Innehåll Nr 3 1990

Sida 1

Vargatider - Fryeles märkliga
gravvårdar

Läs om gravvårdarna som ingår i vår serie om kanslirådet, riksarkivarien m.m.
Johan Gustaf Liljegren från Fryele.

HÖSTMÖRKRET LOCKAR
Nu när mörkret faller känns det naturligare att kura skymning framför dataskärmarna än under de ljusa sommardagarna. Många medlemmar är därför i full färd med att tillverka REGISTER eller sammanställa släktuppgifter från sommarens utflykter till arkiv och släktgårdar - sånt är trevligt!

ÅRSSTÄMMAN LYSER UPP !
SLÄKTDATA håller den 20 oktober sin första stadgeenliga ÅRSSTÄMMA. Kallelsen till denna hittar du på sista sidan. Våra möten brukar många se fram emot som en glada tillställningar. Vi arbetar för att stämman skall bli ett ljus i höstmörkret och hoppas att många av de mer än 450 medlemmarna kommer.

VI BJUDER ETT RIKT INNEHÅLL
Sexton fullpackade sidor med text bjuder på mycket intressant läsning. Sidorna kunde blivit ändå fler om vi haft råd att ge tidningen en luftig layout. Tyvärr har vi inte råd till vare sig detta, offsettryck, eller fler bilder. Vi tror ändå att du uppskattar det vi bjuder. Hjälp oss gärna att skapa resurser för kommande nummer genom att värva medlemmar. Det ger en god hjälp!
I detta nummer har vi ändrat lite i layouten och hoppas att det blivit bättre. - Säg annars till!

FLERA NYA REGISTER
Det har kommit in nya register som du så småningom får möjlighet att beställa på diskett. Under sommaren är det dock ingen som sitter och gör dessa leveransklara. Vi återkommer därför i nästa nummer om både REGISTER och program från våra medlemmar. (Sänd gärna in dina egna bidrag!)

MEDLEMSAVGIFTEN
Många har inte observerat att avgiften höjts till 100 Kr. Hör du till dem som betalt för lite? (eller inte betalt alls). Rullande medlemsår betyder att samma månad och dag som då du blev medlem gäller som senaste betalningsdag. Uppgift om din egen anslutningsdag finner du i medlemslistan (19 febr.1990).

Sida 2

Från min sida sett (ledare)

Sveriges Släktforskarförbund har den 29-30 okt. sin stämma i Västerås. Då skall jag om hälsan tillåter åka dit och propagera för SLÄKTDATAs verksamhet bland förbundets medlemmar. Vi är ju en mycket ung organisation som redan vid vår födelse hade ambitionen att bli förbundets förlängda arm i datafrågor. Denna ambition har vi både i tal och skrift givit uttryck åt. Kontakterna med "förbundet"har dock varit få. Kanske har vår oblyga inställning högdraget betraktats som lite övermaga med tanke på vår ålder och våra knappa resurser.

Saken har dock sin förklaring. Jag har följt hur det ganska unga "förbundet" friat till den vackra och rika bruden DIS som hellre föredragit att ömt vårda sin oskuld. Från styrelsetiden i DIS vet jag att man även vill vara attraktiv för den respektingivande brudgummen med initialerna GF. Kanske måste "förbundet" likt Jakob fria i sju år tills sin Rakel för att sedan ändå till sist få nöja sig med Lea. - Det betyder i så fall sju förlorade år för dem som arbetar för att stärka samarbetet mellan släktforskare med - eller utan - dator.

Sedan vi på vårt skabrösa sätt "bjöd ut oss" har förbundets ordförande glatt meddelat mig att vårt uppdykande föranlett en attitydförändring från den rika bruden i fråga. Som läsare av Släkthistoriskt FORUM kan jag även konstatera att ett visst tycke uppstått mellan kontrahenterna även om det ännu inte officiellt ekleaterats någon förlovning. Brudköpet tycks ske via ombud.

I min brist på kontakter med "förbundet" har jag ibland, likt sökare av Gud, tvivlat på om förbundet verklighen finns. Men då har jag likt Hasse Alfredson i monologen om Robert Lind i Kramfors sagt till mig själv:

- Jag vet att det finns, - jag vet att det finns, det står i alla fall i telefonkatalogen!

Och skulle inte förbundet finnas så finns i alla fall Henning Eriksson i Kramfors, för han var och hälsade på mig för några veckor sedan. Då gav Henning Eriksson SLÄKTDATA rätten att få leverera hans bok om Gudmundrå på diskett. Boken är på 212 sidor och visar gårdsvis de som bott där. Dessutom fick vi Gudmundrå som första församling med både födda, vigda och döda som Register på diskett utav honom.

Släktforskardagarna i Borås, den 27-28 oktober skall jag även försöka propagera för SLÄKTDATA. Såväl i Västerås som Borås vill jag visa vilka enorma resultat man kan nå genom att NORMERA och FRISERA registren enligt den metod som beskrevs i GLIMTENi förra numret.

I Borås kanske jag även kan lämna rapport från vår ÅRSSTÄMMA, som då lär vara lyckligt avklarad.

Sida 3
Verksamhetsberättelse för 1989-1990 (Artikeln raderad)

Sida 4
Debatten

Det kom ett brev, daterat den 26 maj, som innehöll flera artikelförslag samt ett födelseregister för Wiksjö. Det var vår medlem Leif Gannert i VAXHOLM som var avsändare. Ur detta brev återger vi följande som är att se som ett inlägg i debatten om datoriserad släktforskning.

***

Eftersom jag också är medlem i Sveriges Släktforskarförbund får jag Släkthistoriskt forum.
I nr 2/90 finns en artikel om datorregister för släktforskare. Artikeln är bra och belysande, men jag anser att grunderna kring dessa frågor bör hanteras av föreningen SLÄKTDATA i första hand. Som jag sade, artikeln i sig är bra, men saknar öppningar för alternativ. För mig låter det som att angivna förslag är de enda rätta.

Jag skulle därför med egna ord vidga begreppet datoriserat registerstöd i släktforskningen samt berätta lite om mina egna erfarenheter kring datoriseringen. Det är nämligen inte bara register som kan vara bra att använda vid släktforskning.

Tanken med mina inlägg är att förhoppningsvis starta diskussioner i vårt medlemsblad GLIMTEN. Tyvärr är vi släktforskare ofta "ensamvargar" och blyga för att i skrift offentliggöra vårt arbete och våra tankar. Nu har jag tagit mod till mig och skriver detta. Du som redaktör får redigera enligt behov. Jag litar på att andemeningen i det sagda inte förvanskas i alltför hög grad av dig. Samtidigt borde fler datoriserade släktforskare skriva och berätta om sina tankar och sitt arbete. Föreningen DIS är också till för datoriserade släktforskare, tyvärr är deras intresse väldigt hårt knutet till DISGEN och DISREG. Föreningen SLÄKTDATA uppfattar jag som obunden och som låter medlemmarna själva avgöra lämpliga vägar vid datoriseringen. / Leif Gannert

Jag hoppas att Leifs förtroende inte är mindre när jag av utrymmeskäl tvingats korta något i hans ambitiöst utformade artiklar och brev. (Även för kommande GLIMTAR räcker Leifs insända material.) En av de frågor Leif tar upp är REGISTERHANTERING. En fråga som verkligen tycks fånga medlemmarnas intresse. Därför har jag valt att publicera Leifs tankar om detta först.

STYRELSEN för SLÄKTDATA

har för övrigt vid senaste mötet beslutat att snarast utforma och utge:

Regler För Register
Reglerna skall i första hand ses som EN HJÄLP för medlemmarna och UNDERLÄTTA deras möjligheter att skapa egna register. De MALLAR och synpunkter som tidigare visats i den utsända medlemsförteckningen kommer att kompletteras med hänsyn till de erfarenheter och önskningar som framkommit under arbetets gång. Inte minst med tanke på de goda erfarenheter som gjorts under experimenten med NORMERADE och FRISERADE REGISTER enligt artikeln i GLIMTEN 2/90.

