt att konkurrera om.

ÄRAS DEN SOM ÄRAS BÖR

SLÄKTDATA vill ge äran åt dem som egentligen svarat för framtagning av register o.d.
Vid flera av mina föredrag blev jag som representant för DIS utsatt för kritik över hur DIS skötte kontakterna med dem som framställt register. Man sade mig att dessa personer inte fått sitt namn nämnt vid DIS publicering av desamma. Ja - de hade t.o.m. fått köpa tillbaks sitt eget arbete i tryckt form.

Sida 4
En märklig historia
(1996: Nedanstående historia har senare återberättats i flera "släktforskarblad".)

Vid "Emigrantdagarna" i Borås berättade Sam Blixt en mycket märklig historia för mig. Jag bad honom senare att även låta GLIMTEN:s läsare få ta del av den. Här är den nu. Till textens sakliga fakta-uppgifter skulle jag önska du kunde känna den värme och det engagemang som Sam visade då han muntligen berättade historien. Det går kanske inte - men försök ändå att tolka in de känslorna när du läser om Eriks öde här nedan.

SAM BLIXTs berättelse:

Den 15 febr. 1988 ringde en man till mig från Linköping. Han hette Erik och berättade att han inte hade några släktingar. Hans mor dog när han var knappt tre månader gammal och hans far var okänd. Han hade därefter blivit bortlämnad som fosterbarn. Under ett långt liv hade han levt skild från sitt ursprung. Nu på ålderns dar hade han börjat undra ...

Han berättade att han hade tagit reda på sin mors syskon och ville nu att jag skulle hjälpa honom att undersöka om något av dessa hade fått barn. Barnen skulle ju då vara hans kusiner. Han bad mig också se om det eventuellt fanns några barnbarn.

Jag arbetade med dessa fem syskon till hans mor ett par månader men kunde tyvärr bara konstatera att inget av dem fick några barn trots att två av dem varit gifta.

En lördag då jag skulle åka till Kalmar ringde jag upp Erik. Jag frågade om han ville att jag skulle söka vidare på hans mors föräldrar för att möjligen hitta några sysslingar eller sysslingbarn till honom. Han önskade att jag skulle göra allt som var möjligt för att hitta åtminstone någon släkting till honom.

När jag kom till länsbiblioteket i Kalmar satte jag omedelbart igång. Jag sökte först efter hans mormors närmaste. De var från Vimmerby. Alla mormoderns syskon, utom en bror, hade dött redan i skolåldern. Brodern, som arbetade som dräng på en gård i Storebro utanför Vimmerby, emigrerade dock till USA då han var tjugo år gammal. Jag ansåg det var svårt att söka efter honom så jag gav upp där.

Istället började jag leta efter hans morfars föräldrar. Hans morfar hette Otto Pettersson och var född i Mörlunda den 6 maj 1855. När jag även hittade uppgiften om Ottos föräldrar på ett mikrokort i en läsapparat på biblioteket i Kalmar fick jag nästan en chock. Ottos föräldrar var nämligen min egen morfars farfar och farmor. Min egen mor var således syssling med Erik i Linköping. Jag, som hade sökt efter släktingar till Erik i nästan två månader - var själv släkt med honom !

På eftermiddagen när jag kom hem ringde jag givetvis till Erik i Linköping för att berätta vad jag hittat. Erik blev, även han, både glad och chockad. Vi pratade länge i telefon. Rörd av glädje avslutade han samtalet genom att flera gånger säga: "Tack skall Du ha min släkting".

Av alla som Erik talat med under sitt långa liv, var jag den förste som han visste var hans släkting.

Sam Blixt

FAKTA OM PLF (1989)

Person- och Lokalhistoriskt Forskarcentrum (PLF) i Oskarshamn är en sammanslutning som sedan 1983 byggt upp en person- och lokalhistorisk DATABAS. Arbetet omfattar tolkning, renskrivning och datorinmatning av mikrofilmat och annat arkivmaterial. F.n. koncentrerat till register över födda, vigda och döda. Man tänker sedan gå vidare med mantalslängder, jordeböcker etc. Arbetet började med Döderhults församl. men har vidgats att omfatta hela Kalmar län.
I samarbete med Krigsarkivet ämnar man kartlägga det militära indelningsverkets personal för tiden 1680-1901. Detta projekt beräknas färdigt inom 5 år.

PLF:s DATABAS (1989)

DATABASEN utnyttjas redan av flera arbetsgrupper samt enskilda medlemmar. För 100 kr/år via postgiro 400938-7 blir man medlem med rätt att söka i databasen.
Vidare upplysningar via Gunnar Källenius, Solnäsv.1, 572 92 OSKARSHAMN, Tel.0491-620 63.
Du som har anor i Kalmar län, delta i arbetet. Det går även utan dator. Kontakta dataansvarige Sam Blixt , Tällskärsgränd 7, OSKARSHAMN, Tel 0491-15128.

Släkt-vitsen Där uppe där det är tänt - har jag släkt !

Sida 5

REGISTER - bra hjälpmedel för släktforskare !

Register på papper har sedan länge funnits. För några år sedan, när datorpriserna sjönk kraftigt, blev det alltmer vanligt att man tog vara på datorns förmåga att snabbt sortera och skriva ut register enligt olika sorteringsbegrepp. I ett vigselregister t. ex kan man söka dels på brudens eller brudgummens namn, även på vigseldatum eller gård (adress) m.m.
Det är dock en mycket arbetskrävande och kostsam metod att framställa REGISTER PÅ PAPPER.
Kravet på att uppgifterna är korrekta blir mycket stora. Före tryckning måste man, förutom inmatning av uppgifterna, kontrollera mycket noga och jämföra mot urkunderna. Det kan vara vanskligt nog att nödtorftigt tolka vad de ofta dåligt skrivna originalen egentligen anger. Efter tryckning och spridning är det en omöjlig uppgift att låta rätta eventuella felaktigheter.

