SLÄKT & POLITIK

SSU Halmstad 80 år
1917 - 1997

För inte så länge sedan ...

var rubriken på ett återkommande tema i Släktforskartidningen GLIMTEN där vi skildrade släkthändelser för tiden omkring 1840 - 1940. Med anledning av att SSU-klubben i Halmstad hösten 1997 är 80 år gammal, återger vi här de tidigare publicerade artiklarna i ett sammanhang. Första delen kommer från GLIMTEN Nr 2 (1989/2) sid. 14

Nedan visar vi en bild från 35-årsfirandet 1952 där Svante Magnusson, klubbens förste ordförande, som hedersgäst sitter omgiven av sina klubbkamrater.

Inledning

SLÄKTFORSKNING I FOLKRÖRELSERNAS ARKIV

Många av oss har i de närmsta generationerna bakåt släktingar som varit aktiva i de folkrörelser som uppstod i slutet av 1800-talet eller början på 1900-talet. I ivern att komma "långt bakåt i tiden" i vår släktforskning förbiser vi alltför ofta de fina källor som folkrörelsernas arkiv utgör.

GLIMTEN visar här exempel på vad man kan finna i Folkrörelsernas Arkiv i Södra Halland som finns i Fackets Hus i Halmstad. Där ryms massor av material från traktens politiska och fackliga organisationer samt även från många andra områden som nykterhet, folkparker, brandstodsföreningar m.m. Omfattande kataloger som redovisar innehållet finns tillgängliga.

GLIMTEN:s redaktör tillbringade 1987 större delen av en sommarvecka så gott som ensam i denna skattkammare. Anledningen var att jag visste att min far Svante Magnusson och min mor Valborg Magnusson (även f. Magnusson) varit aktiva inom den Socialdemokratiska ungdomsrörelsen i Halmstad. Då man ofta släktforskar med tanke på att ens barn skall få veta något om vad tidigare generationer gjort fann jag ett visst nöje i att konstatera att deras farföräldrar varit aktiva socialister medan deras morfar strax senare var ordf. inom Kaga SLU i Östergötland, d.v.s. föregångaren till CENTERN:s ungdomsförbund. Själv har jag i min ungdom varit aktiv inom Liberal Ungdom i Göteborg och tom varit ombudsman inom FPU. Så mina barns anor representerar en ganska stor politisk bredd.

Med detta vill jag ha sagt att man inte skall ta artikelserien för partipolitisk propaganda.

Då jag visat mitt material för dagens socialdemokrater har de dock nostalgiskt suckat och drömt sig bakåt i tiden.

Ättlingar till: Helena Persdotter i Skummeslöv

Helena Persdotter, som omnämndes i GLIMTEN Nr 1, hade många ättlingar bland dem som var med i SDUK, numera SSU Halmstad, från starten 1917 och åren närmast därefter. En av dem var min mor Valborg, liksom hennes bror Östen Magnusson, båda fungerade en tid som sekreterare i SSU. Deras kusiner Gustaf och Karl Bengtsson var också med liksom deras farbror, Ernst Jönsson. Den senare var "sladdbarn" och obetydligt äldre än sina syskonbarn. Han var dessutom född då namnskicket ändrades. Som son till Magnus Jönsson, omnämnd i GLIMTEN Nr 1, fick han bära dennes efternamn. De tre äldre bröderna, Johan, Valfrid och Hjalmar, kallade sig Magnusson, enligt tidigare sed.

Gustaf Bengtsson, min mors kusin, blev senare ombudsman för Handelsarbetarna i Malmö och hennes farbror, Ernst Jönsson blev direktör för folkrörelseägda IC i Halland (nuvarande OK). Ernst Jönssons äldre bröder, som var för gamla för att engagera sig i ungdomsrörelsen, var dock fackligt aktiva. Valfrid Magnusson framför allt, som i mer än 40 år verkade som ordförande och förtroendeman inom byggfacket i Halmstad. Men även min morfar, Johan Magnusson, gjorde en uppmärksammad insats i den första Handelsarbetarestreken i Sverige. Till den skall vi återkomma senare. Brodern Hjalmar var fackligt engagerad bland stenarbetarna men gör sig kanske mest gällande genom sonen, Boris Magnusson och dennes nuvarande verksamhet i Halmstad, samt genom dottersonsonen, gitarristen Anders Herrlin, i Gyllne Tider och Roxette. Anders Herrlin får därmed representera den starka musikaliska ådra som löper parallellt med folkrörelseengagemanget bland Helena Persdotters ättlingar.

