Nättidningen GLIMTEN, Resande, Zigenare, Romer och Tattare

Plötsligt en dag fanns bara vagnarna där.
De hade stannat precis utanför Linköpings stadsgräns på en vändplats. På andra sidan diket låg min svärfars gård, Ullevi Västergård, som sista gård inom staden utmed Bergsvägen.

Idag ligger platsen endast några hundra meter från E4:s trafikmot, sedan man passerat IKEA-området, då man kommer från Linköping.

Zigenarna - lägrets innevånare - tillhörde enligt egen uppgift släkten Dimiter-Taikon.

Mest imponerande var den väldiga Osa Dimiter-Taikon. Jag reserverar mig dock för stavningen. Möjligen hette hon "Åsa".
( Inget av namnen finner jag på CD:n "Sveriges dödbok".)
Kan någon av läsarna bekräfta hennes identitet är jag tacksam för ett brev.

Det sades att zigenarna närmast kom från sitt vinterläger i trakten av Valdemarsvik. Okänt om detta är riktigt.

År 1962 kunde samhället tydligen sätta stopp för vidare infart till Linköpings stad. I vilket fall höll kvinnor och barn mest till i lägret, som fanns där under någon veckas tid. De svartmuskiga männen var mera rörliga och for med sina bilar fram och åter.

Under det torra och vackra sommarvädret kastade kvinnorna ut gamla täcken och kuddar. Där kravlade sedan småttingarna runt. Flera av dem var riktiga charmtroll med blixtrande blickar när de tumlade om bland byltena.

Osa:s spådom

Min sommarvistelse i svärföräldrarna hem tillsammans med hustru och två barn, 5 och 3 år gamla, kunde bli ganska enahanda. Zigenarelägrets ankomst blev därför ett spännande avbrott. Jag tog ofta som mål att besöka lägret tillsammans med min nya Exacta-kamera dinglande på bröstet. Kvinnorna var vänliga och tittade nyfiket på mig. Visst fick jag fotografera dem och barnen. Osa inledde dock strax en kohandel med mig.

- "Jag skall spå dig om du skaffar mig en höna", sa hon.
Med kännedom om den begränsade kvantiteten på gården svarade jag att det var en omöjlighet.
- "Skaffa mig då 5 liter mjölk, i stället".
- " Det går nog inte det heller, men en liter kan jag nog ordna" - varpå jag gick hem till gården.

Väl återkommen till lägret med mjölken började Osa snabbt rabbla sin spådom.
Det var omöjligt att höra vad hon sa. Då jag ännu höll i mjölkflaskan hade jag ett litet övertag. Jag sade:

- " Tala sakta och säg mig först om hur jag har det nu för tiden, är jag gift?"
- " Ja, du är gift och har två barn.
- " Vilket kön är det på barnen?" - frågade jag.
- " Pojk och flicka", svarade Osa utan tvekan.

Jag var helt övertygad om att Osa inte kunde se eller höra vad som hände på gården. Den låg inbäddad i grönskan bakom syrenhäck, fruktträd och lönnallé . Trots detta upplyste Osa mig om att "din kvinna är mörk".

- " Får vi några fler barn?" - undrade jag samtidigt som jag tänkte på det barn vi väntade några månader senare (i slutet av oktober).
- "Ja, två till", sa Osa.
- "Vad blir det för kön på dem?"
- "Flicka och pojk" kom det snabbt.
- "Kan du säga något mer om mitt kommande liv? - frågade jag slutligen.
- "Du blir varken fattig eller rik och får ett långt liv" - svarade Osa medan hon tog emot mjölkflaskan.

Så långt hade Osa rätt. Våra då befintliga barn Gunnar, Anna var ju "pojk och flicka". Och visst kom det en flicka till, Elsa, i oktober. Pojken, Jonas, fick vi dock vänta på i elva år varvid jag många gånger fick tillfälle att skämta om Qsas spådom. Men visst kom vår Jonas till sist.

"Varken fattig eller rik", stämmer också bra, tycker jag. Hur det blir med "ett långt liv" står ännu skrivet i stjärnorna. Men 69 år är väl inte dåligt - tycker jag så här 40 år efter att den då 29-årige Bertil blev spådd. Jag ger Osa berömmet att ha spått helt rätt.

BILDEN t.v.

Vem ägde bilen "L 62697" i juli 1962?
Den gåtan går att lösa via kontakt med Bilregistret eller Landsarkiven (för äldre uppgifter).

Vet du svaret så sänd gärna ett brev.

Till vänster syns vägen inemot Linköping.
Ullevi Västergårds lönnallé som försvann 1975 i samband med byggandet av E4 syns i bildens övre vänstra hörn. Osa Dimiter-Taikon med en möjlig ättling talar kanske med en släkting från Kristianstads län?

OBS! Vänstertrafiken!

BILDEN t.h.

Vägen mot Berg, Vreta Kloster och Motala.
Närmast bakom bilen med zigenerskorna syns Sätuna Bossgård.

Dödshotet

En av männen i lägret uppträdde hotfullt mot mig. Han verkade ständigt gå omkring lite halvfull varför jag drog mig tillbaka då han var där.

Möjligen var det den mannens unga hustru som bad mig fotografera henne. Först ville hon dock klä på sig sina festkläder. Bland annat hade hon stora hängsmycken som hon höll på att fästa vid öronen medan jag stod beredd med kameran.

Ett gällt varningsskrik från gamla Osa, räddade tydligen mitt liv.

- "Akta dig, han är farlig" ropade hon.

I samma ögonblick kom mannen rusande emot mig med en yxa högt över huvudet. Det var bara några få meter från platsen där jag stod. Snabbt rusade jag utmed Bergsvägen så träskornas klapprande ekade över nejden.

I ögonvrån skymtade jag den förföljande mannen och vågade inte stanna förrän jag nådde gården. Därmed missade jag ett av mitt livs stora fototillfällen.

Tänk om jag hade vänt mig om och fotograferat mannen med yxan högt över huvudet.

Epilog

Efter den uppskakande händelsen gick jag inte till lägret fler gånger. Samma dag, senare på kvällen, såg vi hur några polisbilar stannade vid lägerplatsen.

Nästa dag fanns en artikel i Östgöta-Correspondenten som berättade att ett knivslagsmål ägt rum i lägret och att en man förts till sjukhus.
(Den som har möjlighet att studera tidningen för juli 1962 ombedes skicka texten till mig).

HAR DU KOMPLETTERANDE UPPGIFTER ?
Var god kontakta mig.

Bertil Magnusson

Ett primitivt kök där gaslågan nödtorftigt av en skärm för vinden ser vi till höger.

Det "fria livet", som måste ha varit en ständig kamp i förnedrande armod, verkade väl mest skrämmande för den bofasta befolkningen.

Lägg märke till de kringspridda föremålen.

NEDAN: En del ur en liknade bild som visas ovan

Zigenare i Linköping 1962

Osa:s spådom

Dödshotet