DIS som via sitt projekt Claes, med P O Bergman som förespråkare, har fått känna på dessa svårigheter. Takten i utgivningen, som man i första hand begränsat till VIGSELREGISTER, har varit låg. En del har nämnt att med nuvarande hastighet tar det 100-200 år innan enbart vigselregistren är klara för landets samtliga församlingar.

En del av problemen kan säkert åtgärdas genom att organisera arbetet på annat sätt, men vi tror att grundfelet består i att man valt en felaktig metod - nämligen att låta trycka sina REGISTER PÅ PAPPER.

(Inom parentes sagt är det märkligt att man inte lärt sig av misstaget. Nu sägs att DIS planerar att ge ut sitt s.k. Forskarregister på mikrokort. Alltså en lika bunden form som att ha register på papper och dessutom på ett ständigt föränderligt material. Förmodligen blir metoden också mycket dyrbar med tanke på det f.n. mycket magra innehållet i registret.)

Många DIS-medlemmar som sänt in vigselregister som de framställt har uttryckt sin förvåning över att de inte får se sitt arbete i tryck och att deras arbete därmed inte blir till hjälp för andra släktforskare. Förklaringen till förseningen är förmodligen att finna i DIS svårigheter med kontrolläsningen samt ett illa organiserat arbete.

REGISTER I DATABASER OCH PÅ OLIKA DATA-MEDIER ÄR DEN BÄSTA METODEN.

Denna slutsats drar man då man ser hur snabbt PLF:s databas vuxit. Och hos PLF är det inte bara fråga om vigselregister.
Var är då förklaringen till att man så fort har skapat en bas som redan kan göra en mycket god tjänst. Ett svar är att man inte betraktar sig som en exklusiv grupp som tillhandahåller datorhjälp till mer eller mindre passiva medlemmar. Man strävar i stället efter att göra alla delaktiga i verksamheten.

Ett annat svar är VALET AV ARBETSSÄTT. Man arbetar f.n. huvudsakligen med tolkning, renskrivning och datorinmatning av mikrofilmat och annat arkivmaterial. Givetvis strävar man efter att de inmatade uppgifterna skall vara så riktiga som möjligt och helt följa vad urkunderna säger. Men ett eller annat fel skapar ingen större katastrof.

I det första steget, som man är inne i, gäller det att skapa en stor och omfattande databas. Den kan senare rättas. Nästa steg kan bli att man gör en kopia av DATABASEN. I den normerar man namn så att Carl Olsson och Karl Ohlson lätt kan sökas. I denna kan man även rätta uppgifter där prästen eller klockaren uppenbart skrivit fel. T. ex då ena barnet föds heter fadern Karl O. Olsson och då de andra barnen föds heter han Karl Oskar Ohlsson. När han själv föddes skrevs han in i födelseboken som Carl Oscar. Bevisligen är detta en och samma person och bör givetvis kunna sökas under ett och samma namn. Kanske så småningom i en UPPRINGBAR DATABAS som du når med hjälp av ett MODEM. I övrigt kommer PLF (och alla vi andra i övriga landet) i många år ännu att få arbeta med att påtala felaktigheter och rätta innehåll i register.

Så riktar vi oss till dig som kanske helt eller delvis gjort ett register som du är villig att låta andra ta del av. Hör av dig till oss. Är du medlem i DIS så försök att påverka "de styrande" där att släppa loss allt registermaterial på disketter eller annat tänkbart datamedium, så att det blir tillgängligt för användning, komplettering och rättning.

Lyckas vi plocka bort de "affärsmässiga vinstintressena" så spelar det ju ingen större roll under vilket EMBLEM som registren kommit till. Huvudsaken är att vi snabbt får fram dessa fina hjälpmedel. Någon bör dock vara ansvarig för den gemensamma "rikslikaren". Till debatt om detta och reglerna för rättelser och "återleverans" av rättat material till den ursprunglige "ägaren / distributören "inbjuder vi till här i GLIMTEN. Kom själv med synpunkter och förslag.

GLIMTEN HAR PROVAT REGISTER PÅ DISKETT
SAM BLIXT, dataansvarig i PLF, har sänt oss en kopia av vad deras DATABAS innehåller för FLISERYD:s församling i Kalmar län. Registermaterialet fyller ej helt de två 360K-disketter som vi fick för provet. (De tomma disketterna kan idag köpas för mindre än 10 kronor och de är mycket billiga att sända på post. Ett enda rabattfrimärke räcker.)

Trots att registren över födda, vigda och döda ännu ej är fullständiga och fortfarande innehåller en del uppenbara felaktigheter, är de mycket goda hjälpmedel.
Själv har vi ingen släkt i Kalmar län (som vi vet) men genom en ödets nyck fick vi anledning att för första gången forska på uppdrag. Detta visade sig bli mycket roligt tack vare registren på disketterna.