Vi kan tyvärr inte ange alla Helenas ättlingar här, som ägnat sig åt sociala engagemang eller yrken, men vill till sist nämna Manfred Bengtsson, bror till Gustaf och Karl Bengtsson. Han liksom de sju syskonen miste sin mor, Hilda Magnussdotter, då hon skulle föda sitt nionde barn. Även det dog. Trots bristfällig skolgång och att han som trettonåring fick slita som dräng för sin försörjning, utvecklades han till en engagerad samhällsmedborgare. Manfreds meritlista kräver dock mer plats än vad GLIMTEN kan erbjuda.

Del 1

BAKGRUNDEN

Det socialdemokratiska partiet sprängdes 1917 och ett vänstersocialistiskt parti bildades. Det dåvarande ungdomsförbundet som tillhörde den radikalare falangen följde Vänstersocialisterna.

Det socialdemokratiska partiet stod plötsligt utan egen ungdomsrörelse. Krafter verkade snart för att bilda ett nytt förbund. Halmstads Socialdemokratiska Ungdomsklubb kom att bli en av de klubbar som startades för detta ändamål.

En orolig tid

Klubben kom till i en orolig tid. Den var månadsgammal med den Ryska revolutionen. Om tidens oro vittnar också det faktum att man hade ett pågående världskrig utanför landets gränser. Storstrejken 1909 var fortfarande i färskt minne. TBC och andra sjukdomar förorsakade av dåliga bostäder och trångboddhet samt usla arbetsförhållande utgjorde stora problem.

De unga mänskor som blev de första medlemmarna i klubben kom i huvudsak från arbetarhem och hade oftast en bristfällig utbildning. Om det vittnar stavningen i de tidigaste protokollen. Men att formulera sig - det kunde man. Idealiteten och lusten att skola sig för större uppgifter i samhället fanns också i stort mått. Protokollsutdrag som vi skall återge visar detta.

Starten

En organisationskommitté hade förmodligen tillsatts någon gång under sommaren av den 
Soc. Dem. Föreningen. I denna ingick trädgårdsmästaren Oscar Bengtsson, Expeditör Petter Bengtsson och Ernst Jönsson. Den senare sedermera känd IC/OK/man. Dessutom ingick Gustaf Bengtsson som svarat för dessa uppgifter i samband med SSU:s 35:årsdag. Gustaf kom efter sin pionjärinsats i Halmstad att bli ombudsman för Handelsarbetarna med placering i Malmö.

Redaktör Georg Svensson som var ordf. vid startsmötet kl. 3.15 e.m. den 21 okt. 1917, kunde knappa två timmar senare avsluta detsamma. Av protokollet som fördes av Axel Strid och justerades av klubbens första och flera år verkande ordf., min far, Svante Magnusson, framgår följande:

Klubben hade fått 37 medlemmar och skulle tillhöra det nya Ungdomsförbund som skulle bildas vid kongress i Stockholm den 27 okt. 1917. Av ekonomiska förhållanden kunde man dock ej låta sig representeras vid denna. Inträdesavgiften bestämdes till 75 öre för manliga och 50 öre för kvinnliga medlemmar.

Förutom ordförande blev Svante Magnusson korresponderande ledamot samt broschyrförsäljare och kommissionär för Ungdemokraten och fick till styrelsekamrater Carl Andersson som v. ordförande. Evald Christenson och Gustaf Asprot som ordinarie resp. v. sekr. Kassör blev Ernst Lindström och som suppl. valdes Gustaf Bengtsson och Axel Sandström. Revisorer hade Axel Strid och Petter Bengtsson utsetts till med Oscar Bengtsson som suppleant.

Styrelsen fick även i uppdrag att handhava bidragslistor för medel till agitationen utsända av Propagandakommitén i Eskilstuna och skulle även på bästa sätt annonsera möten och skaffa fram arbetsmaterial. Slutligen hade Georg Svensson, Leander Bengtsson samt Oscar Bengtsson utsetts att göra program för kommande möten.