I avvaktan på de nya reglerna kan de publicerade mallarna gott användas. Som huvudregel gäller fortfarande att du inte skall packa ihop uppgifter som t ex Titel, Förnamn och Efternamn i ett enda fält. Lämna dessutom så god plats att förkortningar inte onödigtvis behöver göras vid inmatningen av datauppgifterna. När registret är färdigt är det mycket enkelt att göra fälten för uppgifterna kortare, likaså att omvandla en KOPIA av det första "grundregistret" till ett register där man packar ihop flera uppgifter i ett fält (om någon önskar det).

Det är däremot svårt och oerhört tidskrävande att "dela upp" sammanslagna uppgifter, beroende på att antalet förnamn varierar och att dubbla efternamn ibland förekommer liksom att titlar både kan saknas och bestå av flera ord.

SLÄKTDATA tar dock alltid tacksamt emot insända register, oavsett utformning, om uppgifterna i dem är införda med största möjliga noggrannhet. Det går oftast mycket lättare att ändra och komplettera ett befintligt register än att starta med ett nytt från början.

Registerhantering i släktforskning av Leif Gannert

I Släkthistoriskt forum nr 2/90 som utges av Sveriges Släktforskarförbund finns en artikel om datorstödd registerhantering för släktforkare. Artikeln innehåller synpunkter och erfarenheter som kan vara bra för den ovane. Men, det viktigaste synes mig saknas;

Varför vill jag ha ett datoriserat register?

Jag vill framföra min vinkling av ämnet här i GLIMTEN. Varför jag inte framför det som en inlaga i Släkthistoriskt forum är enkel, föreningen SLÄKTDATA pekar mer på verksamhetens inriktning än vad namnet Sveriges Släktforskarförbund gör.

Avsikten med artikeln är dels att vidga Olof Cronbergs vyer till ett sammanhang och dels redovisa mina erfarenheter, vilka förhoppningsvis inte får stå helt oemotsagda i denna skrift. Den första och viktigaste frågan man får ställa sig vid registeruppläggning är:

Är programmering intressantare än informationshantering?
Om svaret är JA uppkommer problem som jag inte tänker beröra här, mer än frågan, för vem programmerar jag då?

Om svaret är NEJ innebär detta att själva släktforskningen är roligare. Orsaken är enkel, det går åt mycket tid till programmering och liknande. Nästa fråga är:

Vad skall jag datorisera?
För dig med massor av sorterade, sammanställda samt spridda anteckningar är det den del du har svårast med att hålla ihop som är lämpligast. Själv hade jag problem med vilka personer jag skulle leta efter i respektive mikrofilm som jag lånade från fjärran länsbibliotek.

Det hände ofta att jag glömde ta uppgifter på en eller flera personer, därför att uppgifterna inte var sammanställda per församling. Att då få vänta ytterligare 3-4 månader för komplettering kändes inte roligt.

En enkel lösning
Ett registerprogram med uppgift om senast kända församling och årtal, samt var jag saknade uppgifter. Årtal och ev. datum samt personens identitet är obligatoriska. Genom att skriva ut alla uppgifter i församlings- och årtalsordning fick jag ett synnerligen användbart instrument som styrde filmlånen - jag såg var de flesta uppgifterna kunde hämtas från och jag glömde inte bort någon.

Så småningom upptäckte jag att det registret inte räckte till. Samlingarna svällde och källorna var spridda mellan olika arkiv och inom samma arkiv. En person kan vara född i en församling och dö i en annan. Det innebar att födelse- och dödboken fanns i två församlingar. Jag jagar också bouppteckningar, vilka finns på landsarkiven.

Lösningen blev ett nytt register med lägesuppgifter på samtliga inblandade personer. Förutom namn och uppgifter om födelse införde jag dop-, giftermåls-, och dödsdag och en hel del till. Dop- giftermål- och dödsdag kompletterades med ett fält för församling där uppgiften fanns i samt ett fält för respektive kyrkobok - avskriven eller ej. Sedan var det lätt för mig att få fram det som saknades per församling.

Bouppteckningar
Bouppteckningarna ställde till problem då alla personer inte har bouppteckningar efter sig. Ett fält fick då en flertydig uppgift med svar på följande frågor:

1. Har jag letat efter den?,
2. Finns den?,
3. Har jag kopior hemma?,
4. Har jag skrivit av den?
5. Är den färdig och utskriven?

Det kan tyckas omständligt men har visat sig fungera utmärkt. All registerhantering kräver noggrannhet. Glömmer man uppdatera faller registrets information ihop som ett korthus och dess användbarhet upphör. Som avslutning på registret har jag ett fält som talar om att samtliga kända kyrkobokförda uppgifter, inklusive bouppteckning, är genomgångna och att personen är slutbearbetad.

Jag känner mig fortfarande som amatör inom släktforskningen så jag har säkert fler källor att hämta uppgifter ur. I takt med att jag finner dem kompletterar jag mitt register.

Val av hjälpmedel
Som de flesta antagit använder jag en PC. Lyckligtvis kan jag utnyttja program och hårdvara via arbetet. Detta underlättar då jag får möjlighet att prova alternativ vilket annars skulle ha blivit dyrt. På registersidan finns en uppsjö av program. Från enkla till svåra, från stora till små. Valet i sig är inte så viktigt första gången du kör igång. Även det enklaste registerprogram kan ge avsevärda möjligheter som du inte insåg från början. För den datorintresserade växer aptiten. Då räcker inte det enklaste längre.

Själv började jag med PC-file och upptäckte snart dess begränsningar vid utskrifter. Som PC-ansvarig på jobbet började jag använda DataFlex. Denna produkt är utmärkt men kräver mycket programmering och att man är licensinnehavare. För "hemmapulare" ser jag inte det som något lämpligt alternativ.

Efter att ha provat Paradox var jag såld. Samtliga PC-file-applikationer åkte ut och ersattes av Paradox. Paradox har nu kommit till version 3.0 och är dyrt, men också mångsidigt. För PC-ägare med AT-datorer är Paradox något att satsa på och rekommenderas varmt av mig.

Register skapas lätt!
Ett register skapas på några minuter varefter inmatningen omedelbart kan påbörjas. Utskrifterna är standardiserade med samtliga fält utplacerade. Man behöver bara redigera till dem för att passa pappersformat och skrivare för att sedan omedelbart skriva ut. I Paradox 3.0 kan man länka register (länka= koppla ihop identiteter), vilket gör att fasta uppgifter som finns i ett register kan kopplas till ett annat med övriga upplysningar.

Det innebär att om du lägger upp ett fast register över personer enligt ovan, kan ett annat register innehålla avskrifter av husförhörslängder. Utskriften blir då en redovisning på hur personerna har registrerats och flyttat inom och mellan församlingarna. Det enda man behöver tänka på är att personerna i registren är identifierade på ett enhetligt men unikt sätt.

Andra registerprogram kan säkert vara bättre, enklare och billigare men jag har fastnat för Paradox. Det viktigaste, som jag ser det, är att inte byta registerprogram bara för att andra säger att andra typer är bättre.

Det är lämpligare att lära sig ett program ordentligt än att arbeta med ett flertal, utan att lära sig något om deras inbyggda kapacitet och möjligheter.

Programmen idag är komplexa och kan ge mycket bara man kommer in i dem och förstår hur de fungerar.

Vad använder du själv, varför och till vad? Skriv till GLIMTEN och berätta. Har du frågor eller tips, använd SLÄKTDATA som en resurs och GLIMTEN som ett informationsforum.

Generella allmänna register
Vi som också är med i DIS känner till projektet CLAES. Det jag läst om projektet får mig INTE att inse det värdefulla i att datorisera vigselregister. Jag hoppas DIS ursäktar mitt påstående men en djupare förklaring som motiverar arbetet vill jag nog ha.

Själv anser jag att födelse- och dopbok ger mer för normala släktforskare. Som ägare av samtliga mikrokort över Wiksjö församling i Ångermanland var det möjligt att göra denna information lättillgänglig även för andra genom att göra ett REGISTER. Några frågor jag ställde var:

• Hur stor blir en sammanställning av samtliga födelseuppgifter?
• Hur skall uppgifterna presenteras?
• Vem kan ha intresse av uppgifterna?