Med datorn påslagen och med mikrofilm i läsapparaten gick arbetet mycket fort jämfört med vanligt arbetssätt. Man anger "SÖKORD", t.ex. "HULTMAN" och därefter svarar man datorn "F" för födda och anger med "18" att man vill ha uppgifter från artonhundratalet. Trycker på "ENTER"-knappen och fram rullar alla barn där någon av föräldrarna heter "HULTMAN". Man kan minska antalet "förslag" genom att som sökord använda "PETER HULTMAN" och då kommer bara hans barn fram. Genom att söka på hustruns namn "EVA ZACHRISDOTTER" fick vi fram ännu en post där fadern anges heta "PETER HELLMAN". Ett typiskt läs eller skrivfel från prästen eller registrets framställare. Sådana kan lätt rättas när man stöter på dem. Vi hoppas alla får möjlighet att pröva denna form av släktforskning.

Sida 6 visas ej här. Innehåller ett inaktuellt referat från Släktforskardagarna i Borås 1988.

Sida 7

PORTRÄTTET: SAM BLIXT - datansvarig i PLF
Sam Blixt lever upp till sitt efternamn. Likt blixten går han den kortaste vägen. Han tycks också vara en laddad person, full av energi. Det kan tyckas djärvt att efter några timmars samvaro och en del telefonkontakter våga ge dessa omdömen. Jag tror dock inte jag tar några stora risker. Mitt intryck av Sam från "Emigrantdagarna" i Borås ger en bild av en mycket rak och öppen person. Fri från fjäsk och krusiduller.
Han är också väl lokaliserad i tiden. Sitt föredrag i Borås inledde han på följande sätt: "Jag började släktforska nyårsdagen 1983 kl. 10 på förmiddagen, anledningen var att...".

Sin artikel i detta nummer av GLIMTEN inleder han på liknande sätt, som Du själv kan se.
PLF:s snabba utveckling måste till stor del bero på Sams egenskaper där tanke och handling tycks vara förenade till ETT. Nog går det undan då Sam är med.

Trots många generationers förankring i Kalmar län ser Sam inte svensk ut. Han är mörk och krullhårig . Min egen morfar - som jag beundrade mycket - hade liknande drag. Han hade också många av de egenskaper jag tycker mig se hos Sam. Dessutom hade hans mor anor från Fryele. En plats som inte ligger så värst långt från länsgränsen till Kalmar län, i mil räknat. Så kanske Sam och jag är släkt - vem vet. Den som har läst Sams artikel skulle inte bli förvånad, förmodligen inte Sam heller. Han börjar väl vänja sig.

Nu är ju inte Sam ensam i PLF. Cirka 220 medlemmar finns där varav 60-70 är aktiva - det syns på resultatet. Sam står dock som dataansvarig och som sådan har han inte krånglat till det. Med de enkla anvisningar som han och PLF ger ut, kan alla bli medarbetare och hjälpa till att bygga upp databasen. Även programmen till datorerna är relativt enkla. Man skriver filerna i s.k. sekvensiell form och använder MS-dos "FIND"-kommando för att söka efter de önskade uppgifterna. Det går enkelt och snabbt. De olika sökbegreppen, för födda, vigda och döda, inom de olika församlingarna, har Sam lagt in i små enkla basicprogram. Alla är ganska lika varandra och kan lätt ändras för att göra tjänst även i databaser för andra län och områden.

Kanske finns det bättre och mer sofistikerade metoder att använda än de som Sam brukar. De enkla som används gör dock att många förstår dem och kan engagera sig i arbetet. Det är mycket värt.

Helena Persdotters familjs öde

Hur skall man för sina vänner och bekanta visa vad man funnit vid sin släktforskning? Frågan bör ställas då man möts av dåligt intresse.
Kanske presenterar man sitt material dåligt? Låt oss dock först som sist konstatera att vissa människor tycks omöjliga att få intresserade av både släktforskning och dess resultat. Det hör väl samman med deras läggning. Andra åter blir intresserade då de får höra ett livsöde skildrat - gärna då man berättar det med beskrivande ord - mer än med torra fakta. Fakta består ju ofta av endast namn och siffror när det gäller släktforskning.

I följande exempel, hämtat från Skummeslöv i södra Halland, visar jag ett kvinnoöde som gripit mig. När jag mötte det var det i ANSEDELNS form. Sådana sammanställningar gör vi ju ofta utan att tänka vidare över det som döljer sig bakom namn och datum. Se själv.

Helena Persdotter
Född 29/12 1802 i Lögnäs
Död 24/2 1864
gift med Jöns Jönsson
Född 8/1 1793 i Husen
Död 17/10 1858

Deras barn födda i Weka Torp, Skummeslöv:

Petronella 1820.09.27 - 1844.
Maria 1822.08.12 - 1837.09.25
Johanna 1826.05.06 - 1835.09.04
Neta 1828.08.06 - ?
Bengta 1830.09.03 - ?
Ingrid 1833.11.16 - 1837.02.23
Johannes 1836.12.00 - 1837.01.10
Magnus 1838.02.13 - 1928.03.12
Christian 1840.09.09 - ?
Johan Peter 1846.09.14 - ?

När jag själv läst och begrundat ovanstående växte följande text fram:

"Helena föder knappt 18 år gammal sitt första barn, en flicka. Vid 34 års ålder föder hon sitt sjunde barn och sin första son. Då har hon redan mist en dotter, 1 år tidigare, och kommer att mista sin förstfödde son då denne är ca en månad gammal. Samma år mister hon ytterligare två döttrar för att sju år senare mista en fjärde. Vid sin död var hon utfattig och skattefri enl. Husförhörslängden."

Nog tycker du väl att Helena Persdotters öde blev lättare att förstå ?
Till hjälp för formuleringen av den korta texten om hennes öde hade jag även gjort följande anteckningar.