Tidigt nyval

Redan två månader efter starten skedde nyval. Man kan misstänka personliga motsättningar inom styrelsen men även andra skäl kan vara orsaken. Avsked och förföljelse på arbetsmarknaden var inga ovanliga företeelser vid denna tid för de personer som öppet deklarerade sin politiska tro. Vid de möten som hållits den 4, 11, och 13 nov. hade ordf. Svante Magnusson inte lett mötena. Möjligen beroende på att hans mor, min farmor, dog detta år eller att hans hälsa sviktade pga TBC. Hans namn förekommer ej heller i protokollen. Den 27 nov. öppnas mötet av vice ordf. men Svante Magnusson har justerat protokollet liksom för mötet den den 11 dec. som han också leder.

Den 22 jan. 1918 väljs brandmannen Klas Vesterlund till ordf. och Svante bidar sin tid som vice ordf. men är fortfarande korresponderande sekreterare och tidningskommissionär. Bror Sjöberg övertar kassörsjobbet och Petter Bengtsson blir 
v. sekr. Till uppbördsman utses Ernst Jönsson.

Lokalproblem

Under denna första tid hölls mötena i logelokalerna vid Källegatan. "Kapprummet" där fick ersätta C-salen i Folkets Hus, vars hyra man inte hade råd att betala. Ur Gustaf Bengtsson publicerade minnen citerar vi en annan lösning av lokalfrågan;

"Styrelsemöten och andra sammankomster hölls ofta i Klas Vesterlunds avlånga rum vid Lilla Torg. Rummet var ett par meter brett och ganska långt. När mötesdeltagarna satt sig kring bordet kunde ingen komma vare sig in eller ut utan att någon reste sig och beredde plats för den påträngande.

Vesterlund var brandman och hade en brandalarmsklocka eller vad en sådan tingest heter på fackspråket inmonterad i rummet. Han var därtill ungkarl och hade väckarklocka.(!) Vid ett tillfälle hade en filur ställt klockskrället till ringning under pågående sammanträde och Vesterlund, som i hastigheten trodde det var brandalarm tog ett skutt över allt och alla och hade förmodligen ilat till brandstationen och spänt hästen för brandspruten och kört omkring i staden och letat efter en bättre eldsvåda, om vi icke lyckats hejda honom och förklara sammanhanget.

Han var i besittning av en mäktig kommandoröst och den avbasning han bestod syndaren med var både kraftig och - rättvis ?"

Vesterlunds tid som ordf. varade ca 1 1/2 år, till den 4 juli 1919 då han själv föreslog nyval av hela styrelsen "p.g.a. styrelsens dåliga samarbete". Han efterträddes av Leander Bengtsson och ny v. ordf. blev Eric Danielsson. Den första kvinnan uppenbarar sig i namn av Annie Svensson som sekreterare med Axel Rundqvist som vice. Andra kvinnor är uppbördsman Ruth Andersson och revisorerna Hildur Olson och Elin Bengtsson samt Agnes Strid som styrelsesuppleant.

Denna styrelse verkade ett halvt år till den 30 jan 1920 då Svante Magnusson åter axlade ordförandeskapet. Kanske mer eller mindre motvilligt. Åren framöver görs avsägelser i olika former.

Den 6 maj 1921 under punkt 7 finner vi; 

"Kamrat Magnusson hemställde om att bliva befriad från ordförandeskapet vilket av klubben beviljades och valdes kamrat Asprot såsom hans efterträdare". 

Gustaf Asprot fungerade emellertid aldrig som ordförande.

Visioner om kommande uppgifter i samhället

Knappa två månader senare den 1 juli sitter Gustaf Bengtsson som mötets ordförande då punkt 2 i protokollet visar hur medveten man var om vikten av skolning för större uppgifter:

Kamrat Svante Magnusson meddelade styrelsen utlåtande över ett till klubben inkommet förslag att välja ny styrelse för varje kvartal. Styrelsen tillstyrkte förslaget under motivering  

att om styrelse väljes för varje kvartal en större del av klubbens medlemmar kommer i tillfälle att erhålla den praktiska parlamentariska skolning, som är av stor nytta för ett framgångsrikt arbete.

Mötet beslöt om förslaget i enlighet med styrelsens tillstyrkan.