Valet av födelseboken
var en slump, men livet börjar där så då började jag där också. Hur skulle nu ett sådant register se ut, vilka uppgifter skulle ingå? Jag diskuterade frågan rent generellt med Bertil Magnusson på telefon. Vi var överens om att absoluta svar inte kan ges, men vissa önskemål bör uppfyllas om man skall föra uppgifterna vidare. Vem som skall vidarebefodra uppgifterna till allmänheten vet jag inte.

Personligen tror jag att ideella föreningar inte är lämpliga. Det blir då någon eller några som tar till sin uppgift att offentliggöra dem. När de sedan tröttnar, vad händer då med kanske 10.000-tals personuppgifter på 100-tals disketter?

Ett förslag jag vill passa på att framföra är att samtliga föreningar och förbund som sysslar med släktforskning måste agera så att någon statlig eller kommunal enhet skyddar uppgifterna och gör dem tillgängliga för allmänheten. SVAR var det första jag tänkte på, Kungliga biblioteket eller Riksarkivet var andra alternativ. Vad som är bäst överlåter jag åt kännarna av verksamheten. Att det är ett långsiktigt mål att nå denna offentlighetens beskydd av uppgifter är självklart, men ju tidigare vi agerar ju tidigare händer det något. Om SVAR har knappt om pengar kan de kanske skaffa sig inkomster genom att sälja utskrifter ur de register de får gratis från allmänheten. (Inte illa att tjäna pengar på något man får gratis!)

Mitt registerarbete

Så till födelseboken - vilka uppgifter och varför?
Födelseår, datum och dopdag liksom förnamn var självklara. Varför jag inte tog födelsedatum i ett fält inklusive årtalet förklaras med att urvalet i ett register blir mycket lättare om årtalet ges ett eget fält. Det tar mer plats i registret, men procentuellt har det inte så stor betydelse. Namnnormeringen är ett problem, jag införde ett sådant fält och använder det, men till vad? Jag har inte riktigt förstått ännu vad det skall användas till. Eftersom ett register omfattar en församling räcker det med att ha ett fält för adressen i födelseboken. Fader och moder likaså, ett fält var. Förnamnen först sedan efternamnen och sist eventuell titel, samt som avslutning ett anmärkningsfält. Dessa fält har jag sedan kompletterat för att på sikt kunna öka informationsmängden i registret.

Efter ÅRTALET har jag ett fält för numrering av födelserna per år. Vissa födelse- och dopböcker har denna numrering andra inte. Att införa fältet har visat sig underlätta sorteringen av posterna. Därefter har jag tillfogat ett fält för radnumrering per födelse, vilket innebär att jag kan skapa fler rader per födelse som numreras i lämplig ordning.

Genom att kunna ha fler rader per födelse kan jag skriva in faddrar och dopvittnen samt andra uppgifter i den omfattning jag finner lämplig. Det kan tyckas slöseri med utrymme, ingen fara! Paradox tar bort tomma fält vid lagring på disk/diskett.

Jag använder enbart fälten Årtal, Födelsenummer och Radnummer samt Anmärkning, resterande fält lämnas tomma förutom första raden som alltid är komplett ifylld. Jag bestämde mig för att skriva in allt men insåg att det skulle ta för lång tid, därför uteslöt jag Anmärkningsfältet tills vidare. Det var bättre att få fram någonting nu än ingenting på ännu några år. För statistisk bearbetning införde jag ett fält som anger om det är pojke eller flicka som fötts.

WIKSJÖ FÖRSAMLING
är inskriven för barn födda under 1700-talet enligt födelseboken, 1800-talet återstår och sträcker sig till 1884. Mellan 1753 och 1799 är det 593 födslar nedskrivna. Min gissning är att det blir drygt dubbelt så många under 1800-talet, förhoppningsvis betydligt enklare att tolka. Utskriften omfattar 18 liggande A4-sidor. För hela materialet bör det bli mer än 50 sidor.

Nuvarande utskrift är komponerad i Paradox och överförd till WordPerfect 5.0 för snyggare utskrift på laserskrivare. Utskriften är i kronologisk ordning (födelsedatumordning). Jag har funderingar på att även skriva ut materialet i dels ADRESS- och dels i FÖRNAMN-ordning.

För att få ett grepp över vad jag skrivit in vill jag redovisa lite statistik som Paradox sammanställt för mig. 593 st poster är utgångsläget.

Fördelningen av födslarna under de 47 åren kan vara vanskligt att tro på. Fram till 1758 överstiger inte antalet registreringar 4, för att 1759 bli 9 st. 1790 är det 23 st samt 22 st 1780 och 1796. Bottennappet kom 1769 och 1773 med endast 5 st.

Fördelningen pojke/flicka är intressant: 302 flickor och 291 pojkar. Normalt är födelsetalet 52 % pojkar, här är det 51 % flickor. Ändock bör gossebarn ha redovisats noggrannare, de var ju grunden i vår krigsmakt.

60 st av de 593 var döda vid födseln eller dog strax efter. 6 st var oäkta, varav en avlats med svågern. I ett fall avled fadern innan barnet föddes. Dessa uppgifter har inskrivits i Anmärkningssfältet och är därför lätta att sammanställa.

Sorteringen på Förnamn ger 143 namn. Det vanligaste är Eric, 43 st. Därnäst Brita med 38 och Olof med 25. Då de namnnormerats är Erik vanligast med 48, därnäst Britta med 38 och Per 32 samt Märta med 22 st.

Adresserna där de föddas föräldrar bodde visar 68 olika adresser. Där återfinns Westanå i topp med 113 st, sedan Östanå med 85. De olika stavningarna har givit spridning. Ett exempel, Gårdtjärn har följande spridning: Gåhltjern, Gåhltjärn, Gåltiern, Gåltiärn, Gåltjärn, Gårdtjärn samt Gåstjern.

Föräldrarnas identiteter visar på en uppsjö av varianter, men de kan identifieras ändå om utskriften sker i lämplig ordning. Skall man leta efter ett barns föräldrar vet man oftast barnets födelsetid även om det ibland bara är på ett ungefär.

Jag har inte delat upp fälten för Far och Mor i fler delfält för för- efternamn och titel/yrke. Jag fann ingen mening med det, vid utskrifter förs de ihop i alla fall. Då är det enklare att ha dem hopförda redan från början. Detta ställer Bertil Magnussons förslag lite på kant om man läser hans förslag som bifogades medlemsförteckningen. Även Bertil är välkommen med genmäle i sakfrågan för motivering av varför han valt sin uppdelning. Och som sagt namnnormering kan vi nog sluta diskutera, mängden namn är för stort. Att Segrid är Sigrid men vad är Dordi?

Födelseregistret för Wiksjö översänder jag till SLÄKTDATA i befintlig form, endast 1700-talet, i tre versioner. En i vanligt textformat, en i Paradox-format samt en i WordPerfect 5.0-format. En utskrift i pappersformat finns hos Bertil Magnusson.

Intresserade kan vända sig till SLÄKTDATA eller mig för att erhålla ett exemplar. Jag förutsätter att SLÄKTDATA sköter om exemplaren och jag bjuder på de vinster som föreningen kan få av att förmedla informationen.

Avslutning
Detta blev mycket om litet. Förhoppningsvis har några fått så mycket information om datoriseringens vedermödor att de nu vågar gripa sig an det hela. Andra är kanske skrämda.

Snälla ni, starta ändå, ge inte upp! Kommande generationer kan behöva ert resultat. Det är svårt i början innan man förstår sammanhangen och möjligheterna. Men sedan, hela värden öppnar sig i en sällan upplevd AHA-upplevelse.

Lycka till önskar Leif Gannert, Badhusg. 7 , 185 00 VAXHOLM

Sida 7

Fattighjon 824 - Unikt fall ? av Alrik Hammarén

Johanna Fredrica Hammarén
föddes sannolikt 1764 i Karlskrona. Fader var vaktmästaren vid land-tullen Lars Hammarén, moder hans hustru Christina Cajsa Loftman. Fadern avlider som gränsridare i Dalby, Värmland, c:a 1779, modern i Hammarö sn, Värmland 1783.