HFL 1829-35 sid 45 Johanna dör ca 9 år gammal

HFL 1835-40 sid 61 Jöns mindre arbetsför och skattefri.
1837.01.10 Johannes dör ca 1 mån g.
1837.02.23 Ingrid dör ca 4 år gammal.
1837.09.25 Maria dör ca 15 år g

HFL 1840-46 sid 50 1844 Petronella dör 24 år gammal.

HFL 1846-50 sid 48 Föräldr. med 2 döttrar och 3 söner lever.

HFL 1858 sid 66 Jöns dör 65 år gammal.

HFL 1859 sid 78 Enkan Helena Persdotter, 57 år lever inhyst med yngste sonen Johan Peter, 13 år.

Trots att flera av Helenas barn dog så unga fanns det gott gry i dem som kom till vuxen ålder. Hennes son Magnus dog 1928, som Halmstads äldsta innevånare, vid en ålder av 90 år. Idag, 61 år senare, har han över 200 ättlingar. Många av dessa fick en stark social inriktning som bl a kom till uttryck i deras yrkesval och i deras engagemang i fackliga, politiska och andra föreningar. Kanske har de gener, som styrt dem, vaskats fram i Skummeslöv i gångna tiders hårda liv. I den magra, av vind och sandstormar pinade jorden, gällde det att hålla ihop för att överleva. De som hade den förmågan klarade sig och förde sina gener vidare.

Helena var en av de länkar som förde över detta dyrköpt förvärvade arv till sina ättlingar.

Sida 8

GLIMTEN SER PÅ DATORPROGRAM FÖR SLÄKTFORSKARE (DISGEN och Holger)

DISGEN för PC - trögt men kraftfullt

DISGEN, föreningen DIS datorprogram för släktforskare, kan idag liknas vid en stark gammal traktor med en massa krångliga spakar och reglage som inte alla lär sig hantera. Särskilt inmatningen är krånglig och tröttande och vållar de mest vana att ibland stöna av förtvivlan.

Men har man väl klarat den biten och någorlunda kan greppa styrmedlen så är trots allt DISGEN det mest flexibla och användbara programmet av dem vi sett. Det kan ju dessutom fortfarande göras mycket bättre !

GLIMTEN skall i senare nummer mera detaljerat redovisa sina synpunkter på hur vi tycker att DISGEN och andra släktforskningsprogram skall vara. Här följer lite tankar om DISGEN, som jag har haft ett flerårigt förhållande till.

Till en början var DISGEN enbart anpassat till ABC80-datorer. Dessa hade ett mycket litet minne (16K) jämfört med dagens IBM-kompatibler. Programmets rutiner tvingades att anpassas till det lilla minnet. Trots senare överföring till modernare datorer lever många av de gamla rutinerna vidare i dagens DISGEN. Detta är inte bara till nackdel. Många forskare, med äldre utrustning, kan fortfarande arbeta med likartade filformat som de med modernare datorer.

ABC-datorerna program var skrivna i BASIC och källkoden var tillgänglig för alla som köpte programmen. De ursprungliga programkonstruktörerna fick snart en massa tips och påpekanden från de DIS-medlemmar som mer eller mindre behärskade programmeringens ädla konst. Tack vare detta utvecklades programmet mycket snabbt och blev bättre och bättre.

Tyvärr lyckades inte alla i sina försök med att göra programmet bättre. Då hängde man sig på de urspungliga författarna och överhopade dem med frågor och funderingar. Detta var givetvis inte särskilt trevligt för dem. Resultatet blev att man, då kompilatorerna kom, endast levererar DISGEN i kompilerad form. Programmet går då inte att ändra av den gemene basic-amatören. Detta tycker många är synd - särskilt de som inte bara är intresserade av släktforskning - utan lika gärna sysslar med datateknik.

Trots ivriga försök från vårt håll att ändra på sakernas förhållande biter sig programförfattarna hårdnackat fast vid sin avoga inställning och låter inte andra bli delaktiga av DISGEN:s utveckling.

I DISKULOGEN dec 1988 blir detta helt klart. För den nya versionen som planeras, deklarerar man följande:

"Ett programsnitt kommer så småningom att definieras så att andra intresserade programmerare kan utnyttja basfunktioner ur DISGEN för att bygga nya hjälpprogram och som kan arbeta med flockfiler från DISGEN".

I klartext betyder detta att man gläntar på dörren och släpper in folk i farstun - längre kommer man inte. Redan med dagens program har en del lyckats komma så långt. Många skulle kunna hjälpa till att utveckla DISGEN, om de bara fick. Den unga generation som växer upp med datorer och varav, glädjande nog, många är släktforskare är synnerligen lämpad. Bevis finns även för att något äldre personer kan bidra till utvecklingen.

I samma nummer av DISKULOGEN skriver Lars Blomberg, det första DISGEN-programmets författare, en nekrolog över Åke Sundelin och framhåller Åkes förtjänster, varav vi citerar:

"Åke kom tidigt med i DIS och var banbrytande genom att som pensionär och utan tidigare vana vid datorer snabbt komma in i användningen av DISGEN och registrera ett betydande antal släktingar. I samband med detta bidrog han till att ett antal svårfunna fel i DISGEN kunde rättas."

Vi delar Lars beundran av Åke.

Disgen ren affär ?
eller:
Våra misstankar bekräftas ?

Lars Blomberg, det första DISGEN-programmets skapare, har i en skrivelse till DIS styrelse (i vilken han själv ingår) daterad 89-01-07 kommit med ett förslag att man skall låta reglera upphovsrätt, äganderätt, namnskydd och liknade för DISGEN-programmet.