En vecka senare väljs Svante Magnusson åter till ordförande. Kanske kan vi finna en förklaring till de olika turerna betr. styrelsevalen i Gustaf Bengtssons minnestext;

"Efter någon tid blev "kapprummet" för litet och klubben flyttade tillbaka till C-salen. Här var det främst Svante Magnusson som var den sammanhållande kraften. Han hade varit med från början och utfört ett gott arbete både före klubbens start och han utförde under många år ett mycket uppoffrande arbete för klubbens framgång. Det är till stor del hans förtjänst att klubben överlevde de svåraste perioderna. Han gav aldrig upp och tappade aldrig tron på framtiden"

Del 2

från GLIMTEN Nr 3 (1989/3)

En äkta sydhallänning

Svante Magnusson som var SSU:s förste ordförande och verkade som sådan under många år var född i Göstorp nr 6 i Veinge den 26 sept. 1891.

Elna Svensdotter, Svantes mor, var också född där den 5 maj 1857 och hennes släkt hade sedan många generationer bott i Veinge på ställen som Allared Waflen, Brostorp, Öringe och Vessinge. Vissa anknytningar till Eldsberga fanns också. Carl Magnusson, Svantes far, var född i Edenberga Nr 5 i Ränneslöv, den 7 mars 1852. Via sin mor tillhörde han klockaresläkten Wulf i Ränneslöv. Inom parentes kan nämnas att denna släkt i nära två hundra år innehade klockaretjänsten där. Nämligen mellan åren 1724 - 1916 då Samuel Wulfs sista ättling lämnade tjänsten. Farfadern Magnus Bengtsson var född den 10 febr. 1826 i Skenabygget i Knäred där hans släkt bott i många generationer.

Urbaniseringen

Svante flyttade in till Halmstad med sin familj redan under sitt första levnadsår. Förutom föräldrarna bestod familjen av hans mormor Ingjerd Jönsdotter född i Allared Waflen i Veinge den 12 jan 1834, och en moster som även förde med sig kusinen Karl Magnusson. Den senare blev också medlem i Halmstad Socialdemokratiska Ungdomsklubb från starten.

Urbaniseringen, d.v.s. inflyttningen till städerna, ökade kraftigt vid denna tid i samband med den ökande industrialiseringen.

Carl Magnusson, Svantes far, som sökte försörjning för sig och sin familj fick arbete som brädgårdsarbetare och så småningom skulle även Svante titulera sig "bjälkgårdsarbetare".

Vid 21 års ålder, 1912, finner vi Svante som medlem nr 26 i den socialdemokratiska ungdomsorganisation som brukar benämnas: "Per-Albins ungdomsförbund" och som startat redan 1903. I medlemsmatrikeln är han avgiftsbefriad. Detta var brukligt för dem som innehade en förtroendepost. Den 11 nov. 1913 , 22 år gammal, fungerar han också som sekreterare. Han lämnar emellertid klubben redan den 25 nov. efter en skriftlig anhållan som bifölls. Han återinträder den 22 maj1914 men anges dock sjuk från maj i matrikeln. 1915 beviljas han åter utträde och anges sjuk.

TBC och Bildning

TBC:n eller tuberkulosen härjade svårt vid denna tid och Svante hade blivit sjuk. Han hamnade på Spenshults Sanatorium. Här var som på många sanatorier tid för samhällsdebatt och läsning. Liksom för många andra, såväl författare som politiker - kända och okända - utgjorde sanatoriet Svante Magnussons enda utbildningsanstalt utöver de få år folkskolan erbjöd.

I Per Albins anda

Per Albin Hansson, Gustav Möller och flera andra hade efter 1912 års kongress lämnat 1903 års Ungdomsförbund. Där hade den radikala oppositionen tagit över. För Svante kändes det naturligast att vandra i Per Albins spår. Det var därför han sökte sig till den grupp som 21 okt 1917 startade Halmstads Socialdemokratiska Ungdomsklubb.

Antimilitärism

P.g.a. TBC hade Svante blivit förklarad som "kronvrak". D.v.s. han slapp att göra sin militärtjänst. Med ett förtjust flin berättade han detta en gång för nedtecknaren av dessa rader. Hans förtjusning får sin förklaring i de antimilitaristiska strömningar som rådde i hans ungdomsår. Protokollen från SSU-klubben anger följande exempel:

12 aug. 1921
Klubben upptog till behandling frågan om en medlem vilken tagit värvning vid härvarande regemente, kvarstående i klubben. Klubben uppdrog åt styrelsen att anmoda honom om hans utträde.