Efter moderns död vistas Johanna hos sin bror Lars Fredrik, som är bruksinspektor i Gustafsfors, Blomskogs sn, Värm.l. - min farfars farfars far. C:a 1788 tar hon plats som piga i Göteborg. Hon gifter sig 1795 16/8 med soldaten Hans Kraft, som avlider 1799 6/6 ’32 år’. I äktenskapet föds en son och en dotter.

Sonen Lars Fredrik, född 1796 9/4 i garnisonsförsamlingen i Göteborg, går efter ’bottenskola’ i skräddarelära och uppges 1815 vara husar. Han är värvad vid Cederströmska regementet, mönstrar årligen i Ystad, där han gifter sig och bildar familj. Kallar sig Hansson. Beviljas avsked 1846. - Dottern Anna Cajsa är född 1798 25/8, liksom brodern i Göteborgs garnisonsförsamling. Inskrivs vid Frimurarbarnhuset 1799 14/6, dör redan följande dag, 15/6.

I cirkulär till fattigrotarna för juni 1800 meddelar Pehr Dubb att Johanna Fredrica Hammarén ’28½ år’, bosatt inom 11:te roten, dvs Stampen, som ’arbetsför i behov av sysselsättning’ är antagen som nr 824 i Fattigförsörjningsdirektionens första klass.

Johanna flyttas till klass 2 under mars och april 1801, vilket innebär att penningunderstödet höjs till 12 skilling/vecka. Samma understöd utgår 1802 31/12. - Ur cirkuläret för mars månad 1809, rote 9:824 Hamnerin (namnet felstavat!), Joh:na, har jämt och samt erhållit penningeunderstöd, ehuru ganska ung människa; nu må väl det kunna upphöra, sedan sonen kommit bort, åtminstone över sommarmånaderna.

Ur cirkuläret för maj samma år: 824 Hammarén, Joh:a Fr:a, kan icke få behålla hushyra över sommaren, men om hon är sjuk, får understöd givas med matpoletter etc men icke pengar. I fattigrullan 1815 kallas Johanna åter Hamnerin. Åldern uppges vara 49 år. Med anledning av att fred slutits med Danmark får hon 32 sk. Banco. Nu antecknas att sonen är husar, att hon under året ’spunnit 4 ggr’, vilket torde innebära att hon 4 gånger avlämnat det garn, som hon spunnit och fått ut ny ull. Vidare antecknas att hon erhållit beklädnad 1813 och 1815.

I fattigrullan 1821, där efternamnet än en gång skrivs felaktigt, anges hon vara soldatänka och till åldern ’53’, skriven i Domkyrkoförsamlingen och tillhörig fattigrote 8. Erhåller tydligen 12 skilling per månad januari - april.

Någon gång kring 1820 erhåller Johanna tillstånd att driva krog. Hon har tydligen även haft tillstånd att driva marketenteri. Enligt Politiekammarens protokoll 1829 9/10 har Johanna haft sådant tillstånd senast fr.o.m. år 1824. Sin rörelse har hon bedrivit i stadens 4. rote (Otterhällan) i huset n:ris 35-37 men tydligen under år 1829 av sjukdom tvingats upphöra med den. Emedan hon återvunnit hälsan, begär hon tillstånd att åter upptaga rörelsen. Politiekammaren hänvisar henne att återkomma med ny ansökan vid årets slut, vilket dock ej tycks ske.

Sina senare år tillhör Johanna på nytt Kronhusförsamlingen, där hon antecknas avliden i aug. 1834 ’av ålder’ - ej av kolera, som just då grasserar främst i befolkningens fattigare skikt.

De månatliga cirkulären från Fattigförsörjningens direktion vittnar om en imponerande kraft, reda, noggrannhet och osentimental humanitet hos direktionens dominerande man Doktor Pehr Dubb.

Göteborgsforskaren Taimi Gren, som är inläst i ämnet, finner det unikt att ett fattighjon, som soldatänkan Johanna, genom den krog- och marketenterirörelse hon får tillstånd att bedriva, blir fri från beroendet av fattigvården, i varje fall åren innan hon insjuknar.

Jag undrar: Känner någon ett liknande fall från samma tid?

Sida 8

Vargatider (Liljegreniana)

Lördagen den 10 mars 1984, såg jag i Göteborgs-Posten det hotfulla ULVGAPET på Fryele kyrkogård, grina emot mig för tredje året i följd. En närmast spöklik upplevelse - och varför, skall ni snart förstå.

ÅR 1984, ylade värmlandsvargarna i skogarna och sign. Kal i GP (Sven Schånberg) skrev om gamla tiders vargskräck. Kal illustrerade sin artikel med en detaljbild av en gravvård från Fryele kyrkogård. Gravvården påstods vara rest över en man som blivit dödad av vargar. Sällan anade jag då vem den mannen var.

Första gången jag såg Ulvgapet var två år tidigare då jag besökte Birgit Lindberg i Fryele Hembygdsförening, Jag forskade då kring en av Fryeles namnkunnigaste söner, nämligen Johan Gustaf Liljegren. (JGL - se artikel i GLIMTEN 2/90). Tyvärr ägnade jag inte bilden, som Birgit visade mig, något större intresse. Jag var vid tillfället inte inriktad på föremålsforskning utan letade dumt nog enbart efter personuppgifter.

Så gick ett år. Det blev åter februari och vi besökte ATA:s arkiv i Stockholm, (tidigare VHAA - Vitterhets- och Antikvitets Akademien) där jag studerade Johan Gustaf Liljegrens efterlämnade papper. Så sent som på 1930-talet hade dessa återfunnits och inspirerat Bengt Hildebrands till sin avhandling om "C.J. Thomsen och hans lärda förbindelser i Sverige 1816 - 1837", omfattande inte mindre än 835 sidor. På ATA fann jag bl.a. en antavla för Liljegren, som denne själv upprättat redan i början på 1820-talet. Dessutom många andra intressanta dokument. Just som vi skulle gå såg jag för ANDRA gången bilden av det hemska ULVGAPET, på ett dokument i Liljegrens samling.

Varför, och hur, har den hamnat här? - tänkte jag. Tiden medgav dock inte att jag fördjupade mig i problemet. I stället beslöt jag mig för att berätta om bildens existens för Birgit Lindberg - Hembygdsföreningen i Fryele måste ju ha intresse av att få veta vad jag funnit bland de dammiga luntorna. Tiden gick emellertid och även nästa års februari hann passera utan att jag kontaktat Birgit. Först den 10 mars 1984, när jag för TREDJE gången ser bilden blir jag intresserad av FÖREMÅLET bakom den - den gamla gravvården.

Jag ringer Birgit och berättar om Kal´s skriverier i GP. Detta resulterar i att hon i ett genmäle försöker ta Kal ur villfarelsen om att mannens död var orsakad av varg. Hon skriver:

Då jag forskar i Fryele sockens hävder har jag läst döds och begravningslängderna som finns bevarade sedan år 1688. Alla dödsfall, som skett genom olyckshändelser är mycket noga beskrivna men jag har inte funnit någon, som skulle ha anfallits av varg"".

För mig blev detta signalen till att forska vidare om ULVGAPET. Det är dock glest mellan mina Stockholmsresor. När jag äntligen är åter bland Liljegrens papper på ATA letar jag fram bilden - men denna gång tar jag även en kopia av den! Sen skyndar jag till Fryele för att få se det renoverade ORIGINALET på kyrkogården.

När jag ligger där platt på marken för att få bästa tänkbara fotovinkel så kommer en liten flicka vid sin mammas hand. Flickan har tydligen hört att det var en VARG som dödat mannen under gravvården - för när de passerar pekar hon på ULVGAPET och frågar:

"Mamma, ligger han verkligen där fastän vargarna ätit upp honom?"