I skrivelsen konstaterar han att DISGEN som hittills utvecklats helt idéellt, fått en omfattande spridning. Marknadspotentialen för ett nytt och bättre program bedömer han som mycket stor, såväl inom som utom landet. Vidare konstaterar han att DIS ekonomi är mycket god.

Lars tycker även att utvecklingen engagerar programmerarna mer än vad som är rimligt på idéell bas. Han föreslår att någon form av ekonomiskersättning skall utgå till dem, per försålt program. Alternativt att programmerarna övertar programrättigheterna. De skulle själva sälja och distribuera DISGEN och lämna DIS royalty på de program som säljs inom landet.

Han kan också tänka sig alternativet att programmerarna utvecklar ett DIZGEN (med Z) utan bindningar till DIS (!)

Vi kan inte här återge alla de för- och nackdelar som Lars anger för de olika alternativen. Vi delar dock hans uppfattning att förhållandena snarast bör regleras. Men då mer för att skydda DIS medlemmars inflytande över programmet. Måtte de krafter, som motsätter sig den allt mer kommersiella utvecklingen, vara tillräckligt starka, och måtte inte SVERIGES SLÄKTFORSKARFÖRBUND eller GF falla för frestelsen att mot royalty (hit eller dit) distribuera ett ev. DIZGEN (med Z). De skulle därmed slå undan benen för dem som önskar att programmen för släktforskning utvecklas AV MÅNGA - FÖR MÅNGA inom en demokratisk folkrörelse.

Många har tidigare kritiserat DIS för att uppträda som ett programvaruhus, även vi. Vi har också arbetat för att ändra på detta. I stället för att som nu plöja ner inkomsterna från försäljningen av DISGEN i lokala investeringar i Linköping, eller fylla kassakistan där, har vi arbetat för att medlen till större delen skall återgå till de regioner varifrån de kommer. Där gör de störst nytta.

Som bakgrund för vår syn anger vi:
DISGEN har utvecklats under ideella förtecken. Man bör inte ta tillbaks en gåva som man givit.
Många har bidragit med synpunkter och förslag. Utvecklingskostnader, tester m.m. har DIS medlemmar stått för.
Programmerarnas arbetsbörda är självförvållad genom att man vägrat låta andra medlemmar få del av källkoder och arbetsuppgifter.

Att sälja ett kommersiellt DIZGEN måste moraliskt betraktas som stöld - KÖP DET INTE!

Sida 9

HOLGER - snabbt och lätt - men begränsat

HOLGER presenterar sig som "släktforskarens bästa vän", och nog blir man själv vänligt inställd till HOLGER. Dessutom glad över att två relativt unga programmerare ensamma kan presentera ett så lätt-använt och snabbt program. För dem som avstår från alla de "faciliteter och finesser" som t.ex. DISGEN erbjuder så erhålls i stället ett mycket trevligt program. I artikeln om DISGEN liknade vi det programmet vid en traktor, stor och stark men ganska trög - så varför inte jämföra HOLGER med en snabb sportbil. Denna har ännu ett ganska begränsat bagageutrymme och något kraftuttag - som traktorer har - finns ej. Vem vet - det kanske kommer det också.

I Skara träffade jag Mats Berggren, under SLÄKTFORKARFÖRBUNDETS årsmöte hösten 1988. Då jag frågade varför programmet hette HOLGER fick jag veta att Mats och Stephan Häggström, som hans medförfattare heter, haft en lärare som hette så och som man därmed hyllade. Så var det med det!

När du läst GLIMTEN:s artikeln om "SKATTKAMMAREN I VÅNGA" och sett hur inmatningen går till i HOLGER förstår du snart hur lätt Vångaarkivets innehåll skulle kunna överföras till dator. Man skulle förmodligen relativt enkelt kunna binda ihop de 11.000 individernas släktrelationer. Framlidne Lars Lindblad hade i Vånga, Östergötland, registrerat en hel bygds innevånare sedan 1500-talet.

I TABELLER som liknar s.k. ANSEDLAR återfinns bygdens forna innevånare. På liknande sätt brukar de flesta släktforskare registrera sina insamlade släktuppgifter.

HOLGER kräver inte att man anger vilka relationer individerna har sinsemellan. Det sköter programmet om. Barn som skrivs in under sin far resp mor kopplas sedan automatiskt ihop med dessa. Man kan även mata in personer utan något som helst släktsamband. Konstateras senare ett släktsamband, kan man enkelt länka ihop släktingarna med vidhängade anförvanter. DISGEN kräver här mycket specificerade och tröttande uppgifter. Inmatningen måste dessutom senare kontrolleras med två kontrollprogram och rättas så att inte något fel existerar - annars spårar DISGEN-programmet ur.

Nackdelarna då - finns det inga sådana för HOLGER ? Jo, tyvärr gör det det. I HOLGER arbetar man med ett fast format. När man fyller i uppgifter om en person har man ett bestämt antal tecken för namn, adress, församling m.m. Man har också bara en ynka rad att skriva in en text på och då med ett fåtal tecken. Dessa bör användas för att hänvisa till en text som man gjort med sin ordbehandlare.

Oavsett om man skriver in ett fåtal tecken eller utnyttjar alla så tar individen lika stor plats i datorns minne. Ungefär som då man reserverar en sida i en bok. Där är DISGEN bättre som bara använder det utrymme i minnet som behövs. Det kan vi tacka ABC80 för !