Skytterörelsen
(ansågs tydligen stå militären nära;)

12 maj 1922

Gustaf Bengtsson inledde en diskussionsfråga om Frivilliga Skytterörelsen. En livlig diskussion uppstod varunder alla talarna voro ense om skytterörelsens skadliga inflytande över ungdomen. Klubben beslöt motarbeta densamma.

Dåliga revyer på Folkets Hus och Smutslitteratur

Det var emellertid inte bara militärer och skytteföreningar som skulle motarbetas.

11 juli 1918

Kommitterade som äro valda att motarbeta det dåliga revyspelandet på Fålkets hus blevo uppmanade att göra vad göras kan för att motarbeta detsamma.

25 aug. 1922

Dagens program: kamrat Signe Jacobsson inledde en diskussion om böckernas bildningsvärde. En ganska livlig debatt uppstod, vari påpekades från flera talare huru viktigt det är vid val av litteratur så att ej ungdomen genom böckerna få en alldeles skev syn på livet. Kamrat Strid föreslog att klubben skulle på alla sätt försöka motarbeta den s.k. smutslitteraturen varpå Knut Johansson yrkade avslag med motivering att det endast skulle bli ett tomt slag i luften. Knut Johanssons avslagsyrkande bifölls av klubben varvid Strid reserverade sig.

Bildning och kultur

Inom rörelsen agiterade man för bildning via böcker, studiecirklar och föreläsningsföreningar.
Det hölls också längre eller kortare resuméer över kända politiker eller författare. 
Här följer några smakprov ur protokollen:

17 mars 1919
Kamrat Svante Magnusson rapporterade från litteraturutskottet att detsamma haft svårt att arbeta på grund av det höga priset på alla böcker och broschyrer, men hade dock utskottet rekvirerat och försålt åtskillig litteratur.

22 apr. 1921
Ordf. Svante Magnusson föredrog en kort resumé över en av socialismens förkämpar i Sverige; August Palm.

9 sept. 1921
Folkskollärare Ernst Andersson (troligen liktydig med Ernst Jungen som senare i många år var stadsfullmäktiges ordf. i Göteborg) höll ett längre mycket uppmärksammat föredrag om Strindbergs 80talsdiktning.

16 sept. 1921
Svante Magnusson meddelade att han erhållit brev från ABF med anhållan om att klubben måste upptaga studiecirkeln. På Svante Magnussons förslag beslöt klubben att upptaga teckning av medlemmar.

Studiecirkeln avhåller sitt första möte tisdagen den 20 dennes i Tivolikaféet då val av ämne kommer att företagas.

7 okt. 1921
Svante Magnusson väckte diskussion angående föreläsningsföreningen härstädes varvid han uppmanade medlemmarna att om möjligt ansluta sig till föreningen samt besöka dess föreläsningsaftnar.

16 dec. 1921
För dagens program svarade Svante Magnusson vilken höll en historik över Hjalmar Branting. Valborg Magnusson föredrog en dikt varpå mötet avslöts med avsjungandet av Arbetets söner.

30 dec. 1921
Riksdagsman Larsén höll härefter ett utmärkt föredrag över Axel Danielsson. Svante Magnusson framförde klubbens tack. Efter uppläsning av kamrat Valborg Magnusson och solosång av kamrat Karl Johansson avslöts mötet 10.30 em.

Del 3

Från GLIMTEN Nr 4 (1990/1)

Fingerade stadsfullmäktigemöten

För att förbereda sig för kommande uppdrag lekte man spel i form av fingerade stadsfullmäktige- möten. Vid dessa gavs klubbens medlemmar olika roller. Redan den 20 dec. 1918 hålls ett fingerat stadsfullmäktigemöte. Vi skall dock ur protokollet för den 1 dec. 1922 hämta följande:

"Nästa motion att måla stadsfullmäktiges ordförandes porträtt (Svante Magnusson) upptogs till behandling. Drätselkammaren behandlade frågan beslöt att föreslå en kommitté om 5 personer för vidare utredning. Strid yrkade avslag o Christensson bifall till motionen. Knut Johansson tyckte att oljan och rödfärgen var billig men hade inget yrkande. Gustaf Bengtsson yrkade avslag. Efter företagen votering beslöt stadsfullmäktige med 12 mot 12 att av avslå motionen. Ordföranden fällde utslagsröst."