Med barnets oskuldsfulla logik hade hon genomskådat skrönorna! Jag fick bevittna "Kejsarens nya kläder" men denna gång i Fryeletappning!

Sanningen
var dock uppenbarad för mig redan i Stockholm då jag återfann bilden bland Liljegrens papper. Johan Gustaf Liljegrens hade nämligen ritat av gravvården därför att den var rest över hans egen far, Jonas Johansson, som levde mellan 1740.07.06 - 1805.05.21.

Gravvården, som Liljegren noggrannt ritat av, var på toppen prydd, inte med ett varghuvud, utan med ett drakhuvud. Nu vill väl ingen för den skull påstå att Jonas Johansson blev dödad av en DRAKE.

Den sentida smed som hjälpt till med restaureringen av den bortrostade plåtflöjeln, måste ha ändrat något på formen. Därmed uppstod kanske även myten om att gravvården var rest över en man som dödats av en varg - en hemsk men fantasieggande skröna.

Johan Gustaf Liljegren
fick inga barn - men de av hans elva syskon, som kom till mogen ålder, fick många ättlingar. Bland dem finns jag själv! Jonas Johansson , vilken gravvården rests för, var således min egen anfader. På ett spöklikt vis hade han kallat på min uppmärksamhet tre år i följd. Jag är idag glad över att jag följde kallelsen.

Drakhuvudet
som finns på flera gravvårdar i Fryele (och i grannförsamlingen Hagshult), kan ha sin förklaring i att Finnbygden är gammalt Vikingaland. I Nissans och Lagans dalgångar drog vikingarna fram. I den stora kulturkrocken då kristendomen etablerades, lät kanske prästerna vissa seder från den gamla kulturen leva kvar.

Bevisligen har det i nära 300 år funnits gravvårdar med detta utseende. Dubblar vi den tiden bakåt är vi inne i sen Vikingatid. I mitt tycke är det alltså ingen orimlig tanke att gravvårdarna bygger på en mycket gammal tradition. Bevisligen är också de tre gravvårdarna, på Fryele kyrkogård, resta över personer från samma släkt. De levde i Mjöhult inom Fryele, d.v.s på gränsen till Hagshult. Detta kan tyda på att gravvårdarna är en sorts släktemblem. Om släktskap förekommer även med de sju i Hagshult, som man rest liknade gravvårdar över, är ännu en olöst forskningsuppgift.

Kanske kan Du lösa den gåtan ?

Fotnot:
Överståthållaren Torsten Nothin, ligger själv begravd några få meter från de i artikeln nämda "ULVGAPEN" i Fryele. I sina böcker om Finnveden har han skildrat "det gamla gränslandet" på ett utmärkt sätt. Under flera århundraden rasade ständiga gränskrig mellan Danmark och Sverige i dessa trakter.
Något förvånande är att han förde vidare den skröna som Kal berättar om.

Sida 10
Dataöverföring av de svenska tecknen Å, Ä och Ö

eller problemet med att het Måns Göransson-Ärlig

av Christer Jonsson, Stockholm

Många har undrat över varför det så ofta krånglar när man använder de svenska tecknen Å, Ä och Ö, - speciellt vid modemkommunikation. För att förstå detta måste vi fördjupa oss lite i det tekniska. Låt dig dock inte avskräckas av detta. Det klarnar så småningom!

Tidigt insåg man att man borde standardisera tecknen som överförs mellan datorer. Dock hade man lite svårt att bestämma sig för vilket av de olika systemen man skulle välja. Det förekom ett antal olika teckenstandarder (tyvärr även nu). Till sist lyckades man ena sig om att följa en standard som man döpte till ASCII, vilket är förkortning för "Amerikansk standard för informationsöverföring", lite fritt översatt.

Nämnda standard definerar ca hälften av de olika tecken som man kan skapa med åtta s.k. bitar som varje tecken består av. (Ang. BITAR se vidstående artikel, Red.) Anledningen till detta var att man då kunde använda den åttonde biten till att kontrollera att inte tecknet var förvrängt under överföringen. Man hade då uppfunnit den s.k. PARITETS-kontrollen. Man talar om UDDA eller JÄMN paritet. Och just den åttonde biten kontrollerar om det är JÄMNT eller UDDA antal ettor i tecknet man överför. För att detta ska kunna fungera krävs att den åttonde biten inte används till annat än denna kontroll. På åtta bitar kan man skapa 256 kombinationer, varav hälften kan användas enligt detta resonemang.

Då ASCII-standarden skapades i USA, brydde man sig inte om våra svenska bokstäver, men man tillät att ett tiotal av tecknen fick bytas ut mot nationella specialtecken. På detta sätt kunde vi byta ut en del tecken mot våra svenska Å, Ä och Ö (även å,ä och ö). De tecken som fick stryka på foten var de s.k. hakparenteserna (både krokiga och raka ).

Nu närmar vi oss förklaringen till varför du sett sådana tecken i stället för Å,Ä och Ö, när du kopplat upp dig mot en databas via telefonnätet! När man skickar våra svenska tecken så byts dom ofta mot andra, oftast amerikanska tecken, vid samma ASCII-kod.

När IBM sedan kom med sina PC-datorer, vars tangentborde var ihopbyggt med datorn via en kort sladd, behövdes inte paritetskontrollen. IBM skapade då en egen standard där alla 256 tecknen definierades. Då blev det plats för bl.a våra svenska tecken liksom en hel del grafik- och andra tecken.

MEN och nu kommer det som ställer till problemet: Dom tecknen har koder som på inget sätt sammanfaller med de tidigare ersatta å, ä och ö. När du trycker på ett Å så skickas därför normalt en kod enligt IBM:s utökade PC-standard till den uppringda databasen, vilken sannolikt INTE kommer att acceptera detta utan tar bort den åttonde biten som den antar är kontrollbit och kvar blir ett helt oanvändbart tecken. Det finns ett fåtal baser som klarar av att tolka de svenska tecken, men motsatsen är vanligast.

Hur gör man?
undrar vän av ordning. Svaren är flera: En del kommunikationsprogram har denna konvertering inbyggd, på ett mer eller mindre raffinerat sätt. Om inte -, så kan man i stället ladda in ett program som lägger sig tillrätta i maskinen och kontrollerar alla knappar du trycker på. Om det är något av våra speciella tecken, t.ex ett Ä, så kommer vårt lilla filterprogram att byta detta mot en passande hakparentes innan det skickas vidare till modemet. På motsvarande sätt, kommer en mottagen hakparentes från databasen att bytas mot lämpligt Å, Ä eller Ö innan det visas på skärmen.

Dessa filterprogram finns att hämta på de flesta databaser, ofta med olika namn och olika ytterligare egenskaper utöver att dom fungerar på beskrivet sätt. Ett namn är t.ex 7H, eller SevenHeaven, eller ASCII7, men det finns säkert andra också. I kommunikationsprogrammet Telix, kan man med hygglig framgång införa denna konvertering, men inte helt, för just hakparenteser finns även i de styrkoder basen sänder för att byta färg på din bild eller för att flytta markören till olika platser på bildskärmen. Något får man då offra, antingen bytet till det svenska tecknet eller färg/grafik funktionen.

De tidigare nämnda filterprogrammen lägger man alltså in från början innan man startar kommunikationsprogrammet och det finns alltså kvar i maskinen även efter att detta avbrutits. Det arbetar alltså mellan tangenterna resp bilden och modemet.

Denna lösning är den enklaste och snabbaste och gör att man kan kommunicera över telenätet trots att man heter Måns Göransson. Annars får det väl till nöds bli "Mans Goransson", eller "Maans Goeransson", vilket ju är lite trist.

Sida 11
Bitar som du bör förstå

Ett lämpligt instrument kopplat till en elektrisk ledning kan hjälpa oss att konstatera två saker; om strömmen är PÅ eller om strömmen är AV. Då vi konstaterar att strömmen är på och vill ange detta med en lämplig symbol kan vi skriva tecknet "1" (ett) och när den är AV skriver vi tecknet "0" (noll).

Därmed har vi beskrivit det binära språk en DATOR arbetar med. BINÄR - betyder just att den arbetar med två begrepp, enligt ovan med ETT och NOLL.