HOLGER har dessutom en liten egenhet som jag förmodar att vår statsminister i likhet med mig inte tycker om. I Skara visade Mats Berggren Ingvar Karlssons inmatade anor. Statsministern heter Gösta Ingvar Karlsson, och jag själv heter John Bertil Magnusson. Han kallas Ingvar och jag Bertil. HOLGER anger oss emellertid som GÖSTA KARLSSON och JOHN MAGNUSSON, och det tycker vi inte om. Åtminstonde inte jag.

Nu får man räkna detta till HOLGER:s barnsjukdomar. Kommande versioner kommer troligen att befrias från denna olägenhet. Personligen väntar jag mig mycket av HOLGER och dess skapare. Mats och Stephan har deklarerat att de inte gjort HOLGER för vinnings skull. De vill emellertid få medel för att fortsätta sitt utvecklingsarbete. Lyckas SLÄKTDATA med sin målsättning,så ställer kanske Mats och Stephan sitt program HOLGER till förfogande. Så har man sagt !

- Då kan vi alla hjälpas åt att utveckla HOLGER-programmet !

Sida 10

DOPNAMNETS FORM av professor Olof Brattö

Olof Brattö, som GLIMTEN i detta och följande nummer har glädjen att se som bidragsgivare, brukar betona att han är NAMNFORSKARE - inte SLÄKTFORSKARE. Som pensionär har han inriktat sin forskning speciellt på bohuslänska namn men har annars arbetat över ett vidare fält.. Då han disputerade - inom de romanska språkens område - rörde hans undersökning 5600 italienska namn. Han har även ägnat namnet Jakob ett särskilt stort intresse. På det namnet är han något av en världsmästare och har bl.a. bevisat att det engelska namnet James kan härledas ur namnet Jakob. Att NAMNFORSKNING är ett intressant område har Olof Brattö fått många släktforskare att förstå då han hållit sina föredrag för dem.

En släktforskare tvingas ofta ställa sig frågan: Är detta verkligen det namn min släkting hade? Eller: Jag vet att hon hette Maria, men varför står det då ibland Maren om henne? Eller: Han döptes till Jon, men varför kallas han som vuxen alltid Johan eller Johannes?

Man ställs alltså inför problemet att veta vart de olika formerna av ett personnamn (förnamn) hör, eller snarare vart de ansågs höra vid tiden ifråga.

Om man för detta problem tillbaka i tiden ända till själva dopet, inställer sig frågan: Det namn föräldrarna uppgav till prästen, vilket var det? Var det i den form som står införd i dopboken? Eller hade far och mor en annan form eller rentav ett annat namn i tankarna?

Har man några gånger stött på detta problem, märker man snart att det i detta avseende går en tydlig skiljelinje omkring år 1700.

Före 1700-talet ser man att skrivaren av handlingen, jordeboken, mantalslängden e.a, behandlade namnet efter eget tycke och smak, naturligtvis inom de gränser som utstakades av vad man då visste eller trodde sig veta om dopnamnens samhörighet.

Fr.o.m 1700-talet lägger vi märke till en standardisering såväl i själva namnskicket som i namnets form. Detta är givetvis en följd av den allmänna kyrkobokföring som i hela Sverige infördes genom 1686 års kyrkolag.

Denna standardisering gjorde sig främst gällande inom själva kyrkobokföringen. Men denna kom snart att bli mönsterbildande också för annan folkbokföring, den statliga och den militära.

En särskild ställning intar ofta domböckerna. De skrevs i regel av personer som inte direkt hörde till trakten, som hade fått en annan uppfostran än den bland folk vanliga, eller som kom från en helt annan miljö än den där de hade sin verksamhet.

Att ge svar på alla de frågor som uppstår kring förnamnet är inte möjligt. Jag skall dock försöka att med hjälp av material från Bohuslän ange några allmänna riktlinjer.

I 1500- och 1600-talens längder hade skrivaren stor frihet att välja den form han själv föredrog. För namnet Olof använder en skrivare formen Olluff, medan en hans kollega föredrar formen Olle för i flera fall samma personer.

Denna variation vållar oss ju egentligen ingen svårighet, eftersom vi fortfarande brukar dessa båda former om samma person. Betydligt svårare blir problemet när vi efter ett tag kommer på att det vid sidan av mansnamnet finns ett kvinnonamn Olleff eller t.o.m Olle. Enda möjligheten att hålla isär de båda namnen har vi i de fall då de står i ett sammanhang som anger kön, utmärkt genom man, son eller dräng resp. hustru, dotter eller piga.

Inte heller variationen Andreas - Anders - Anners känns oss främmande, så länge vi vet att Anders är en form utvecklad ur apostlanamnet Andreas.

Svårare blir det för oss att betrakta Tor - Tore - Tord - Tol - Tolle som samma namn, vilket man gjorde långt in på 1600-talet, i enstaka fall ännu senare. Härtill kommer att Tolle i sällsynta fall kan vara ett kvinnonamn.

För ovanliga dopnamn träffar man på större variationer. Den skrivna formen hade ännu inte stabiliserats, och därför använde skrivarna ofta talspråkets former.

Vad är Ranel och Ravel för namn? Först lägger man kanske märke till att Ranel aldrig förekommer som fadersnamn. Det torde alltså vara ett kvinnonamn. Så småningom stöter man på varianten Ragnel, och då är det lätt att sluta sig till att detta är en form av namnet Ragnhild. För Ravel blir slutledningarna likadana, då man får varianten Ragvel eller Ranvel. Vi kommer tillbaka till det ganska ovanliga mansnamnet Ragnvald.