Med tanke på Svantes rödlätta framtoning och politiska färg förstår man hans stöd för avslagsyrkandet. Han var inte heller särskilt flitig att ställa sig framför kameran varför det finns få bilder på honom. (Läsarna får om möjligt bidra med sådana!)

Gösta Johansson, känd oldboys bland tidningsfolk och journalister under signaturen "Benjamin" var en av de agerande i den ovan nämnda Drätselkammaren. Han var 1988, då detta skrevs, fortfarande mycket aktiv och han skulle nog ha mer roligt att berätta från denna tid. Den byråkratiska framtoningen var väl närmast att se som en drift med verklighetens byråkrater - då som nu.

Nykterhetsfrågan

2 Dec. 1920

"Dagens program 'Är ett rusdrycksförbud berättigat i Sverige just nu?' En livlig debatt i frågan utspann sig härefter, varvid meningarna voro ganska delade. Diskussionen pågick i över två timmar och avslöts mötet först vid 1/2 12 tiden."

Fackligt stöd

23 sept. 1921

"Svante Magnusson rapporterade att den kommitté som tillsatts för att biträda lantarbetarna i deras organisationsarbete inhämtat upplysning om åt vilket håll vi främst behöver vända oss varvid lantarbetarna å Kistinge vid Trönninge kommer i främsta hand."

Stöd till sjuka kamrater

2 sept. 1921

"En lista för insamling av bidrag till en tuberkulös kamrat från Uppsalaklubben förelåg. Svante Magnusson fick i uppdrag att handhava densamma."

18 nov. 1921
"Ankommen lista med begäran om bidrag till en sjuk kamrat upplästes. Till att handhava densamma utsågs kamraterna Signe Jacobsson och Valborg Magnusson."

Vi skall fortsätta att berätta om SSU-klubbens verksamhet - men vi lämnar nu klubbens första ordförande. Han liksom de flesta av pionjärerna är i dag borta. Svante Magnusson kom senare att ägna sig åt facklig verksamhet inom Kommunal-arb.förb. genom sin mer än 30-åriga anställning vid Halmstads Elverk. I samband med pensioneringen flyttade han till Göteborg där han avled den 16 febr. 1970. Askan av hans stoft vilar i en urnlund på Kvibergs kyrkogård under en enkel sten. Lika enkel som hans livsstil i övrigt var.

Vi ger ytterligare exempel på protokollsutdrag som visar vad som avhandlades på dåtida möten;

Rökförbud

5 maj 1922

"Valborg Magnusson föreslog att klubben skulle besluta om förbud mot rökning i lokalen under tiden mötet pågår. Klubben beslöt att ingen rökning får förekomma förrän efter mötets avslutning. Det om gott kamratskap vittnande mötet avslöts kl 10.30."

Detta beslut kan ju tyckas vittna om en stor insikt beträffande tobakens skadliga inverkan och att man var nära 70 år före sin tid. Förklaringen finns i det faktum att Valborg var med barn och inte tålde röken. Några månader senare födde hon sitt första barn.

Kaffets roll i föreningslivet

Att kaffet har en viktig social funktion framgår av följande två utdrag. I det första klagas på skatten. I det andra upphäver Gustaf Bengtsson lovprisandet av detsamma och ger samtidigt en recension av sina kusiner, Östen och Valborg Magnusson.

4 aug. 1922

Oscar Carlsson inledde en diskussion om kaffetullfrågan samt påpekade särskilt det oriktiga beslut riksdagen gjorde då den införde kaffeskatten. Diskussionen var stundtals skarp men då inget förslag framkom fick densamma utgöra svar på frågan.

7 mars 1924

"Från styrelsen rapporterades att den tänkte föreslå klubben att inbjuda logen "Karl Ivarsson" till en Dan Andersson-afton torsd den 20 mars i Folkets Hus Bsal. Enligt mötets beslut skulle kvinnorna stå för underhållningen på mötet. Ordföranden överlämnade ordet åt dem.

