HELT
APROPÅ - andliga barn - och köttsliga
Red
är lycklig far till 4 barn och har även 9 barnbarn. Till
dessa har jag ett mycket gott förhållande.
Jag
brukar säga att jag utöver dessa också har två ANDLIGA
BARN. De två barnen är frukterna av många nätters
grubblande och planerande. De barnen börjar nu närma
sig gamla tiders myndighetsålder. Jag oroar mig
dock för deras utveckling även om de blivit stora.
För
en tid sedan blev jag inbjuden till ett av
"barnen" som firade sina 20 år. Trots många
år av tystnad sände man en inbjudan till mig och min fru
att delta i festligheterna på
Nääs Slott. Det överraskade.
Med
tanke på hur många hundra smörgåsar min fru stått och
gjort under DIS-Västs första år skulle hon
säkert uppskatta att få sitta vid ett dukat bord.
Men
när jag ringde till den som var satt att ta emot min
anmälan visste denne inte vem jag var. Det kändes
konstigt
Tydligen
hade inbjudan gått ut av misstag - för inte ville man
väl bryta en så lång tystnad när man inte bett om
ursäkt för den grova skymf jag utsattes för när jag
önskade VOTERING vid ett årsmöte? (Det var ju dumt av
mig - styrelsen hade ju redan bestämt hur det skulle
bli.)
Nästa
år skall mitt andra andliga barn. SLÄKTDATA, fira
sitt 20-årsjubileum. Dom kan nog roa sig själva för
där är jag i alla fall inte hedersmedlem på livstid -
som jag är i DIS-Väst.
<<<O>>>
Nu
är jag ändå inte lessen. Det hör liksom till att initiativtagare
och s.k. eldsjälar ska ha på tafsen så de vet sin
plats. De får inte tro att de är nåt eller inbilla sig
att de har haft betydelse. Allt går bra ändå.
Till
exempel GÖTHEBORG - DET STOLTA SKEPPET - det tog
sig ända till Kina och tillbaks utan att initiativtagaren
fick följa med. Han dög inte ens en gång till
barlast.
Och det är bara ETT exempel. Så, det så.
Bertil
Magnusson
|