Två "värden",1 eller 0, kan sändes om man bara har en ledning att sända i. Med två ledningar kan dubbelt så många "värden" sändas, dvs två ettor (1,1), två nollor (0,0), en etta + en nolla (1,0) eller en nolla + en etta (0,1). Varje ledning man utökar med gör att dubbelt så många kombinationer kan sändas i en puls. Serien ser ut på följande sätt: 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256 etc.

Vi kan alltså med 8 st ledningar sända 256 olika kombinationer med "ETTOR" och "NOLLOR", eller med andra ord: strömmen kan vara AV eller PÅ i de åtta ledningarna på 256 olika sätt. Varje sådan kombination har fått en KOD, dvs ett ASCII-nummer. Kodens nummer anger vi med vanliga (arabiska) siffror och de har värden mellan 0 - 255 (s.k. decimala värden till skillnad från de binära).

När du på din dator skriver bokstaven stort "A" så sänder du egentligen en kombination av ströminpulser i de 8 ledningarna till datorns processor, som denna, enligt ASCII-koden, tolkar till värdet "65".

Du kan i stället även göra tvärtom, nämligen att sända ASCII-koden "65" till din dator som då på skärmen skriver ut ett stort "A". Du kan enkelt prova detta genom att sända ASCII-koden via ditt tangentbord. Håll ALT-tangenten nere medan du på ditt "sifferbord" (längst t.h. på tangentbordet) trycker på "6" resp."5" och därefter släpp-er ALT-tangenten. Med hjälp av denna metod kan du skriva alla tecken som ASCII-koden har, men som du kanske inte ser på ditt tangentbord. Studera gärna ASCII-tabellen i den DOS-manual som följde med då du köpte datorn.

Inbyggda instruktioner och program i datorn gör att denna förstår att tolka både enkla och komplexa instruktioner från ditt tangentbord.

Ordet "PRINT" som på svenska betyder "SKRIV" ger t ex en kombination av strömimpulser som utlöser en i datorn inbyggd "FUNKTION"";nämligen att starta en utskrift av den fil som anges efter kommandot"PRINT".

Man säger:
DATORN är en IDIOT - den gör nästan allt vi människor vill att den skall göra. Men håll med mig om - det är en DUKTIG IDIOT!

Bertil M

Apropå datorns språk

"... sådant skall edert tal vara,
att ja är ja och nej är nej.
Vad därutöver är, det är av ondo."

Inledningsorden ovan, är hämtade ur Bergspredikan, Matt 5: 37. där Jesus manar oss att i vår kommunikation med omvärden enbart använda två enkla begrepp , JA och NEJ. Vi människor har ofta svårt att följa den regel som Jesus förelägger oss. I stället för att använda rekommenderade binära begrepp så kryddar vi vårt språk med både Nja och Kanske, och dessutom i många valörer.

DATORN kan, till skillnad från oss människor, klara av sina uppgifter med hjälp av det enkla språk som Jesus manar oss att använda. Men i stället för JA och NEJ använder datorn det vi symboliserar med ETT och NOLL. Och i datasammanhang blir det förstås stora mängder ETTOR och NOLLOR. ("ETT" betyder egentligen att en ledning är strömförande och "NOLL" dess motsats.)

Det märkliga med den elektroniska teknikens utveckling är att nästan allt tycks kunna beskrivas med ettor och noller. Orkesterljudet som kommer via CD-spelaren, rösten av en kär vän per telefon eller bilder från fjärran himlakroppar som kommer via sateliter - allt når oss med hjälp av datorernas binära språk. (Du kan läsa mer om det binära språket i artikeln "BITAR som du bör förstå!" ovan.

Många har svårt att förstå hur en dator arbetar. De tycker oftast att datorn är en "Hockus-Pockus-Maskin" som på något ofattbart sätt trollar fram sina resultat. Om man emellertid gör sig mödan att försöka förstå hur maskinen fungerar blir man snart varse att grundprinciperna från början är ganska enkla. Skickliga programmerare har sedan byggt upp allt mer komplexa rutiner och funktioner - som för den ovetande ter sig som rent trolleri.

Det var vid framställningen av atombomben, på 40-talet, som man behövde en snabb RÄKNARE - eller COMPUTER - som man säger på engelska. Därmed startade den utveckling som ledde fram till dagens dator. När man sedan fick denna maskin att även behandla TEXT så var förstadiet till våra dagars PC - eller Personel Computer född. För se på engelska är den fortfarande en RÄKNARE.

Talet "TVÅ" borde enligt min mening vara ett heligt tal. Samma princip som datorernas språk är uppbyggt med finns i naturen för att bevara den genetiska variationsrikedomen.
Nämligen:"man måste vara två om det".

Vi släktforskare erfar ju hela tiden hur principen fungerar. När man väl funnit EN ANA har man genast två nya att leta efter. Och alla dessa anor är vi relaterade till.
Vi är "summan" av dem.

Lika fort som talserien stiger när vi letar anor - lika fort minskar våra anfäders andel i den genetiska kod som vi själva representerar. Om far och mor har ca 50% andel i oss så har generationerna därefter grovt räknat 25, 12,5, 6, 3, 1,5, 0,75% etc ...

Så inte är det mycket att yvas över om man hittar en "FIN GUBBE" längre bak i tiden. Och det är inte heller farligt att hitta en "SKURK" - däremot kan det vara väldans ROLIGT!

Bertil M.

Sida 12

av Ivar Knutsson, Partille

FORSKAT FÄRDIGT OM SLÄKTEN ?
Det trodde du kanske först. Namn och årtal prydligt uppradade. Kanske därtill kyrkoboks-
avskrifter om dop och faddrar, uppgifter om läskunnighet och insikt i kristendomens huvudstycken. Vidare om flyttningar, om frejd och ingåendet av äktenskap. Sådant som en gång utgjorde helt vanliga händelser men som nu blivit historia.

Du kommer att berikas med fler detaljer om dina förfäder vad tiden går. Var så säker! Släktforskning är som vi vet kontaktskapande. Någon ringer kanske och säger: Vi är släkt långt nere i generationerna. Eller har man gjort affärer med varandra i det förflutna. En skarpögd forskare i Veinge påvisade t ex att morföräldrarna till den bekante hembygds-veteranen Henning Nilsson i Mästocka 1856 förvärvade ett torpställe i Ulvered, tillhörigt min morfars far Lars Olsson, som i sin tur flyttade mycket. Pusselbitar av det här slaget kan ge uppslag till nystandet av nya trådar vad gäller ens föregångares öden.

En annan flitig forskare tipsade om ett par naturstenar nära den en gång befintliga lilla skvaltkvarnen vid Bökhult i Tönnersjö. Den ena stenen är försedd med inskriptionen;

"Iepeiönson 1732" (Jeppe Jönsson), medan man på den andra läser

"1782 K:KS".

Bokstaven S står för "-SON", ett skrivsätt som förekom långt in på 1900-talet och tillämpades av artikelförfattarens far Nils Knutsson, född 1863. Bakom de sistnämnda initialerna döljer sig namnet på min farfars farfar Knut Knutsson, Bökhult, född 1754. Han var bror till den bekante latinprofessorn Johannes Knutsson-Lundberg i Lund, som genom en lycklig slump bereddes tillfälle studera bl a vid tyska universitet. Knut Knutsson ägnade sin kraft åt slitet vid torvan precis som hans förfäder. Gissningsvis "graverade" han in sitt namn i stenen med hjälp av kvarnhackan under väntan på mäld. Mjölsäcken han omsider fick med sig var säkert inte tyngre än att han lätt bar den på ryggen.

Året före inskriptionen var samma som när Knut gifte sig med Bökhultsflickan Kerstin Svensdotter. Tänkte han månne på sin unga hustru, medan han hamrade in bokstäverna i den hårda stenen? Kanske var det tomt i mjölbingen hemma då han återvände med det grovsiktade mjölet.