Att Gunla är en folklig form av Gunilla, och att detta i sin tur går tillbaka på Gunhild torde inte vara svårt att sluta sig till.

Lösningen på dessa enskilda problem får man oftast när man förfogar över ett tillräckligt stort material, där man - om man har tur - kan träffa på samma person upptagen i olika längder eller vid olika tillfällen.

Ibland kan också genealogier ge en viss ledning. Detta gäller givetvis de fall då ett i släkten omtyckt namn ges i olika former till olika personer i samma släktled eller i olika led.

Under dessa århundraden hade man heller inte så stor vördnad för den "riktiga" formen. Man kunde utan betänkligheter använda familjära former och vardagsformer, inte bara Lasse, Nisse, Olle och liknande utan Ebbe och Espen för Esbjörn, Siul för Sigurd o.a. sådana.

I en bevarad kyrkobok för tiden 1664-1685 på Sotenäset tycks kyrkoherden både för de vuxna och barnen vid dopet ha tagit upp de former som församlingsborna själva använde. Han skriver Eli, Kari, Mali, Mari och Siri för traktens folk, medan han för inflyttade och främmande personer använder Helena (Elin), Katarina (Karin), Magdalena (Malena), Maria och Sigrid. Man kan således här se en medveten social skiktning i namnskicket.

I vissa fall tycks skrivarna eller studerat folk ha velat briljera med latinska former för sina inhemska namn. Augustinus är en sådan "förfinad" form för Östen, Bartolomeus för Bertil och Heliodorus för Haldor. En del av dessa latinska former har sedan slagit an och använts "på riktigt".

Det är sannolikt på detta sätt som lärda former såsom Andreas, Johannes, Kristina och Margareta under 1700-talet trängde ut de gamla folkliga formerna.

Den svenska namnskatten hade visserligen redan vid medeltidens slut blivit avsevärt begränsad, men man kan fortfarande under följande århundraden stöta på namn som verkar egendomliga och ovanliga. Men man skall inte låta sig avskräcka, och man skall absolut inte ombilda det namn eller den form som skrivaren uppgett. Detta kan man göra bara i yttersta nödfall, d.v.s. om man är säker på att han verkligen begått ett misstag, gjort ett skrivfel.

Först när man verkligen förstått namnformen, kan man använda sig av en standardiserad form, t.ex. i ett register. Denna standardisering bör dock ske med stor återhållsamhet.

Följande verk kan vara till hjälp att förstå personnamn:
Danmarks gamle Personnavne, G.Knudsen og M.Kristensen, 1936-48.
Sveriges medeltida personnamn, (A - Gunnor),1967 -
Norsk personnamnleksikon, 1982 (med många äldre former och dialektformer).

Olof Brattö

Sida 11

SKATTKAMMAREN I VÅNGA - okänd för många.
Östergtötland har målet för skattsökare

Har du någon gång hittat en skattkammare som fått ditt hjärta att klappa extra fort?
Jag har gjort det.

Den kära makan har sina rötter i Östergötland men är dåligt intresserad av att själv reda ut dem. Men att farfarsfar var född i Vånga i Östergötland, 1829, det hade jag tagit reda på, och lite till.
Av Marianne Lund,som också har rötter från Vånga, hade vi fått tipset att undersöka vad Hembygdsgården i Vånga har att erbjuda en släktforskare.

En vacker men blåsig sensommardag, när vi besökte Linköping, beslöt vi oss för att göra en avstickare till Vånga. Vi ringde Valter Granehult som trots det korta varslet vänligt nog lovade att åka till Hembygdsgården och släppa in oss.

Vi hade några mil att åka, ungefär halvvägs runt sjön Roxen. Vi tog vägen mot Vreta Kloster, passerade Bergs Slussar och fortsatte mot Stjärnorp. Vi njöt av vyerna och det vackra landskapet. Så småningom hade vi kommit på andra sidan sjön från vår startpunkt sett och svängde då norrut rakt in i den mörka skogen.

Efter en ganska slingrig färd på den smala grusvägen, omgärdad av höga granar, blev vi glatt överraskade då landskapet öppnade sig igen. Där låg Vånga som Östergötlands eget Shang-ri-la med kyrkan mitt i byn. En bit längre bort fann vi Hembygdsgården.

I vår vildaste fantasi hade vi inte kunnat ana att en sådan liten ort som Vånga kunde ha ett så välskött och prydlig vårdat område. Det var ett Skansen i miniatyr. Utspridda över ett ganska stort område med välklippta gräsmattor, låg ett 10-tal rödmålade byggnader och bodar av äldre datum. Alla i ett mycket fint skick. Men det bästa av allt hade vi inte sett ännu.

När man gjorde grunden till en av stugorna hade man sprängt sig ner i berget och gjutit ett rejält valv. I detta hade man sedan inrett ett lika rejält arkiv. I detta förvarades "skatten".

Valter Granehult, hedersordförande i Vånga Hembygdsförening , tog emot oss tillsammans med Gunnar Öjermo, föreningens nuvarande ordförande. Trots att båda skulle bort på väntande festligheter, lite senare under dagen, lovade de att vi skulle få en dryg timma på oss att se vad som fanns. Vi fick också några korta instruktioner om kopieringsapparaten och om hur arkivet var organiserat.

Det för släktforskare mest intressanta var det material som framlidne Lars Lindblad lämnat efter sig. Detta bestod av ca 11.000 registerkort över de personer som han identifierat med hjälp av kyrk- och domböcker och som hade levt sitt liv i Vånga och angränsande områden.