Valborg Magnusson besteg talarstolen och lämnade några förklarande ord och uppdrog linjerna efter vilka mötet skulle avlöpa. Signe Jacobsson skulle hålla ett föredrag men hon syntes inte till förrän efter 11 då mötet led mot slutet. Gusti Johansson läste en berättelse som livligt senterades. Valborg Magnusson läste en halv berättelse, den andra halvan fick vi tänka oss. Östen spelade och Valborg sjöng och så var det kaffedrickning. Kaffet var otvivelaktigt det mest givande. Men så var också mycket arbete nedlagt på anordningen för detsamma. Sedan sång nr 41 sjungits ordnades en sittlek som varade en stund inemot midnatt. Mötet avslöts därefter."

Anm. Enl. senare protokoll avhölls det planerade mötet med Logen "Karl Ivarsson" men gav en förlust med 0.95 kr.

Kärlek

12 jan. 1923

"Dagens program var 'Damernas afton'. Efter ett hälsningsanförande av kamrat Valborg Magnusson inledde samma kamrat en diskussion: 'Vad är kärlek?'.
Men som de flesta manliga klubbisterna voro av den åsikten att frågan ingick på personligheter blev diskussionen ganska matt."

Nyårsönskningar

29 dec. 1923

Östen Magnusson önskade samtliga kamrater ett gott nytt år. Knut Johansson önskade detsamma tillbaka och hoppades att kamrat Magnusson blir densamme som han varit under året.

Del 4

Från GLIMTEN Nr 5 (1990/2)

Nykterhet och klander

28 mars 1924

"Med anledning av ett cirkulär från nykterhetshåll med uppmaning att fatta beslut i nykterhetsfrågan för att skaffa bort spriten ur arbetarnas möteslokaler, från fester och demonstrationståg hade uppdragits åt Östen Magnusson att som organiserad nykterhetsman inleda frågan. Ordet överlämnades åt honom och han läste cirkuläret ifråga samt sade som sin mening att det var så skrivet. Att det sades vad som var att säga i saken. Diskussion uppstod som delvis klandrade Magnusson för dålig inledning i frågan."

Gustaf Bengtsson som förde protokollet gav här en känga åt kusin Östen. Det fanns många syskonpar och andra nära släktrelationer mellan medlemmarna. Att släkten "är värst" framskymtar då och då, men även motsatsen. I det följande ger Gustaf och Östen varandra komplimanger. En tredje kusin, Gustafs bror Karl är också berörd.

Socialism, litteratur, komplimanger och sömnighet

4 apr. 1924

"Östen Magnusson stod som inledare för kvällen och han hade valt som ämne "Socialismen". Han uppehöll sig särskilt kring revolutionen och belyste med exempel från revolutionerna i Frankrike att arbetarna inte voro nog beredda på att genomföra en revolution av bestående värde. Särskilt hade han fäst sig vid att inte produktionen kom igång eller ökades så att befolkningen kunde bliva tillgodosedda med livsmedel och andra förnödenheter. Anförandet var utmärkt vilket den efterföljande diskussionen visade."

23 maj 1924

"Som intet mera var att förhandla avslöts det gedigna och givande mötet kl. 11.15 av t.f. ordf. Gustaf Bengtsson, varom kan sägas att han skötte klubban som aldrig förut, med kläm och rutin." (Östen Magnusson är sekreterare)

5 dec. 1924

"Gustaf Bengtsson meddelade att riksdagsman Lindkvist kommer att hålla föredrag nästa fredag. Harry Svensson klandrade styrelsen för att punkten "Dagens Program" måst avskrivas från dagordningen ett par gånger på senaste tiden och att mötena var dåligt organiserade. Häri instämde Östen Magnusson samt upplyste att han erbjudit styrelsen att hålla föredrag i ett aktuell ämne, men blivit upplyst att programmen voro uppsatta för innevarande år. Östen Magnusson uppmanade styrelsen att hålla sig till fasta punkter och inte fara ut i fria rymden. Gustaf Bengtsson replikerade att styrelsen omöjligen kunde göra allting och att det vore orimligt att klandra styrelsen när föredragshållarna strejka."

29 jan. 1926

"Litteraturutskottsledamoten" Karl Bengtsson gav en maning till medlemmarna att de skulle köpa böcker av honom i synnerhet som diskussionen i frågan innan rört sig om böcker och ökad läslust. Vid punkten eventuellt ville Gustaf Bengtsson att klubben skulle läsa honom ´Hur man skall studera socialismen´. Emellertid voro de flesta medlemmarna för sömniga att diskutera mera, varför frågan blev bordlagd tillsvidare. Mötet avslöts av ordföranden kl. halv tolv."