Till omständigheter som dessa gick mina tankar vid ett besök på de marker i Tönnersjö socken i Halland, där mina förfäder framlevde sitt enkla liv för mer än 200 år sen. En sällsam högtidskänsla smyger sig på i lilla hjärtat.

Tänk, här har man kontakt med levande historia. Inte kungarnas och stormännens utan fotfolkets. De seniga föregångarnas strävan speglas alltfort i stenen som brutits upp ur marken och blivit rös och gärdesgårdar. Ännu kan man hitta förvildade krikon- eller körsbärsskott i jorden.

Denna magra mark, som avtvingades skördar med ringa näringstillförsel - eller ingen alls. Brödet var en vara som ransonerades åt familjemedlemmarna i vardagslag. Missväxtår var inte sällsynta. Då fick allsköns påhittighet mobiliseras med inblandningar som gav bukfyllnad.

Om Knuts och Johannes liv vet vi en del tack vare Cecilia Bååth-Holmbergs beskrivningar i "Morfars bok". Författarinnan, som var sondotterdotter till professor Lundblad, skildrar hur Knut om våren körde den långa vägen till Lund, där den välmående - och givmilde - brodern bestod honom med utsäde. Enligt uppgift skulle professorn även ha hjälpt brodern att friköpa torpet han brukade. Barnen i det av lärdom och vitterhet präglade hemmet i Lund var särskilt roade av farbroderns påhitt och konster under lek med dem.

Johannes Lundblads väg till professorsstolen är en sällsam berättelse. Han "upptäcktes" av en komminister Nils Gabriel Lund, som skolade honom i det i tiden ofrånkomliga latinet och ordnade så att han sattes i gymnasium i Göteborg. En av den fattige pojkens understödjare var ingen mindre än Gustav III, som uppmärksammade hans begåvning vid ett besök på gymnasiet. Som latinprofesor i Lund kom han att undervisa blivande storheter som Esaias Tegnér och Thomas Thorild. Han var också teolog, men tyska och latin låg bättre till för honom än fädernespråket.

En av hans söner Johan Fredrik Lundblad betroddes med framskjutna uppdrag i rikets tjänst, bl a som förhandlare vid avträdandet av Pommern. Han adlades av Karl XIV Johan och har ännu ättlingar i Tyskland.

Inte är förutsättningarna alltid lika gynnsamma ifråga om kartläggning av anfäder eller utgreningar från dessa. Men det är mödan värt att göra bruk av dokumentationer, som kan döljas i kyrkoarkivalier och arkivhandlingar.

Som sagt, en antavla må under inga omständigheter betraktas bara som en uppräkning av namn och årtal bakåt i tiden.

Kom ihåg att det är alla de "små" människorna sammantagna, som gemensamt formar vår historia.

Sida 13

Grupparbete eller studiecirkel ?

av Per Liljeström

För mer än ett år sedan var jag hemma hos en god vän. Vi är ett tiotal personer som regelbundet träffas några gånger varje år, och nu var vi hemma hos Inger och Stig.

-Vad har Du för dator, Stig? frågade jag.
- E’ Du intresserad? svarar Stig.
-Ja visst! Jag har också en dator.

Nu blev Stig ’eld och lågor’. När han dessutom fick höra att vår gode vän Sven-Gustav också har dator, föreslog han.

-Vi startar en studiecirkel!
-Tror Du att det är några fler som är intresserade?

På så sätt kom den första renodlade datorcirkeln inom IOGT-NTO att starta. Vi är nu sju medlemmar som regelbundet träffas för att studera och diskutera problem. Av de tre studietimmarna vid varje träff anslår vi en till just frågor och lösningar på problem. Vi har studerat DOS och programmering i BASIC. I höst tänker vi lära oss att rita med SPCS-CAD.

Kamratkretsen
har genom cirkeln vidgats betydligt, för vi ’lånar ofta in’ goda vänner, som visar program eller tekniska lösningar. Det är ingen tvekan om att vi tillsammans lärt varann oerhört mycket, och att vi inte alls stått på denna nivå om vi inte startat studiecirkeln. Så har t ex de två släktforskarna i gruppen ständig kontakt med andra släkt- och hembygdsforskare i andra smågrupper. Jag tycker att detta är en alldeles utmärkt form att ’komma vidare’, samtidigt som man odlar gott kamratskap. Jag tror dock att det underlättar om de flesta i gruppen känner varandra, och att ingen vill dominera.

Försök att starta grupper där grunden ligger i registrering av minesterialböcker. Ni kommer att inspirera varandra att lösa (förlåt - läsa) svåra texter och andra problem.

Vi träffas i hemmen, och därför kan inte gruppen vara större än sju personer. Med någon gäst blir det ofta ganska trångt.Har man tillgång till en större lokal med dator, eller om någon har en bärbar dator, då kan man givetvis vara fler i gruppen.

Sätt igång genast!

Sida 14
ENKÄTEN

Av de personlig medlemmarna har nästan var tredje svarat på Enkäten. (Skicka in ditt svar om du inte gjort det). Tanken är att vi så småningom gör en en lämplig sammanställning i form av en Databas. Redan nu presenterar vi ett delresultat av enkäten.

STADGARNA
Stadgeförslaget från interimstyrelsen har accepterats av de flesta. Några smärre felskrivningar och brister i plural/singularisformen kommer att rättas. Några få påpekande och önskemål om ändringar och tillägg har av styrelsen bedömts som onödiga att föra in då vanlig möteskutym täcker dessa områden. Förhoppningsvis godtas stadgarna snabbt på Årsstämman så de kan prövas i praktiken under några år innan vi ändrar dem.

FÖRENINGENS NAMN
Beträffande föreningens namn så antog startmötet: SLÄKTDATA (versaler). Enkätens fråga gällde närmast vilket skrivsätt som skulle användas för att förklara att det rör sig om en ideell förening.

Alt. 1, fick stöd av 50 st. Dessa följde ordförandens linje att man på en rad under namnet anger:
förening för släkt- och dataintresserade.

Alt. 2, fick stöd av 23 st. likt föregående men sista ordet skrivs: datorintresserade.

Alt. 3, fick stöd av 23 st., "Föreningen" i mindre stil, anges på en rad över namnet. Alt. 4, fick stöd av 4 st., skrives: Föreningen Släktdata.

Man kan tolka de hitills inkomna enkätsvaren på följande sätt: Ingen förändring. Namnet är SLÄKTDATA (skrivet med versaler) och vill man, så kan man på en undre rad ange förening för släkt- och dataintresserade.

FÖRSAMLING/SLÄKT som medlem FORSKAR OM
Många har lämnat mycket utförliga svar över vilka släktnamn och församlingar som man forskar om. Dessa uppgifter kan bli mycket värdefulla om vi framställer en forskarkatalog för leverens på diskett. Då kan uppgifterna snabbt avsökas med SLFIND. En del har enbart svarat att de forskar i den egna släkten - något som väl de flesta gör. Tyvärr missar dessa att få kontakt med andra medlemmar som forskar inom samma intressesfär. Hör du till dem som svarat så, får du gärna skicka in en kompletterande uppgift för den kommande sammanställningen.

MEDLEMSAVGIFTEN
Samtidigt som ENKÄTEN utsändes meddelades att årsavgiften höjdes till 100 Kr, dels i notis i GLIMTEN dels på separat lapp. Trots detta har många endast betalt 50 Kr varför viss osäkerhet råder om vad medlemmarna anser när de tycker avgiften är lagom (hoppas ni menar 100 kr). Nio st tyckte avgiften var för hög och 3 st tyckte den var för låg.. Känt är att flera av dem som tyckte den var för hög är med i många andra släktforskarföreningar (som kanske inte har så hög avgift, då de inte har dyra kostnader för datorutrustning. Och kanske ger de inte heller ut någon tidning).

REGISTER
Inte mindre än 64 st (varav 62 använt dator) har gjort register och 51 medlemmar
VILL GÖRA det.

OM ALLA REGISTERTILLVERKARE OMGÅENDE SÄNDER IN KOPIOR AV SINA FILER FÅR VI EN GULDGRUVA ATT GRÄVA I.