Valter fick veta att JON, vår länk till Vånga, var född 14 sept. 1829. Ett par sekunder senare höll han dennes registerkort i sin hand. Det var då det roliga började. Registerkorten hänvisade nämligen till ca 2000 TABELLER eller s.k. ANSEDLAR i A4-format som fyllde ett 10-tal pärmar. I den tabell som vi tog fram stod Jon upptagen som barn tillsammans med sina syskon och föräldrar. Vid flera av familjens individer fanns hänvisningar till andra tabeller. Det gick alltså att komma vidare, från denna enda tabell, till såväl både anor som övrig släkt.

Vi hade funnit nyckeln till skattkammaren. Som i sagan tycktes dock tiden vara förtrollad. En hastig titt på klockan visade att många dyrbara minuter runnit iväg. Här gällde det att skynda sig. Fort fram med de två tabellerna för Jons föräldrar för att kopiera dem. Dessa hänvisade till 4 nya som i sin tur hänvisade till 8 andra etc. Ibland blev det ändå fler då många giften utökade skaran. Vi hann inte läsa utan valde att hellre kopiera några i onödan.

Då Valter och Gunnar återvände stod vi svettiga med ca 80 kopior och med förvissningen om att alla originalen åter var på sin rätta plats. Innan vi tackade och tog farväl av våra värdar berättade dessa att de och de flesta av dem som har sina anor från Vånga härstammar från Olof Persson, länsman, bergsfogde och storbonde (död före 1589).

"Så vi är nog släkt" sa de och drog lite på munnen. Och visst var fru Magnusson släkt med dem. Det konstaterade vi efter många dagars arbete med inmatning av tabellernas innehåll. Inte mindre än 110 anor till JON blev resultatet av 1 timmas kopieringsarbete. Och Olof Persson finns med 4 gånger minst. Och kanske det blir än fler. Vi har nämligen anledning att besöka Vånga igen. Lars Lindblad har gjort ett enormt arbete, om än en och annan uppgift är felaktig.

Vad som är särskilt roligt är alla notiserna tagna ur domböcker och andra historiska dokument.

Vi får säkert också anledning att återkomma i GLIMTEN med uppgifter från denna rika SKATTKAMMARE

Sida 12 (Mitt UPPROP OCH PROGRAMFÖRKLARING)

VÄLKOMMEN TILL SLÄKTDATA!

Något om dess målsättning:

SLÄKTDATA är en ny förening under bildande. Dess uppgift är att samla släktforskare och dataintresserade personer från hela Sverige till ENSKILDA och GEMENSAMMA projekt under följande målsättning:

1. Att verka som ett samarbetsorgan för SLÄKTFORSKARE med datorintresse.
2. Att ge en BRED INFORMATION OM DATORER och DATORPROGRAM, som är till hjälp i släktforskningen. Detta ska ske vid föreningsmöten, föredrag, kurser o.d. samt genom tidningen GLIMTEN.
3. Att SAMLA IN UPPGIFTER OM EXISTERANDE REGISTER över födda, vigda, döda etc. och ge information om hur man får del av dem.
4. Att TA FRAM NYA REGISTER och ÖVERFÖRA ÄLDRE REGISTER OCH SLÄKTUTREDNINGAR med hjälp av datorer, så att dessa kan distribueras på diskett eller annat lämpligt datamedium till lågt pris.
5. Att FRAMSTÄLLA DATORPROGRAM som ALLA MEDLEMMAR kan påverka utvecklingen av genom kontakt med det PROGRAMRÅD som fastställer SLÄKTDATA:s programstandard. S.k. källkod skall vara tillgänglig för ALLA medlemmar, givetvis mot viss förbindelse som skyddar SLÄKTDATA:s programstandard.
6. Att DISTRIBUERA EXTERNA DATORPROGRAM då rättigheterna till dessa överlåtits till SLÄKTDATA, eller då ägaren ger bra villkor.

SLÄKTDATA vill verka för att

• LOKALA GRUPPER BILDAS som lär ut hur man med hjälp av dator och lämpligt program kan hantera sina egna släktuppgifter samt hur man gemensamt tar sig an uppgiften att överföra släktforskningsmaterial till SÖKBARA DATABASER.
• SLÄKTDATA vill ge dessa grupper stöd och råd inom datatekniken och svara för att gruppernas resultat och problemlösningar på bästa sätt blir tillgängliga för landets släktforskare.
• SLÄKTDATA överlåter åt de lokala grupperna att själva bestämma över sin egen verksamhet.
• SLÄKTDATA välkomnar alla som medlemmar!
• EJ DATAKUNNIGA kan hjälpa till att skriva inmatningsunderlag.
• DE DATAKUNNIGA kan svara för inmatning till register o.d. samt för programmering.
• SLÄKTDATA vill ha ett gott samarbete med ALLA föreningar inom släktforskningen. Vi ser som vår uppgift att ge dessa information om datatekniken samt om våra databaser då vi byggt upp dessa.
• SLÄKTDATA ansluter gärna hela föreningar, som bibehåller sina namn och stadgar, även om vi gärna ser att nybildade grupper i sitt namn låter SLÄKTDATA ingå. T.ex. "SLÄKTDATA Partille".
• SLÄKTDATA är positivt inställd till sponsorer och reklam, dock inom rimliga gränser.
• Sponsorer kan bidra med utlåning av datorer och kringutrustning samt bidra till tryckning av information och medlemsblad mot att SLÄKTDATA, om så önskas, anger sponsors namn och bidrag.

Inbjudare : Bertil Magnusson

Gå till INNEHÅLL