Jämlikhet modell 1924

29 febr. 1924

"Undertecknad inledde diskussion i ämnet
´Varför ha kvinnorna i regel mindre betalt än männen ?"

En livlig diskussion uppstod och pågick halvannan timma. Det påstods att man inte kunde säga: Kvinnorna äro dummare än männen, men man kan säga att kvinnorna ha i regel mindre hjärna än männen, med följd att deras intellekt inte är utvecklat till den grad att de kunna upptaga kampen med männen. Från kvinnohåll gjordes däremot gällande att kvinnorna på sin rätta plats här i livet ha bra mycket mera förstånd än männen. Som husfruor och mödrar ha kvinnorna de bästa förutsättningar att göra nytta här i livet. De äro sparsamma och ha förmågan att upprätthålla ett hem utan inkomster. Slutligen voro alla överens om att kvinnor och män är födda att verka på var sitt område till båtnad och gagn för båda parter samt släktets fortsättning och upprätthållande."

Bättre uppmärksamhet

20 feb. 1925

"Valborg Magnusson påpekade den bristande uppmärksamheten som från medlemmarnas sida gör sig gällande vid åhörandet av något föredrag eller dylikt och vände sig särskilt till sina kvinnliga kamrater. Hon ville att bättre uppmärksamhet måtte förekomma. Diskussion uppstod efter vars slut beslöts, sedan det från en del håll först gjorts gällande att även den manliga sidan svårt försyndade sig häri, att bättre uppmärksamhet måtte förekomma."

Religion och kyrka

12 febr. 1926

"Gösta Johansson svarade för programmet med en inledning till diskussionen om "Vi och Religionen" vilket han gjorde på ett mycket gott sätt. Gösta började med att omtala vilken makt kyrkan har haft förr i tiden. Därefter hur utvecklingen hade gått framåt i många avseenden, men kyrkan står stilla och orsakerna därtill är den stigande upplysningen, utvecklingsläran. Numera är kyrkan i stort sett endast ett expeditionsverk. Gav sedan en del synpunkter på religionen och slutade med att säga: "Att om Gud skrivit bibeln så var det ett dåligt verk, men om människan skrivit den så var det ett ganska gott verk. En ganska livlig diskution följde härefter med många talare och en del goda inlägg."

Vetenskap

24 apr. 1925

"Östen Magnusson höll en intressant uppläsning av Arne Waerlands bok "Tankens makt" som av klubbisterna mottogs med odelat bifall och applåder vilket även uppläsaren väl var värd."

28 aug. 1925

"För aftonens program svarade Östen Magnusson som höll en föreläsning över ämnet "Våra minsta fiender". Ämnet, som var av vetenskaplig art, behandlade bakteriernas betydelse och uppgift för all levande organism.
Att inga trötthetsbaciller satt sig i ohörarnas händer vittnade de kraftiga applåderna om."

17 apr. 1925

"På förslag beslöts att styrelsen hädanefter på sina möten skall föra protokoll. Förslagsställare var Östen Magnusson."

Äran värd 1.98 Kr

19 mars 1926

"Axel Bengtsson rapporterade från kamratmötet. På mötet hade uppstått en förlust på 1.98 kr. Gustaf Bengtsson ville ha reda på hur förlusten skulle täckas. Undertecknad fann det riktigast att (agitations) härden och klubben betalade hälften var. Gustaf ansåg att klubben skulle "FÅ ÄRAN" av att betala förlusten själv. Östen Magnusson lämnade ÄRAN åt Gustaf Bengtsson för 1.98 och den tog Gustaf. Medlemmarna bad att i protokollet införes dess tack till honom för hans filantropiska gärning, vilket härmed är gjort."

Slutord

GLIMTENs redaktör är son till Svante och Valborg Magnusson som nämns i artiklarna. Övriga släktingar som var med vid starten var morfaderns 16 år yngre bror, Ernst Jönsson, morbrodern Östen Magnusson och faderns kusin; Karl Magnusson. Vidare moderns kusiner Gustaf och Karl Bengtsson. Detta förklarar att en viss "slagsida" förekommer vid urvalet av citaten. Enl. en uppgift lämnad av Östen Magnusson var inte mindre än 16 av SSU-pionjärerna i Halmstad besläktade med undertecknad artikelförfattare.

Bertil Magnusson