DATORER
Endast 4 saknar dator av de 103 som svarat men någon har i stället ordbehandlare. På datorsidan fördelar det sig enligt följande

PC: 86 st (varav 74 har hårddisk och 2 st även en Macintosh)
Mac: 9 st (alla med hårddisk och 2 har även en PC)
Andra 6 st (3 ABC, 1 AMIGA, 1 Micro bee, 1?)
Sakn. 4 st

MODEM
Minst 28 medlemmar har modem, en hög siffra som databasägarna Ewert Johansson och Christer Jonson borde glädja sig åt.

GLIMTEN
Nästan alla är nöjda med GLIMTEN (-2). Någon önskar för säkerhets skull att vi skall bevara profilen och inte bli för tekniska (inte som DIS).

Av de två som inte är nöjda, har den ena inte lämnat någon motivering, medan den andra är proffs på framställning av trycksaker med hjälp av desktopteknik (men han har tyvärr inte tid att hjälpa till i någon större utsträckning). Man kan förstå yrkesmannens klagan när en glad amatör ger sig på hans jobb och kanske allt för våldsamt bryter mot regler som skapats under flera sekler. Ambitionen är dock att ingen skall kunna se att en amatör gjort tidningen - men då måste vi först ha bättre resurser (t.ex egen laserskrivare). Tröst i sorgen är det positiva omdöme som gavs av Åke Hallberg på bokmässan 1989 i Göteborg. Han gav även små tips till förbättringar liksom han gör i sina läroböcker om Grafisk design och Desktopteknik. Dessa ges ut på Åkes bokförlag Spektra, Halmstad. "DESKTOP PUBLISHING" har utgjort nattlektyr många gånger (den rekommenderas varmt). Varför resultatet inte blir bättre trots studierna av Åke Hallbergs bok beror på att vi saknar en laserskrivare. Det som syns på skärmen är inte alltid vad som kommer ut på papper. Typsnitten på olika laserskrivare (som ofta lånas under tidspress) förvillar.

Resultatet på pappret blir inte det förväntade. Vad som krävs är PENGAR. -MASSOR AV PENGAR TILL UTRUSTNING - och dom finns inte. Men vi tänker ändå hanka oss fram. Om nuvarande medlemmar sätter igång att värva nya så blir det ett gott tillskott i kassan. Och kanske någon även donerar en slant till föreningen ...

CITAT från Bra (eller dåligt)
Förkortn. (SD=SLÄKTDATA) och (GL=GLIMTEN)

Här citeras samtliga inkomna kommentarer. Först några kritiska röster:

-"GL är svårläst pga den dåliga layouten och typografin. Alla släktforskare är DATAintresserade! SD är till för dem som vill ordna sina data med DATOR."

-"GL har för smal marginal för hålslag"

-"När ni pratar datorteknik verkar det vara för programmerare o andra specialister. Jag vill ha mera om släktforsknings- och registerprogram, hur man använder dem, förslag rekommendationer. Och så naturligtvis: Mer för Mac-användare! - eller skall vi Macare behöva bilda en egen förening!"

-"Ert begrepp REGISTER kan missuppfattas av några. Ni menar Register av socknars födde, vigde, döde, husförhörslängder. Egentligen har alla som sysslat med släktforskning gjort REGISTER, handskrivet, maskinskrivet, ordbehandlat, databasbehandlat i oordning eller efter ordning men ordnat efter sin släkts utgångspunkt."

-"Teckensnitten får inte vara för små, inte heller för mycket text på varje sida men inte heller floder av tomrum. Den skall med andra ord vara lättläst men också innehållsrik. F.ö. måste styrelsen vara lyhörd, men inte bara ge medlemmarna vad de vill ha utan också vad de behöver!

-" Då jag tänker köpa dator vore det bra om GL skrev om vad man bör köpa för dator. Ska man köpa IBM(kompatibel) eller Mac. Vilka märken är bra. Hur stor hårddisk behöver man? Är 20 MB lagom? Hur stort Ram-minne? XT eller AT (vad är skillnaden?) Vilken sorts skrivare? Bläck-matris, laser ? Vad kostar det? m.m., m.m. Jag tror många SD-medlemmar funderar på detta."

-"Lugna ner prisutvecklingen lite!!! Medlemskapen börja kosta så mycket att man måste sovra bland dem, och det vore väl synd.. Satsa gärna på försäljning av egengjorda häften, böcker mm - ite bara med register. Datorn är ett utmärkt redskap för att göra billiga böcker!

-"Bra att inte hela föreningen är fixerad vid ETT program som samtliga färutsätts att de antingen har eller tänker skaffa".

"-Bra att resultatet av det enskilda arbetet kan spridas till andra intresserade, utan ekonomisk vinning."

-" Det är bra att du bl a tar upp: 1) Tekniska lösningar, 2) Förslag till register och normer,
3) Tester och förslag om program, 4) Tag upp skola för både MS-dos och Macen, 5) Debatter, 6) Modem och databaser, 7) Kommunikationsprogram med inloggning till FIL."

-"Bra att försöka ge hjälp till självhjälp. Bra att vi kan sprida vårt material till andra forskare till självkostnadspris. Vi bör sträva mot att få DIS på samma linje och därefter samarbeta med dem."

-"Ideell förening med positiv inriktning på samarbete (ej revirtänkande)!"

-"Tanken att på billigaste och enklaste sätt låta andra ta del av information som man samlat ihop under stora vedermödor"

-"Det mesta verkar bra och intressant"

-"Tack för trevlig och intressant tidning. Förstår att det ligger mycket ideellt arbete bakom,. Lycka till i fortsättningen"

-"Jag saknar erfarenhetsutbyte och diskussioner kring varför man skall göra på ett visst sätt. (Skapa) enhetliga regler så att registrerade uppgifter i framtiden kan förvaltas på ett stabilt sätt. Någon form av "fråga/svar" borde kunna ge ideer till utveckling. Frågor kring datorer och program. Varför bara Registerhantering?"

-"Strävandet efter att GRATIS förmedla forskningsresultat till varandra."

-"Låt inte tekniken ta överhand över släktforskningen, (som DIS) i GL. Föreningspropaganda undanbedes. Varför inte en kort presentation i GL av någon styrelse- eller aktiv medlem i varje nummer, så är vi mindre anonyma för varandra. Glöm ite bort oss som inte bor och forskar i västra Sverige! I övrigt - STÅ PÅ!"

-"Efterlyser mera grundläggande datakunskap anpassade för släktforskning"

-"Friska fläktar! I både SD och GL! När kommer Mac-programmen?

Bra att SDs remissvar till förbundet infördes i GL 2/90!

Artikeln "NORMERADE och FRISERADE REGISTER" i samma nr bra!"

-"Kanske kan Redaktörens personliga något dras ner, om annat material är tillgängligt."(!!!)

-"SD bör snarast köpa in utrustning för snabb konvertering från och till Mac-format för att inte Mac-ägarna skall komma i skymundan och tappa intresset. (Reds. anm.:Bra förslag -men hur skall det finansieras?) Är någon medlem studerande på högskolenivå i Göteborg kan mycket god rabatt fås på ()-bokhandeln. Jag har fått utlåtande från forskare om programmen DISREG och DISGEN som tyvärr pekar på att dessa INTE HÅLLER MÅTTET på vad man behöver. Nya FUNGERANDE program efterlyses därför."

-"Jag tycker allt är bra och gratulerar till den fina föreningen"

-" (efter anm. om smärre fel i stadgeförslaget) -Det blir nog bra så här. Det viktigaste är inte stadgarna, det har jag ju märkt genom åren."

-" Jag efterlyser följande: en jämförelse mellan olika släktforskningsprogram, en satsning/värvnings drive bland alla tusental ungdomar som idag "spelar" på datorer typ Amiga/Atari etc."

-"GL är mycket bra och har en fin sammanställning av olika ämnesområden"

-"Jättebra med en enkät bland medlemmarna. Jag hoppas du får tid att sammanställa den i GLIMTEN."

Vilket härmed är gjort, så långt det nu går. /Red.

Gå till INNEHÅLL
(början av sidan)